Imorgon söndag, kl. 16 är det sista chansen att se Dramalabbets jubileumsrevy. Under fem kvällar i maj har de firat att teatern funnits och spelat nyskriven dramatik i tio år. Jubileumsrevyn består av tio kortare nummer där tio dramatiker som skrivit för Dramalabbet fick varsitt år att utgå ifrån. Vad har hänt de senaste tio åren? Jag har märkbart svårt innan föreställningen att dra mig till minnes någonting annat än Göteborgskravallerna och 9/11. Men när väl 1998 börjar och jag slussas tillbaka till Lewinskyskandalen så börjar jag minnas. Och så fortsätter det. Milleniumhysterin, Astrid Lindgrens död, Ingmar Bergman, hatet mot Göran Persson inför valet 2006 och Sarkozys sluddrande ansikte på en presskonferens efter en lite för lång lunch med Putin. Däremellan kommer husbandet och Monica Lewinsky in som konferencier och blir en bro mellan de olika händelserna. De fyra skådisarna återkommer vilket gör att det skapas en länk mellan varje år. Löwenberg gör en skrämmande lik döden från ”Sjunde inseglet” och förvandlas sedan till en ännu otäckare Putin. Det är grymt bra. Det är högt och lågt, seriöst och flamsigt. Personligt och allmängiltigt på en och samma gång. Maja Salomonsson har gjort ett bra jobb att få ihop regin. Det fanns många fallgropar att gå i men istället lyfter pjäsen gång på gång. 2003 blir ett underbart nummer där några karaktärer ur Astrid Lindgrens värld super sig fulla i en förort. Eva, Ida och Annika är alla svikna tonåringar och suckar över Madicken, Emil, Pippi och Tommys snedsteg. Djärvt men kul.
SvD hade en fin recension efter premiären. DN hade också en uppskattande anmälning. Recensenten Ingegärd Waranperä talar om en särskild Dramalabbetdramatik, vilket jag instämmer i. Jag har följt Dramalabbet under snart fem år och sätt de flesta föreställningarna. Det blir hela tiden bättre och det känns angeläget att de fortsätter att knuffa fram nya talanger. Det finns få ställen där unga dramatiker, skådespelare och regissörer kan experimentera. Jubileumsrevyn skulle verkligen kunna gästspela på andra scener i stan eller ute i landet och berätta en subjektiv version av vår samtidshistoria.
