Etikettarkiv: stockholmsfilmfestival

Face2Face med Anna Odell om filmen Återträffen på Stockholms Filmfestival

Bild

11 november leder jag ett Face2Face på Stockholms Filmfestival med konstnären Anna Odell som gjort den uppmärksammade filmen Återträffen. En stark film där hon går till botten med gamla relationer och mobbning från sin klass i skolan.

Anna Odell gav upphov till rubriker när hon hamnade på en akutmottagning som en del av sitt konstverk »Okänd kvinna 2009-349701«. Hon har tidigare aldrig jobbat med film, men visar på enormt självförtroende i sin regidebut där hon återskapar klassåterträffen som hon inte blev bjuden till. En skarp och engagerande undersökning av maktstrukturer, representationer och sociala spel.

Här en trailer till filmen. Filmen har biopremiär 15 november. 

Undergångsseminarium på Sthlm Filmfestival

RTEmagicC_SFF_logotyp_01.gif

”Time is Now” heter ett seminarium som jag ska medverka vid, idag måndag på Stockholms Filmfestival. Det handlar om hur katastroffilmer och klimathot skildras och hur det påverkar människor. Så här står det i programtexten:

Årets Spotlight Apocalypse bjuder på medvetna miljödokumentärer och framtidsdystopier i apokalypsens tecken. Men hur förhåller sig egentligen filmens värld till verklighetens miljöhot? Vad är sant och vad är falskt? Filmkritiker möter miljöexperter för att dra gränsen mellan obekväm sanning och spektakulär filmfantasi. Bered dig på krossade myter och inspirerande vardagsverktyg för att undvika en eventuellt kommande apokalyps.

Det är ett ambitiöst seminarium med många gäster som äger rum på Klarabiografen på Kulturhuset, kl. 15.30. Medverkande: Jessica Cederberg Wodmar, författare (moderator), Gunnar Rehlin, filmkritiker, Martin Hedberg, meteorolog, SWC, Jonas Mosskin, Psykologer tittar på film, Leif Pedersen, Rainforest Alliance, Folke Rydén, filmare, David Österberg, regissör The Plan.

Jag ser att filmkritikern Jeanette Gentele tipsar om diskussionen i SvD. Kanske ses vi där?

Stockholms Internationella Filmfestival

phoebe_in_wonderland_preview.jpg

Utan att jag hunnit med att märka det har det blivit filmfestival igen. Programmet känns lite tunnare än förra året och det i kombination med att jag själv haft en hektisk tid har gjort att jag inte hunnit med mer än en film. Tyvärr ser det inte mycket lugnare ut nu i veckan. Det har varit lite tunt med psykfilmer när jag tittat i programmet. Men några filmer i den genrén hoppas jag hinna se. Till exempel Phoebe In Wonderland,(som handlar om en 10-årig tjej som har Tourettes syndrom) Hunger, Mellan Väggarna, Ballast, The Country Teacher och Rachel Getting Married. Sedan har jag alltid en faiblesse för Balkan och Östeuropa som gör att jag försöker se något sådant. Tex. Absurdistan och Corridor #8.

sff_logga21.jpg

Jacob Lundström (FLM-redaktör) tipsar om några filmerStockholms filmfestival. Hynek har sina favoriter även om han konstaterar att festivalen har blivit en allmän förhandsvisningsfestival eftersom många filmer går upp på biograferna inom kort. Emma Gray Munthe har också bra tips.

Incest och gränslösa familjeband i Savage Grace

th-savage5.jpg

Bra skådespelare. En fascinerande och tragisk historia som berör. Bra kläder, miljöer, scenografi etc. Alla förutsättningar fanns i filmen Savage Grace (2007) i regi av Tom Kalin, ändå är resultatet mediokert. Kalin illustrerar storyn och manuset blir till pliktskyldiga repliker inklämda på en och en halv timme. Julianne Moore är filmens dragplåster. Hon spelar den deprimerande och aningen maniske överklassfrun Barbara Daly Beakland. Hon har ett gränslöst förhållande till sin son Tony (Eddy Redmayne) i motsats till sin frånvarande make Brooks (Stephen Dillane), en klassiskt karriärist. Filmen börjar 1946 i New York, sedan förflyttas handlingen rapsodiskt framåt via Paris 1959, Cadaques och Mallorca 1967-68, samt London 1972 där sonen mördar Barbara.

Barbara och Brooks går skilda vägar 1968 när Brooks är otrogen med Blanca, Tonys flickförbindelse. Tony verkar inte bry sig så mycket han fördjupar istället sin homosexuella relation. Barbara och Tony förälskar sig sedan i den levnadsgladne Sam. Barbara har svårt att acceptera Tonys homosexualitet. Deras relation blir allt mer insnärjd och till slut förför hon Tony för att försöka få honom att överge sin sexuella läggning. Strax efteråt dödar Tony modern med kniv. Läs mer

4 månader, 3 veckor & 2 dagar, tre filmer till på Stockholms Filmfestival

cristian-mungiu-4luni-3saptamani-2zile.jpg

Det rumänska filmundret är här och vinnaren av Guldpalmen ”4 månader, 3 veckor & 2 dagar” är en olidligt bra film. Regissören Cristian Mungiu skakiga och närgångna foto gör att man inte kan undgå den ångest och hjälplöshet som breder ut sig. Året är 1987 och vi befinner oss i en överfull studentkorridor där svartabörshandeln är livligare än någonsin. Filmen handlar om en illegal abort i en kommunistisk diktatur. Misären är ruggit påtaglig samtidigt som jag sitter fastklistrad framför bioduken. Gå och se ”4 månader, 3 veckor & 2 dagar”. För mer utbroderade tankar om filmen läs Hyneks kommentar.

Yella (2007) är en tysk film av Christian Petzold. Den handlar om Yella som lämnar en östtysk småstad och sin dominante pojkvän, och skaffar ett nytt jobb i väst. När hon kommer fram visar sig hennes nya arbetsplats ha gått i konkurs. På ett hotell träffar hon Philipp som lånar ut pengar till företag i kris och gör insideraffärer. Yella blir hans assistens och visar sig ha en talang för förhandlingar. Bitvis skildrar filmen Yellas utsatta situation på ett fångande sätt. Ett krystat slut tar dock ner intrycket.

Så här presenteras den franska filmen ”L’Historie de Richard O” (2007).

”Richard O är uttråkad i sin relation med flickvännen. Under en sensommarmånad utforskar han erotikens mysterier genom Paris och dess kvinnliga invånare. Tretton möten, tretton kvinnor och tretton erfarenheter…”

En mer klyschig beskrivning av en film har jag svårt att komma på. Regissören Damien Odoul har gjort en urusel film där skådespelaren Mathieu Amalric knullar sig runt i Paris. Det är varken erotiskt, trovärdigt, smutsigt eller något annat för den delen. Jag gick i halvtid och hann se sista halvtimmen av Sverige-Lettland.

Tre bra filmer på Stockholms Filmfestival

postervisit.jpg

Jag har hunnit med tre filmer som alla varit starka. ”Magnus” Estlands första independentfilm är en våldsamt vacker film av den unga kvinnliga filmdebutanten Kadri Kousaar. Den handlar om en ung kille som vill ta livet av sig. Efter två självmordsförsök försöker pappan, en knarkande smågangster ta hand sin son. Filmspråket påminner om Ganslandts ”Farväl Falkenberg” och gör filmen vansinnigt vacker. Här en längre recension i Variety.

”The Band´s Visit” heter en israelisk film av Eran Kolirin. Den handlar om en egyptisk polisorkester från Alexandria som blir inbjuden att spela på ett arabiskt kulturcentrum i en israelisk håla. 8-manna orkestern slår sig i slang med några på det lokala caféet under ett dygn och underbara scener utspelar sig. En förtjusande film som påminner om Aki Karusmäkis ”Leningrad Cowboys” fast i öknen.

”Red without blue” är en dokumentär om enäggstvillingarna Mark och Alex. Mark blir bög och Alex byter kön och blir Claire. Familjen och tvillingarnas identitetskris och svåra transformeringsprocess skildras på ett närgånget men varmt sätt.

Mer om filmerna kommer senare. Se alla!

Läs fler kortrecensioner från filmfestivalen här och här.

Dags för Stockholms Filmfestival

filmfest_puff_topp_ny.gif

15-25 november är det återigen filmfestival i Stockholm. Serious Party spelar på Spy Bar där det är invigningsfest. DN listar gott och blandat från årets alla filmer. Jag har skaffat branschpass och hoppas kunna mingla fram någon bra film för nästa säsongs av Psykfilm. Imorgon ska jag se Magnus kl. 19.00. Det är Estlands första egenproducerade långfilm någonsin.