Naturhistoriska Riksmuseet har en miniserie med gratis föreläsningar om hjärnan. Tre söndagar i maj klockan 13.15 börjar föredragen i hörsalen. 6 maj är ämnet hjärnan och sömnen. 13 maj handlar det om att hjärnan rör på oss. 20 maj blir det slutligen snack om hjärnan och datorn.
Den berömde psykologen Daniel N Stern kommer till Psykologen på Stockholm Universitet den 24 maj. Daniel N. Stern är professor i psykologi vid universitetet i Genéve samt bitr. professor i psykiatri vid Cornell-universitets medicinska avdelning i New York. Stern betraktas som den store banbrytaren inom modern spädbarnsforskning och har som kanske ingen annan bidragit till att fördjupa våra kunskaper om den tidiga relationen mellan mor och spädbarn.
Av Stern finns flera böcker på svenska. ”Spädbarnets interpersonella värld” (1991), ”Ett litet barns dagbok” (1991), ”Moderskapskonstellationen” (1996)”, ”En mor blir till” (1999), ”Ögonblickets psykologi” (2005) med förord av min lärare Pia Risholm Mothander. Jag tror att föredraget börjar klockan 18.00.
Författaren Cilla Naumann skriver en radiokrönika i DN och ställer sig till dem som kritisersat radioledningens omläggning av P1. Det finns tydligen än mer att ösa ur P1-ismens källa. Nauman irriterar sig på programmet ”Jonas val”. Det är för lättsamt, för trendigt och för livstilsinriktad. Men Naumann menar också att psykologerna blivit för många i radio och att de uttalar sig om ditt och datt. Det var till och med två i panelen i ”Jonas val”. Nauman skriver:
Släpp ut psykologerna, låt dem återvända till de vårdinrättningar där de behövs och hör hemma och ge tillbaka mikrofonerna till programmakare och journalister.
Naumann och många med henne företräder en sträng syn på Sveriges Radio program ett. P1-ismen vill bevara allt. När något förändras till det bättre är det P1:s förtjänst. När ett program förändras och läggs ned då är det ett hot mot P1. Nä, Cilla Naumann. Bättre kan du. Jag hörde förresten psykoanalytikern Clarence Crafoord på radio igår. Det var bra.
Tänk dig att du är en lysande författare och intellektuell. Du för en samhällskritik mot din rådande regim som får västintellektuella att bli avundsjuka. Du skriver bok efter bok i husarrest eller i fängelse. Dina alster smugglas ut till världen. Du är högtravande, samvetsgrann och stilistisk. Du är en varm och god människa. Plötsligt faller muren. Du blir ditt lands president över en natt. Du måste ta tag i omställningen av ditt land. Såväl ekonomiskt som politisk. Det var författaren Vaclav Havels öde. Under hela 1990-talet och fram till 2003 var han president. Tjeckien politiska liv sedan 1989 handlar till stor del om två Vaclav. Havel och hans antagonist Klaus. Likt en intrigerande Brutus har Klaus kommit med det ena nålsticket efter det andra. Förra året utkom Havels memoarer med titeln ”Please, be brief” och i år kommer ”From the castle and back”. I New York Review of Books kan man läsa Havels egna ord om konflikten med Klaus. Gör det.
Kom till Street imorgon torsdag 26 april. Då är det Psykfilm som visar ”Min vänstra fot” om lätt neurotiske cp-skadade Christy Brown. Efter filmen blir det samtal med Jonas Franksson, ett välanpassat cp som inte dreglar, enligt honom själv. Här kan du läsa två längre intervjuer med Jonas i Gefle Dagblad och SvD. Läs också om marschen för tillgänglighet som kommer att arrangeras för femte året i rad 2 juni i Stockholm.
I senaste numret av Psykologtidningnen (nr 6, 2007) diskuterar Håkan Svenbro evidensparadigmet inom psykologin. Svenbro har skrivit boken ”Det biografiska perspektivet – människosyn och behandlingsarbete” I artikeln tar han upp de aspekter som faller utanför ramen när vi standardiserar metoder och behandlingar. Svenbro riktar in sig bland annat på svårigheterna att mäta på ett adekvat sätt. ”På en skala 1 till 10 hur mår du idag?” ger oss lite eller grunda föreställningar om hur detta utvecklas över tid. Och vad betyder det vi mäter egentligen? Svenbro är inne på att evidensbasera evidensparadigmet men inser omöjligheten i ett sådant företag. Han avslutar:
Vi får inte förtrollas av den precission som evidensparadigmet utlovar, utan försöka se vilka delar av verkligheten som detta paradigm förpassar till osynlighet och glömska. I annat fall kommer vi – med ödesdigra konsekvenser – bara att bidra till en maskinaliserad människosyn.
Svenbros artikel är omständlig men belysande. I sak håller jag med även om jag tror att det är än fler brister med evidenstänkandet än vad Svenbro tar upp.
Gästföreläsaren Colwyn Trewarthen var en charmerande herre. Trewarthen har i sin senaste forskning studerat hur spädbarn och mödrar delar mening med varandra. Trewarthen menar att samspelet präglas av en kommunikativ musikalitet. Fraseringar, ljud, skratt, pull-pull; allt sker i väl avvägda tidsenheter. Trewarthen menar att hur samspelet löper präglas av rytm och sympati. Med sympati menar han empati (men Trewarthen föredrar det mer sociala sympati istället för empati som är mer enpersonsfokuserat). Sympati visar sig både i tid och form i samspelet. Trewarthen har visat att Brocas och Wernickes område som aktiveras när vi pratar och lyssnar är aktiverat från födseln vid alla sorters kommunikativa former. Tex. när vi gestikulerar. Han menar att Brocas och Wernickes område bättre beskrivs som kommunikativa centrum. Neuropsykologer brukar beskriva vår hjärna som formbar och plastisk. Men då missar man att hjärnan utvecklas på ett ”purposefull way”, anser Trewarthen. Läs mer
Det är alltid lika frustrerande att inse att man är på fel plats, vid fel tidpunkt och lyssnar på fel föreläsare. Marsella visade sig vara en rörig man som likt en Michael Moore for ut i resonemang om vår globala tid, närmare bestämt den i USA. Marsella vill expandera psykologiämnet, integrera allt som är intressant, typ antropologi, sociologi, genus, kultur, postkolonial teori filosofi, andlighet you name it. Marsella var så upptagen att beskriva vår tid med alla de globala utmaningar som vi står inför att han glömde bort att ge oss en hint om hur vi ska få ihop alla skiftande perspektiv. Hans handlingsplan för psykologin och då främst i USA:
1) Internationalisera curriculum. Svarta, hispanics och asiater i USA känner inte igen sig i det västliga etnocentriska perspektivet.
2) Förändra synen på psykologi, bli mer öppen och internationell.
3) Mer kvalitativa metoder inom forskningen. För mycket fokus på kvantitativ empiri.
4) För in social rättvisa som ett mål för psykologiämnet.
Tunna resomenang som hjälper föga. Marsella hade försökt implementera en freds- & konfliktslösningskurs på alla Hawaii Universitys institutioner. De enskilda programmen hade inte tid med sånt, menade man så det blev inget. Ja det var ungefär det.
Den bloggare jag har störst förväntningar på är författaren Peter Englund. Är det någon av den gamla skolans historiker, och författare som borde behärska bloggmediet och ta det till nya nivåer så borde det vara Peter Englund. Läs hans intressanta reflektion angående åsiktsinkontinsens och väskdebatten. Texten är så klart hämtad ur en 16 år gammal essä.
Englunds mentala årskalender eller snarare årscykel är en fin illustration av svensk årstidsmentalitet. Läs Englunds blogg men framför allt hans böcker.
Igår var det web 2.0 konferens i Stockholm. Hej2007 kom till för att ett gäng asiatiska utbytesstudenter kom hit. Ryktet säger att namnet på konferensen kom till för att de tyckte det var ett så roligt ord. Jag hade besök från Norge och gjorde en Söderguidning istället för att sitta inne. Mymarkup.net och Citizenmediawatch har skrivit utförligt om konferensen. Jag kan inte låta bli att tycka att den här bilden är illustrativ för hur webfolket gör när de konferensar. De sitter och knappar på laptops istället för att följa med i föredragen. Visserligen är simultankapaciteten hos människor högre idag än tidigare enligt hjärnforskaren Klingberg, men jag undrar; går de inte miste om något här?