Etikettarkiv: Psykologi

För frisk för rättspsyk, för sjuk för fängelse

Rättsväsendet har svårt att hantera psykisk sjuka som begår brott. Det har varit ett ämne så länge jag kan minnas att jag läste A-delen i DN. Maken till den psykolog som mördades skrev 1 juli på DN debatt om domstolarnas problematiska bedömningar. Idag följer Göran Fransson och Henrik Belfrage upp med en ny debattartikel. Fransson och Belfrage menar att psykiskt sjuka som inte blir dömda till sluten rättspsykiatrisk vård får straffrabatt. Detta med motiveringen att de ju uppenbart påverkats av sin dåliga psykiska status eller störda personlighet.

Att psykiatrin får tre artiklar på DN debatt inom en vecka måste vara något slags rekord. Att två av artiklarna dessutom är skrivna av samma personer likaså.  Läs den första artikeln om hot mot psykologer och vittnen av Fransson & Belfrage, samt min skeptiska kommentar.

Sommartorkan är sannerligen här. Tidningarna känns allt tunnare. Bloggosfären likaså. Det behövs snart ett oväntat krig någonstans eller en flygkapning. Vad spännande det vore om Ariel Sharon plötsligt vaknade upp ur sin koma med nya storstilade planer för Mellanöstern. Det vore en riktig nyhet.

Hur ska man bemöta människor inom psykiatrin?

På psykologstudent kom det ett långt anonymt inlägg från en person som jobbat inom psyikatrin och dessutom varit inlagd för depression. Han ger sex konkreta exempel på svåra situationer inom psykiatrin och undrar hur man ska hantera dem. Anonyma bloggar och inlägg är problematiska, men jag tycker ändå att det här var ett konkret sätt att skapa en diskussion kring bemötande. Tore försöker sig på att svara. Någon annan som vågar? Läs mer →

Mer snack om psykvården

Diskussionen om psykvården liknar det sommardebattsfenomen som Vassa Eggen skrivit om. Hur som helst har debatten forsatt de senaste dagarna. Studio Ett hade i fredags en summerande diskussion där man bjudit in tidigare patienter, anhöriga, mentalskötare och ansvariga på Socialstyrelsen för ett samtal om de slutna avdelningarna inom psykiatrin. En av dem som medverkade var Torsten Kindström. Han var tidigare ordförande för Balans, en anhörig- och patientföreningen för depression. Kindström skriver i Expressen om sin syn på psykiatrins problem.  Läs mer →

Snack om bristerna inom psykvården

Studio Ett fortsätter sin ambitiösa granskning av psykvården. Den här gången handlar det om missförhållanden på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Samma visa igen. Cheferna mörkar och döljer. De som påpekar bristerna blir utfrysta av kollegor och ledning. Socialminister Göran Hägglund får den otacksamma uppgiften att ta avstånd till missförhållandena, verka handlingskraftig men inte för gnällig om bristerna.  Han vet mycket väl hur svårt det är att centralstyra Sverige även om det är befogat. Myndigheter och institutioner lever sina egna liv. Läs mer →

Referat från en föreläsning med Daniel Stern

Det var en andäktig stämning i David Magnusson salen. Flera hundra personer hade kommit. Studenter, lärare och andra nyfikna. Applåderna ville aldrig ta slut varken före eller efter. Det var nära att det blev stående ovationer och en andra inklappning efteråt. För en månad sedan besökte Daniel N Stern Stockholms Universitet. Pia Risholm Mothander bör ta åt sig äran att ha fått dit honom enkom för oss. Här kommer mina anteckningar från föreläsningen. Hjälp mig gärna att lägga till, ni som var där.

Stern började sin föreläsning genom att definiera begreppet intersubjektivitet som sharing between two individuals.

Läs mer →

Mord på psykiatrisk avdelning; Socialstyrelsen hittar inga brister

En patient mördas förra våren av en psykiskt sjuk medpatient på St Göran i Stockholm. Avdelningen var sluten och anpassad för särskilt vårdkrävande. Gärningsmannen ströp en annan patient med ett skärp trots att det inte var tillåtet att ha skärp på avdelningen. Ingen på avdelningen upptäckte mordet på flera timmar. Personalen tittade på ishockey och gjorde annat. Sjukhusets internutredning kom inte fram till några brister. Socialstyrelsens åtta månader långa utredning litade till fullo på sjukhusets egna utredning. Man besökte inte ens sjukhuset för att höra personalen och ledningens version. Man läste inte polisens förundersökning där det framkom att den psykiskt sjuke mannen huggit en annan medpatient i nacken med en penna bara några månader innan händelsen.

Lex Maria, lagen som ska skydda patienterna på våra sjukhus har uppenbara brister. På samma sätt som polisen granskar sig själv så granskar sjukvården sig själv. Ingen vill ju vara ansvarig för att något gott fel och därför rapporterar man in förskönande omskrivningar om inträffande incidenter. Verklighetsbeskrivningar som hamnar långt i från sanningen. Det ligger i sakens natur med ett sådant här system. Det är ynkligt att tjänstemännen på Socialstyrelsen att inte utreda ordentligt. Cheferna på avdelningen borde få vatten och bröd framöver. Lyssna på Daniel Velasco och Bo-Göran Bodin reportage på Studio Ett.

Om att leva med inre röster

Anton Karis är reportern på Studio Ett som gör alla de där udda reportagen. Han pratar lyssnar på människor på deras egen nivå. Han sätter sig aldrig över människorna. Han är kort och gott en människa i sina reportage.

Fredagen den 15 juni intervjuade Anton Karis Andreas. Han berättar om hur det är att leva med inre röster. Hundratusentals människor i Sverige antas leva med inre röster. Andreas berättelse är konkret och mycket talande. Han går en gång i månaden på röstträffar där han träffar personer med liknande erfarenheter. Hur många som är psykotiska eller schizofrena av alla de som har inre röster vet jag inte. Jag är rätt grön i de här sammanhangen och skulle gärna veta mer om det här. Någon som vet mer?

Nätterapi psykologins svar på web 2.0

Först ska sägas att det ligger i mitt egenintresse som blivande psykolog att misstro behandling där jag som psykolog eller terapeut har försvunnit ur bilden…

Hur som helst, DN och Ekot rapporterar återigen om nätterapi. De refererar till SBU:s rapport. Psykologiaktuellt har tittat närmare på rapporten och föga förvånande innehåller den lite nytt att komma med. Ändå slår rapportförfattaren Steven J Linton på stora trumman och medierna hänger på. I slutsatserna framgår det tydligt att det inte finns något vetenskapligt stöd för varken det ena eller det andra efter som urvalet, studien och metoderna är för begränsade. Terapi på nätet känns lite som psykologins web 2.0-grej. Allt ska plötsligt ut på nätet utan att man egentligen vet varför. Här ett tidigare inlägg i ämnet.

Försäkringskassan sjukförklarar allt fler unga vuxna

Jag har skrivit förut om vårt föränderliga sjukdomsbegrepp och den överdiagnosticering som sjukvården och psykiatrin ägnar sig åt. Försäkringskassan har kommit med en rapport som DN Ekonomi refererar. 1999 fick cirka 5 000 personer sjuk- eller aktivitetsersättning (läs förtidspensionering) i åldern 20-39 år. 2004 var siffran cirka 13 000 personer. Därefter har det sjunkit till cirka 10 000 personer. Siffror gäller för nya ärenden. Statistiken är tydlig. När ekonomin går dåligt hamnar fler i förtidspensionering och sjukskrivningar. Det nya är att många av ärendena gäller psykiska besvär i första hand. Från år 2000 till 2006 har antalet män och kvinnor som får sjukbidrag för psykiska besvär fördubblats. Kvinnor är sjukare än män. En liten ökning noteras för fysiska handikapp och för andra sjukdomar. Det är svårt att tro att den förändringen inte handlar om förändrade attityder. Psykiska besvär anförs nu som skäl till sjukersättning. Är folk verkligen för psykisk sjuka för att arbeta, eller är det människors och myndigheters förändrade syn på vad det innebär att lida av psykiska besvär som har förändrats? Jessica är själv en av de berörda och skriver om sin syn på Försäkringskassan. Tiarafeministen tycker samhället borde göra mer. Vilket ansvar har individen själv?

Undviker psykologin kulturella förklaringar?

Efter Psykfilm fick jag mail av dramatikern Lisa Langseth. Det handlade om psykologin duckar för kulturella och sociala förklaringar till psykiska problem. Läs hennes brev. Vad tycker ni läsare?

”Tack för igår, det var kul att se Pianisten i ett sånt sammanhang. Jag är inte psykolog och är mer van att diskutera film med ”film-människor”, där man mer fokuserar på berättartekniker, kamera tekniker, dramaturgi och bildspråk osv. Klart man pratar om karaktärer men det är oftast mer utifrån vad som ”funkar eller inte funkar”. Ofta kan man då sakna den typ av samtal som var i går, en fördjupning av psykologin. Fast det var en sak som jag tänkte på: Den kulturella aspekten på filmen. Jag ville ta upp det igår men det fanns inte tid, men för mig handlar filmen väldigt mycket om kultur. Alltså hur kultur skapar en människa. Johan Cullberg pratade ju mest om barndom och mer traditionella psykologiska förklaringar till Isabell Hupperts roll, men jag tolkar filmen lika mycket ur ett kulturellt perspektiv. Läs mer →