Etikettarkiv: internet

Den digitala utvecklingen

Häromdagen skrev DN Kultur om att ”Kurslitteratur tjuvkopieras som aldrig förr”. Även om bokbranschen inte är lika överspelad som skiv- och filmindustrin är det en oundviklig utveckling att böcker kommer att spridas på internet i digital form. Än så länge är problemet värst för ljudböcker men en annan typ av böcker som är utsatt är kursböcker som är dyra och säljs i begränsad omfattning.Min inställning är att det finnsmånga möjligheter som branschen och förlagen kan gå för att erbjuda något mer, bättre, roligare och intressantare en dagens statiska utgivning som sälla uppdateras.

Som en illustration till att Natur och Kultur tar frågan på allvar ägnas hela morgondagens kick-off åt workshops och diskussioner om den digitala utvecklingen. För en annan låter det som 90-talska men okej. Jag ska vara en modererande sidekick till vd:n Eva Swartz under diskussionerna. Det ska bli spännande att höra vad som kommer fram under dagen. Det finns säkert anledning att komma tillbaka till ämnet framöver.

Stuff white people like

Det har varit tyst en stund vad det gäller blookies, alltså bloggar som blir böcker men i söndags skrev DN om en ny bok i genrén. 18 januari startade Christian Lander bloggen Stuff white people like, som blev en internetfluga och med 38 miljontals hits tog det några månader innan den kom ut i bokform. Där driver han med vita övermedelklass människor. Vi tycks ju vara en universell art som befolkar jordklotet lite varstans. Extra kul att Lander pucklar på den ”ekologiska” trenden tycker jag. En trend som innehåller mängder av fantastiska illusioner. Förutom ekologisk mat avhandlar bloggen ämnen som Facebook, asiatiska flickor , Gentrification och cyklar.

Psykologer har börjat blogga

Förra hösten skrev jag en debattartikel med rubriken: ”Varför bloggar inte psykologer?” i Psykologtidningen 12/2007. Jag fick en del mail och kommentarer efteråt. Mestadels positivt men också en del som ifrågasatte det kloka i att psykologer skulle exponera sina tankar för patienter, kunder och allmänheten. Nu har det gått en tid och även om det inte skett en explosion av svenska bloggar om psykologi så har det ändå börjat röra på sig. Tyvärr är kvalitén fortfarande ojämn och bristande såväl i språkbehandling, relevans och aktualitet. Här är ett svep över några svenska bloggar som skriver om psykologi. Fortfarande är det små sputniks i bloggosfären och det finns plats för många fler. Särskilt de som skriver bra.

Mattias Lundberg, psykolog, psykoterapeut och verksamhetsansvarig för STP, (Stiftelsen för Tillämpad Psykologi) har sedan en tid tillbaka en blogg. Där är det mycket privatsnack om hockey och dylikt men också en och annan psykologisk betraktelse.

Åsa Nilsonne, psykiater, professor på KI och författare både till skönlitterära verk och om psykologi, tex. Tillsammans som tex. har sedan länge en kombinerad blogg och hemsida. Nilsonne blandar vilt mellan Etiopien, nya forskningsrön och om hur det är att vara lärare för studenter.

Håkan Nyman, specialist i neuropsykologi, lärare och handledare skriver ibland om psykologi. Nu senast om scizofreni och lite från Psykiatrikonferensen i Karlstad.

Fredrik Wagnström, psykolog från Göteborgstrakten och har en blogg sedan i höstas. Han skriver ofta om fackliga frågor som rör psykologer.

Daniel Abrams, är en udda psykolog som inriktat sig på att blogga om personlig utveckling och självhjälp. Han skriver ofta långa texter med dragning åt det livsfilosofiska hållet. Abrams svarar också ofta på brevfrågor från allmänheten.

Tore Gustafsson som ligger bakom Psykologstudent.se skriver då och då på Psykologiaktuellt. Han debatterar gärna utbildningsfrågor på psykologlinjen och är ett fan av internetterapi.

WeMind med Urban Pettersson i spetsen ångar på med sin frekventa men summariska blogg. De skriver ofta om psykologiforskning (läs KBT) och tar upp aktuella artiklar om sjukvård och psykiatri. WeMind är ett psykologföretag som driver en egen mottagning i Stockholm med inriktning på KBT, sömnsvårigheter och internetbehandling. Nyligen startade de Sömnklubben tillsammans med Aftonbladet.

Erik Stattin (alias mymarkup.se), bibliotekarie, teknikfreak och bloggare sedan tidernas begynnelse skriver då och då om intressanta psykologiska forskningsartiklar. Stattin hittar gärna referenser från oväntade tidskrifter och skriver lätt och ledigt.

Bubblare: Lustiga Psykbryt, och Oskar Henriksons pod; Radio Rorschach.

”Wisdom of crowds”, bokrecension

Det här är en lång recension av James Surowieckis bästsäljare ”Wisdom of crowds”. Texten skrevs ursprungligen som en bokrecension för en skoluppgift, och är något omarbetad. Dock inte tillräckligt för att kunna kalla det för en essä. Boken är idag en modern klassiker vida känd inom webkulturen och allmänheten. Men boken har inte fått den uppmärksamhet den förtjänar inom psykologifältet. Särskilt ur ett socialpsykologiskt perspektiv är ”Wisdom of crowds” ett banbrytande verk.

Bakgrund

Det började som ett antal kolumner i veckomagasinet ”The New Yorker” men växte sedan till en bok. Första upplagan utkom 2004 (boken finns nu även översatt till svenska med titeln: ”Massans vishet”) och då var tankarna om massans kollektiva visdom redan spridda på internet. ”Wisdom of crowds” har blivit en del av en offentlig sanning som satt fingret på viktiga fenomen i vår postmoderna tid. Internet och opensource. Surowieckis tes är att med rätt omständigheter är grupper anmärkningsvärt intelligenta och ofta smartare än den smartaste individen i gruppen. Kollektiv visdom eller kollektiv intelligens är begrepp som andra använts före Surowiecki men han tar ett nutidsgrepp med utgångspunkt i ekonomi och socialpsykologi för att förklara vilka konsekvenser massans vishet får. Andra har spunnit vidare på idéerna med massan visdom och förklarat skilda fenomen som internet, wikipedia, web 2.0 och bloggosfären, evolutionen etc. Läs mer →

Bonniers startar lyriksajt

Bonnierlyrik.se heter Bonniers nya satsning på poesi. Det känns som ett naturligt steg. Det är förvånande att förlagen fortfarande har usla hemsidor och dålig transparens med övriga världen på internet. Eftersom jag skriver om böcker och författare fastnar jag ofta och klickar runt i det oändliga utan att komma dit jag vill.

När jag jobbade med tidningen Nitnit läste jag mycket poesi och skrev egna dikter. Under dessa år upptäckte jag paradoxen i Lyriksverige. Var och varannan skriver egna dikter men ytterst få läser och köper poesi. Det mesta som skickades in till vår redaktion var värdelöst, mycket på grund av att skribenterna inte läste poesi själva. Antalet utgivna diktsamlingar är litet i Sverige på grund av att folk inte köper poesi. Man kan anklaga förlagen för mycket men inte när det kommer till lyrik. Samtidigt har Poetry-Slamvågen kommit och etablerat sig som en egen genre, men inte heller det leder till att folk hittar till poesin. Pontus Dahlman skrev en bra och kritisk artikel om poetryslamkulturen i DN 19/5 2007 (ej på internet).

Nåväl. Efter en första rundtur på Bonnierlyrik är intrycket blandat. Med hemsidan i ryggen finns det förutsättningar för att skapa ett litterärt samtal om lyrik. Kanske kan unga förmågor få chansen att komma fram där innan de ger ut en hel diktsamling. Samtidigt ser designen tungrodd ut. Jag ser för mycket gammalt webtänkande. Klickar jag på rubriken forum får jag upp en lista på alla böcker och författare men hittar inga forum. Fortfarande har sidan mer karaktären av ett skyltfönster för Bonniers egna poeter. Med lite putsning kan Bonnierlyrik kanske lyfta. Noterat är också att de olika grenarna av Bonniers imperium inte vet vad de andra gör. Det illustreras av att Albert Bonniers Förlag inte nämner lyriksatsningen på sin hemsida, vilket hade känts naturligt tycker jag.

Svensk Bokhandel skriver också om Bonnierlyrik.se.

Jag har fått ett nytt jobb

Jag har fått jobb på bokförlaget Natur och Kultur. Jag smygstartar nu under maj och kommer att jobba under sommaren. Min roll är att fungera som ”spanare” och hjälpa psykologiredaktionen att ligga i framkant. Jag kommer göra research och utredningar av manus och komma med idéer och förslag på nya böcker.

Det känns kul att få jobba för ett så anrikt och spännande bokförlag som Natur och Kultur. Det finns ett stort kunnande om böcker och psykologi på förlaget. Så mycket att lära sig men förhoppningsvis kan jag bidra med ett lite annorlunda perspektiv. Mitt intresse för psykologi, böcker och trender går ofta via bloggar och andra kanaler än de traditionella vilket kanske kan leda till att jag tar med mig fräscha ögon in i förlagsvärlden. En bransch som enligt många fortfarande är konservativ, även om jag inte märkt av det ännu. Förlagsvärlden har genomgått stora förändringar med agenter, pocketboom och alla nya små nischförlag. Internet och den digitala utvecklingen har gett många möjligheter och men också utmaningar för förlagen. Det ska bli spännande att följa den utvecklingen på närmare håll.

Mosskin.se kommer att fortsätta som förut. Jag börjar känna att jag fått grepp om vad bloggen handlar om. Min ambition är att bloggen ska bli ännu bättre under sommaren med inspiration från jobbet.

Internetberoende

Erik Stattin rapporterar också om psykiatern Jerald D. Blocks utspel om att internetberoende borde ingå i nya versionen av DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders). DSM V beräknas lanseras 2012. I American Journal och Psychiatry för han fram vad han tycker är en bra beskrivning av internetberoende. Stattin sammanfattar Blocks idé:

Internetberoende har minst 3 underklasser: överdrivet spelande, överdrivet intresse för p0rn och ett oupphörligt e-postande och SMS:ande.

Beroendet kännetecknas av 1) överdrivet användande, där man tappar bort tiden och glömmer bort att borsta tänderna; 2) tillbakadragande, och man blir arg när man är på semester och inte får gejma; 3) tolerans, då man vill ha bättre grafikkort och ännu mer tid för att gejma, och 4) negativa efterverkningar, då man ljuger för sin omgivning för att få gejma, inte grejar betygen i skolan och är allmänt hängig.

Själv har jag har svårt att tro att de här idéerna kommer få fotfäste men det väcker ju en diskussion. Skeptikerna menar att vi sjukdomsförklarar allt fler beteenden och på så sätt relativiserar diagnosinstrumenten. Läs mitt tidigare inlägg om ”Hur många diagnoser finns det?” för en utförligare diskussion om skeptikernas argument.

”Here comes everybody”

Martin Jönsson skriver om den växande genrén av böcker om internet och dess sociala konsekvenser. Han tipsar om en ny bok av Clay Shirky som heter ”Here comes everybody – the power of organizing without organizations” Shirky är till vardags professor i sociala medier och har skrivit flera böcker om internet. Jönsson skriver:

…precis som med Chris Andersons ”The Long Tail” är det en av de böcker som får allting att falla på plats, utan att egentligen komma med så mycket nytt. Det handlar mest om att foga samman pusselbitarna och med glasklar pedagogik berätta vad det egentligen är vi ser.

och fortsätter:

En av hans favoritfraser är ”The internet runs on love”, vilket kan vara bra att ta med i sig nästa gång debatten om näthat poppar upp, en annan att ”everyone is a media outlet”. Men hans allra viktigaste tes handlar om kraften hos grupper på nätet; om vad som händer när individer bestämmer sig för att agera tillsammans. Här kommer alla åsikterna på en och samma gång – och då går de inte att vifta bort längre.

På dotcom-erans tid var den allmänna sanningen att allt handlade om rätt innehåll: Content is king. Med vågen av sociala medier är det istället dialogen som tagit över. Conversation is king, konstaterar Shirky.

Kraften och snabbheten i de sociala medierna och bloggandet gör att det vore trevligt att få läsa någon som sammanfattar den här utvecklingen. Jag inser att jag kommer få svårt att undvika Shirkys bok.

Bloggreaktioner ett sätt att mäta uppmärksamhet

”Gaza skapar bloggdiskussion” är rubriken på en artikel i SvD förra veckan. Journalisten sammanställer hur bloggosfären har diskuterat Israels attack mot Gaza men gör ingen egen analys. Man för pratet vidare till nyhetsplats utan att göra en journalstisk vinkel som tex. en intervju.

”De senaste dagarnas våld engagerar svenska bloggare. Enbart till en artikel på SvD.se om att 120 palestinier i måndags hade dödats finns mer än 40 blogglänkar.”

Det känns slappt på något sätt. Det enda reportern gör är att återigen problematisera bloggen som journalistisk metod.

I efterdyningarna till Maciej Zarembas artikelserie ”Först kränkt vinner” räknar DN antalet blogglänkar för att på så sätt hävda att artiklarna skapat en livlig debatt. I en artikel sägs att 167 bloggar länkat till artiklarna. I dagsläget är den siffran 235.

På Kulturnytt (11/3) citerade Karin Magnusson bloggen Weird Science när hon tar upp kritiken mot den stereotypa skildringen av ”invandraren” med anledning av tv-serien Kungamordet.

Jag tror att de här tre exemplen illustrerar hur bloggen håller på att bli rumsren. I själva verket tror jag att blogglänkar i framtiden kommer vara ett av de vanligaste sätten att mäta om en artikel eller debatt varit betydande.

LANBulle

”LanBulle är en förening som verkar för att värna om den svenska LAN-kulturen. Det gör man bland annat genom att arrangera bussresor till stora Lan under namnet LanBussen och stötta andra Lanföreningar.”

Jag visste inte att LAN-kulturen behövde värnas. LanBulle låter som rinkebysvenska för mig. Man lär sig alltid något nytt varje dag.

Jonas Mosskin

Psykologi – Politik – Kultur