Horace Engdahl har aldrig döljt att han är en tillskyndare av traditionen och kulturella världen. Ibland känns han som en elitistisk relik från förra sekelskiftet. Samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras av en man som är elitist ända ut i fingerspetsarna, och står för det. Det är intressant att så många retar sig på honom. Idag är det fint att vara modeelitist men fult att vara kulturelitist. Följande underbara replikväxling utspelade sig i P1-morgon fredag, tillsammans med programledaren Lasse Johansson, med anledning av nobelpriset i litteratur till fransmannen Le Clézio. För mig var det stort litet litteraturögonblick.
– Ni använder kodnamn, för de olika kandidaterna. Vilket var Le Clezios?
– Jaha, Det är väl inte precis FRA-säkert.
– Nä, men in det här landet är folk så pass obildade så att de flesta tror att det är en maträtt och inte en författare.
– Är vi obildade i det här landet?
– Ja.
– Vad bygger du det på?
– Ett livs, erfarenhet.
– På vilket sätt är vi obildade då?
– Vi ser inte till att förse oss med det kulturella bagage som vi som västerlänningar har rätt till.
– Varför det då?
– Lättja.
– Varför har vi hamnat där då?
– Det finns för mycket distraherande element i samhället som konkurrerar med uppmärksamheten.
– Som vadå?
– Medierna till exempel.
– Som att du sitter här och pratar. Folk borde inte lyssna på dig?
– Ja, strängt taget borde folk sitta hemma och läsa.
– Är det här ett problem eller är det så det är?
– Problem och problem. Är livet ett problem…(skratt) man ska inte moralisera, det är bara en iaktagelse man kan göra. Människor berövar sig rätten till ett rikare liv genom att visa så svalt intresse för det klassiska kulturarvet.
– Jag tyckte jag hörde lite moraliserande där.
– Nä… Var och en väljer ju sitt eget helvete, så att säga. Det är inget jag vill lägga mig i.
PS: Sedan fortsatte samtalet med att Horace pucklade på det problemet med att så mycket amerikansk litteratur översätts, och att kommentatorerna blir förbannande när de inte känner till nobelpristagarna. Och så jämförde han sig med kungen. Som ständig sekreterare kan han knappt hosta utan att det blir rabalder.
