Etikettarkiv: filmterapi

Kino går i filmterapi

sr.gif

Kino i P1 plockade upp en tråd från senaste numret av filmtidningen Flm. Som jag tidigare berättat handlade artikeln i Flm om hur film kan användas i terapi och en av personerna som intervjuades var neuropsykologen Ursula S. Henningsson. I programmet från 28 mars prövar Kinos redaktion på filmterapi i grupp och träffar psykologen Henningsson. Hon driver Filmterapi Centrum med bas i Skåne där hon håller kurser, utbildningar och seminarium om filmterapi.

I Kino spelade Henningsson upp ett antal filmklipp som var utgångspunkten för en diskussion om vad redaktionen med Wilson, Aschenbrenner och Törnvall kände och tänkte. Temat för gruppsessionen var hur de ser på sitt arbete, och vad de gör på jobbet och hur de ser på chefer och ledarskap. Henningsson spelade upp klipp med en stor spännvidd, både Andrej Tarkovskijs ”Den yttersta domen” och Josef Fares ”Kopps” dök upp och därefter ställde hon klassiska terapeutfrågor. Det blev en ganska intern diskussion och en del ytligt prat om vad film gör med betraktaren. Men terapi har ju alltid ett visst mått av navelskådande. Kul grepp av redaktionen tycker jag. Tyvärr styckades filmterapisessionen upp i programmet, ett tilltag som jag aldrig förstått vitsen med.

PS: Här ett äldre inlägg om filmterapi.

Flm om filmterapi

omslag23.jpg

Jacob Lundström skriver en läsvärd artikel om filmterapi i Flm #2. I artikeln intervjuas neuropsykologen Ursula S. Henningsson som jobbar med film i sitt terapeutiska arbete. Hon suckar åt de förenklade (amerikanska!) föreställningar om att man kan se ”Mandomsprovet” om man går i vuxengrubbeltankar. Enligt Henningsson är:

Filmen i sig är inget botemedel. Den kan fungera som en katalysator och starta ett samtal.

Det är verkligen sant. Det går inte att se en film och känna på ett visst sätt. Vi har olika föreställningsvärldar vilket gör att varje filmupplevelse är unik. Film är tacksamt på det sättet att det skapar en gemensam referensram för att föra en diskussion. Det gör filmen till ett bra instrument att använda i undervisningssyfte eller som psykfilmer. Henningsson berättar också vad som fick henne att inse filmens potential i behandlingarbete.

”Senare läste jag filmvetenskap och den första filmen vi såg på kursen var Bertoluccis Sista tangon i Paris. Ingen av mina unga klasskamrater tyckte om den, men under gruppanalysen berättade de samtidigt väldigt privata minnen som framkallats av filmen. Då förstod jag vilken enorm potential filmen har terapeutiskt verktyg.”

I sitt arbete arbetar Henningsson mycket med perceptionsstörningar och autistiska patienter. Hon har ofta samtal i större grupper. Hennes filmarkiv innehåller klipp från ett hundratal filmer med såväl skräck, action och relationer som tema.

Ett bra tillfälle att komma över senaste numret av Flm är imorgon då det är realeasefest på AG 925.

Filmterapi; kan det vara något?

Jag roade mig att googla på psykfilm och kom över en gammal artikel i Illustrerad Vetenskap nr 4/2002. Den handlar om filmterapi, eller cinematherapy som det kallas i den anglosaxiska världen. Klaus Wilhelms artikel är på många sätt härligt ovetenskapligt. Sista stycket är komik på högsta nivå:

Kanske kommer psykologer snart även att bli aktiva medspelare i filmerna genom att skapa en rad digitala filmfigurer, så kallade avatarer, som i framtoning och psyke- är skräddarsydda för bestämda terapeutiska ändamål. Tekniken finns sedan länge och används, så kanske är det bara en tidsfråga, innan psykologerna på allvar går in vid filmen.

Men artikeln tar upp en intressant amerikansk psykolog som heter Gary Solomon. Solomon var själv på glid i tillvaron som barn och tonåring. Han växte upp med tv och film som ett sätt att förstå människor, samhället och existensen. Sen kammade Solomon till sig, och har som praktiserande terapeut använd sig av film i sitt klientarbete. Han har skrivit tre böcker på temat film och terapi: ”Reel Therapy -How movies inspire you to overcome life´s problems”och ”The motion picture prescription” samt ”Cinema Parenting”. Den sistnämda är en guide till filmer och tv-serier som är lämpliga för barn ooch ungdomar i olika åldrar att se och diskutera med föräldern. På amazon kan man läsa ett utdrag ur en boken ”Reel Therapy”. Det är en fingerad intervju med Solomon där han beskriver bakgrunden till sina böcker och filmterapi.

I grunden verkar Solomons filmterapi rätt enkel. Han väljer ut filmer som är relevant för klienten. Denne får sedan i hemläxa att titta på filmen tills nästa terapisession. Då talar man om filmen och de känslor den växt. Det gäller att aktivera känslor hos klienten som man sedan kan börja bearbeta i terapin. Läs mer →