månadsarkiv: september 2007

Guantanamo, läkare och psykologer

Mind Hacks skriver om efterdyningarna från APA:s omstridda kongress, som jag tidigare rapporterat om. Psykologen och författaren Mary Pipher lämnar tillbaka en utmärkelse från APA i protest mot att organisationen beslutade att inte bojkotta medverkan av psykologer i förhör på Guantanamo. Mind Hacks tar även upp att relationen mellan läkare och psykologer håller på att förändras. Det sker en långsam glidning och statushöjning för psykologkåren på  bekostnad av läkar- och psykiaterkåren. USA:s militär har tex. börjat ge psykologer tillåtelse att skriva ut medicin och i Storbritannien diskuterar man att ge psykologer rätt att skriva under LPT (lagen om psykisk tvångsvård). Mind Hacks menar att det under en femtioårsperiod skett en ökat intresse från militärens sida för psykologer på bekostnad av psykiater. Eftersom psykologerna har en gedigen utbildning och erfarenhet av människans psyke och beteende, så är det en viktig resurs vid förhör och intervjuer. Mind Hacks tror att den utvecklingen kommer fortsätta och det tror jag med.

Senaste numret av Psykologtidningen (11/2007) ägnar också utrymme åt frågan om relationen mellan läkare och psykologer. Detta med anledning att landstinget i Västernorrland har börjat rekrytera psykologer till chefsposter istället för psykiater. Detta efter att psykiatritjänsterna varit vakanta under en lång tid. Den här diskussionen kommer med all säkerhet forsätta de närmaste åren.

Författarlunch på Natur & Kultur

nok_logo.gif

Jag hade äran att bli inbjuden till bokförlaget Natur & Kulturs författarlunch. En tillställning som gick i minglets tecken och som jag blev positivt överraskad av. Mestadels var det journalister från tidningar jag hållit i min hand liksom sådana jag aldrig hört talas om. Författarna Åsa Moberg, Anna Kåver & Åsa Nilsonne samt Johan Cullberg presenterade sina böcker som alla handlade om medmänsklighet om än i olika skepnader. Jag hamnade bredvid Sara och Ingemar från tidningen Vi. Ingemar undrade buttert hur många som kommit om förlaget inte bjudit på lunch. Vi enades om att hälften uteblivit. Här kommer en liten resumé om böckerna. Läs mer →

Fenomenet Facebook

welcome_3.gif

Så har jag nu till slut gått med i Facebooksekten efter många månader av motstånd. Jag hoppade aldrig på MySpacetåget och funderade på att göra en grej av att inte använda Facebook. Men det känns väl typiskt mig att vara anti så efter flera uppmaningsmail från frälsta vänner gick jag med. Min största invändning mot communitygrejen är att man måste hänga runt där för att räknas, och det vet jag inte om jag har ork till att göra. Nu är jag iallafall en av över 120 000 svenskar i klubben. Läs Martin Jönssons tankar om fenomenet Facebook.

Depressioner och framtida Zoloftsekter

Journalisten Justin Erik Halldór Smith skriver en utlämnande essä om sitt liv som depressiv, som publicerades på 3quarksdaily. Det är en modig människas inre vi möter. Smith är en av alla dem som inte har haft mycket nytta med SSRI-preparaten. Han efterlyser en mer holistisk syn på vad psykiskt lidande är. Det finns ingen genväg för den deprimerade. Står man inte ut med effekter och biverkningar av psykofarmaka, finns det inte mycket att hoppas på menar Smith.

Han upprörs över hur depression allt mer betraktas som enbart en sjukdom som uppkommer på grund av en dåligt fungerande hjärna. Läs mer →

Nya dvd-filmer från Klubb Super 8

rel6.gif

Klubb Super 8 är ett hängivet gäng som ger ut smal svensk film på dvd. Bergmanhype råder och vad passar bättre än att ge ut tre tidigare outgivna filmer från Ingmar Bergmans tidigare produktion. Filmer är Skepp till India land (1946), Det regnar på vår kärlek (1947) och Nära livet (1958).

Samtidigt kommer ett gäng gamla filmer från 50 & 60-talen gjorda av Arne Mattsson. ”Vaxdockan” (1962) med manus av Lars Forssell, ”Morianerna” (1965), ”Mördaren – en helt vanlig person” (1967) där deckarparet Sjöwall-Wahlöö skrev manuset tillsammans med Mattsson. Samt klassikern ”Hon dansade en sommar” från (1951).

Samt Kattorna (1965) i regi av Henning Carlsen. En guldbaggebelönad, film om 16 kvinnor som drabbar samman, klöser och duschar varandra på en svettig tvättinrättning.
Klubb Super 8 håller fanan högt och det är bra. Men upphovsmännen bakom föreningen känns onödigt hemliga. Varför vara så anonyma?

Psykfilm visar Grizzly Man

12sepweb.jpg

Onsdag 12 september, är det höstpremiär för Psykologer tittar på film. Först ut är filmen “Grizzly Man” (USA, 2005) av Werner Herzog. Det är en dokumentär om enstöringen Timothy Treadwell som varje sommar bodde i Alaska bland grizzlybjörnar. Timothy älskade björnar mer än människor. En kärlek som blev ödesdiger då han till slut blev uppäten.

Efter filmen blir det ett samtal med psykiatern David Eberhard som jobbar som överläkare på St Görans Sjukhus psykiatriska akutmottagning. 2006 skrev han en uppmärksammad bok, “I trygghetsnarkomanernas land”. Den handlar om vårt samhälles ständiga jakt efter trygghet.

Filmvisningen börjar 19.30 på Street, Hornstulls strand 4. Street har en trevlig bar och en utmärkt restaurang för den som vill äta.

Välkomna!

Sura gubbar eller goa, glada gamlingar?

npmi.gif
Det har länge funnits en underförstådd sanning om att äldre är sura och tvära och att de mest gnäller. Unga personer däremot, de är öppna, positiva och glada inför allt och alla. Nu har det börjat komma en del forskning som motsäger den fördomsfulla beskrivningen av äldre personer. Alltid lika bra 3quarksdaily, rapporterar om ny spännande forskning kring åldrande. I en artikel i Science presenterar ett forskarlag i Colorado nya rön om åldrande och positivitet. Det finns en del undersökningar som kommit fram till att äldre människor är mer tillfreds med livet och mår bättre än vad ynge personer gör. Det har varit svårt att veta varför äldre är gladare. Forskarlaget i Colorado försökte testa om det faktiskt kan vara så att äldre personers hjärnor fungerar och reagerar annorlunda på stimuli än yngre personer. Och forskarlaget fann bevis för att det faktiskt förhåller sig så.

Man lät 51 deltagare mellan 18-81 år få se bilder ppå positiva, negativa och neutrala bilder. Hundvalpar, bilkrascher, brödrostar etc. svischade förbi, 1 sekund per bild. Genom att mäta hjärnaktiviteten med så kallad ERP-metod (event-related potential) visade det sig att yngre personer reagerade starkare på negativa bilder och stimuli än äldre. I undersökningen kunde man identifiera starkare effekt hos äldre vid positiva bilder. Det tycks alltså ske en förändring över tid mot att vi bryr oss mindre om hemskheter när vi blir äldre.

Om jag spekulerar fritt, borde det vara viktigare ur ett evolutionärt perspektiv att identifiera negativa platser, människor och djur när man är ung och har liten erfarenhet. Det är helt enkelt ett sätt att lära sig överleva. I takt med att man blir äldre och får erfarenhet så blir det inte lika centralt för den egna överlevnaden för de flesta tråkigheterna har man redan stött på. Då kan man kosta på sig att slappna av och koncentrera sig på att försöka uppleva det goda livet istället. Då vet man dessutom mer om vad som gör än lycklig. Ett glas vin på balkongen, en kryssning i Västindien eller att gunga barnbarnen. Det känns på något sätt hoppingivande tycker jag.