månadsarkiv: oktober 2007

”Politiska bloggar en flopp”

Richard Fosbury revolutionerade höjhoppet på 1960-talet när han introducerade floppstilen.

Den politiska bloggen blev en flopp menar journalistikforskaren Kent Asp i en artikel i DN. För en gammeldags medieforskare kanske det kan kännas som en adekvat bedömning. Men sannerligen har bloggen fått ett genomslag som är svårt att överblicka. I skrivande stund har 97 bloggar länkat till ursprungsartikeln. Än fler har kommenterat och irriterat sig över den onyanserade och svepande analysen. När jag skriver detta ett och ett halvt dygn efter publiceringen känns det nästan passé. Så fort och så mycket snackas det i bloggosfären.

Martin Jönsson på Svd, skriver som vanligt klokt och balanserat om bloggen som politisk kraft. En annan företrädare för traditionella medier; Bertil Torekul tycker däremot att det är dags att skrota tidningarnas anonyma ledarsidor. Det skriver han i en debattartikel på DN debatt. Det är en smula ironiskt att dessa texter publiceras samma dag i samma tidning.

Asp må ha rätt i att bloggen ännu inte har fått fullt genomslag i politiken. Men han glömmer att utvecklingen bara precis kommit igång. Om ett par år kommer politikens villkor på internet se annorlunda år. För fem år sedan var det fortfarande ovanligt att handla på internet. Idag är det hur naturligt som helst. Om ett par år kommer vi få se helt andra bloggar med en makt, dignitet och inflytande som inte finns idag. Var så säker.

Martin Jönsson skriver också om bloggföraktet bland journalister. Samt tipsar om Mikael Pawlo på Springtime som refererar diskussionen om floppande bloggar. Han jämför med Kreml som tydligen satsar på egna Putinvänliga bloggar. Frågan är vem som är mest stenålders?

Fotnot: Richard Fosbury revolutionerade höjdhoppet på 1960-talet när han introducerade floppstilen.

Bakgrund till filmaren Nanni Moretti

sonsroom2.jpg

Nanni Moretti är något av Italiens svar på Woody Allen. Moretti är född 1953 och bosatt sedan länge i Rom. Han är psykoanalytiker, vattenpolofantast och filmare. Han har både regisserat, producerat och varit skådespelare i en mängd filmer sedan 1970-talet. Sedan 1996 driver han en egen biograf, ”Cinema Nuovo Sacher” uppkallad efter sin favorittårta. Hans första långfilm Ecce Bombo (1978) blev en stor succé och anses fortfarande som en kultfilm i Italien. En annan film som brukar nämnas till Morettis främsta är Bianca (1984). Bianca handlar om en Michele (spelad av Moretti själv) som har flera olika syndrom och maniska sidor. I en berömd scen vaknar Michele mitt i natten och äter Nutella ur en gigantisk burk.

festival_moretti_bianca.jpg

Läs mer →

Psykologidagarna 2007 om behandlingsformer utanför terapirummet

pdaffisch1.jpg

”Terapi i olika format och stegvis vård” var rubriken på ett seminarium som leddes av prof. Gerhard Andersson. Han höll en introduktion till olika terapiformat och tillämpning av tekniker. De vanligaste terapiformaten är individuell, grupp, familj (eller personal), telefon- bok (självhjälp på distans) med stöttande och vägledning
via dator och internet. Läs mer →

Psykologidagarna 2007 om evidensbegreppet

pdaffisch1.jpg

Jag kommer framöver berätta om vad jag sett, hört och tänkt under Psykologidagarna 2007. Alla seminarierna har sammanfattningar som går att läsa här. Min första rapport handlar om den inledande paneldiskussion om evidenskrav. Rubriken var ”Evidenskrav – en möjlighet att lyfta fram psykologin på många områden?” I panelen fanns några med professorstitel som Marie Åsberg, Rolf Sandell och Jan Forslin samt förbundsordförande i Sveriges Psykologförbund Lars Ahlin och moderatorn Mattias Lundberg, leg. psykolog och verksamhetsvarig på STP (Stiftelsen för tillämpad psykologi). Läs även Jessica Larssons rapporter från Psykologidagarna. Vi gick på olika seminarier så det blir olika perspektiv. Läs mer →

Ostmoderne

snp05.jpg

mod01.jpg

Jag har en faiblesse för öststatsarkitektur så när Claes Sörstedt skriver på Tidningens Arkitekturs blogg om Ostmoderne, blir jag förtjust. Ostmoderne har en fin samling bilder med arkitektur från 1960- och 1970-talet från Bratislava och Berlin. Fotografen Hertha Hurnaus och arkitekten Benjamin Konrad samt Maik Novotny driver hemsidan Ostmoderne. Bilderna därifrån har nu blivit till en bok med titeln Eastmodern. Jag har själv vandrat runt i Bratislava och andra östeuropeiska städer och fascinerats över den futuristiska stilen. Samhällets estetiska ideal var sannerligen annorlunda i Slovakien under kommunisttiden. Hoppas det får stå kvar för framtida turister som är sålda på Ostalgi.

”Fräsch, frisk och spontan”

10810-3.JPG

Heter Mons Kallentofts tredje roman som kom ut på Natur och Kultur 2005. Det är en synnerligen deprimerande bok om en lagom rik varumärkeskonsult på Brand Action. Han lever ett lagom liv i Vasastan, med en lagom snygg fru, och två lagom friska småbarn. I vardagen dricker han en lagom god espresso och är lagom otrogen.

Språket är lika tråkig, fyrkantigt och förutsägbart som jag förväntar mig att en marknadsföringskonsult ska använda. ”Fräsch, frisk och spontan” är en av de mest deprimerande böcker jag läst. Det är en klaustrofobisk meningslöshet som breder ut sig. Jag känner en begynnande höstångest närma sig när jag läser. Det är tur att boken är så kort och lättläst. Jag vet inte vad jag ska säga, faktiskt…

Hört på radio del 2: Bloggetik

sr.gif

Att ta betalt för att skriva om specifika produkter och företag har blivit en ny trend bland bloggare. Ett av de företag som specialiserat sig på att match bloggare och företag är Blogvertiser. I Studio Ett den 22 oktober var det en diskussion om bloggetik med modebloggaren Hanna Fridén och Mark Comerford lärare i journalistik på JMK, Stockholms universitet. Överlag var det en balanserad diskussion. De var bägge överens om att så länge bloggaren talar om att denne har fått betalt är det inte ett förtroendeproblem. Det kan tvärtom öka trovärdigheten för en blogg, särskilt om man dissar produkten menade Comerford. Inom journalistiken finns det ännu en blind tro på att vara objektiv som journalist. Comerford ansåg detta synsätt vara förlegat och jag håller med. Ibland tror jag att det bara är journalister och psykologer som tror att det i någon mening kan vara objektiv.

Både Fridén och Comerford var inne på att bloggens styrka just är att den är subjektiv. Den friheten och det enroma utbud av åsikter och tankar bildar en sammansatt helhet. Public Service-journalistik däremot är mycket svårare att bedöma enligt Comerford. Den är inte varudeklarerat och det är problematiskt.

För övrigt skriver PsyBlog betalda recensioner ibland.

Hört på radio del 1: Astorias story

I Studio Ett den 24 oktober, berättar Jesper Lindau den suggestiva historien om hur Triangelfilm och Astoria klantade sig och konkade. Boven i dramat var de amerikanska filmbolagen som inte lät Astoria få ”Pirates of the Carribean” sommaren 2006. Som drama känns det lite tunt. Astorias ex-vd Mathias Nohrborg borde åtminstone vara lite Wallanderförsupen för att berättelsen ska kunna ta fart. Men Universal & Paramounts vd i Norden, Liv Jacobsen  är iallafall självkritisk.

Självmord på tapeten igen

Psykiatrin uppmärksammas ånyo på DN Debatt. Den här gången är det professor Marcello Ferrada-Noli som  skriver om att självmord ökar bland unga invandrare. Artikeln är något slags polemiskt medhåll till David Eberhards debatartikel om psykiatrin som jag skrev om här. Personligen tycker jag inte att det är särskilt överraskande att socioekonomiskt utsatta grupper i samhället oftare begår självmord. Ferrada-Noli menar att psykiatrin inte ser unga invandrare som behöver hjälp. Det är måhända riktigt. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det säkert finns någon annan grupp i samhället som är ännu mer osynlig. Hur är det med skogshuggardöttrar boendes på internat i Norrlandsinland. Har någon tittat på den gruppen?