Årsarkiv: 2011

Tempo Dokumentärfestival med psykologiskt tema

8-13 mars pågår Tempo Dokumentärfestival i Stockholm. Ett av festivalens tema handlar om psykologi och terapi: In Treatment. Där möter publiken människor som på minst sagt oväntade sätt bearbetar sina upplevelser. Här är några av programpunkterna:

12 ANGRY LEBANESE av Zeina Daccache, Libanon, 2009, 85 min.
Detta är en film om 45 långtidsdömda fångar i Beirut som genom ett ett terapeutiskt teaterprojekt sätter upp en pjäs om ett rättsfall. I pjäsen anklagas en pojke för att ha mördat sin far. Fångarna, dömda för mord, våldtäkt och droghandel spelar juryn som enhälligt måste komma fram till pojkens dom. Producenten för filmen, Jocelyne Abi Gebrayel, gästar festivalen.

MARWENCOL av Jeff Malmberg, USA, 2010, 83 min.
Mark har skadats svårt i ett överfall. Efter att ha vaknat ur koman bygger han upp en avancerad stad av barbiedockor i sin trädgård. Han konstruerar den värld som tagits från honom och dockorna representerar hans familj och vänner. Med denna ovanliga hemmagjorda terapilek läker långsamt såren, både de fysiska och psykiska.

PORTRAIT OF A MAN Av av Visa Koiso-Kanttila, Finland, 2010, 81 min.
Kalle Rissanen är en ensamstående pappa som tar hand om sin son samtidigt som han har en framgångsrik karriär inom IT. Han gillar sitt arbete och älskar sin son, men är en djupt olycklig människa som fortfarande bearbetar sviterna av en skilsmässa och kämpar med alkoholproblem. Kalles pappa tog sitt liv när Kalle bara var sju år gammal, och när han själv fyller 40 inser Kalle att han är i samma ålder som pappan var när han dog. En kamp inleds med de frågor som ledde till faderns självmord.

ATT VÅGA MINNAS, samtal, Work in Progress.
Vad händer när vi börjar våga minnas? En händelse som vi under många år gjort allt för att inte komma ihåg? I det här fallet en våldtäkt som vägrar släppa taget? Och vad är det vi egentligen kan och orkar minnas? Ewa Cederstam har tidigare närmat sig ämnet våldtäkt – bland annat genom kortfilmen Kvinnans plats. Genom flera års arbete med att intervjua dömda våldtäktsmän i fängelset blev det tydligt att det också fanns en annan, mycket mera personlig film att göra. Den om Ewa själv. Hon utsattes själv för en våldtäkt i Malmö för 25 år sedan. Nu vågar hon leta sig tillbaka och börjar minnas. Det finns en vilja att Prata om det. Detta är ett samtal med regissören Ewa Cederstam, filmproducenten Stina Gardell och journalisten Zandra Thuvesson.

IN TREAMENT, samtal.
Hur kan det dokumentära fungera terapeutiskt? På vilket sätt kan man använda sig av konst för att arbeta terapeutiskt? Hur kan regissörer, filmare och karaktärer upptäcka nya saker om sig själva eller om samhället i stort genom sina filmer? Medverkande: Jocelyne Abi Gebrayel – producent 12 ANGRY LEBANESE, Zanyar Adami regissör GERILLASONEN och Stina Gardell producent. Moderator: Ulrik Petersson, frilansjournalist.

Okänd Kvinna 2009-349701 av Anna Odell, film + samtal.
Konstverket Okänd Kvinna 2009-349701 av Anna Odell som blev 2009 års mest uppmärksammade konsthändelse. Nya delar av konstverket som lagts till under 2010 visas och efteråt samtalar Anna Odell med frilansjournalisten Zandra Thuvesson och försöker sammanfatta vilka effekter som konstverket givit och kommer att ge i framtiden.

Är föräldrarkurser effektiva?

Så heter ett frukostseminarium som Föreningen Psykisk Hälsa anordnar på ABF-huset på fredag 25 februari. Allt fler kommuner och organisationer erbjuder föräldrakurser. Men vilken effekt har programmen? Och vilken syn på föräldraskap präglar dem? Går det att överhuvudtaget förebygga psykisk ohälsa hos barn genom föräldrakurser?

Talare är Ann-Charlotte Smedler, professor och leg psykolog, har hållit i den översyn av föräldrastödsprogram som SBU nyligen gjorde. Johanna Ahnquist, utredare, barns och äldres hälsa, Folkhälsoinstitutet. Inga Gustafson, leg psykolog, medförfattare till Psykisk Hälsas monografi Ta föräldrar på allvar.

Moderator: Carl von Essen, generalsekreterare Föreningen Psykisk Hälsa.

Tid, 25/2 kl 8-10 på ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm. Kostnad: 100 kr (inkl kaffe och frukostfralla). 50 kr för medlemmar. Betalas kontant vid entrén. Anmäl dig här.

PS: Här en länk till tidigare diskussioner om föräldrarkurser som förekommit i media och på min blogg.

Intervju med mig om Psykologer läser böcker

Måns Wallgren gjorde en intervju med mig i DN På Stan förra veckan med anledning av att Psykologer läser böcker börjar för säsongen. Saxat från intervjun:

Beate Grimsruds ”En dåre fri” är först ut när psykologen Jonas Mosskin startar bokcirkel på Kulturhuset.

Eftersom På stan saknar psykologisk kompetens tänker vi inte analysera Jonas Mosskins svar, men så här säger han på frågan varför han har samtalsserien ”Psykologer läser böcker”:

– För att jag inte kan låta bli.

Hm, intressant.
– Det finns väldigt mycket bra böcker och intressanta författare som skriver på ett sätt som ligger nära ett psykologiskt eller terapeutiskt sätt att tänka som jag som blivande psykolog blir väldigt nyfiken på.

Vad kommer ni fram till då?
– Att det finns ett väldigt intresse och behov av att samtala om kultur, där upplevelsen blir större, roligare och rikare om man får diskutera den.

Första bok ut i vårens serie är Beate Grimsruds ”En dåre fri” om hennes schizofreni. Beate Grimsrud kommer själv att närvara.

– Det är en väldigt stark bok och befinner sig i det här gränslandet mellan fiktion och självbiografi. Den var så bra, en fantastisk skildring av en bitvis psykotisk person, så om det är sant eller inte spelar inte så stor roll, säger Jonas Mosskin.

Alla är lika välkomna, vare sig man har läst boken eller inte.

Uppenbarligen är det fler än jag som inte kan låta bli. Igår var det 115 personer på som lyssnade på Beate Grimsrud och Jenny Jägerfeld när vi analyserade hennes bok. Nästa samtal är torsdag 31 mars, då möter Jenny Jägerfeld författaren Johanna Thydell och analyserar hennes senaste bok ”Ursäkta att man vill bli lite älskad”.

Om PTSD i Radiopsykologen

Förra veckan den 10 februari fick vi ett samtal till Radiopsykologen som blev mycket uppmärksammat. Det ringde många människor in efter programmet, det kom många mail och hittills är det ett 50-tal kommentarer på hemsidan efter sändningen. Den som ringde in var Mats. Han är före detta officer och tjänstgjorde under många år utomlands i krigszoner. Det han såg och upplevde där satte djupa spår i honom. Han får flashbacks och har mardrömmar än idag och har fått diagnosen PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. Mats har fått hjälp, men tycker inte att hjälpen har räckt. Han lider fortfarande svårt och ringer till Radiopsykologen för att höra om det ska vara såhär för alltid nu, eller om det finns någon anann väg ut?

Mats berättelse är gripande och sätter fingret på problemet med PTSD (Posttraumatiskt stresssyndrom). Ett problem som drabbar tusentals människor som varit utsatta för svåra händelser ofta i samband med krig, tortyr, övergrepp eller liknande. Det är ett problem som världens försvarsmakter länge blundat för eller valt att tiga om för att inte få negativ publicitet. Det är ovanligt att personer berättar om PTSD så därför är jag extra glad att en sådan som Mats vågar prata om detta i radio. Det är starkt gjort.

Den arabiska bloggosfären – en bakgrund till den egyptiska revolten

När protesterna och dramatiken var som störst i Egypten började jag söka svaret till det hastigt uppkomna upproret mot regimen. Till min glädje fann jag en intressant vetenskaplig artikel om den arabiska bloggosfären. På många sätt var ju Egypten det land som många pekat ut som ett land där regimskiftet stod för dörren. Samtidigt som Mubarak verkade sitta hur tryggt som helst. En grundläggande faktor i motståndet var organiseringen på nätet via sociala medier. Al-Jazeera sände för några dagar sedan ett längre reportage med Ahmed Maher den drivande personen bakom 6 april-nätverket, som bildades 2008. Deras sätt att använda nätet för att åstadkomma fredliga protester mot regimen har hämtat inspiration från serbiska studentorganisationen Otpor. Otpor var en av de viktigaste aktörerna att mobilisera ungdomar mot Milosevicregimen. På bara några få år lyckades man håna, häckla och sprida en kult kring sig som gjorde Milosevic skitskraj. Otpors metoder influerade sedan Georgien och Ukraina i deras protester i mitten på 2000-talet. I programmet berättades att 6 April-ungdomsrörelsen har träffat flera av Otporaktörerna och man har till och med använt sig av en snarlik logga. 6 April-rörelsen hade redan 2009 en Facebookgrupp på 70 000 personer och har varit en av de mest aktiva organisatörerna till protester, strejker och demonstrationer de senaste åren.

Rasmus Fleischer har tidigare bloggat om allmän upprorsanalys (inspirerad av BBC:s Paul Masons lista å faktorer) och några bakgrundsfaktorer till varför det blev en revolt i Egypten. En av nycklarna till att förstå varför Egyptens unga generation gjorde revolt och satte dagordningen från den 25 januari ligger i den kraftiga aktiviteten på nätet och i bloggosfären. I en studie från 2010 på Harvard University av Etling, Kelly, Faris och Palfrey ”Mapping the Arabic blogosphere: politics and dissent online (New Media & Society) undersökte man den arabiska bloggosfären under 2009. Då framkom flera intressanta slutsatser. Egypten stod för den mest livaktiga bloggosfären och hade cirka 33 % av hela den arabiska bloggosfären var egyptiska bloggare. De var nästan lika många kvinnor som bland de egyptiska bloggarna och många hade dessutom en regimkritisk politisk agenda, till skillnad mot tex. saudiska bloggar som mer handlade om mode. Jag har saxat de viktigaste ur studien som tecknar den arabiska bloggosfären under 2009. Därefter har ju Facebook och Twitter ytterligare expanderat och varit en pådrivare vid sidan av bloggarna. Här följer lite saxade delar från de mest intressanta avnitten av studien. Kolla även in referenserna i slutet där hittar du intressanta länkar, artiklar och böcker:

EGYPT:

Marc Lynch (2007a) argues that Egypt has some of the most active political bloggers in the Arab public sphere, that is, bloggers who are actively engaged in political movements, instead of merely discussing politics.3 Our findings support Lynch’s argument. Egypt is the one national grouping where we see evidence of the kind of large-scale political clustering found in the United States and other politically active blogospheres, such as Iran’s. Egyptian bloggers comprise the largest structural cluster in the Arabic blogosphere, including nearly one-third of the blogs in our map. This is in part because Egypt has a large online population, as well as the largest population of any Arab country. The largest national cluster in the Arabic blogosphere is also one of the most politically active, and contains within in it several distinct sub-clusters, some of which correspond roughly to different parts of Egypt’s political spectrum, and which are critical of Egyptian President Hosni Mubarak and his government. Offline political speech and organizing is highly regulated in Egypt, and yet numerous strands of movement politics are evident and active in blogs. These subgroups include:

The Secular Reformist sub-cluster, which features political bloggers whose perspectives are typically secular, including socialist and Marxist viewpoints.4 A number of these bloggers are affiliated with the loose-knit Kefaya (‘Enough’) political movement, which is opposed to the president and his plan to install his son as future president of Egypt. Along with the 2005 presidential elections in Egypt, Kefaya is widely credited for propelling Egyptian bloggers from obscurity into the limelight of a new Arab public sphere (Isherwood, 2008).

The Wider Opposition sub-cluster, which is similar to Secular Reformist in most respects, also including Kefaya members, but contains more bloggers discussing the human rights and electoral reform-oriented ‘Tomorrow’ party, and appears to have more pan-Arabist bloggers. It also includes some bloggers from other countries writing in Arabic on similar themes and linking to the same kinds of online resources. Other bloggers address AIDS awareness and gay rights.

Almost half of the bloggers in the Egyptian Youth sub-cluster are women, one of the highest percentages of female bloggers in any cluster of the Arabic blogosphere.5 Nearly half of its bloggers fall in the 18- to 24-year-old range. Key topics in this cluster include single life, poetry, literature, and art, as well as human rights and women’s issues. While not as politically focused as other groups in the Egyptian blogosphere, the equal participation of women is an encouraging signal of the networked public sphere’s normative promise in male-dominated societies.

The Egyptian Islamic sub-cluster is focused primarily on discussion of Islam. These bloggers write frequently about their personal religious thoughts, how Islam fits into their daily lives, how to be better Muslims, and the Qur’an and Islamic interpretation.

The Muslim Brotherhood, whose bloggers form a distinct Egyptian sub-cluster, has an online presence that is remarkable for an outlawed organization (Ajemian, 2008; Lynch, 2007b).6 Despite the fact that they risk arrest, individuals in this cluster are still more likely to blog using their real name, rather than anonymously or under an obvious pseudonym. The Muslim Brotherhood cluster also features one of the highest levels of discussion of human rights (41%). Additionally, 70 percent of this group is male, one of the highest gender imbalances on the map.

Syria

Bloggers in this group are located almost exclusively in Syria and write primarily about domestic issues, including politics. This cluster features frequent, though typically mild, criticism of domestic leaders. Syrians are among the least likely in our study to express support for domestic political leaders. Out of over 3000 blogs we coded, fewer than one percent were found to express explicit support for terrorism (Figure 3).9 Further, 19 percent of bloggers are explicitly critical of terrorism. Only one percent show support for political Islam while nine percent criticize it. These results, combined with our findings using automated techniques, seem to indicate that concerns of policymakers in the United States regarding the use of the internet for spreading hate and supporting violent extremism may be overblown, although more specific research targeted exclusively at the question of extremism in Arabic blogs is required. 10

Table 1.

Rank #     Blogs URL                      Type

1 2070 http://www.youtube.com Web 2.0

2   932 http://en.wikipedia.org Web 2.0

3   817 http://aljazeera.net Broadcast

4   816 http://news.bbc.co.uk Broadcast

5   795 http://www.flickr.com Web 2.0

6   667 http://ar.wikipedia.org Web 2.0

7   566 http://alarabiya.net Broadcast

8   500 http://www.islamonline.net Webnative

9   483 http://www.digg.com Web 2.0

10   456 http://www.manalaa.net Blog

Bloggers in the Arab world focus attention on their own local and national politics. When discussing their leaders, they devote more energy to criticism than support, a critical point of departure from the mainstream press. In some places (like Kuwait) bloggers are engaged in electoral politics, in others (like Egypt) they play key roles in movement politics, and in yet others (like Syria) they gently test limits of acceptable criticism within systems where open opposition is rarely tolerated. The presence of numerous female bloggers in societies such as Saudi Arabia and Egypt points to a more inclusive public dialogue than was possible before the emergence of this medium and practice. Our findings indicate that in part of the Arabic blogosphere (Egypt, Kuwait, Syria and the Levant/English Bridge section) there is an emerging networked public sphere operating at least in part on Benkler’s terms. It is a political discourse space apparently free of government control. It draws as heavily on peer-produced Web 2.0 resources such as YouTube and Wikipedia as on traditional mainstream media; however, it remains deeply enmeshed in the domestic, pan-Arab, and international news media ecologies.

About the author

Bruce Etling is the Director of the Internet & Democracy Project at Harvard University’s Berkman Center for Internet & Society. John Kelly is an Affiliate at Harvard’s Berkman Center and Chief Scientist at Morningside Analytics. Robert Faris is the Research Director at Harvard’s Berkman Center. John Palfrey is the Henry N Ess III Professor of Law at Harvard Law School and Faculty- Co-Director of Harvard’s Berkman Center.

References

Abdulla RA (2007) The Internet in the Arab World: Egypt and Beyond. New York, NY: Peter Lang. Utdrag ur boken: http://firstmonday.org/htbin/cgiwrap/bin/ojs/index.php/fm/article/view/1028/949

Ajemian P (2008) The Islamist opposition online in Egypt and Jordan. Arab Media & Society 4. http://www.arabmediasociety.com/?article=577

Isherwood T (2008) A new direction or more of the same? Political blogging in Egypt.

Arab Media & Society 6. Available at: http://www.arabmediasociety.com/?article=693

Kalathil S and Boas T (2003) Open Networks, Closed Regimes: The Impact of the Internet on Authoritarian Rule. Washington, DC: Carnegie Endowment for International Peace.

Lynch M (2007a) Blogging the New Arab Public. Arab Media & Society 1. Available at: http://www.arabmediasociety.com/?article=10

Ny säsong av Psykologer läser böcker

Psykologer läser böcker är tillbaka med en ny säsong på Kulturhuset. Under fyra kvällar i vår får du träffa författare och psykologer i gränslandet mellan litteratur och psykologi. Tillsammans med publiken kommer vi analysera romaner, flera med självbiografiska spår. Psykologen och prisade författaren Jenny Jägerfeld är ny som moderator och sidekick till initiativtagaren Jonas Mosskin, psykologstudent och bloggare.

Vårens program inleds tisdag 22 februari. Då kommer Beate Grimsrud och pratar om sin hyllade bok En dåre fri, som handlar om Eli, som bor ensam i sin lägenhet och ändå inte. En bok om både skörhet och styrka. Johanna Thydell analyserar sin ungdomsroman Ursäkta att man vill bli lite älskad, en berättelse om kärlek, vänskap och bekräftelsebehov. Vi synar även Patti Smiths självbiografiska kultbok, Just Kids. Där berättar hon om sitt bohemliv på 60- och 70-talet i New York tillsammans med fotografen Robert Mapplethorpe. Till vår hjälp att analysera boken kommer musikern Kajsa Grytt som även har en grundläggande terapiutbildning, samt Daniel Frydman, psykiater och psykoanalytiker med stort musikintresse. Säsongen avslutar vi med att lägga Karl-Ove Knausgårds Min Kamp under lupp. Manlighet, en död far och alkoholism är alla centrala teman i den uppmärksammade första delen av romanprojektet. Gäst är Björn Philips, psykolog och psykoterapeut som är verksam vid Beroendecentrum i Stockholm.

22 februari, kl. 18. En dåre fri, Beate Grimsrud, med Jenny Jägerfeld, psykolog.
31 mars, kl. 19, Ursäkta att man vill bli lite älskad, Johanna Thydell.
19 april, kl. 18, Om Just Kids, av Patti Smith. Gäster är Kajsa Grytt, musiker och Daniel Frydman, psykiater.
31 maj, kl. 18, Om Min Kamp, av Karl-Ove Knausgård. Gäst är Björn Philips, psykolog.

Samtalen äger rum på Bibliotek Plattan, Kulturhuset. I samarbete med Modern Psykologi och Psykologförbundet. Fri entré. Varmt Välkomna!

PS: Psykologer läser böcker har en ny sida på Facebook.

Onormal dag på Psykologiska institutionen

Onormal dag heter ett evenemang på Psykologiska institutionen på Stockholms Universitetet. Måndag 14 februari anordnas en temadag om normer, makt & förändring inom psykologiskt arbete. Det är hbtq-psykologerna som bjuder in till en onormal dag med workhops, föreläsningar och diskussioner. Målet med dagen är enligt arrangörerna att de som deltar ska få verktyg för att syna vilka normer som styr psykologiskt arbete, forskning och undervisning. Samt perspektiv på hur normer påverkar oss själva och människor omkring oss i våra vardagliga liv. Saxat från programmet:

Program:

10-12 PERSPEKTIVBYRÅN – En interaktiv introduktion till normkritik

13-15 TIINA ROSENBERG – Glödande föreläsning kring normers samverkan.

15-17 SKAPA NYA MÖJLIGHETER TILLSAMMANS – Hur ser det ut på institutionen, i forskningen och i det kliniska arbetet? Hur kan vi förändra?

Temadagen kommer att äga rum på Psykologiska institutionen, Frescati Hagväg 8, i sal U31. Alla på SU som är intresserade av normkritik eller psykologiskt arbete och kunskap är varmt välkomna! Föranmäl dig gärna genom att maila agnes.strander@gmail.com, då det finns ett begränsat antal platser. Dagen anordnas av HBTQ-Psykologerna och Psykologernas Ämnesråd Pär, med stöd av Stockholms Universitets Studentkår och Psykologiska institutionen vid SU. Arrangörerna skriver såhär om varför en onormal dag behövs:

Varför behöver vi prata om det här?
Med ett normkritiskt perspektiv på till exempel etnicitet, funktionalitet, klass, sexuell läggning och kön kan vi ifrågasätta normer och dess konsekvenser. Målet är att lära oss att se hur föreställningen om det normala begränsar, istället för att fokusera på det avvikande. När Unga Synskadade tittade på varför 50 % av alla unga med synnedsättningar är arbetslösa kom de fram till att det handlade om självförtroende hos de synskadade unga vilket kan kopplas till normer och utanförskap.

Folkhälsoinstitutets rapport ”Homosexuella, bisexuella och transpersoners hälsosituation” visar att hbt-personer har sämre psykisk hälsa än genomsnittsbefolkningen och att unga transpersoner mår allra sämst. Psykologer måste kunna bemöta människor med ett perspektiv som inte återupprepar de maktstrukturer som ofta är skälet till den psykiska ohälsan från början.

Vi vill också prata om vilka det är som läser på psykologprogrammet. Hur tillgängligt är psykologprogrammet och yrket psykolog för olika grupper? Hur påverkar det utbildning, forskning och behandling att det i huvudsak är personer från en vit medelklass som utför dessa? Vilka är fördelarna med mer mångfald inom psykologkåren och hur kan vi nå dit?

Revolutionen är direktsänd!

Sedan en vecka tillbaka har jag varit klistrad framför Al-Jazeeras livesändning från Tahrirtorget i Kairo. Bevakningen har varit massiv och via datorn och mobilen har miljontals människor bokstavligen kunnat följa revoltens alla skeenden i realtid. Musikern och poeten Gil Scott-Heron myntade uttrycket ”The revolution will not be televised” på 1970-talet. Det var nog sant då, men faktum är att revolten i Egypten har varit just televiserad och twittrad i realtid på ett aldrig tidigare skådat sätt. Al-Jazeeras sändningar dygnet runt har satt en ny standard för hur protester och revolutioner bör skildras i framtiden. En massiv bevakning, mängder av olika människor, företrädare och perspektiv kommer till tals och ger en mycket kunnig bevakning. Dessutom lyckas man med suggestiva bilder skildra de folkliga protesterna på ett sätt som känns mer levande än en direktsändning från ett stort sportevenemang.

Gamla och nya medier har samspelat med en folklig och ungdomlig resning som startades och organiserades på nätet. Att Internet är en avgörande faktor i motståndet mot Mubaraks regim är tveklöst. Stängningen av Internet på torsdagkvällen den 27 januari var ett kvitto på hur farligt nätet är för regimen. Samtidigt var det ett också ett tecken på hur primitivt regimen hanterar nätet och sociala medier. Istället för att följa och spionera på folk på Twitter och Facebook valde man helt sonika att dra ur kontakten. Under de dagar som nätet låg nere ringde människor till folk som hade tillgång till Internet och twittrade/facebookade analogt.

När protesterna efter valfusket i Presidentvalet i Iran i juni 2009 kulminerade blev det också ett globalt genomslag och erkännande av Twitter. Somliga kallade det för en Twitterrevolution. De som tidigare tvivlat på behovet av mikrobloggar fick nu tänka om. För Twitter och Facebook var en avgörande faktor för att koordinera och informera under miljonprotesterna i Teheran. Regimen i Iran visade sig den gången vara starkare än demonstranterna. I Tunisien och Egypten har förhållandena varit annorlunda. Protesterna har initierats och koordinerats via sociala medier av en ny generation av unga. En del svenska vänsterdebattörer som t.ex. Andreas Malm och Åsa Linderborg verkar missa hur Internet och sociala medier spelat en avgörande roll i Egypten. Istället för det ett arbetarklassromantiskt resonemang som Ulf Bjereld med rätta kritiserar.Det är svårt att veta hur vilka som protesterar i Egypten, men mycket talar för att det är en brett spektrum av människor, partier och organisationer från alla sociala grupper, alltså inget bröduppror som Malm argumenterar. I Egypten är ju majoriteten av människor fattiga och saknar framtidsutsikter oavsett om de hör till arbetarklassen eller medelklassen. Utgången i Egypten är fortfarande oviss men klart är att vi snart kommer att få läsa artiklar och fördjupningar om hur motståndet och protesterna organiserades på nätet.

PS: Vill lyfta fram några bra artiklar att läsa som fördjupar rapporteringen från Egypten och Mellanöstern. Game Over: The Chance For Democracy In Egypt Is Lost i The Middle East Channel ger en pessimistisk syn på utvecklingen. Disrupting Mideast balance of power på Al-Jazeeras debattsida. Israeliska Haaretz berättar om Israeliska regeringens diplomatiska fulspel och Haaretz skriver även om hur Israel riskerar att bli isolerad i Mellanöstern. Kolla även in en bra översikt och bakgrund till Muslimska Brödraskapet på Salon samt Stratfors långa artikel om Muslimska Brödraskapets historiska förhållande till staten och armén. Läs också min bror Johannes Mosskin som skriver på Newsmill om Västvärldens kluvna tungor: Hyckleriet lyser med aldrig sinande styrka

Offentliga sektorn, Facebook och repressiva organisationer

Det finns en mycket märklig diskussion om att förbjuda sociala medier i många organisationer såväl privata som offentliga. Eller åtminstone att införa en policy vilket ofta tenderar att bli en sträng sådan. Studio Ett i P1 hade häromdagen ett inslag med två företrädare från den offentliga sektorn i detta ämne. Dels Katrineholms kommunchef Mattias Jansson, där man tillämpar en liberal syn. Där använder man sociala medier som vilken annan kommunikationsform som helst. Ingrid Persson informationschef på landstinget i Kronoberg hade en annan syn. Där är Facebook avstängt med argumentet att det är så nytt och att det kan innebära en säkerhetsrisk med virus och annat. Den verklighetsfrånvända hållningen är för mig ett uttryck för en konstig syn på nya medier. Kommunikation är viktigt oavsett formen. Jansson från Katrineholm betonade att det inte är rationellt att som arbetsgivare att strikt särskilja mellan arbete och privatliv. De flesta vill behöva bli nådd t.ex. på telefon om det har hänt något med barnen i skolan eller andra saker. Att som arbetsgivare köpa människors tid och inte deras kompetens är en grundläggande förutsättning för 2000-talets arbetsliv i Sverige. Att då stänga av vissa typer av kommunikationsformer förefaller märkligt. Anställda ska självklart arbeta på jobbet, men samma sunda förnuft som människor praktiserat med mobiltelefoner, raster och internet borde väl också kunna gälla Facebook? Dessutom är det en gälla till nya idéer, kunskaper och kontakter precis som internet och kan vara till nytta för arbetsgivaren.

För mig är den här förbudsinställningen även ett uttryck för något annat. En slags repressivt maktutövning i en tid när ledare och organisationer upplever att man förlorat kontroll och makt över sina anställda. I desperation försöker man upprätthålla gränser mot omvärlden i en tid när gränser flyter och information flödar alltmer fritt. I de flesta sammanhang brukar människor uppfatta det som positivt. Men med sociala medier är diskursen annorlunda. Jag har skrivit en del för den akademiska byrålådan om repressiva organisationer och hur de förhåller sig till sociala medier och Internet i en postmodern samtid. Förhoppningsvis kommer jag hinna sammanfatta dessa tankegångar aningen poppigare framöver på bloggen, inspirerade av organisationspsykologen Larry Hirschhorn.

Uppdatering: Hittade ett bra inlägg av Brit Stakston på JMW:s blogg om sociala medier och arbetslivet. Hennes tips är att effekten av digitaliseringen blir en av årets stora frågor.

Nytt uppdrag för Högskoleverket

Jag har fått ett nytt uppdrag. Under 2011 kommer jag ingå i en bedömargrupp som jobbar på uppdrag av Högskoleverket. Vi ska utvärdera psykologprogrammet och ämnet psykologi på universitet och högskolor. Det är mestadels meriterade professorer och lektorer och sedan är vi några studentrepresentanter bl.a. @EmmelieC från Göteborg som var med och anordnade PS 10. Imorgon är första träffen. Under våren kommer vi träffas fyra gånger och diskutera vilka kriterier som vi bör fokusera på när vi granskar kvalitén på utbildningarna, senare under året. Själv brinner jag för att hitta sätt att utvärdera i vilken grad utbildningarna ger studenterna en professionell bas på att stå på. Det är lätt att utvärdera teoretiska mål och då kan man tendera att glömma bort att psykologrollen kräver mycket praktisk kunskap. Kom gärna med synpunkter som du tycker är viktiga och som jag kan framföra i gruppen.