Kategoriarkiv: Psykologi

Mischmasch av gästföreläsaren Marsella

Det är alltid lika frustrerande att inse att man är på fel plats, vid fel tidpunkt och lyssnar på fel föreläsare. Marsella visade sig vara en rörig man som likt en Michael Moore for ut i resonemang om vår globala tid, närmare bestämt den i USA. Marsella vill expandera psykologiämnet, integrera allt som är intressant, typ antropologi, sociologi, genus, kultur, postkolonial teori filosofi, andlighet you name it. Marsella var så upptagen att beskriva vår tid med alla de globala utmaningar som vi står inför att han glömde bort att ge oss en hint om hur vi ska få ihop alla skiftande perspektiv. Hans handlingsplan för psykologin och då främst i USA:

1) Internationalisera curriculum. Svarta, hispanics och asiater i USA känner inte igen sig i det västliga etnocentriska perspektivet.

2) Förändra synen på psykologi, bli mer öppen och internationell.

3) Mer kvalitativa metoder inom forskningen. För mycket fokus på kvantitativ empiri.

4) För in social rättvisa som ett mål för psykologiämnet.

Tunna resomenang som hjälper föga. Marsella hade försökt implementera en freds- & konfliktslösningskurs på alla Hawaii Universitys institutioner. De enskilda programmen hade inte tid med sånt, menade man så det blev inget. Ja det var ungefär det.

Psykologer tittar på film; på Street

Nästa Psykologer tittar på film blir på Street i Hornstull. 26 april visar jag Min vänstra fot (ENG, 1989). Filmen handlar om cp-skadade Christy Browns liv. Han växer upp i ett fattigt arbetarhem i 30-talets Dublin. Med sin vänstra fot tar han sig fram och blir konstnär och författare. Gäst då blir Jonas Franksson. Jonas var programledare för det uppmärksammade TV-programmet CP-magasinet.

23 maj visar jag Pianisten, (FRA, 2001) som bygger på nobelpristagaren Elfriede Jelineks roman. Pianolärarinnan Erika Kohut, är en hämmad kvinna i 40 års åldern som bor med sin mor. Erika har ett komplicerat förhållande till sin sexualitet, något som blir akut när hon blir uppvaktad av en yngre man på konservatoriet. Gäst då är författaren och psykiatrikern Johan Cullberg. Läs mer om Cullbergs bakgrund som läkare och som författare. De två mest kända böckerna av Cullberg är kanske ”Kris och utveckling”, som handlar om krisens struktur samt ”Skaparkriser”, som behandlar Strindberg och Dagerman. En utförlig bibliografi finns här.

Filmerna börjar 19.30 men baren och restaurangen är öppen från 17-01.

Vi ses!

Evidensbaserade terapier, äpplen och päron

Tore skriver på Psykologiaktuellt om debatten om evidensbaserade terapier. Peter Ankarberg och Billy Larsson tuppfäktas om vem som sade vad, när och hur. Larsson skrev om evidensbasering i Psykologtidningen nr 3/2007. Det finns mycket att säga i ämnet. Generellt tycker jag att vi lever i en märklig tid. Empiri och evidens har blivit till heliga reliker. Vi dyrkar dem i tron på att vi når fram till sann kunskap endast tack vare det. När det handlar om terapiformer har det smugit sig in en terminologi och ett sätt att tänka där man ska jämföra äpplen och päron efter samma kriterier. Även när det inte går. Päron är ju generellt sötare än äpplen. Men själv väljer jag frukt efter vart jag köper den, hur den ser ut, hur den känns i handen, vilket sort det är. Kanske köper jag inte ens ett päron eller ett äpple utan en kiwi. Alla dessa faktorer måste beaktas. Jag har en känsla av att ett medicinskt, positivistiskt paradigm smugit sig in i terapirummet och tagit över diskursen helt. Det tycker inte jag om.

Gästföreläsningar med Anthony J. Marsella

Anthony J. Marsella kommer till Psykologen och Stockholm Universitet måndagen den 23 april, Frescati Hagväg 8, David Magnussonsalen.

Marsella håller två föreläsningar kl 13.00-14.30 är ämnet Psychology in a Global Era: Challenges, Issues & Opportunities. 15.30-17.00 pratar Marsella om Culture, Psycho-pathology, and Service Delivery.

Marsella har arbetat på Hawaii University i 35 år och forskat om kulturella faktorer för olika typer av psykologiska problem. På Psykologiska institutionens hemsida ett pdf-dokument om Marsellas forskning och föreläsningar.

Tankar om intervjukursen del 4

En viss säkerhetskänsla infann sig under den andra intervjun med en främmande person. Jag blev för säker på mig själv. En typ av säkerhet som den erfarne inte har men den oerfarne kan få när man tror att man kan. Den andra intervjun var på många sätt en utmaning. När samtalet flyter på och nervositeten i rummet försvinner är det lätt att fångas av den andres berättelse. Jag följer med, tänker på egna erfarenheter, känner och frågar, letar efter saker som jag själv är intresserad av. Istället för att fokusera på ämnet och den andre personens berättelse. Det är först på video efteråt som det kommer fram. I stunden märker jag inget. Jag blir hänförd av samtalets makt. Samtidigt som det inte är en alltigenom önskvärd företeelse när man ska göra en djupintervju så kan jag inte komma ifrån att jag är glad för att jag blev meddragen. För det är ju i möten som jag får kickar. Det är ju just för att jag i stunden blir påverkad, hänförd och förälskad som det är fantastiskt med människor. Det låter som en kliché, men det är sannerligen en viktig insikt.

Tankar om intervjukursen del 3

Den första intervjun med en främmande person blir inte som jag tänkt mig. Hur skulle den kunna bli det? Man gör sig bilder och tankar i förväg men sedan stänger man dörren, sitter mitt emot en annan person och undrar vad som ska hända. Det är på många sätt en utmanande situation. Den intervjuade vet inte vad vi ska prata om och ingen av oss känner varandra. Nu har vi femton minuter på oss att utforska situationen, rummet och stämningen.
När vi sitter tillsammans efteråt i vår handledargrupp slår det mig hur mycket av diskussionerna som handlar om hur man ska vara. Vad är för rättframt? Vad är för passivt? När tar man för mycket/lite plats. Den enda rimliga slutsatsen är att man bör vara sig själv i den här situationen, precis som alla andra situationer i livet. Det enda jag är bra på, det är att vara mig själv. Att vara sig själv på ett medvetet plan är att inte vara fullt medveten om det. Att kunna följa med en annan människa i samtalet, samtidigt som man behåller kontrollen i tanken. Jag tror att svårigheten ligger i att vi i dagens samhälle är trogna oss själva i för liten utsträckning. Vi famlar efter en manual eller en sanning istället för att lita på det vi redan kan och vet. Att vara oss själva.

Psykologiutbildningar på distans

PsyBlog skriver om Earnmydegree.com. Det är en portal för utbildningar som är på distans över internet. Det finns olika inriktningar och nivåer att läsa psykologi online. Både bachelor, master och doktorandutbildningar. Tyngdpunkten ligger i amerikanska universitet. Jag känner inte till om det finns motsvarande kurser eller program i Sverige. Någon som vet?

Clarence Crafoord analyserar Proust, Strindberg och Lagerlöf

Psykoanalytikern Clarence Crafoord är precis som jag litteraturintresserad. I hans bok ”Barndomens återkomst” försöker han gå till botten med tre kända författares barndom, nämligen Marcel Proust, August Strindberg och Selma Lagerlöf. Boken gavs ut 1996 och i den försöker Crafoord spåra centrala barndomsteman som återkommer hos dessa författare i bok efter bok. Hans språk är en aning omständligt, spekulativt och har en dragning åt det litteraturhistoriska hållet. I början var jag irriterad över de fantasifulla tolkningarna. Boken är full av psykolanalytiska termer och har ett språkbruk som kändes främmande för mig. Det fick mig att lägga den åt sidan och gå till språkbrukets ursprung; herr Freud. Efter att ha läst en bit i ”Drömtydning” kom jag in i terminologin och återvände till Crafoords bok. Läs mer →

Torkel Klingberg tror på hjärngympa

Modern neuropsykologi har kommit på modet. Det märks inte minst på den växande bokskörden med populärvetenskapliga böcker i ämnet. Den senaste i raden är Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska Institutet. Han har skrivit boken ”Den översvämmade hjärnan”. Klingberg har bland annat studerat hur hjärnan och dess förmågor utvecklas under barndomen och hur de kan förbättras med träning. Klingbergs bok är lättläst och småputtrig. Den är en bra introduktion till nyare rön om hjärnans plasticitet och teorier kring uppmärksamhet, arbetsminne och det växande informationsflödet. Klingbergs tes är att det är framför allt arbetsminnet som utsätts för allt större utmaningar och påfrestningar. Idag rullar börskurserna på tv förbi samtidigt som nyhetsuppläsaren berättar om något helt annat. Intrigerna i såpoperorna är mer komplexa idag än för 30 år sedan. Allt går snabbare och komplexiteten ökar. Klingberg förespråkar hjärngympa för att träna arbetsminnet. 30 minuter schack om dagen skulle ge resultat menar han.

Johan Cullberg kommer till Psykologer tittar på film

Den 24 maj visar jag Pianisten (FRA, 2001) på Psykologer tittar på film. Street i Hornstull är lokalen som gäller. Gäst och bollplank på visningen blir författaren och psykiatrikern Johan Cullberg. Mer om Cullbergs bakgrund som läkare och som författare. De två mest kända böckerna kanske är ”Kris och utveckling”, som handlar om krisens struktur samt ”Skaparkriser”, som behandlar Strindberg och Dagerman. En utförlig bibliografi finns här.

Jonas Mosskin

Psykologi – Politik – Kultur