Du tittar nu på taggen konferens. Tillbaka »

Disparata psykoanalytiska sammanhang

Just nu har jag mycket att göra och är  oinspirerad när det gäller egna uppslag till blogginlägg. Så jag fortsätter att tipsa om några olika psykologiska evenemang. Två psykoanalytiska sammanhang äger rum i Stockholm och de illustrerar den spännvidd som finns bland analytikerna idag.

På lördag 3 oktober arrangerar Svenska Analytiska Föreningen en föreläsningsdag på ABF-huset. Rubriken är ”Myt, dröm, drama – i antikens Grekland och dagens terapirum”. Det handlar både om vad myter är för något, om drömtydning och samtalskonst i antikens Grekland, om människans villkor i Sofokles pjäs Antigone och om myt och drama i terapirummet. Det känns både lockande och otroligt världsfrånvänt på samma gång tycker jag.

Från måndag 5 okt – onsdag 7 oktober är det forskningsworkshop på Stockholms Universitet. Rubriken är: ”Clinical, Conceptual and Empirical Research on Unconscious Processes – Dreams, Fantasies, Memories and Other Types of Information Processing”. Programmet [PDF] kan du ladda ner här. Forskningsworkshopen anordnas vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, tillsammans med IPA’s Research Subcommittee for Clinical, Conceptual, Historical and Epistemological Research och med Sigmund-Freud-Institut, Frankfurt/Main.

Det är gratis att gå men kontakta stephan.hau(at) psychology.su.se om du vill komma.

Grupprelationskonferens om risk, tillit och förändring

13-18 juni arrangerar AGSLO ännu en grupprelationskonferens på en kursgård utanför Stockholm. Temat är ”Risk, tillit, förändring i arbetsliv och samhälle”. En av de märkligare psykoanalytiskt influerade rörelserna är det gruppsykoanalytiska perspektivet som följde i spåren efter Wilfred Bion och Tavistockinstitutet från 1950-talet och framåt. Sedan 1974 har AGSLO (Arbetgruppen för studium av ledarskap och organisation) anordnat svenska varianter av denna typ av konferens. Men vad är då en grupprelationskonferens? Ja det kan man sannerligen undra. Om man kort ska säga något är det ett fem dagars internat där konferensdeltagarna blir indelade i diversé grupper. Under mer eller mindre ordnade former finns det möjlighet att undersöka vad som sker mellan grupper, deltagare, ledare och system. Själva säger AGSLO att:

”Konferensens metod bygger på erfarenhetsbaserat lärande där det centrala är att utforska vad som kan utspela sig i grupper och organisationer och ger möjlighet till ett unikt personligt förankrat lärande.”

Det låter ju bra. En reservationen jag har är att grupprelationskonferensen i mycket stor utsträckning bygger på deltagarnas ansvar och förmåga eftersom ramarna är så fria. Det ställer stora krav på varje individ. Det liknar pedagogiken på Kaospiloterna som också ställde extremt höga krav på studenterna men utan att ge tillräckligt stöd för dem. Vilket gjorde att vissa inte klarade trycket.Anmälningstiden för konferensen går ut den 20 maj men det finns fortfarande möjlighet att anmäla sig. För studenter och mindre bemedlade finns det även möjlighet att söka reducerad avgift.

Jag kommer att vara en av deltagarna. Jag har förstås mitt vanliga kritiska sinne till den här typen av sammanhang. Gränsen mellan kvalité och flum är ofta hårfin. På ytan tycks AGSLO och grupprelationskonferenserna ha överlevt sig själv. Men i en samtid som tycks sträva efter konformism är en kurs som den här helt enkelt svårslaget som udda inslag. Jag tror det är svårt att hitta en mer lärande kurs för den som är intresserad av grupper, system, organisationer och ledarskap. Vågar du bli med?

Det finns en gammal antologi (red. Jern och Boëtius) från 1980-talet om Bion och grupprelationskonferenserna. Förutom en del teorier får man dessutom läsa om hur konferenserna utvecklats sedan 50-talet. En läsvärd och intressant bok på många sätt.

Bookcamp, en annorlunda konferens om böcker

Erik Stattin skriver om Bookcamp som anordnas i London nu till helgen. Bookcamp är en annorlunda konferens om böcker och teknikutveckling. Det är bokförlaget Penguin Books som ligger bakom konferensen. På deras Penguinblogg kan man läsa om bakgrunden till initiativet. Så här beskriver organisatörerna vad Bookcamp handlar om:

Bookcamp is a user-generated conference sponsored by Penguin UK and focussed on books and book-like technologies. The purpose of Bookcamp will be to consider the future of the Book as an object and examine its ongoing role as a delivery mechanism for stories, information and entertainment. Participants and self-selected guests will choose the agenda for the day, forming breakup groups to discuss and potentially create future book technologies.

Några av de rubriker som olika användare föreslagit att man ska diskutera på konferensen är:

Creating Future Readers – suggested by Kevin O’Neill.
James Bridle’s Possible Topics – comments welcome.
Building Communities of Readers (and Writers) – suggested by Hugh McGuire
How can we encourage more reading ?- suggested by Adrian Hon
Book Design for Digital
Talking to Terrified Writers – suggested by Naomi Alderman
Why Everything On The Internet Is The Opposite Of How It Is In Print – suggested by Mary Harrington
Designing The Socialised Book – suggested by Tom Armitage
What Coralie and Alan are likely to talk about
Spoken Culture, Web Culture, Written Culture- suggested by Michael Bhaskar
Encouraging Publishers to Innovate – suggested by Peter Collingridge
Libraries: what are they good for? – suggested by Anne Ward
Playing with words – suggested by Chris Meade
What Can The Techies Bring To This? - asked by Nic Gibson

På konferensen kommer även Papercamp att hålla till. Där är det papper och teknik som står i fokus. Den här typen av intiativ där gränsen mellan producenter och konsumenter suddas ut kommer vi få se mycket mera av framöver tror jag.

Psykfilm, Business or Pleasure?

På torsdag-fredag (27-28 nov) anordnar SFIS Svensk Förening för Informationsspecialister (läs bibliotekarier) sin årliga höstkonferens på Bonniers Conference Center i Stockholm. Temat är Business or Pleasure. Jag har blivit tillfrågad att hålla en kortare PechaKucha-liknande presentation om 15 slides á 20 sekunder = 5 minuter. Förhoppningsvis lyckas jag säga något kul om Psykologer tittar på film som både är relevant för business och pleasure. Jag tillhör inte direkt de stora elefanterna i sammanhanget men förhoppningsvis gör jag inte bort mig. Jag tänker mig att det finns en del likheter mellan bibliotekarier och psykologer. De flesta av oss har glasögon,  Birkenstock och dammiga kavajer. Vi hjälper folk antingen i livet eller litteraturen och ofta är ju det samma sak.

Psykologidagarna 2008

Nu på torsdag och fredag (23-24 oktober) är det Psykologidagarna i Göteborg. Som vanligt är det ett digert program med många spretiga punkter. Det är både charmigt och problematiskt. Det blir lite som att alla pratar och ingen lyssnar, vilket ju i och för sig är på modet i dagens bloggande samtid. Vi får se hur många som kommer till Götet. Vi stockholmare är ju vana vid att alltid ha gångavstånd till alla evenemang. Jag är där på blixtvisit under torsdagen och tänkte mingla, nätverka och representera Natur & Kultur tillsammans med Carl Sahlin. Kom gärna med tips på föreläsningar och presentationer som jag borde bevaka, här är programmet. Kanske ses vi där.

Konferens om NeuroLeadership

LeadershipNow skriver om konferensen NeuroLeadership i New York som hålls 28-30 oktober. Temat är ledarskap och neurovetenskap. Neuroekonomi har blivit ett hypat ämnesområde och jag gissar att det här angränsar till det. Enligt organisatörerna kommer man att diskutera:

• The physiology of presence, trust, integrity and other leadership competencies
• Why change is so hard at an individual and systemic level, and how to make it easier
• The neuroscience of mindfulness
• Why it’s often so hard to think clearly and how to make better decisions
• The anatomy of an ’aha!’ and how to have more of them
• Driving performance through understanding the goals of the brain
• How we know ourselves and others
• The neuroscience of social networks, and why the social world is so important
• Learning about the brain in K-12 education
• Teaching leaders and managers about the brain

På sidan finns även en podintervju med en av organisationens grundare David Rock.

Mentalisering är på modet

Tillbaka från Mellanöstern läser jag en bra översikt om begreppet mentalisering. Tor Wennerberg skriver en bra essä i DN den 16 juli. Han redogör för begreppet mentalisering som kommit att bli allt viktigare under den senaste åren. Några av huvudpersonerna i den utvecklingen har varit Jon G Allen, Peter Fonagy och Anthony W Bateman. De har bedrivit omfattande klinisk forskning och skrivit ett flertal böcker i ämnet varav den senaste ”Mentalizing in Clinical Practice” kom ut i år.

Piaget och andra kognitionspsykologer upptäckte tidigt att barnets tar flera kognitiva skutt när de förstår att andra inte ser världen på samma sätt som de själva. Det här steget brukar ske någon gång mellan 4 och 7 år för det lilla barnet. Tidigare talade man om ”theory of mind” dvs. att barnet förstod att andra personer har tankar, känslor och upplevelser som skiljer sig från den egna upplevelsen. Att utveckla en kognitiv förståelse för andras medvetande ansågs vara en av fundamenten för att kunna utveckla empati. Fonagy och de andra mentaliseringsteoretikerna har skiftat fokus. De menar att förmågan att reflektera kring medvetande dvs. att mentalisera är minst lika viktigt kring det egna självet som . Självreflektionen och prövandet i tanken är ett sätt för ett barn och för ossvuxna att förstå våra tankar och känslor. För att utveckla en god mentaliseringsförmåga krävs det att föräldern tolkar, intonar och härbärgerar barnets känslor. På så sätt kan barnet lära sig att förstå sig själv.

Mentaliseringsbaserad terapi (MBT) som författarna arbetat med handlar om att lära klienten att mentalisera. Till en början har terapiformen prövats på Borderlinepatienter men idag menar Fonagy att de flesta typer av psykiska problem kan förbättras om patienten får en öka förmåga till mentalisering.

Wennerberg tar också upp de fördjupade problem som övergrepp och psykiska trauman i unga år kan medföra. För att utveckla en god mentaliseringsförmåga krävs det tilltro till andra, närhet och trygghet. Ett barn som upplevt svåra saker kan få svårt att lära sig mentalisera eftersom det är anknytningspersonerna som oftast står för träningen av mentaliseringsförmågan.

I Sverige har bland annat Göran Rydén och Per Wallroth jobbat med MBT och introducerat mentalisering som teori. I höst kommer deras bok ”Mentalisering” på Natur och Kultur.

Psykologstudent tipsar förövrigt om en två dagars konferens om MBT och mentalisering den 2-3 oktober. Arrangör för arrangemanget är MBT-teamet på Huddinge Sjukhus.

Referat från psykologstudent 08

I Psykologtidningen nr 9/2008 har jag med ett referat från konferensen i Linköping den 15 mars. Lite sent kan man tycka men till mitt försvar kan jag säga att redaktionen hållit på artikeln i tre månader. Jag har tidigare skrivit här på bloggen om Psykologstudent 08 och bitar av artikeln känner säkert någon igen. Men här följer min text i sin helhet.

På Psykologidagarna 2007, väcktes en idé att sammanföra psykologstudenter från hela Sverige. Sagt och gjort. Ett halvår senare var Psykologstudent 08 verklighet tack vare mödosamt arbete av termin 8 i Linköping. Lördagen den 15e mars samlades 200 studenter i Linköping. Fyra föreläsningar belyste psykologens mångfasetterade yrkesroll från olika perspektiv; psykologen som företagare, fredsmäklare, psykoterapeut och som neuropsykolog. Tore Gustafsson berättade om webbforumet psykologstudent.se, som i dagsläget har över 400 psykologstudenter som medlemmar. Maria Lindhe och Linda Stenbom från Psykologförbundets Studeranderåd informerade om sitt arbete. Och undertecknad berättade om ”Psykologer tittar på film”. På slutet av dagen blev det paneldebatt med föreläsarna som försökte svara på studenternas frågor. Det hela avrundades med middag, spex och fest.

Det var en uppsluppen stämning hela dagen. Det fanns en förväntan och nyfiken entusiasm oavsett med vem jag pratade med. Det kändes som ett speciellt ögonblick att studenter äntligen kom samman. På kvällen lovade några Uppsalastudenter att ta upp stafettpinnen och anordna Psykologstudent 09. Det var ett gediget arrangemang med bokbord och perfekt anpassade lokaler på Nationernas Hus. Linköping bör känna sig stolta över konferensen.

En del saknade att studenterna själva fick så litet utrymme. Det finns enorma kunskaper, erfarenheter och idéer bland deltagarna som man hade kunnat lyfta fram. Med workshops, diskussionsgrupper och paneldebatter hade studenterna kunnat utbyta fler tankar och idéer. När det blev en diskussion om hur psykologer ska nå ut hade panelen med de ”riktiga” psykologerna inte mycket nytt att komma med. Gamla uttjatade kommentarer som: “Det är så svårt att nå ut”, “Man måste vara ordentligt påläst för att kunna uttala sig om något psykologirelaterat” och “Det är lätt att media förenklar för mycket”.

På en direkt fråga från en student om panelen hade några konkreta tips på en lyckad löneförhandling, blev det dödstyst på podiet. Det var en tydlig illustration av ett problem inom psykologkåren i stort.

Kanske kommer det en yngre generation psykologer som inte ber om ursäkt för de kan. Det är kanske de unga som måste gå i bräschen och väcka opinion för viktiga psykologfrågor. Den yngre generationen är inte lika blygsam och har inte dåligt självförtroende. Allt det här hade möjligen kommit fram om det varit större fokus på studenternas egna erfarenheter. /Jonas Mosskin

Slutintryck från Psykologstudent 08

Psykologstudent 08, anordnades med bravur av termin 8 på psykologlinjen i Linköping. Det var ett proffsigt arrangemang för att vara första gången i sitt slag. Nationernas Hus var en perfekt plats för en konferens med 200 deltagare. Middagen och festen på kvällen får också lyckad även om jag har lite svårt för sjungandet.

Det var en uppsluppen stämning hela dagen. Jag mötte förväntan och nyfikenhet vem helst jag pratade med. Det kändes som ett speciellt ögonblick att vi studenter kom samman. Ska jag vara kritiskt mot något är det just det att vi studenter tilläts få så lite utrymme. Det är paradoxalt att låta fyra ”riktiga” psykologer berätta för oss hur det är, när syftet som jag uppfattade det, var att vi psykologstudenter skulle träffa varandra. För mig känns det självklart att vi studenter bör delta i workshops, diskussionsgrupper, paneldebatter och utbyter tankar tillsammans. Nu skedde det i det dolda. Jag är övertygad om att det finns enorma kunskaper, erfarenheter och idéer bland deltagarna som var där. Det var påfallande lite nytt från paneldiskussionen med de riktiga psykologerna. Det var samma svar som man hört förut:

”Det är så svårt att nå ut”. ”Man måste vara ordentligt påläst för att kunna uttala sig om något psykologirelaterat”. ”Det är lätt att media förenklar för mycket”.

En student frågade om de ”riktiga” psykologerna hade något konkret tips på en lyckad löneförhandling. Då blev det dödstyst på podiet.

Nej, min känsla som jag tror att jag delar med många är att vi har lite att hämta från den gamla tidens psykologer när det gäller att sluta terapifäktas, bryta ny mark, förhandla om löner, eller nå ut i media. Det är den yngre generationen som måste gå i bräschen. Det är vi som måste skapa opinion för viktiga psykologfrågor. Vi kommer inte be om ursäkt för vad vi kan. Vi kommer inte sitta stilla i båten. Vi har inte dåligt självförtroende. Allt det här och mycket mer tror jag hade kommit fram om vi luckrat upp de traditionella upplägget av konferensen. Så det blir min passning till Markus och gänget som på stående fot lovade en Psykologstudent 09 i Uppsala i januari nästa år.

Det var den sista konferensrapporten. Läs mina föreläsningsreferat med Magnus Stalby, Elisabeth Södersten, Sandra Bates och Håkan Nyman.

Att arbeta som psykoterapeut

Tredje föreläsningen på Psykologstudent 08 hölls av Sandra Bates, leg. psykolog och leg. psykoterapeut och handledadare i KBT. Hon höll en personligen presentation om sitt yrkesliv och hur det är att arbeta som terapeut. Hon undrade vad det är för ett yrke när folk blir glada av att höra att man inte är psykolog? Bates tog upp några vanliga föreställningar om hur en terapeuten är:

1) Den skicklige terapeuten, tex som klarar av att hantera en gangster som Tony Soprano.

2) Den kloka terapeuten som har svar på allt.

3) den djupsinninge terapeuten som ser saker ingen annan ser.

Läs mer »