Etikettarkiv: film

Psykologer tittar på film är tillbaka!

Så är det äntligen klart med vårens program av Psykologer tittar på film. Efter att ha huserat på Ugglan och Street är Psykfilm glad att få flytta in på Kulturhuset och den nybyggda Klarabiografen. Tredje säsongens program innehåller gamla och nya filmer om terapeuter, familjer i kris, psykiska problem, tresamhet och lite humor. Efteråt blir det som vanligt samtal mellan publiken och en inbjuden gäst. Filmvisningarna börjar kl. 19.00. Baren och restaurangen är öppen innan och efter filmen. Det är torsdagar som gäller. Biljetter säljs i Kulturhuset infokassa från och med en vecka innan varje visning.

28 februari, ”Jules och Jim” av François Truffaut (FRA, 1962). Gäst är Clarence Crafoord, läkare, psykoanalytiker och författare.

27 mars, ”En familj som andra”, av Robert Redford (USA, 1980). Gäst är Eva Rusz, leg. psykolog och kognitiv psykoterapeut.

24 april, ”Motståndaren”, Nicola Garcia (FRA, 2002). Gäst är Cecilia Hector, leg. psykolog, psykoterapeut och psykoanalytiker.

22 maj, ”Borat” av Sacha Baron Cohen (USA, 2006). Gäst är Per Naroskin, leg. psykolog, författare och komiker.

Läs mer →

Kino, nytt radioprogram om film

P1 har ändrat om i tablån. Positivt är att det trötta Kulturfredag fick ge plats åt Kino. Ett radioprogram som låter filmen breda ut sig tillsammans med rörliga bilder, Youtube och tv-serier. Efter ett hyfsat premiärprogram tyckte jag att Kino lyfte sig i det andra programmet. Roger Wilson är programledare och lotsade lyssnaren till en intressant diskussion om klichéer i musikfilmernas värld. I julas när jag såg ”Ray” (som handlar om Ray Charles) slog det mig hur lik den är ”Walk the Line” (som handlar om Johnny Cash). Dramaturgin är densamma. Tuff uppväxt, avgörande händelse i barndomen. Det osannolika genombrottet. Turnélivet. Droger och otrohet. Samt kollaps och avgörande förändring=död eller uppvaknande. Läs mer →

Filmfestivaler x3

Göteborgs Filmfestival pågår för fullt. Läs Hyneks direktrapport. Jag blir nyfiken på tyska Austistic disco av Hans Steinbichler. DN:s Nicholas Wennö ger några tips här. På onsdagkväll kör Pecha Kucha Gbg en filmspecial på festivalområdet som jag gärna gått på om jag varit på plats. För den som undrar vad Pecha Kucha är läs mitt tidigare inlägg.

Nu till helgen är det Pop Corn-festival. I år har man bytt fokus från musik till humor. Ett tema som sticker ut är Ungern som lyfts fram som komikerland. Jag blir sugen på The Witness från 1969 som verkar vara Ungerns nationalfilm. Här kan du läsa se programmet, spelplats är Södra Teatern. Ståupparen Pablo Francisco är festivalens stora dragplåster.

Afrika dyker ju sällan upp på film annat än när det vankas diamanter, läkemedel eller diktatorer. CinemAfrica gör en festival i Stockholm den 7-17 februari. Filmerna visas på Etnografiska Museet, Zita, Sture och Klarabiografen. Mest intressant är filmen Ezra (Nigeria) som handlar om barnsoldater i ett fiktivt afrikanskt land. Regissören heter Newton Aduaka som själv kommer besöker festivalen. Här finns en intervju med Aduaka. Hela programmet finns här.

Orienten på film

Det vidsträckta området från Marocko till Japan har ofta kallats för Orienten. Den som studerat området språk, historia och kultur har varit orientalist. Edward Saids banbrytande bok ”Orientalism” handlar främst om Orienten som ett mentalt tillstånd. En inres resa till Annorlundaistan befolkat av brunbrända, svartmuskiga vildar med kroksabel, harem och lynniga temperament. Det geografiska området kommer i skymundan.På kort tid har jag sett ett antal filmer som alla utspelar sig i Orienten. Libanesiska Caramel (Sukkar Banat på arabiska), franskiranska Persepolis och amerikanska Darjeeling Limited, en feelgoodhistoria som utspelar sig i Indien. Läs mer →

Du gamla, du fria av Öyvind Fahlström

Konstnären Öyyvind Fahlström var på många sätt en provokatör. Filmen ”Du gamla, du fria” handlar om ett ungt teaterkollektiv som latjar runt på 68-manér. Det är en uppfriskande naiv framställning där fiktion och dokumentär flyter i varandra. Teatergruppen åker runt och spelar monopolteater där Wallenberg alltid slår sexor. På nationaldagen arrangerar gruppen ett sjöslag (med riktiga båtar!) mellan imperialistmakterna och kommunistländer på Strömmen mellan Grand Hotel och Slottet. I en obetalbar scen surfar en biskop på korset när han blir dragen efter de rödas båt. I skymningen tröttnar polisen och plockar upp ligisterna. Andra aktioner som förekommer är att byta ut löpsedlar till kvällstidningarna, stå naken framför en porrbutik och göra stinkbombsattack mot Sverigehuset. Mest absurd blir det när gruppen kletar bajs på kläderna och ställer sig framför Enskilda banken i Kungsträdgården till de förbipasserandes häpnad. Läs mer →

Psykfilm tar jullov

Psykologer tittar på film har jullov, men planeringen för nästa säsong, är i full gång. Preliminära datum för vårens upplaga på Street är 31 januari, 28 februari, 27 mars och 24 april. Filmkvällarna kommer fram över att byta dag till torsdagar. Har du några tips på filmer eller på spännande gäster som du tycker borde komma, lämna en kommentar eller skicka ett mail till mig på jonasmosskin(at)gmail.com.

Själv funderar jag på om det kanske är dags att psykologprata om en Bergmanfilm som tex ”Persona”, eller Polanskis ”Repulsion”. Andra filmer som dykt upp flera gånger i diskussionen är ”The Big Lebowski” och ”Prozac Nation”. Behöver du inspiration så finns några tidigare förslag från allmänheten här och här. Psykfilm finns som alla andra även på Facebook. Vi ses nästa år!

flm: ny kulturtidskrift om film

Det har länge tjatats om att det saknas en vettig tidning om film. Så när alla slutat hoppas så dyker flm upp. Initiativtagare är Jonas Holmberg och Jacob Lundström. Flm är snygg, tilltalande och tar upp intressanta vinklar från filmens värld. Korta texter varvas med längre artiklar, essäer och intervjuer. Läs tex. en intervju med Ika Nord om det rebelliska barnprogrammet med samma namn. Jag minns att jag tyckte det var ett läskigt program. Jag förstod det inte när jag var liten.

Flm tar upp olika aspekter av film och rörliga bilder vilket känns lovande. Kul att läsa om Samira Ariadads projekt Piratbion. Det ordnar gratis filmfester utomhus (och inomhus) där de visar film. Det är mer av ett undergroundprojekt än Psykologer tittar på film, men deras strävan efter att skapa nya sociala mötesplatser känner jag igen mig. I artikeln sägs att ”för Piratbion är istället visning halva poängen..”, vilket lika gärna skulle kunna beskriva mina idéer om Psykologer tittar på film.

Flm skriver också om kopplingen mellan Dior, mode och Hitchcock. Om Hollywoods trend att skildra Afrika, samt om Roman Polanskis ”Repulsion” (1965). Filmen handlar om Carol, en ung kvinna (spelad av Catherine Deneuve), som psykiskt kollapsar och barrikaderar sig i en lägenhet. Artikeln tar fasta på den efterföljande censurdiskussionen och debatt där flera psykologer uttalade sig. Skildringen av ett splittrat inre psyke gjorde att vissa ansåg filmen vara skadlig, medan andra tyckte den illustrerade någon viktigt. Kanske blir det här en kommande Psykfilm?

Hur som helst, ser jag fram mot kommande nummer av tidningen.

Fler som är positiva till flm är Pallas och Bohlin (Kulturnytt 30 november).

Incest och gränslösa familjeband i Savage Grace

Bra skådespelare. En fascinerande och tragisk historia som berör. Bra kläder, miljöer, scenografi etc. Alla förutsättningar fanns i filmen Savage Grace (2007) i regi av Tom Kalin, ändå är resultatet mediokert. Kalin illustrerar storyn och manuset blir till pliktskyldiga repliker inklämda på en och en halv timme. Julianne Moore är filmens dragplåster. Hon spelar den deprimerande och aningen maniske överklassfrun Barbara Daly Beakland. Hon har ett gränslöst förhållande till sin son Tony (Eddy Redmayne) i motsats till sin frånvarande make Brooks (Stephen Dillane), en klassiskt karriärist. Filmen börjar 1946 i New York, sedan förflyttas handlingen rapsodiskt framåt via Paris 1959, Cadaques och Mallorca 1967-68, samt London 1972 där sonen mördar Barbara.

Barbara och Brooks går skilda vägar 1968 när Brooks är otrogen med Blanca, Tonys flickförbindelse. Tony verkar inte bry sig så mycket han fördjupar istället sin homosexuella relation. Barbara och Tony förälskar sig sedan i den levnadsgladne Sam. Barbara har svårt att acceptera Tonys homosexualitet. Deras relation blir allt mer insnärjd och till slut förför hon Tony för att försöka få honom att överge sin sexuella läggning. Strax efteråt dödar Tony modern med kniv. Läs mer →

4 månader, 3 veckor & 2 dagar, tre filmer till på Stockholms Filmfestival

Det rumänska filmundret är här och vinnaren av Guldpalmen ”4 månader, 3 veckor & 2 dagar” är en olidligt bra film. Regissören Cristian Mungiu skakiga och närgångna foto gör att man inte kan undgå den ångest och hjälplöshet som breder ut sig. Året är 1987 och vi befinner oss i en överfull studentkorridor där svartabörshandeln är livligare än någonsin. Filmen handlar om en illegal abort i en kommunistisk diktatur. Misären är ruggit påtaglig samtidigt som jag sitter fastklistrad framför bioduken. Gå och se ”4 månader, 3 veckor & 2 dagar”. För mer utbroderade tankar om filmen läs Hyneks kommentar.

Yella (2007) är en tysk film av Christian Petzold. Den handlar om Yella som lämnar en östtysk småstad och sin dominante pojkvän, och skaffar ett nytt jobb i väst. När hon kommer fram visar sig hennes nya arbetsplats ha gått i konkurs. På ett hotell träffar hon Philipp som lånar ut pengar till företag i kris och gör insideraffärer. Yella blir hans assistens och visar sig ha en talang för förhandlingar. Bitvis skildrar filmen Yellas utsatta situation på ett fångande sätt. Ett krystat slut tar dock ner intrycket.

Så här presenteras den franska filmen ”L’Historie de Richard O” (2007).

”Richard O är uttråkad i sin relation med flickvännen. Under en sensommarmånad utforskar han erotikens mysterier genom Paris och dess kvinnliga invånare. Tretton möten, tretton kvinnor och tretton erfarenheter…”

En mer klyschig beskrivning av en film har jag svårt att komma på. Regissören Damien Odoul har gjort en urusel film där skådespelaren Mathieu Amalric knullar sig runt i Paris. Det är varken erotiskt, trovärdigt, smutsigt eller något annat för den delen. Jag gick i halvtid och hann se sista halvtimmen av Sverige-Lettland.

Tre bra filmer på Stockholms Filmfestival

Jag har hunnit med tre filmer som alla varit starka. ”Magnus” Estlands första independentfilm är en våldsamt vacker film av den unga kvinnliga filmdebutanten Kadri Kousaar. Den handlar om en ung kille som vill ta livet av sig. Efter två självmordsförsök försöker pappan, en knarkande smågangster ta hand sin son. Filmspråket påminner om Ganslandts ”Farväl Falkenberg” och gör filmen vansinnigt vacker. Här en längre recension i Variety.

”The Band´s Visit” heter en israelisk film av Eran Kolirin. Den handlar om en egyptisk polisorkester från Alexandria som blir inbjuden att spela på ett arabiskt kulturcentrum i en israelisk håla. 8-manna orkestern slår sig i slang med några på det lokala caféet under ett dygn och underbara scener utspelar sig. En förtjusande film som påminner om Aki Karusmäkis ”Leningrad Cowboys” fast i öknen.

”Red without blue” är en dokumentär om enäggstvillingarna Mark och Alex. Mark blir bög och Alex byter kön och blir Claire. Familjen och tvillingarnas identitetskris och svåra transformeringsprocess skildras på ett närgånget men varmt sätt.

Mer om filmerna kommer senare. Se alla!

Läs fler kortrecensioner från filmfestivalen här och här.

Jonas Mosskin

Psykologi – Politik – Kultur