månadsarkiv: oktober 2008

Några tankar om Persona, av Iréne Matthis

Den 28 augusti visade Psykologer tittar på film Ingmar Bergmans klassiker Persona. Gäst var psykoanalytikern och författaren Iréne Matthis. Här nedan följer Matthis en redigerad version av vad Matthis tog upp i samtalet efter filmen.
Några tankar om Ingmar Bergmans film Persona.

Vad vill Ingmar Bergman? Göra en film uppenbarligen. Skildra relationen mellan två kvinnor? Fånga en beroendesituation? Kanske en mor-barn relation? Det är en tanke som kanske väcks till trevande liv hos filmbetraktaren i filmens inledningsskede, när ”barnet”, liggande på en bår och till förväxling lik en av kropparna på ett bårhus, plötsligt börjar röra sig under det vita lakanet. Barnet sträcker sig mot ett ansikte, projicerat som på en filmduk. Ansiktet tonar fram, bleknar, framträder åter. Det skiftar mellan två kvinnors ansikten, men det förstår man kanske först i efterhand, eller när man ser filmen för andra gången.

Eller vill Bergman skildra hur två individer till synes upplöses (som ansiktena i början) och går över i varandra. Den ena tar den andras plats, utbytbara – tydligt gestaltat i den enda scenen med en man. Elisabets make kommer till ön, där de två kvinnorna vistas i ensamhet: Elisabet – den berömda skådespelerskan, som plötsligt valt tystnaden och stumheten (spelad av Liv Ullman); samt Alma – sjuksköterskan som satts att vårda henne (spelad av Bibi Andersson). Mannen kommer för att träffa sin hustru Elisabet, men det är Alma som förs fram och får ta hustruns plats, trösta och älska med honom.

Eller är det klyvningen hos en och samma individ som åskådliggörs i filmen? Eller skildrar den ett psykiskt sammanbrott? Med var och en av dessa frågeställningar som utgångspunkt skulle man kunna närma sig filmen. Läs mer →

Webterapi på Lisa Kudrows vis

Erik Stattin tipsade om att Lisa Kudrow (från Vänner) spelar webterapeuten Fiona Wallace. I tre avsnitt försöker hon behandlar Richard under några treminuters sessioner, eftersom hon tycker att allt ältande bara tar tid och inte brukar leda någon vart.

Fiona Wallace är på många sätt samma schablonartade bild av en vettlös terapeut som vi vant oss att se i populärkulturen. Samtidigt tillför det hela något nytt eftersom de sker i ett nytt format som dessutom har med själva innehållet att göra. Det är bitvis roligt och för alla de som känner igen sig när de går i terapi så är mitt råd att sluta med än gång. Gudskelov finns det få psykologer och psykoterapeuter som beter sig som Wallace.

MindHacks skrev och hämtade inspiration från BoingBoing.

Horace Engdahl, en sann och stolt elitist

Horace Engdahl har aldrig döljt att han är en tillskyndare av traditionen och kulturella världen. Ibland känns han som en elitistisk relik från förra sekelskiftet. Samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras av en man som är elitist ända ut i fingerspetsarna, och står för det. Det är intressant att så många retar sig på honom. Idag är det fint att vara modeelitist men fult att vara kulturelitist. Följande underbara replikväxling utspelade sig i P1-morgon fredag, tillsammans med programledaren Lasse Johansson, med anledning av nobelpriset i litteratur till fransmannen Le Clézio. För mig var det stort litet litteraturögonblick.

– Ni använder kodnamn, för de olika kandidaterna. Vilket var Le Clezios?

– Chateaubriand.

– Jaha, Det är väl inte precis FRA-säkert.

– Nä, men in det här landet är folk så pass obildade så att de flesta tror att det är en maträtt och inte en författare.

– Är vi obildade i det här landet?

– Ja.

– Vad bygger du det på?

– Ett livs, erfarenhet.

– På vilket sätt är vi obildade då?

– Vi ser inte till att förse oss med det kulturella bagage som vi som västerlänningar har rätt till.

– Varför det då?

– Lättja.

– Varför har vi hamnat där då?

– Det finns för mycket distraherande element i samhället som konkurrerar med uppmärksamheten.

– Som vadå?

– Medierna till exempel.

– Som att du sitter här och pratar. Folk borde inte lyssna på dig?

– Ja, strängt taget borde folk sitta hemma och läsa.

– Är det här ett problem eller är det så det är?

– Problem och problem. Är livet ett problem…(skratt) man ska inte moralisera, det är bara en iaktagelse man kan göra. Människor berövar sig rätten till ett rikare liv genom att visa så svalt intresse för det klassiska kulturarvet.

– Jag tyckte jag hörde lite moraliserande där.

– Nä… Var och en väljer ju sitt eget helvete, så att säga. Det är inget jag vill lägga mig i.

PS: Sedan fortsatte samtalet med att Horace pucklade på det problemet med att så mycket amerikansk litteratur översätts, och att kommentatorerna blir förbannande när de inte känner till nobelpristagarna. Och så jämförde han sig med kungen. Som ständig sekreterare kan han knappt hosta utan att det blir rabalder.

Tankar om fenomenet Facebook

Fast Company hade en artikel i maj om varför Facebook är ännu större än vad du tror. Där intervjuades BJ Fogg, psykologiprofessor på Stanford om psykologin på Facebook. Han undervisar bland andra på Persuasive Technology Lab, där han har en kurs som heter The Psychology of Facebook där studenterna får göra Facebookapplikationer som en del av kursen.

Vad är ett community eller närmare bestämt, vad är Facebook? Och hur använder vi det idag? Det skriver Daniel på Mindparks blogg. Han skriver:

Det har varit mycket snack kring Facebooks död, men jag tror att det är helt fel. Faktum är att sajten växer lavinartat. Anledningen tror jag är att Facebook håller på att bli en naturlig del av nätet. Tittar man på hur jag och mina vänner använder “fejjan” idag så har det gått från en digital fritidsgård till en social nyhetsportal och naturlig källa till information inom den sociala kretsen.

Exakt så tycker jag att det är. Det är ungefär som att kolla vädret att kolla vad vännerna haft för sig sedan sist. Han fortsätter:

…dagens ekvation bland ungdomar på nätet interktivitet + familj och vänner + snabba nyheter. Detta skulle jag säga är de parametrar som utgör ett socialt nätverk. Facebook växer inte för att det är en trend, det växer på grund av att människor idag är mer intresserade av sitt sociala närområde. Det handlar om att utbyta levnadshistorier.

Så sant. En annan intressant inlägg från Mindpark är Sanningar och myter om sociala medier.Här lite statistik som kommer från en undersökning av Synnovate:

– Av 13 000 respondenter (åldrarna 18-65) och 17 marknader världen över svarade 58 % att de inte vet vad sociala nätverk är för något.

– 36% av sociala nätverkare säger att de håller på att tappa intresse för sociala media. På första plats ligger Japan där 55% av de sociala nätverkarna håller på att tappa intresse.

– 91% av alla japaner som tillfrågades befinner sig på det sociala nätverket Mixi.

– 37% av respondenterna svarade att den största nackdelen med sociala nätverken var avsaknaden av privatliv.

– 53% av alla tillfrågade säger att de lägger märke till annonser på de sociala nätverken.

– 40% av respondenterna som var engagerade i sociala nätverk sade att onlinekommunikation kan vara lika meningsfull som face to face.

– 46% av respondenterna engagerade i sociala nätverk sade att det är enklare att skaffa vänner online än i verkliga livet.

– 78% av sociala nätverkare säger att det är bättre att syssla med fysiska utomhusaktiviteter än att sitta på en stol framför datorn.

Daniel igen:

”En annan punkt som kom upp var att 36% av sociala nätverkare håller på att tappa intresse. Idag är det enligt min mening samma sak som att säga att 36% av alla internetanvändare håller på att tappa intresse för webben som helhet. Nätet har förvandlats till ett socialt medium i singular där kommunikation med avsändaren eller andra användare står i centrum.”

Slutligen lite tar tidningsutgivarnas vd Anna Serner upp intressant statistik som Bonniers Öhrvall pratat om:

”Varje minut laddas det upp 8 timmar video på YouTube. Datatrafiken har i år ökat med 540 %. Tonåringar laddar oftare upp filmer på nätet än de sänder e-post. 25% av all kommunikation mellan tonårstjejer sker via mobilen.”

Det sätter fingret på hur stor kraften är i förändrade beteenden på nätet.

SoundCloud rockar loss i Berlin

Så börjar det röra på sig för mina vänner Eric Wahlforss och Alexanders Ljungs musikprojekt SoundCloud. På fredag den 10 oktober har det releasefest för sajten i Berlin som öppnar upp för allmänheten. Massor av band och dj:s vilket gör att min landetvistelse kan ifrågasättas.

Efter att Spotify slutligen blev publik till allas förtjusning är det något av musiksajternas vecka. Här finns videotour där SoundClouds koncept presenteras. Och här en plojigare videoveckodagbok om livet i sunktraschcoola Berlin när man är webentreprenör. Hoppas både Spotify och SoundCloud blir långlivade.

Uppdaterad: Deep.ed är också entusiastisk över SoundCloud och jag kan bara instämma. Undrar om folk kommer blanda ihop Spotify, Le Clézio och SoundCloud? SpotiCloud…

USA är en stor ekonomi

Ungefär så här stor:

Via Creativethink.

Några bra inlägg om webben och bokbranschen

Tomas Wennström samlade nyligen sin What’s next panel och pratade bland annat om webben och bokbranschen (cirka 14 minuter in i programmet). Det sades väl inget revolutionerande men det blev en del diskussion om e-papper är framtiden eller inte. Fredrik Wass (Bisonblogg) var övertygad teknikoptimist men de andra var mer osäkra och tveksamma.

En given slutsats är att böcker kommer att scannas in mycket mer än idag, särskilt kurslitteratur. Joakim Jardenberg från Mind Park påpekade att i samma stund som en bok digitialiseras så kan man börja använda innehållet på ett nytt sätt. Det öppnar för nya möjligheter för till exempel kollaborativa tjänster.

Panelen trodde inte att bokbranschen själv skulle initiera förändring utan den kommer komma utifrån och så kommer man bli lika passé som skivindustrin. De var överens om att aktiviteterna runt i kring böckerna borde kunna ske i större utsträckning på nätet, vilket det bara är att instämma i. Karin Adelsköld föreslog att man skulle kunna köpa ett roligare slut. Ett annat exempel var den mailkonversation där förlaget var inblandad och som föregick lanseringen av Stig Larssons postuma deckare.

Kul att det här diskuteras. Det är ju verkligen på gång. Själv gör jag mitt bästa för att föra in de här på perspektive på Natur & Kultur. Min upplevelse är att det finns stor förståelse för förändring men få vet hur det ska ske. Kanske kan panelen ge oss en hjälp på traven framöver.

Några äldre inlägg i samma ämne. Vassa Eggen tipsade för en tid sedan om Penguin Books projekt. Där man kan bläddra i en bok på nätet med fakta om dagens mediekonsumtionsvanor.

Ett exempel på alternativa sätt att lansera en bok är Thomas L Friedmans nya bok ”The world is flat”.

Författaren Helena Looft skriver om hur det funkar bakom kulisserna på Vulkan.

Konferens om NeuroLeadership

LeadershipNow skriver om konferensen NeuroLeadership i New York som hålls 28-30 oktober. Temat är ledarskap och neurovetenskap. Neuroekonomi har blivit ett hypat ämnesområde och jag gissar att det här angränsar till det. Enligt organisatörerna kommer man att diskutera:

The physiology of presence, trust, integrity and other leadership competencies
Why change is so hard at an individual and systemic level, and how to make it easier
The neuroscience of mindfulness
Why it’s often so hard to think clearly and how to make better decisions
The anatomy of an ’aha!’ and how to have more of them
Driving performance through understanding the goals of the brain
How we know ourselves and others
The neuroscience of social networks, and why the social world is so important
Learning about the brain in K-12 education
Teaching leaders and managers about the brain

På sidan finns även en podintervju med en av organisationens grundare David Rock.

Öppna föreläsningar på Stockholm Brain Institute

Fick ett mail av Åsa Hedberg på KI och Stockholm Brain Institute, där hon tipsade om deras öppna föreläsningar under hösten. På tisdag 7 oktober pratar Arne Öhman, professor i psykologi under rubriken ”Vetenskapens tredje steg – Hjärnan och människans psyke”. Föreläsningen har en ambitiös utgångspunkt. Jag citerar:

Den smått grandiosa tesen som drivs i denna föreläsning är att vi är på väg mot (eller redan befinner oss i början av) en tredje vetenskaplig revolution, den som gäller förståelsen av människans psyke. Det gäller en tvärvetenskaplig satsning med psykologi och neurovetenskap som viktiga förankringspunkter. I föreläsningen beskrivs linjer som leder fram mot denna omvälvning, och några exempel ges på fynd som illustrerar ny och fascinerande kunskap om människan och hennes medvetande.

Den 6 november talar Martin Ingvar under en betydligt mindre anspråksfull rubrik: ”En liten föreläsning om dyslexi”.

Bägge föreläsningarna börjar kl. 18, på KI, Solna, Nanna Svartz Auditorium, Fri entré.

Psykologer tittar på film gästar Norrköpings Filmfestival

Torsdag den 16 oktober gästspelar Psykologer tittar på film på Norrköpings Filmfestival. Det blir första gången Psykfilm beger sig utanför tullarna. Filmen som kommer att analyseras och diskuteras är dokumentären ”Song Sung Blue” (USA, 2008). Filmen som självklart har en egen blogg är gjord av Greg Kohs som både är producent, regissör och kameraman. ”Song Sung Blue” handlar om paret Mike och Claire Sardina som träffades i slutet av 1980-talet. Mike spelade covers av Neil Diamond och Claire uppträdde som Patsy Cline. Tillsammans blir de Thunder och Lightning som blir Milwaukees och Wisconsins lokala celebriteter under 20 år. I filmen får vi följa dem och deras familj som på många sätt är vanlig whitetrash. Det är också historien om ett par som försöker leva den amerikanska drömmen trots personliga tragedier och motgångar.

Till vår hjälp att analysera filmen efteråt kommer leg. psykolog Karin Osvaldsson. Hon är verksam vid Linköpings Universitet där hon bland annat har forskat om hur identiteter konstrueras framför allt hos barn och ungdomar.

Filmen är 1h, 30 minuter och börjar 17.30 på Lilla Teatern, i Norrköping. Efter det blir det ett samtal med publiken. För att kunna se filmer krävs ett festivalpass (60kr) och en biljett till filmen (45 kr). Mer praktiska saker och info om biljetter finns här. Norrköpings Filmfestival pågår mellan den 10-19 oktober.

Jonas Mosskin

Psykologi – Politik – Kultur