Etikettarkiv: socialpsykologi

Uppdateringsångest och drömjag på nätet

DN Insidan har en artikelserie om livet på nätet. Idag handlade det senast om en begynnande uppdateringsångest hos framför allt unga människor. En del andra har pratat om nätberoende, downloadsyndrom eller nedladdningssyndrom vilket borde vara samma sak. DN skriver:

– Vi flyter omkring mellan olika medier och har många kontakter, men känner allt färre på djupet. Våra viktigaste relationer är ju dem vi verkligen bryr oss om. Men i massan av alla de sociala kontakter vi har i dag finns det en risk att de viktiga försvinner.

I boken Connected från 2009 (kommer på svenska i höst) kan man läsa om ny socialpsykologisk forskning som visar att vi fortfarande har nära kontakt med bara 6,6 Facebookvänner. Det ligger nära vänskapsforskningen som brukar landa på 4-5 personer som är närmare vänner för de flesta människor. Det är intressant att vi inte har fler nära relationer som är djupa trots att vi har så många fler möjligheter att träffa människor idag. På ett plan är det kanske fysiskt och praktiskt omöjligt. Skillnaden mot tidigare generationer är att vi kanske blir stressade av att veta om vad alla bekanta och deras bekantas vänner gör och lever sina liv. En slags uppskruvad status och jämförelsestress. Nätet är på många sätt ett brus av prat där få lyssnar. Kanske kommer stressen leda till nya horder av utbrända och deprimerade människor. Eller så får vi en motrörelse. Det vore intressant om det kunde utvecklas en ny och fördjupad lyssnarkultur i spåret av att alla är mätta på att dela med sig med sitt.

Läs även en tidigare artikel i serien: På nätet skapas ”drömjaget”

Hur många Facebookvänner har du?

Just nu förhandsläser jag en bok som kommer senare i år som heter Connected. Där refereras en intressant undersökning på social interaktionsmönster på Facebook. Några sociologer från Harvard följde 1700 personer och kom fram till att det genomsnittliga antalet vänner på Facebook var 110. De flesta av dessa var mer avlägsna bekanta. Antalet personer som var ”nära kontakter” var i genomsnitt 6,6.

Själv har jag 245 vänner och kanske ett större utbyte på Facebook med 15-20 personer. Hur många vänner har ni?

Referens: Lewis, K., Kaufman, J., Gonzalez, M., Wimmer, A., Christakis, N., 2008. Tastes, ties, and time: a new social network dataset using Facebook.com. Social Networks 30, 330-342.

Hisspsykologi

PsyBlog tipsar om ett videoklipp som skickligt illustrerar konformitet i en grupp, alltså att vi människor gärna rättar oss efter majoriteten i en grupp. Videon illustrerar några psykologiska experiment som gjordes i hissen i Londons tunnelbana. Vad händer tex. om tre av fyra personer ställer sig och tittar åt samma hå? Jo, den fjärde personen anpassar sig lydigt och vänder sig också om.

Psykologisk bloggkompott 3

Jeremey Dean skriver på PsyBlog om ett välkänt fenomen som alla som gjort enkäter, undersökningar eller bett om hjälp säkert känner igen sig i. Nästan alla hjälper mer än gärna till. De flesta överskattar risken för att andra människor kommer att säga nej. Det här handlar om att de flesta människor vill vara hjälpsamma och till lags, men det handlar också om att det är svårt att säga nej. Referens: Flynn, F. J., & Lake, V. K. B. (2008) If You Need Help, Just Ask: Underestimating Compliance With Direct Requests for Help. Journal of Personality and Social Psychology, 95, 128-143.

PsyBlog skriver också om en studie av två franska forskare som undersökte vilka ”uncivil actions” som ledde till mest ilska hos andra. Att inte plocka upp bajset efter sin hund kom etta.

Att inte plocka upp bajset efter sin hund
Nedskräpning
felparkerade bilar
graffitti
agressivitet mot andra

Forskarna Chaurand & Brauer kunde också visa att det fanns några faktorer som spelade in huruvida man grep in i situationen. Det handlade om ansvar, legitimitet och huruvida man blev arg.

Referens: Chaurand, N., & Brauer, M. (2008). What Determines Social Control? People’s Reactions to Counternormative Behaviors in Urban Environments. Journal of Applied Social Psychology, 38, 1689-1715.

Vi har svårt att läsa andras tankar skriver PsyBlog. Faktum är att vi vhar svårt att läsa våra egna. Dr Nicholas Epley skriver i Social and Personality Psychology Compass att våra svårigheter har att göra med att vi använder vår egen referensram för att förstå andra. De talar om ”attentional bias”, dvs. vi tror att andra bryr sig om oss och lägger märke till detaljer i större utstäckning än vad de gör. Det andra problemet kallar de för ”construal bias”, dvs. vi ser andra filtrerade genom våra egna föreställningar och värderingar. Bästa sättet att komma bort från detta menar Epley är att försöka betrakta sig själv utifrån ett helikopterperspektiv för att på så sätt bli varse vilka vi är förhållande till andra. Först då kan vi lättare förstå och läsa andras tankar.

Konsten att påverkan

”YES! – 50 secrets from the science of persuasion” heter en ny bok som är sprungen ur det växande forskningfältet kring beslutsprocesser, påverkan och inflytande. Det är också besläktat med intressent för beteendeekonomi som jag skrivit om tidigare. Här följer en recension av boken som såklart har en egen hemsida.

Författarna Robert B. Cialdini, Noah J. Goldstein och Steve J.Martin är alla tre ledande forskare inom ekonomi, marknadsföring och påverkan. Boken vill ge läsaren en bättre förståelse för psykologiska processer som ligger bakom möjligheterna att påverka attityder och beteenden. Författarna använder begreppet persuasion på ett vidare sätt än vad svenskans påverkan täcker in. Således talar de ömsom om både övertalning, påverkan och inflytande. Författarna ser på påverkan som en vetenskap och inte som en mystisk talang eller färdighet. De poängterar vikten av att påverkan bör leda till ett positivt utfall för flera parter. De vill också motverka en vanlig inställning bland allmänheten att påverkan bara handlar om sunt förnuft. Det är en bedräglig och okunnig inställning menar författarna.

Tonen är lättsam och man vänder sig till en populärvetenskapligt intresserad allmänhet. Boken är uppbyggd kring 50 fallbeskrivningar som ibland har karaktären av anekdoter. Varje fall är 3-4 sidor lång och har en tydlig dramaturgi: En spännande inledning av ett intressant problem. Därefter en eller två forskningsstudier som undersökt ett specifikt problem eller fenomen, och så avslutas fallet med en knorr och några sammanfattande råd och kommentarer. Läs mer →

”Wisdom of crowds”, bokrecension

Det här är en lång recension av James Surowieckis bästsäljare ”Wisdom of crowds”. Texten skrevs ursprungligen som en bokrecension för en skoluppgift, och är något omarbetad. Dock inte tillräckligt för att kunna kalla det för en essä. Boken är idag en modern klassiker vida känd inom webkulturen och allmänheten. Men boken har inte fått den uppmärksamhet den förtjänar inom psykologifältet. Särskilt ur ett socialpsykologiskt perspektiv är ”Wisdom of crowds” ett banbrytande verk.

Bakgrund

Det började som ett antal kolumner i veckomagasinet ”The New Yorker” men växte sedan till en bok. Första upplagan utkom 2004 (boken finns nu även översatt till svenska med titeln: ”Massans vishet”) och då var tankarna om massans kollektiva visdom redan spridda på internet. ”Wisdom of crowds” har blivit en del av en offentlig sanning som satt fingret på viktiga fenomen i vår postmoderna tid. Internet och opensource. Surowieckis tes är att med rätt omständigheter är grupper anmärkningsvärt intelligenta och ofta smartare än den smartaste individen i gruppen. Kollektiv visdom eller kollektiv intelligens är begrepp som andra använts före Surowiecki men han tar ett nutidsgrepp med utgångspunkt i ekonomi och socialpsykologi för att förklara vilka konsekvenser massans vishet får. Andra har spunnit vidare på idéerna med massan visdom och förklarat skilda fenomen som internet, wikipedia, web 2.0 och bloggosfären, evolutionen etc. Läs mer →

Rekonstruktion av Zimbardos fångexperiment

Ett av socialpsykologin mest berömda experiment genomfördes av Philip Zimbardo på Stanforduniversitetet 1971. I fängelseexperimentet placerades ett antal försökspersoner placerades i källaren på univeristetet och tilldelades roller som vakter och fångar. Efter sex dagar fick försöket avbrytas på grund av att de gått över styr.

I onsdag visades filmen ”Repetition” (Powtorzenie) (2005) på Kulturhuset. Där försöker konstnären Artur Zmijewski rekonstruera det fingerade fängelsets arkitektur och regler. Venetianska speglar hängde på väggarna, deltagarna kunde observeras genom fem kameror styrda av kameramän och några automatiska mörkerseende kameror. Några psykologer fungerade som expertkonsulter och hade möjlighet att avbryta experimentet om det på något sätt gick över styr. Vid Stanfordexperimentet 1971 utvecklades snabbt ett mönster där ”fångvaktarna” förtryckte och förnedrade ”fångarna”. Zmijewskis experiment fick ett helt annat resultat: deltagarna bestämde sig för att gemensamt göra uppror och lämna fängelset. Filmen gav upphov till livlig debatt i Polen. Den visades bland annat i den polska paviljongen på Venedigbiennalen 2005.

”Repetition” är ett intressant försök att rekonstruera ett psykologiskt experiment. Men vad är det filmen egentligen återskapar? Är det förutsättningarna? Är det omständigheterna? Är det repliker, karaktärer? Zmijewski låter aldrig betraktaren veta om det som händer är ett dokumentärt förlopp. Det är typ en dokumentär, men så sker saker som bryter mönstret. Det skämtas och flinas. Kissas i soppan. Som betraktare vet jag inte vilka förutsättningar som råder, vilket retar mig. De hade varit enkelt att åtgärda. Trots det blir jag berörd av Zmijewskis film. Fängelser är märkliga och de processer som sätts igång där bör undersökas och lyftas fram. Men ett uns av naiv konstnärlig lättja dröjer sig kvar. Varför inte berätta vad och hur man gör?

Programmet ingår i Radical Thinking, som är en föreläsningsserie på Konstfack som nu lämnat konstscenen. Vad som är Radical thinking, återstår att se.

Alf Rehn om företagsekonomins kris och succé

Vad är det egentligen företagsekonomin, som akademiskt fält, skall producera? Frågan kan tyckas udda, t.o.m. obegriplig, men är i mitt förmenande viktig, för där filosofi och biologi framstår som tämligen klara sysselsättningar, och begripliga för och i sig själva, är det mycket mera oklart vad företagsekonomi finns till för. Ska den vara nyttig, ska den skapa mervärde, vara intellektuell, vara kritisk, vara produktiv?

Så börjar Alf Rehn en tankeväckande essä om företagsekonomi. Rehn är professor i innovation och entreprenörskap på KTH. Han har intresserat sig för allehanda udda ekonomiska företeelser i periferin. Han har nyligen författat boken ”Vad är företagsekonomi” och är en flitig talare. Det är sällan man läser en text som undersöker en akademisk disciplins kärna och fundament. Det tas alltid för givet att det finns en massa akademiska ämnen och ofta tycks verksamma inom dessa fält betrakta det som något självklart att de ska forsätta finnas till. Jag har precis läst en kurs i socialpsykologi och kämpat med att förstå vad socialpsykologi är för något. Jag kämpar fortfarande.

Milgrams berömda experiment replikerades

Stanley Milgrams lydnadsexperiment (Wikipedia beskriver utförligt studien) på Yale University, är ett av psykologins mest berömda. 65 % av försökspersonerna i studien lydde order, och gav andra försökspersoner elstötar med 450 volt trots att de visste att det var förenat med livsfara. Inte oväntat röstar 31,4 % av läsarna på PsyBlog fram Milgrams experiment som psykologihistoriens mest betydelsefulla i en pågående onlineomröstning.

Det etiska komplikationerna lyfts ofta fram när man diskuterar Milgrams experiment och det är en allmän sanning att så här får man inte bedriva vetenskapliga studier idag. Mind Hacks rapporterar om professor Jerry Burger på Santa Clara University, och hans team som bestämde sig för att replikera Milgrams studie idag. På bloggen Situationist finns hela bakgrunden till projektet. En av utgångspunkterna var att försöka mildra de problematiska aspekterna med Milgrams experiment samtidigt som man var mån om att hålla sig så nära ursprungsstudien som möjligt. Så här förklara Burger själv hur de gick tillväga: Läs mer →

Jonas Mosskin

Psykologi – Politik – Kultur