Författararkiv: jonasmosskin

Psykologer tittar på film; på Street

flyerpaweb.jpg

Nästa Psykologer tittar på film blir på Street i Hornstull. 26 april visar jag Min vänstra fot (ENG, 1989). Filmen handlar om cp-skadade Christy Browns liv. Han växer upp i ett fattigt arbetarhem i 30-talets Dublin. Med sin vänstra fot tar han sig fram och blir konstnär och författare. Gäst då blir Jonas Franksson. Jonas var programledare för det uppmärksammade TV-programmet CP-magasinet.

23 maj visar jag Pianisten, (FRA, 2001) som bygger på nobelpristagaren Elfriede Jelineks roman. Pianolärarinnan Erika Kohut, är en hämmad kvinna i 40 års åldern som bor med sin mor. Erika har ett komplicerat förhållande till sin sexualitet, något som blir akut när hon blir uppvaktad av en yngre man på konservatoriet. Gäst då är författaren och psykiatrikern Johan Cullberg. Läs mer om Cullbergs bakgrund som läkare och som författare. De två mest kända böckerna av Cullberg är kanske ”Kris och utveckling”, som handlar om krisens struktur samt ”Skaparkriser”, som behandlar Strindberg och Dagerman. En utförlig bibliografi finns här.

Filmerna börjar 19.30 men baren och restaurangen är öppen från 17-01.

Vi ses!

Evidensbaserade terapier, äpplen och päron

180px-peras_-_pears.jpg

Tore skriver på Psykologiaktuellt om debatten om evidensbaserade terapier. Peter Ankarberg och Billy Larsson tuppfäktas om vem som sade vad, när och hur. Larsson skrev om evidensbasering i Psykologtidningen nr 3/2007. Det finns mycket att säga i ämnet. Generellt tycker jag att vi lever i en märklig tid. Empiri och evidens har blivit till heliga reliker. Vi dyrkar dem i tron på att vi når fram till sann kunskap endast tack vare det. När det handlar om terapiformer har det smugit sig in en terminologi och ett sätt att tänka där man ska jämföra äpplen och päron efter samma kriterier. Även när det inte går. Päron är ju generellt sötare än äpplen. Men själv väljer jag frukt efter vart jag köper den, hur den ser ut, hur den känns i handen, vilket sort det är. Kanske köper jag inte ens ett päron eller ett äpple utan en kiwi. Alla dessa faktorer måste beaktas. Jag har en känsla av att ett medicinskt, positivistiskt paradigm smugit sig in i terapirummet och tagit över diskursen helt. Det tycker inte jag om.

Gästföreläsningar med Anthony J. Marsella

Anthony J. Marsella kommer till Psykologen och Stockholm Universitet måndagen den 23 april, Frescati Hagväg 8, David Magnussonsalen.

Marsella håller två föreläsningar kl 13.00-14.30 är ämnet Psychology in a Global Era: Challenges, Issues & Opportunities. 15.30-17.00 pratar Marsella om Culture, Psycho-pathology, and Service Delivery.

Marsella har arbetat på Hawaii University i 35 år och forskat om kulturella faktorer för olika typer av psykologiska problem. På Psykologiska institutionens hemsida ett pdf-dokument om Marsellas forskning och föreläsningar.

Företroende på nätet

Eric och Alex har sammanfattat sitt ex-jobb i en bra artikelIDG.se. Under tre månader förra sommaren blev deras projekt Trustmojo till. San Franscisco tycks vara den självklara utblickspunkten för  dent nya nätet. Ex-jobbet och artikeln handlar om förtroende på nätet. Hur ser det ut egentligen? De tar upp några exempel på nätet med Friendster, Craigslist, Wikipedia och diversé start-ups. Artikel avslutar med it-gurun Jeff Jarvis berömda bloggcitat:

”I vår media 2.0-, webb 2.0-, post-media-, post-scarcity-, small-is-the-new-big-, open-source-, gåvoekonomi-värld av mäktiga och ihopkopplade individer, finns det inte längre ett värde i att ha monopol på innehåll. Värdet ligger inte i att äga innehåll eller distributionskanaler. Värdet ligger i relationer. Värdet ligger i förtroende.”

Tankar om intervjukursen del 4

En viss säkerhetskänsla infann sig under den andra intervjun med en främmande person. Jag blev för säker på mig själv. En typ av säkerhet som den erfarne inte har men den oerfarne kan få när man tror att man kan. Den andra intervjun var på många sätt en utmaning. När samtalet flyter på och nervositeten i rummet försvinner är det lätt att fångas av den andres berättelse. Jag följer med, tänker på egna erfarenheter, känner och frågar, letar efter saker som jag själv är intresserad av. Istället för att fokusera på ämnet och den andre personens berättelse. Det är först på video efteråt som det kommer fram. I stunden märker jag inget. Jag blir hänförd av samtalets makt. Samtidigt som det inte är en alltigenom önskvärd företeelse när man ska göra en djupintervju så kan jag inte komma ifrån att jag är glad för att jag blev meddragen. För det är ju i möten som jag får kickar. Det är ju just för att jag i stunden blir påverkad, hänförd och förälskad som det är fantastiskt med människor. Det låter som en kliché, men det är sannerligen en viktig insikt.

Tankar om intervjukursen del 3

Den första intervjun med en främmande person blir inte som jag tänkt mig. Hur skulle den kunna bli det? Man gör sig bilder och tankar i förväg men sedan stänger man dörren, sitter mitt emot en annan person och undrar vad som ska hända. Det är på många sätt en utmanande situation. Den intervjuade vet inte vad vi ska prata om och ingen av oss känner varandra. Nu har vi femton minuter på oss att utforska situationen, rummet och stämningen.
När vi sitter tillsammans efteråt i vår handledargrupp slår det mig hur mycket av diskussionerna som handlar om hur man ska vara. Vad är för rättframt? Vad är för passivt? När tar man för mycket/lite plats. Den enda rimliga slutsatsen är att man bör vara sig själv i den här situationen, precis som alla andra situationer i livet. Det enda jag är bra på, det är att vara mig själv. Att vara sig själv på ett medvetet plan är att inte vara fullt medveten om det. Att kunna följa med en annan människa i samtalet, samtidigt som man behåller kontrollen i tanken. Jag tror att svårigheten ligger i att vi i dagens samhälle är trogna oss själva i för liten utsträckning. Vi famlar efter en manual eller en sanning istället för att lita på det vi redan kan och vet. Att vara oss själva.

Vit medelklass räddar världen?

om_programmet6.gif

Det är svårt att hjälpa de fattiga barnen i Afrika. Ska man ens hjälpa dem? Det inte helt lyckade programmet Karin 21:30, hade tema Afrika. Henning Mankell var där och snickaren Mattias Särnholm (Room Service) likaså. Mankell betonade att det är det långsiktiga arbetet som ofta leder till resultat. Kanal 5 har spelat in en tv-serie Hello Africa där Mattias och hans kompanjon Johnnie bygger ett barnhem och en skola i Etiopien. Av en slump träffade jag en person med kännedom om projektet. Då framkom det hur teveteamet dragit fram som en ångvält utan förståelse för de lokala förhållandena. Hellre göra själv, inte fråga de som jobbat på plats i tio år. Bra teve krävde att konflikter skapades och de hela utvecklade sig till en dokusåpa. I och för sig förståeligt eftersom teamet brukade arbeta med det. Läs mer

Rikard III och hans kvinnor

rickardiii.jpg

För en tid sedan såg jag Shakespeares Rikard III på Stadsteatern. En uppsättning med endast kvinnor. Gunilla Röör har huvudrollen som den lismande och intrigerande Rikard. En väsande gestalt med ett märkligt tal och en uppsyn som närmast får mig att tänka på någon obehaglig person som till exempel Expressens Otto Sjöberg. Trots
Gunilla Röörs skådespeleri är det något i föreställningen som inte stämmer. Intrigerna på 1400-talet pågår därframme på scenen i fantastiska dekorer och kostymer men det blir mest ett spel. Ingen riktig nerv. Kvinnogestalterna förbryllar. Det är som om de själva är osäkra på sin maskulina identitet. En naturlig reaktion i och för sig, men det måste ju regissören jobba med. Det sägs att Gunilla Röör velat göra den här pjäsen sedan scenskoletiden. Frågan är om någon annan i ensemblen velat det? Hjälp mig, jag är konfunderad. Varför var det inte genialt? Tidigare recensioner i DN och SvD.

Svårt att kissa innovativt nuförtiden

duchamp_fountaine.jpg

Olof Martin skriver på Sakernas tillstånd om svårigheterna att kissa i konstnärliga sammanhang. Eller rättare sagt att det är gjort många gånger förut. Börjes konstblogg har hittat en uttömmande lista på tidigare urineringar i konsthistorien. Först var ju Marcel Duchamp med sin Fountaine och året var 1917. Jag önskar jag varit där.

Psykologiutbildningar på distans

PsyBlog skriver om Earnmydegree.com. Det är en portal för utbildningar som är på distans över internet. Det finns olika inriktningar och nivåer att läsa psykologi online. Både bachelor, master och doktorandutbildningar. Tyngdpunkten ligger i amerikanska universitet. Jag känner inte till om det finns motsvarande kurser eller program i Sverige. Någon som vet?