Etikettarkiv: Psykologi

Här ligger jag och blöder

Min kollega i slussen på Radiopsykologen, Jenny Jägerfeld, kommer i dagarna ut med sin nya ungdomsroman: Här ligger jag och blöder (Gilla förlag). Boken handlar om tonåringen och rivjärnet Maja. Berättelsen börjar när Maja skär sig illa sig på en träslöjdslektion. Det väcker misstankar om hon inte avsiktligt försökt skada sig själv. Iallafall tror pappan det. Jenny berättar i den här boktrailern lite om sig själv och sin bok.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=_EoZCTAgUQo&w=640&h=385]

PS: Jenny ska förresten också vara med på Psykologer läser böcker i nästa vecka och diskutera Maken med mig och Lotta Landerholm.

Speed Shrink låter dig testa olika terapiformer

Kristian Molander-Söderholm som ligger bakom Svenska Terapiförmedingen gör ett nytt Speed Shrink Experiment i Stockholm. Det första ägde rum under Psykoterapimässan. Speed Shrink har sina rötter i New York och går ut på att personer få möjligheten att samtala med en rad olika psykoterapeuter under en kort tid. Varje samtal varar i 3-5 minuter, sedan byter man psykoterapeut. På så sätt kan man få en glimt av såväl olika terapitraditioner och inriktningar som att få uppleva terapeuternas individuella stilar. Aftonbladet skriver om Speed Shrink Experiment.

För dig som är intresserad äger nästa tillfälle rum den 27 september på Restaurang Vurma, Birger Jarlsg. 36. kl. 18-21. Du måste anmäla dig i förväg och blir inbokad på 1h. Här en länk till eventet på Facebook. Pris 250 kr och då ingår mat.

Ett kul sätt för folk att pröva på och få en känsla av olika terapiformer. Alla initiativ som reducerar trösklarna för människor att söka terapi förtjänar respekt.

Psykologiska Thrillers i P3 Populär

Torsdag 9/9 gästade jag och filmkritikern Andrea Reuter radioprogrammet P3 Populär och pratade om psykologiska thrillers. Det går att lyssna på programmet här. Från cirka 10.10-10.35.

Vi pratade om vad som kännetecknar en psykologisk thriller och vad som gör den bra. En psykologisk thriller bör ha trovärdiga personporträtt, en spännande handling, gärna med en tvist och där huvudpersonerna försöker reda ut huruvida de själva eller någon annan karaktär är skruvad. Det bör också finnas något mystiskt och övernaturligt inslag som skapar en osäkerhet om verklighet och tid och rum. Musiken är också viktig för att försätta publiken i rätt stämningsläge.

För mig är The Shining av Stanley Kubrick den ultimata psykologiska thrillern, åtminstone i modern tid om vi räknar bort Hitchcocks alla klassiker.

Huvudpersonen Jack Torrance (Jack Nicholson) vaktar ett fjällhotell som blir insnöat tillsammans med sin fru och son. Långsamt blir det tydligt att hotellets isolering och förbannelse får greppet om Jack. Hans galenskap blommar ut och han jagar sin fru i flera klassiska scener. Filmen är obehaglig och redan i introt får man en vag känsla av att det här kommer inte gå bra. För mig är det värsta scenen den när Wendy (Shelley Duvall) hittar Jack manuskript och det står samma mening sida upp och sida ner, på hundratals pappersark: ”All work and no play makes Jack a dull boy”. Då inser Wendy och alla tittare att jack är fullständigt galen.

Programledaren Hanna Fahl undrade om man kunde lära sig något av psykologiska thrillers. Jag tror att det framförallt är på ett känslomässigt plan som lärandet sker. Man kan få en upplevelse av hur det är att uppleva svåra psykiska problem och situationer. Den ångest man själv sitter med i soffan är en krusning av den ångest som vissa som mår fruktansvärt dåligt kan känna. Förhoppningsvis kan man öva upp sin empati. Eller så är den psykologiska thrillern bara en kittlande verklighetsflykt från vår gråa vardag. En esoterisk jakt efter en gnutta mening?

Psykologer Läser Böcker analyserar Maken


Tisdag 21 september, kl. 19 lägger vi klassikern Maken (1974, Bonniers) av Gun-britt Sundström under lupp. Där får vi följa det unga intellektuella paret Martina och Gustav som kämpar med sitt förhållande. Relationen blir alltmer ansträngd i takt med att förhållandet blir friare och friare. Tillsammans med två litteraturintresserade psykologer reder vi ut om boken bara är hopplöst daterad eller om den har något att säga 2010-talets relationer.

Gäster är Lotta Landerholm, psykolog, psykoterapeut och författare samt Jenny Jägerfeld, psykolog och författare som i dagarna utkommer med sin ungdomsroman Här ligger jag och blöder (Gilla förlag, 2010).

Plats: Kulturhuset, Bibliotek Plattan. Fri entré.

Gå gärna med i Psykologer läser böcker på Facebook.

Varmt välkomna!

Psykoterapi mycket bättre än mera pengar

Filip Fors på Lyckobloggen skriver om en intressant studie som några brittiska forskare på Warwick University gjort. De har jämfört hur 1 000 personers svar som skattat sin lycka i olika sammanhang. Antingen fick personerna en plötslig inkomstökning t.ex. genom lotterivinst eller så genomgick de en psykologisk behandling på 4 månader till en kostnad av cirka 10 000 kr. Enligt deras resultat krävdes det 32 gånger mer pengar för att åstadkomma lika stor effekt på lyckoökningen som de personer som gick i terapi. Till Science Daily säger forskningsledaren Chris Boyce att undersökningen borde få konsekvenser för hur man kompenserar människor i rättsliga tvister:

”We have shown that psychological therapy could be much more cost effective than financial compensation at alleviating psychological distress. This is not only important in courts of law, where huge financial awards are the default way in which pain and suffering are compensated, but has wider implications for public health and well-being.”

Det vore onekligen intressant att börja erbjuda människor terapi och psykologisk behandling i större utsträckning. Dock är det svårt med motivation. Den som inte är motiverad åstadkommer sällan så mycket i terapi och behandling. Själv är jag en ivrig förespråkare av professionell hjälp även om kanske inte målet måste vara att bli lycklig.

Referens: Boyce et al., Money or mental health: the cost of alleviating psychological distress with monetary compensation versus psychological therapy. Health Economics Policy and Law, 2009; 1 DOI: 10.1017/S1744133109990326

Psykologer läser böcker med Christine Falkenland

Psykologer Läser Böcker fortsätter. På tisdag 31 augusti analyseras Christine Falkenlands senaste roman Vinterträdgården (Wahlström & Widstrand, 2008), tillsammans med författaren.

I boken får vi följa Laura, en 40-årig dagisfröken i Skövde som bor hemma med sin gamla far. När Laura inleder ett förhållande med den yppiga iranska Shahrzad, mamma till en av barnen på dagis blir allt en smula komplicerat. Lesbisk kärlek i en småstad eller kanske en desperat kvinnas försök att slita sig loss från föräldrahemmet.

Plats: Kulturhuset, Bibliotek Plattan. Fri entré.
Obs! Tiden är 18-19.30.

Gå även med i Psykologer läser böcker på Facebook.

Varmt välkomna!

PS: 21 september lägger vi klassikern Maken (1974, Bonniers) av Gun-britt Sundström under lupp. Där får vi följa det unga intellektuella paret Martina och Gustav som kämpar med sitt förhållande. Relationen blir alltmer ansträngd i takt med att förhållandet blir friare och friare. Tillsammans med psykologer från olika generationer: Lotta Landerholm och Jenny Jägerfeld reder vi ut om boken bara är hopplöst daterad eller om den har något att säga 2010-talets relationer. Samtalet pågår från 19-20.30.

Psykologer läser böcker

psykbok5(2)

Så är det äntligen dags för Psykologer Läser Böcker. Bokklubben där vi analyserar romaner utifrån ett psykologiskt perspektiv. För dig som tycker att författare och verk hänger ihop och att språk bara handlar om psykologisk gestaltning. På Kulturhusets nya Plattanscen blir det tre kvällar i augusti och september där publiken får träffa författare och analysera böcker tillsammans med mig.

10 augusti kommer Stephan Mendel-Enk och pratar om sin hyllade romandebut Tre Apor (Atlas, 2010). Vi får följa en judisk familj i 80-talets Göteborg. Familjen lever i en snäv krets av släkt och församlingsmedlemmar. I centrum står 13-årige Jacob som blir Bar Mitzva och gillar sport. Sakta glider hans föräldrars äktenskap iväg mot en skilsmässa som också skakar den lilla församlingen. Inget blir som vanligt. Relationer trasas sönder och vi rör oss mot en obehaglig upplösning.

31 augusti analyseras Christine Falkenlands senaste roman Vinterträdgården (Wahlström & Widstrand, 2008), tillsammans med författaren. I boken får vi följa Laura, en medelålders dagisfröken i Skövde som bor hemma med sin gamla far. När Laura inleder ett förhållande med den yppiga iranska Shahrzad, mamma till en av barnen på dagis blir allt en smula komplicerat. Lesbisk kärlek i en småstad eller kanske en desperat kvinnas försök att slita sig loss från föräldrahemmet. (Obs! börjar kl. 18)

21 september lägger vi klassikern Maken (1974, Bonniers) av Gun-britt Sundström under lupp. Där får vi följa det unga intellektuella paret Martina och Gustav som kämpar med sitt förhållande. Relationen blir alltmer ansträngd i takt med att förhållandet blir friare och friare. Tillsammans med psykologer från olika generationer: Lotta Landerholm och Jenny Jägerfeld reder vi ut om boken bara är hopplöst daterad eller om den har något att säga 2010-talets relationer.

Plats: Kulturhuset, Bibliotek Plattan. Gratis inträde. Samtalet pågår från 19-20.30. Mer info om författare och böcker på mosskin.se och på Facebook.

Varmt välkomna!


Radiopsykologen: Om mediernas roll vid psykologisk rådgivning

Malin Edlund. Foto: Johan Ljungström/SR

Under det senaste året har jag till och från jobbat i telefonslussen på P1:s Radiopsykologen. Det är ett fascinerande att jobba med direktsänd radio och möta människor som ringer in och försöka göra en snabb bedömning om det är något att skicka vidare till producenten och radiopsykologen Malin Edlund.

På tisdag 25 maj bjuder Radiopsykologen in till debatt och spelar in sitt program på Södertörns Högskola, utanför caféet. Men den här gången är det en debatt med rubriken: ”Vem tar ansvar när sändningen är slut?”

Då diskuterar Malin Edlund tillsammans med två andra psykologer som ger råd i media, Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz och psykologen Margareta Berggren. Några minns kanske Berggren som hjälpte tonåringar på 80-talet i radio. Hon var även med och analyserade film för ett tag sedan på Psykologer tittar på film.

Programledare är Anna Ivemark. Lyssnarna är välkomna att delta i diskussionen. Diskussionen spelas in och sänds i P1 torsdag 27 maj kl 11.03 och kl. 20.03 samt 28/5 kl. 23.30.

Barnens försvare, Alice Miller har gått bort

alice_miller

Per Magnus Johansson, psykolog och psykoanalytiker (som kommenterade Psykfilmen senast) skrev en fin och ömsint Understreckare om Alice Miller förra veckan. Miller dog för en månad sedan och var psykoanalytiker och blev känd som en frispråkig författare som sålde miljonupplagor på 1970-talet. Under sitt liv försvarade hon hela tiden barnen och lyfte fram barnperspektivet till skillnad från många andra psykoanalytiker som hon tyckte hade ett föräldrar eller vuxenperspektiv. Dina problem kan du alltid bearbeta vilket Miller kritiserade. Johansson avslutar sin essä med att sätta in Miller i vår samtid:

Då man jämför Alice Millers enkla och övertydliga tankar kring vad som orsakar psykisk ohälsa med den för närvarande förhärskande tendensen att se psykisk sjukdom som någonting skilt från den sjukes uppväxtförhållanden, inser man att delar av offentligheten upplever Millers synsätt som inaktuellt och överspelat. Regeringen har nyligen gett uppdraget att arbeta med attitydfrågor kring psykisk ohälsa till kampanjen (H)järnkoll. På (H)järnkolls hemsida finner man rubriker som ”Slå hål på myterna om psykisk ohälsa” och ”Nio myter om psykisk ohälsa”. En av de nio myterna, enligt kampanjens hemsida, är att psykisk ohälsa skulle vara föräldrarnas fel: ”Oavsett vad framtida forskning kommer fram till är och förblir det ett moraliskt tvivelaktigt tankefel att ställa föräldrar vid skampålen. Ingen rår för sina gener. Ingen vill sina barn illa. Och alla gör vi misstag som föräldrar.”

Framtidens psykiatri och psykoterapi står inför uppgiften att finna en omdömesgill kompromiss mellan denna idag inte ovanliga och förenklade syn på den betydelse föräldrar har för den enskildes psykiska hälsa och Alice Millers radikala och kompromisslösa sätt att systematiskt göra föräldrarna ansvariga för barnets psykiska lidande. Den nödvändiga uppgiften är att förstå att sanningen om det psykiska lidandets uppkomst är komplicerad och mångfacetterad. I synnerhet är detta viktigt i en tid där högljudda röster som för fram förenklade förklaringsmodeller och korta behandlingar tar allt större plats i offentligheten. Alla vetenskapliga ansträngningar till trots förblir människan delvis gåtfull och obegriplig. Inte minst är detta sant i fråga om effekterna av det komplicerade samspelet mellan föräldrar och barn.

Intressant resonemang tycker jag. Såväl psykodynamiska som KBT-inriktade teorier tar ofta sin utgångspunkt i den vuxnes perspektiv över sina problem och glömmer barnets perspektiv. Detta trots barnkonventioner och annat.

Vänsterpsykologerna och Psykologer utan gränser

affisch

Ännu en yrkesgrupp ”utan gränser” kanske blir psykologerna. Iallafall om man får tro Vänsterpsykologerna. På lördag 15/5 anordnas en öppen heldagsföreläsning på Stockholms Universitetet (sal B4 kl. 10-17). Det här är saxat från inbjudan:

Mötets upplägg är tudelat och kommer till sitt innehåll att handla om Psykologer utan gränsers arbete. Helena Klint, som läser termin åtta på psykologprogrammet i Göteborg och nyligen gjorde sin praktik hos Psykologer utan gränser i Madrid pratar om detta. Föreläsningens form kommer att präglas av konceptet Operativ grupp, vilket presenteras av Sören Lander, psykoterapeut med gruppanalytisk inriktning och Natalia Quintana, socialpsykolog.

-Vad gör Psykologer utan gränser?
-Vad skulle man kunna tänka sig att organisationen skulle kunna arbeta med i framtiden?
-Vad finns det för förutsättningar och underlag för att starta Psykologer utan gränser i Sverige?

Riktigt vad en ”vänsterpsykolog” är för något vet jag inte och i vilken grad det hänger ihop med ”utan gränser”-konceptet förstår jag inte heller. Om man surfar in på Vänsterpsykologernas blogg står det klart att det handlar om radikalism och socialism men riktigt vad som skiljer Vänsterpsykologerna från andra vänstergrupper förblir oklart. Jag hittar en länk till ett arkiv för Psykologi och marxism och då dyker det upp ett gäng ryska namn (från en svunnen tid) samt Eric Fromm. Jaja. Vad ska man säga. Nu väntar jag bara på att högerpsykologerna ska formera sig?

PS: Här en länk till Psicologos Sin Froteras i Spanien.