månadsarkiv: november 2007

Herzogfilmer på Cinemateket

200px-fitzcarraldo_dvd_cover.jpg

Filmaren och författaren Werner Herzog är en mytisk gestalt. Cinemateket visar under november och december ett urval av hans spelfilmer. Här nedan följer listan på alla filmer och tider. Herzogs samarbete med skådespelaren Klaus Kinski har blivit legendariskt. Ska någon film lyftas fram så är Fitzcarraldo kanske den som mest skapat myten om Kinski/Herzog. Att göra en film om att dra en ångbåt över Anderna för att bygga ett operahus i Amazonas är tillräckligt för att göra vem som helst fascinerad. Läs Ian Burumas essä i NY Review of Books från i somras. Eller DN:s förkortade version. Jag har tidigare skrivit en fragmentarisk sammanfattning om Herzog som filmare. Läs mer

Varför bli en ”Prefix-psykolog”?

ps_tidn.jpg

Det frågar sig psykologstudenten Aram Seddigh i senaste numret av Psykologtidningen (nr 13/2007). Han ifrågasätter med rätta vad som egentligen berättigar att vissa kallar sig för den ena eller andra typen av psykolog. Vad innebär det i så fall att bara vara ”vanlig” psykolog frågar sig Seddigh?. Det kan man verkligen fråga sig. Seddigh menar att lite skiljer under utbildningen mellan en x-psykolog och en y-psykolog varför hela prefixgrejen är märklig.  Han efterlyser en större öppenhet inför varjen enskild klient och skriver:

”Det ska vara patientens behov som leder oss in i den behandlingsform som vi använder, inte vårt eget intresse för behandlingsformen”

Men jag är samtidigt kluven till en sådan hållning. Visst ska patientens vilja och motivation styra men det går inte komma ifrån att man jobbar bättre om man arbetar på ett sätt och med en metod som man trivs med. Dogmatism inom psykologkåren borde bekämpas men också acceptansen att vi gör på olika sätt och det är okej. Ett problem är att få personer är så insiktsfulla att de skickar vidare folk när klienten och terapeutens behov går isär.

Tre myndigheter samarbetar

runtikrim6_s01.jpg
Kriminalvårdens personaltidning, Runt i Krim (nr 6, nov 2007, finns att ladda ned som pdf) berättar om ett projekt i Göteborg där tre myndigheter samarbetar. På Järntorgsmottagningen i Göteborg arbetar Kriminalvården sedan i våras tillsammans med Socialtjänsten och Sjukvårdens beroendeklinik. Tre socialsekreterare, tre sjuksköterskor, en läkare, psykolog, sekreterare samt projektsamordnare arbetar på mottagningen som har öppen mottagning varje dag.

Det har länge varit ett faktum att många av frivårdens klienter har missbruksproblem och eller psykiska problem. Men ofta har stela byråkratiska strukturer gjort att dessa personer hamnat mitt emellan. Med inspiration från Huddinge Sjukhus och Treklöverprojektet där rättspsykiatrin, beroendevården och kriminalvården har nu samarbeten över blockgränserna spritts sig till Göteborg. Det låter som en självklar intuitiv lösning att samarbeta. Men självklarheter är ibland undantag.

Reflektioner utifrån ”Ett rum i våra hjärtan”

Här kommer psykoanalytikern Christer Sjödins tankar kring filmen ”Ett rum i våra hjärtan”. En del kom fram i samtalet med publiken på Psykologer tittar på film, en del är nytt. Så alla ni som inte hade möjlighet att komma får här en chans att känna att de var där.

Nanni Moretti har gjort en film om en psykoanalytiker bland annat baserad på en uppsats av den italienske analytikern Paolo Migone. I filmen får vi möta psykoanalytikern Giovanni, hans hustru Paola och deras två barn Andreas och Irene. De lever ett gott och lyckligt familjeliv i en liten norditaliensk stad. Giovanni har sin mottagning hemma i våningen där de bor. I filmen varvas bilder från hans arbetsrum med bilder från familjens vardagsliv. Två telefonsamtal förändrar det lugna familjelivet. I det första kallas Giovanni till sonens skola. Andreas är anklagad för att ha stulit en fossil. Giovanni kan inte tänka sig att hans son är skyldig och sonen har svårt att tala med sin far om sin skuld. Det säger han till mamma Paola, när han bekänner att det är han som tagit fossilen.

I ett annat telefonsamtal ber Oscar – en av Giovannis patienter – att han skall komma hem till honom fast det är söndag. Oscar har ångest och behöver träffa Giovanni, som till min förvåning prioriterar sin patient framför sin familj. I min värld är det ett ”rambrott.” Medan Giovanni är borta fördriver resten av familjen sin söndag på olika sätt. Paola driver runt på en marknad. Irene åker vespa och det ser farligt ut. Andreas dyker med några vänner. Han fastnar i en grotta och drunknar. Familjen hamnar i en kris.

Giovannis familj slits sönder av sorg. I Morettis film skildras chocken vid beskedet om sonens död, det relativa lugn som präglar familjen medan den är sysselsatt med begravningen och alla de praktiska bekymren som hör till den. Därpå följer en plågsam period där familjemedlemmarna var för sig, och var och en på sitt sätt, plågas av och lever ut starka känslor. Giovanni tyngs av skuldkänslor som förstör hans förmåga att utöva sitt yrke. Paola drar sig undan maken och äktenskapet ser ut att spricka. Irene drabbas av vredesutbrott på basketplanen med följd att hon stängs av.

Med hjälp av ett brev från Arianne, en flicka som förälskat sig I Andrea, kan familjen arbeta sig igenom sin sorg när de kör Arienne och hennes pojkvän till gränsen mot Frankrike. Som åskådare anar vi en nyorientering , när vi ser Arienne och hennes pojkvän resa iväg från Italien. Det är soluppgång och en ny dag randas. En dag som kanske gör det möjligt för familjen att hålla samman och gå vidare. Läs mer