Etikettarkiv: böcker

Som vi älskade varandra

Cecilia tipsade mig om ”Som vi älskade varandra” (från 2007). Boken är något så ovanligt som en modern kärleksroman. Det är en medelålders kärlek skriven av författaren Anders Paulrud som dog tidigare i år. Den pendlar mellan att vara en uppväxtskildring hela tiden på gränsen till att bli sentimental. Samtidigt berättar Paulrud om människor, förhållanden som kommer och går, förflyktigas och består. Paulrud skriver på en enkelt och snudd på trivial prosa som då och då blixtrar till. Det är befriande att slippa läsa en medelålders man som inte är självömkande. Boken blandar självbiografiskt material utan att det känns navelskådande. Paulrud skriver kort och kärnfullt på ett sätt många drömmar om, men få behärskar.

Förutom Peter Kihlgårds ”Kicki och Lasse” är ”Som vi älskade varandra” den bästa kärleksromanen jag läst på mycket länge. Läs båda två.

I SvD skrev Erik Lövendahl en uppskattande recension av ”Som vi älskade varandra”. Crister Enander har skrivit en personlig betraktelse över Anders Paulrud när han gick bort. Och slutligen en längre intervju med Paulrud gjord av Karin Thunberg för SvD med anledning av boken.

Att möta barn och ungdomar i sorg, konferensrapport

I februari arrangerade Spädbarnsfonden två seminarium i Umeå och Örebro med psykologerna Magne Raundalen och Atle Dyregrov. Raundalen var Dyregrovs mentor och lärare men sedan länge är de kollegor. De är två vithåriga män som återförenades för en dag. I decennier har de forskat och arbetat kliniskt med kriser och trauma hos barn och ungdomar som utgångspunkt. Genom ett tiotal böcker har de skaffat sig positioner som giganter inom sitt ämnesområde. De har haft uppdrag åt FN, WHO, Rädda Barnen och norska regeringen.

Den 12 februari tillbringade jag hela dagen på konferensen i Örebro. Några hundra socialsekreterare, sjuksköterskor, lärare, kuratorer, präster, psykologer och andra själavårdare hade samlats för att lyssna på Raundalen och Dyregrov. Dagen hade löst strukturerade former där de båda vännerna turades om att hålla låda och skämta på den andres bekostnad. Läs mer →

Emmy van Deurzen till Sverige

I helgen är det seminarium i Göteborg med den existentiella psykoterapeuten Emmy van Deurzen. Hon har gjort sig känd som en av de tongivande förespråkarna för den existentiella psykoterapiinriktningen. Van Deurzen har skrivit flera böcker där ”Det existentiella samtalet” finns utgiven på svenska. Hon är ursprugligen från Holland men är verksam sedan lång tid tillbaka i London.

Den här skolan har sina rötter i mötet mellan existentialismens möte med psykoanalysen. I Frankrike, England och i viss mån Centraleuropa har den här inriktningen haft ett visst inflytande genom personer som Ludwig Binswanger och Viktor Frankl. Efter Andra Världskriget hamnade många i USA där Rollo May och Paul Tillich var framträdande personer. Sällskapet för Existentiell Psykoterapi arrangerar två seminarium i Umeå (29 februari) respektive Göteborg (1 mars). Anmälningstiden har visserligen gått ut men det går säkert att göra ett försök. Jag hade gärna gått men lämnar ogärna vår huvudstad.

Pyjamasparty på Bokrean

Akademibokhandeln i Skrapan lockar med pyjamasparty när Bokrean börjar i natt. Den som iklär sig pyjamas får 20 % rabatt. Samtidigt skriver bland andra DN om att Bokrean har tappat i betydelse från toppåret 2003. Pyjamasrabatten är lyckat som pr-trick betraktat. Många tidningar däribland branschtidningen Dagens Media har uppmärksammat det. Samtidigt har jag svårt att se det blir någon rusning i pyjamas annat än från någon enstaka student som köper några pocket. Företag som alltför uppenbart söker publicitet tror jag i längden i trovärdighet. För övrigt har jag aldrig gått på Bokrean. Det känns på sikt som ett döende grosslagerjippo. Att internetbokhandeln som ju i princip har oändligt stor lagerkapacitet också deltar i rean känns som ungefär att äta sallad på McDonalds.

Författarlunch på Natur & Kultur

Det börjar bli en trevlig tradition att lyssna på Natur & Kulturs författarluncher. Kul att få lite ansikten på människor som annars bara är e-postadresser. Den här gången presenterades fyra böcker som alla utkommer under våren.

Åsa Nilsonne berättade om ”Mindfullness – en väg ur nedstämdhet) (ännu ej i tryck). Det är en bok där bland andra Jon Kabat-Zinn medverkat. Nilsonne gjorde den obligatoriska övningen med oss gäster. Vi fick i uppgift att känna efter om vi hade ont någonstans. Efter 60 sekunders koncentration på om och var vi hade ont så var vi flera som plötsligt hittade lite smärta. Själv upptäckte jag lite bukkänningar säkert på grund av för stort kaffeintag. Nilsonne sade en bra sak om depression. Det är sannolikt inte ett enhetligt tillstånd utan det finns många vägar dit. Har man erfarit depression tycks det också vara lättare att trilla dit igen.

”Sluta jämföra dig med andra”, heter Jana Söderbergs nya bok som utkommer i maj. Än så länge finns boken bara som ljudbok. Hennes budskap var en aning fluffigt för min smak. Hon fick till en skön oneliner om att självkänsla blivit ett för flummigt och diffust begrepp. ”Självkänsla är viagra för lyckan”, enligt Söderberg.

Efter två karismatiska presentationer var det så dags för den något torrare Dan Stiwne. Han presenterade ”Bara detta liv”, en antologi om existentiell psykologi där Stiwne varit huvudredaktör. Det är den första riktiga läroboken på svenska om den existentiella inriktningen inom psykologin. Det är ett negligerat perspektiv i Sverige och den kommer säkert bli flitigt läst på universitet och högskolor. Ska bli kul att läsa när den väl finns i tryck. Stiwne drog flera skämt och passade på att tackla till de ytligare psykologiska perpektiven som ju har medvind idag. Första kapitlet i boken heter förresten ”Om livet och döden – och dödläget däremellan”. Obetalbart. På Sällskapet för Existentiell Psykoterapi finns mer att läsa för den som är nyfiken.

Sist talade Marta Cullberg Weston om sin nya bok ”Från skam till självrespekt”. Det är den tredje och avslutande boken om självkänsla. Hon talade om olika typer av skam som hon kategoriserade i rött, vitt och rosa. Dessutom tog hon upp den stigmatiserande och skyddande skammen. Frågan är om jag borde känna skuld eller skam om jag inte hinner läsa boken?

Den typiske bloggaren är en tonårstjej som skriver om mode

DN Ekonomi rapporterade igår om undersökningen Blogg-Sverige som Hans Kullin låtit genomföra för tredje året i rad. Där kan man läsa att den typiske bloggaren är en kvinna mellan 16-20 år, uppdaterar sin blogg varje dag, skriver om mode och är inte anonym. Hon läser andra bloggar i genomsnitt en timme per vecka. Tre av fyra bloggare är kvinnor. De flesta av de här bloggarna har karaktären av offentliga dagböcker en företeelse som ligger rätt långt ifrån alla tusentals seriösa bloggare.

I bloggosfären har många lyft fram skillnaderna mellan män och kvinnor. Det tycker jag är en mindre intressant diskussion. Mer intresant är att bloggtjejerna lägger ned så lite tid på att läsa andra bloggar. Det viktigaste är att finnas till på nätet och att basunera ut sitt tankar om sitt liv, inte att ta del av en diskussion tillsammans med andra bloggar. Om de unga självutlämnande skribenterna skulle surfa runt litegrann skulle de säkert upptäcka hur patetiskt likt deras liv är alla andra modeintresserade bloggare.

Jag känner igen det här beteende från poesi-Sverige. En massa (mestadels unga med diktarambitioner) skriver och försöker publicera sig. Samtidigt är de hopplöst okunniga om lyrikhistoiren och den samtida diskursen vilket gör att de mest pinsamma alster kan kännas fräscha, när de i själva verket är omedvetna dåliga kopior av berömda texter. Alla tror att någon annan ska köpa och läsa dikter men själv gör man det inte. Om alla som sade sig gilla peosi också skulle köpa 1-2 diktsamlingar per år så skulle lyrikmarknaden expandera ordentligt.

Själv lägger jag ner mellan en halvtimme och en timme per dag åt att läsa andra bloggar. Ungefär lika mycket tid går åt till eget skrivande. Att läsa bloggar är för mig ett substitut och komplement till tv och dagstidningar. Men det är också mitt eget sätt att söka ny kunskap och infallsvinklar till psykologi, politik och kultur. Utan bloggläsandet vore min världsbild mindre.

PsyBlog om bra självhjälpsböcker mot depression

PsyBlog hörsammade min uppmaning att försöka rensa upp i självhjälpsträsket och rekommenderade nyligen sex bra böcker mot depression. Böckerna har antingen utvärderats i vetenskapliga undersökningar eller är särskilt rekommenderade av kliniskt verksamma psykologer. Böckerna är ”Feeling Good” av David D Burns. ”Control your depression” av Peter Lewinsohn. ”Mind over mood” av Dennis Greenberger och Christine Padesky. ”Overcoming depression and low mood” av Christopher Williams. Dessa fyra böcker bygger på kognitiv beteendeterapi. ”Climbing out of depression” av Sue Atkinson samt ”Depression; The way out of your prison” av Dorothy Rowe bygger båda på psykodynamisk grund. Det finns säkert fler böcker och listan bör kompletteras. Det viktiga är att psykologer och andra kunniga personer tar det här på allvar och guidar läsare, patienter och andra nyfikna till kvalité istället för skräp. Någon som har läst andra böcker i genren som är bra?

Umberto Eco & Carsten Jensen till stan samt ett seminarium om konst

Några evenemangstips. På onsdag den 23 januari samtalar Umberto Eco med sin översättare Barbro Andersson på Italienska Institutet, Gärdesgatan 14, kl. 18. Eco tillhör Rolls-Roycen bland världens intellektuella idag. Han lär ha ett privat bibliotek med 30 000 volymer. Mer om Eco och programmet kan du läsa här. Hans böcker ges ut på Brombergs förlag där man kan läsa om de verk som översatts till svenska.

Samma dag mellan kl. 15-21 är det ett seminarium på Konstfack vid Telefonplan på temat ”Konstens roll – om konst, konstutövare och arbete”. Det är föreningen Nordens Biskops-Arnö som arrangerar tillsammans med ABF och Konstfack. Saxat ur programmet:

Författare, konstnärer och intellektuella på olika sätt närmar sig frågor om estetiska och politiska strategier inom konst och litteratur. Seminariet vill bland annat undersöka konst som nytta eller överflöd, hur vi värderar och skulle vilja värdera konstnärligt arbete: både i samhället och inför oss själva i vårt eget arbete, samt vad ”det nordiska” skulle kunna innebära för det konstnärliga arbete i Norden idag.”

Torsdag 24 januari kommer Carsten Jensen till Internationell Författarscen på Kulturhuset i Stockholm. Jensen är journalist och författare och han ska prata om sin senaste bok ”Vi, de drunknande”, tillsammans med Sigrid Combüchen. Det är en storslagen roman om fyra generationers sjömansliv från mitten av 1800-talet till slutet av Andra världskriget. Jensen är känd för en svensk publik bland annat för sina artiklar och resereportage. Föredraget är i Hörsalen och börjar kl. 19.

2008 blir självhjälpens år

Kulturnytt (8 januari) rapporterade om självhjälpsböcker. I inslaget intervjuades Lena Forssén, redaktör på Natur och Kultur som sade att 2007 varit ett rekordår för populärpsykologi. Hon tror att 2008 kommer bli ett fortsatt starkt år för genrén. Hennes analys var att det är mer okej att köpa en självhjälpsbok idag än vad det var på 90-talet. Då var det mer tabu. I inslaget intervjuades också Bengt Weine som driver Mareld, en bokhandel och förlag med inriktning mot psykologi. Weine sade att han inte kan konkurrera med de stora förlagen. För att ge ut självhjälpslitteratur behöver man marknadsföringsmuskler. Sverige varit släpat efter andra länder men att de svenska författarna nu har gett sig in i matchen. Men Weine har inga planer på att ge sig in i den genrén. ”Det finns så det räcker”. Läs mer →

Mer kommentarer om Slas

7 januari repriserade Kulturradion ett program med Slas från 1992. Bengt Packalén dricker kaffe och kurar skymning i dennes ateljé. Det blir ett otvunget samtal där Slas får prata på om varför han var så förbannad när han skrev ”Brev till en hembygsgård”, från 1974. Det var förövrigt den första boken jag läste av Claesson. Boken handlar om en författare som blivit inbjudan att hålla ett föredrag på hembygsgården från den trakt han skildrat och blivit expert på (läs ”Vem älskar Yngvej Frej”). Huvudpersonen försöker skriva ett brev där han tackar nej men brevet vill liksom aldrig ta slut och det blir istället en lång ilsken dialog med småböndernas barn. I slutet av programmet blir Slas ilska alltmer förklarlig.

Andra som kommit med insiktfulla kommentarer är Stationsvakt som träffande skriver att:

”Hans språk var bedrägligt enkelt – men innehöll mycket ändå”.

I SvD skriver Richard Swartz en läsvärd Understreckare. Swartz tar upp Claessons antiintellktuella hållning och den metod som han fulländat genom att skildra verkligheten och människorna rakt upp och ned, utan omskrivningar. Det finns en befriande vardaglig hållning i Slas böcker. Det bedrägliga är just att det ser enkelt ut, men Slas var en mästare på upprepningar och dialoger från vanliga samtal människor emellan. Gärna på ett tåg, en säng eller krog. Swartz tar även upp problematiska sidor hos författaren vilket känns befriande i all nostalgi.

För den som inte fått nog har SR Minnen, en inspelning från 1966. Där intervjuas Claesson av Gabrilla Garland om hur han reste i efterkrigstidens Europa som fattig frilansande skribent och tecknare.

Läs även om min relation till Stig Claesson.

Jonas Mosskin

Psykologi – Politik – Kultur