Det är inte lätt att få alla rätt för journalister. DN på stan har en liten notis om Psykfilm i deras filmkalendarium. Tyvärr går det inte att länka direkt till notisen. DN skriver att jag är gäst (jag är ju arrangör) men glömde att nämna att den verkliga gästen är Johan Cullberg. Hur grandiost narcissistisk jag än är så måste jag nog erkänna att Cullberg drar mer folk än jag. I senaste Psykologtidningen (nr 7) benämner man evenemanget ”Psykologi och film” i kalendariet på sid. 26. Det är ju i och för sig sant att det är psykologi och film men varför inte kalla evenemanget för dess rätta namn, särskilt när arrangören har två rubriker att välja på, ”Psykfilm” och ”Psykologer tittar på film”? Psykologtidningen är inte heller digitala. De lägger efter ett par månader upp gamla nummer som pdf:er, det är allt.
Det blir mycket Fisk när den kommer på besök till Östersjöregionen. Alla journalister och redaktioner får plötsligt upp ögonen för en udda typ som faktiskt lever och verkar från den region han bevakar. Den 9 maj finns en längre intervju på engelska på Studio Etts hemsida. Där berättar Fisk att Osama bin-Laden drömde att Fisk kom till honom med yvigt skägg och anslöt sig till kampen mot den stora satan. Fisk berättar också om skräcken att sitta på ett Air France-plan påväg till Amerika när han nås av rapporterna om attackerna på World Trade Center. Stewarden och Fisk började genast spana in passagerarna efter misstänkta mörkhyade och skäggiga flygkapare. I det ögonblicket insåg Fisk att han var rasist.
Per Jönsson intervjuade Fisk för DN:s räkning och i dagens DN skriver Peter Löfgren en essä om Fisks bok ”Det stora kriget för mänskligheten” som nu finns översatt till svenska. Löfgren är själv bosatt i Mellanöstern vilket ökar hans trovärdighet och perspektivförmåga när det handlar om att rapportera om Mellanöstern. Läs också mintt tidigare inlägg om Fisk.
Johan tipsade mig om att Lars von Trier är deprimerad och spenderat en del tid på Rigshospitalet, enligt DN. The Independent har uppenbarligen också läst samma pressmeddelande. Han känner sig som ett tomt pappersark. Kopplingen till Cullbergs skaparkris är inte långsökt, än mindre till Jaques medelålderskris. Von Trier är 51 år. Mitt råd till von Trier är att håll ut. Ta det lugnt. Tids nog går det över. Hanubabbel påminner om konstnären Salvador Dalis uttalande: ”Den enda skillnaden mellan mig och en galning är att jag inte är galen”.
Martin Jönsson är en hyllad medie och reklamanalytiker.Olle Lidboms Vassa Eggen likaså. Båda kommenterar den senaste utvecklingen i såpan om Sveriges Radio. VD:n Peter Örn avgår och in kommer en publicist inom företaget i form av Kerstin Brunnberg. Läs Jönsson om svårigheterna att rekrytera ny vd, och om Vassa Eggens vd-lösningar. Styrelseordföranden Ove Joanson fastnade för Torbjörn Larsson-lösningen. Frågan är om han kan ducka för kritiken mot styrelsen. Jönsson tror inte det. Den senaste tidens Annika Lantz-kritik kanske nu kan vidgas till att bli mer struturell. Det tror jag SR och public service behöver.
Pelle Snickars skriver en Understreckare i Svd om Henry Jenkins nya bok ”Convergence Culture: Where old and new media collide”. Den tar upp de välkända aspekterna av rivna gränser i 2000-talets medieklimat. Jenkins är mediaprofessor på MIT som allt bra folk nuförtiden och har skrivit en mediehistorisk bok om användarkultur, fansajterna, medieindustrin och web 2.0. Säkert läsvärd.
Precis som många andra var jag en regnig söndag på Moderna Museet. Och ja, Karin Mamma Anderssons utställning är sevärd. Hennes landskapsmåleri är fantastiskt. Hon ritar norrländska skogar, björkar och tjärnar som fångar den storslagna melankolin som den norrländska naturen står för. Hennes färger känns Norrland.
Karin Mamma Andersson är sinnebilden av en postmodern konstnär. Hon blandar upp landskapen med perspektivförskjutningar, lager-på-lager. Man är både inomhus och i fjällen på samma gång. Jag skulle önska att hon lät landskapsmåleriet stå för sig själv. Det är bara ibland hon lyckas tillföra något nytt genom komplicera motivet. Oftast förstör det. Läs mer
Författarna August Strindberg och Stig Dagerman man var båda två konstnärsgenier. Bägge gick de igenom en längre tids skaparkris. Dagerman tog livet av sig, Strindberg kom ur skrivkrampen och skrev 20 pjäser på fem år. Johan Cullberg har skrivit ”Skaparkriser”, en fascinerande bok om Strindberg och Dagermans Inferno. Finns det något allmängiltigt i skaparkrisen? Vad i så fall? Boken är intressant både ur ett litteratur- och psykologiperspektiv. Den här korta uppsatsen presenterade jag förra veckan i personlighetsteori. Trevlig läsning. Läs mer
Vi avslutade vår kurs i personlighetsteori med seminarier under två dagar. Alla i klassen läste var sin bok och referaten kan du läsa här. De böcker som presenterades var ”På lång sikt av Clarence Crafoord, ”Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet” av Ludvig Igra,
”Existensens psykologi” av Bo Jacobsen, ”Kognitiv beteendeterapi inom psykiatrin av red. Lars-Göran Öst, ”Psykoanalytiskt orienterad psykoterapi” av Bo Sigrell.
