Kategoriarkiv: Okategoriserad

Tre bra filmer på Stockholms Filmfestival

postervisit.jpg

Jag har hunnit med tre filmer som alla varit starka. ”Magnus” Estlands första independentfilm är en våldsamt vacker film av den unga kvinnliga filmdebutanten Kadri Kousaar. Den handlar om en ung kille som vill ta livet av sig. Efter två självmordsförsök försöker pappan, en knarkande smågangster ta hand sin son. Filmspråket påminner om Ganslandts ”Farväl Falkenberg” och gör filmen vansinnigt vacker. Här en längre recension i Variety.

”The Band´s Visit” heter en israelisk film av Eran Kolirin. Den handlar om en egyptisk polisorkester från Alexandria som blir inbjuden att spela på ett arabiskt kulturcentrum i en israelisk håla. 8-manna orkestern slår sig i slang med några på det lokala caféet under ett dygn och underbara scener utspelar sig. En förtjusande film som påminner om Aki Karusmäkis ”Leningrad Cowboys” fast i öknen.

”Red without blue” är en dokumentär om enäggstvillingarna Mark och Alex. Mark blir bög och Alex byter kön och blir Claire. Familjen och tvillingarnas identitetskris och svåra transformeringsprocess skildras på ett närgånget men varmt sätt.

Mer om filmerna kommer senare. Se alla!

Läs fler kortrecensioner från filmfestivalen här och här.

Makt och samvete diskussionsämnen på Sokratiskt café

sokrates2.jpg

Ett trettiotal personer samlades på Marelds bokhandel igår för sokratiskt café. Det var lika många män som kvinnor och medellådern var drygt 50+. En del verkade känna varandra och kallade varandra vid namn. Samtalsledaren bad deltagarna komma med förslag på ämnen att diskutera. Förslagen som kom upp kanske kan ses som en temperaturmätare på vad medelålders diskussionsintresserade går och tänker på. De här ämnena kom på förslag:

  • Ytlighet idag & igår
  • Kvinnligt & Manligt
  • Vad är kärlek och hat?
  • Är vår hjärna fri eller programmerad?
  • Vad är samvete?
  • Makt på gott och ont?
  • Finns vi?
  • Hur mycket nyheter behöver vi?
  • Empati i kriser? Läs mer

Hynek Pallas lanserar begreppet Microcinema

Filmkritikern och bloggaren Hynek Pallas har skrivit en essä om Microcinema till katalogen för Stockholms Filmfestival. Microcinema är Pallas sätt att försöka förstå, sammanfatta och paketera om begreppet independenteller lågbudget som det också kallas ibland. För det är inte den viktiga distinktionen i dagen globaliserade och uppkopplade värld. Så här skriver Pallas:

Men i en tid då det med liten budget och digital utrustning är möjligt att få bättre och mer varierande resultat än förr, och dessutom nå en bred publik, behövs ett nytt samlande begrepp. Microcinema är uttryck som används om filmer gjorda på digital video, som redigeras på dator och distribueras via Internet. När den, som Jonathan Caouettes självbiografiska film Tarnation (2004), tar klivet upp i vanlig distribution tycks beteckningen försvinna. Eftersom framtidens filmmarknad i allt väsentligt kommer att delas upp mellan ”små” filmer, som de i årets Spotlightsektion, och storbudgetfilmer – vare sig de kommer från Hollywood, Bollywood eller är statsfinansierade Europeiska stordramer om snutar – borde benämningen microcinema hänga kvar även efter att en film tagit sig in i festivalnätverket eller fått ”vanlig” distribution, av orsaker som kommer att bli tydliga under diskussionens gång.

En tydligare profil med fokus på produktionsättet och distributionen skulle kunna lyfta fram de problem och utmaningar som filmare i Microcinemagenrén står inför. För filmer som kommer till utanför de etablerade filmstudiorna behövs. Men även om de kräver mindre resurser så behöver de ändå pengar. Det gäller att Filminstitutet och andra finansiärer öppnar ögonen.

Läs mer om Microcinema på Wikipedia.

Bokhora ångar på

bodybg.png

DN har träffat kvinnorna bakom Bokhora i lördagens kulturdel sid. 6-7 (ej på nätet ännu). Bokhora är en rapp blogg med tyngdpunkt på bokrecensioner. De har temaveckor om tex. skräck, gör kortare intervjuer med författare, och andra intressanta bokläsare. Johanna, Johanna, Johanna, Caroline och Jessica heter de och bloggar som bara skjortan. Just flödet är mitt största förbehåll. De skriver mycket. För mycket. Jag har följt Bokhora under hösten och blir ibland förtjust eller intresserad av någon bok. Tyvärr är det för sällan. Bokhora skriver för lite om böcker för en kultursnobb som jag helt enkelt. Om jag fick önska skulle bokhororna dra ned på flödet och utveckla bloggen mer mot djup och kvalité. Samtidigt gör Bokhora en insats för att stimulera läsandet och diskussionen av böcker på nätet vilket är bra.

Sokratiskt café nu på lördag den 17 november

sokrates2.jpg

Bokhandeln Mareld har sokratiskt café igen. Lördagen den 17 november kl. 15-16.30 på Mareld, Odengatan 100. Fritt inträde. Så här beskriver Mareld arrangemanget:

”Vad bär du för frågor inom dig? Kom och dela med dig av dina funderingar. Man behöver inte vara filosof för att diskutera viktiga frågor. Eller så upptäcker du filosofen inom dig när du väl börjar diskutera! Inga förkunskaper behövs, bara ett genuint intresse för att samtala kring såväl vardagliga som viktiga frågor. Det viktigaste är inte svaren utan frågorna. Frågor som kan leda till nya frågor, öppna andra sinnen, belysa ett problem från olika håll. Detta var en av Sokrates idéer i samtalen med sin omgivning. Vi vill plocka upp den tråden och inbjuda till en stund av nyfiket utforskande, där vi tillsammans jobbar fram en frågeställning som vi känner kan diskuteras på ett meningsfullt sätt.”

Dags för Stockholms Filmfestival

filmfest_puff_topp_ny.gif

15-25 november är det återigen filmfestival i Stockholm. Serious Party spelar på Spy Bar där det är invigningsfest. DN listar gott och blandat från årets alla filmer. Jag har skaffat branschpass och hoppas kunna mingla fram någon bra film för nästa säsongs av Psykfilm. Imorgon ska jag se Magnus kl. 19.00. Det är Estlands första egenproducerade långfilm någonsin.

Rob Brown förklarar evolutionen på ett pedagogisk sätt

Rob Brown fortsätter att förklara evolutionsteorin och det naturliga urvalet på ett pedagogisk sätt. Brown följer upp essän ”Evolution and the Wisdom of crowds” med två kortare texter om evolution. Del 2 handlar om att begreppet same species orsakar huvudbry. Istället lanserar Brown begreppet interfertile som ett bättre riktmärke för att förstå vad som åsyftas. Här är Brows definition på vad han menar med interfertile.

interfertile: two animals are interfertile if they would be able to produce an offspring, if they were allowed to mate or were artificially inseminated. If they are both the same sex, they are interfertile if each could produce an offspring with the appropriate sex parent of the other.

Brown förklarar också varför det inte finns några skarpa gränser mellan vissa arter, genom att jämföra med vart i en stad man bor. Det finns inte alltid tydliga gränser mellan olika stadsdelar. Gränserna är relativa eftersom de vi betraktar de flesta fenomen utifrån relativa termer. Han tar upp exemplet med olika typer av salamandrar i Central Valley i Californen. Vissa kan para sig med varandra men det finns en felande länk i söder vilket komplicerar definitionerna om de är samma art eller inte. Brown avslutar också med tips på hur man kan bemöta någon som tvivlar på grunderna i utvecklingsläran.

ringspecies.gif

Del 3 om evolutionen, handlar om släktskapet mellan apor och människor. Där målar Brown upp hur de små stegen i utvecklingen gjort att nya apor och människoarter uppstått över årmiljonernas lopp. På ett träffsäkert sätt målar han upp en långsam utveckling som mycket väl kan vara sann.

Essäerna är skrivna i ett amerikanskt kontext där diskussionen om den skapelseberättelsen kontra utvecklingsläran fortfarande är het. Men textern är klargörande och upplivande läsning för att förstå vad evolution är för något. Del 1 är den bästa essän, så har du inte tid att läsa alla tre så läs om ”Evolution and the wisdom of crowds”.

Statusstress av Alain de Botton

bok_stress.jpg

Alain de Botton har blivit en fixstjärna i den populärfilosofiska genrén. Med intellektuell spänst och med ett charmerande språk rullar han upp, associerar och drar paralleller mellan stort och smått, nytt och gammalt, banalt och djupt. Botton är född 1969 och har växt upp både i Schweiz och i England. Det förklarar hans brittiskt torra stil men samtidigt har man en kännedom kontinental idérvet som är lätt för en överlägsen anglosax att glömma bort.

Botton slog igenom med sin bok ”Låt Proust förändra ditt liv” från 1997. Berömmelsen fortsatte i boken ”Filosofins tröst” (2001) som blev en stor succé både som bok och tv-program. Själv är jag förtjust i ”Om konstens att resa” (2002). Det är tio essäer om varför man reser, hur man gör det både i tanken och i verkigheten. Botton varvar egna upplevelser med berättelser och referenser från historien. Det blir en slags karta över resans väsen och psykologi som är ytterst sällsynt i vanliga reseskildringar. Ett litet mästerverk som alla resenärer borde läsa. Här kommer en recension av ”Statusstress” (2004). Läs mer

Herzogfilmer på Cinemateket

200px-fitzcarraldo_dvd_cover.jpg

Filmaren och författaren Werner Herzog är en mytisk gestalt. Cinemateket visar under november och december ett urval av hans spelfilmer. Här nedan följer listan på alla filmer och tider. Herzogs samarbete med skådespelaren Klaus Kinski har blivit legendariskt. Ska någon film lyftas fram så är Fitzcarraldo kanske den som mest skapat myten om Kinski/Herzog. Att göra en film om att dra en ångbåt över Anderna för att bygga ett operahus i Amazonas är tillräckligt för att göra vem som helst fascinerad. Läs Ian Burumas essä i NY Review of Books från i somras. Eller DN:s förkortade version. Jag har tidigare skrivit en fragmentarisk sammanfattning om Herzog som filmare. Läs mer