Etikettarkiv: intervju

DN på Stan uppmärksammar Borat

Med anledning av morgondagens visning av ”Borat” på ”Psykologer tittar på film” har Calle Pauli gjort en intervju med Per Naroskin i DN På Stan. Eftersom rubriken på artikeln var ”Psykologer ska kolla om Borats humor är rumsren” så blir vi så illa tvungna att leverera en sådan analys. Pauli skriver:

Mötet sker i säsongens sista ”Psykologer tittar på film” på Klarabiografen i Kulturhuset och vad som kommer ut ur detta möte kan Per Naroskin inte sia om än.

– Själv har jag känt mig väldigt skeptisk mot den här filmen, det är ingen slump att jag inte sett den än, säger han.

Jag vet inte heller vad som kommer att komma ut av det här mötet och samtalet. Jag känner igen Naroskins reaktion inför många filmer. En psykfilm som jag undvek in i det längsta var Hanekes ”Pianisten”.

Hjärnan i fokus på Vetenskapsradion

Vetenskapsradion har en ambitiös temaserie om hjärnan. Under elva program tar man upp hjärnan utifrån olika aspekter. teman. Det har varit varierande tema. Det mesta är bekant för den initierade, men i stort är det en bra introduktion till all den kunskap som hjärnforskningen har producerat under de senaste decennierna. Det är sannerligen inte en lätt uppgift att på ett pedagogiskt sätt förklara hjärnan och modern neuropsykologi. Likväl är det en viktig uppgift för vetenskapsjournalister och psykologer.

Peter Gärdenfors, kognitionsprofessor och Hugo Lagercrantz, barnläkare filosoferade om medvetandet anatomi i det första programmet. Det blev en slags introduktion till svårigheterna att lokalisera alla processer i hjärnan. För även om vi vet en del idag så är hjärnan förvånansvärt okänd för oss.

I nästa program tog redaktionen upp den outvecklade tonårshjärnan. Jag har tidigare skrivit utförligt om ny forskning som indikerar att tonåringen har en utvecklad gas men att bromsen utvecklas senare. De här fynden kan förklara varför ungdomar har svårare än vuxna med tex. impulskontroll, empati och att förutse konsekvenser av sitt handlande. Hjärnan utvecklas sannolikt ända till 25-års ålder i frontalloben.

I ett program träffar Lena Nordlund nobelpristagaren Eric Kandel som berättade om alla de forskningsprojekt som han är inblandad i. Jag tipsade nyligen om en längre intervju med Kandel där han berättar om sin forskning om långtidsminnet som han gjort på havssnigeln Aplysia californica. Dessutom handlade ett program om hjärnskadornas betydelse för forskningen. Där intar fallet Phineas Gage en särställning. Ett fall som blev startpunkten för hjärnforskningen. Gage fick ju som bekant ett hjärnspett genom frontalloben och blev helt personlighetsförändrad. För en utförlig beskrivning av fallet Gage rekommenderar jag Antonio Damasios bok ”Descartes misstag”.

Elsa Helin försökte förstå spegelneuroner och den tänkande kroppen tillsammans med kognitionsforskaren Jessica Lindblom. Spegelneuronerna upptäcktes av italienaren Giacomo Ritzolatti och är på allas läppar sedan ett par år tillbaka. Det blev särskilt intressant när de pratade med dansterapeuten Birgitta Härkönen om känslor och rörelser och hur det hänger ihop. Härkönen förklarade hur koreografer ofta vill illustrera en känsla men en särskild rörelse. Ofta uppstår det diskussioner och missförstånd i skapandeprocessen eftersom dansaren inte alltid tycker att den rörelsen hänger ihop med den känslan. Dansaren och koreografen måste då försöka förstå vilken känsla som man vill uttrycka och gestalta. Det är ett intrikat samspel eftersom publiken sedan kanske uppfattar ytterligare en annan känsla. Dansterapi, kroppsterapi, psykodrama, rollspel etc. är alla oerhört kraftfulla uttryck när de används på rätt sätt. Damasios och många med honom har börjat länka ihop kropp och själ, känslor och hjärna. Det är en lovande utveckling att vetenskapen börjat intressera sig för det som många konstnärliga uttryck och terapiformer sysslat med under lång tid.

Psykfilmssnack i Morgonpasset

I morse satt jag i Morgonpassets studio och snackade om ”Psykologer tittar på film” med programledaren Martina Thun. Tillsammans med producenten valde vi ut tre filmklipp som jag försökte göra en snabb psykologisk analys av. Det går att lyssna på inslaget här. Om jag får säga det själv så blev det ett bra samtal med hjälpa av bra frågor från Martina.

mv5bmje2otm0mje2mf5bml5banbnxkftztcwnzi3otkymq_v1_sy140_sx100_.jpg

Det första klippet är från ”Me and you and everyone we know” när Miranda July följer efter John Hawkes på gatan. Det är en underbar scen där de först talar om hur långt det är kvar tills vägkorsningen men där det utvecklas till ett intimt samtal metasamtal om deras fiktiva kärleksrelation.

Det andra klippet är klassikern när Ernst-Hugo Järegård skriker Danskjävlar på taket till Rigshospitalet. Man kan ju skriva en hel avhandling om bara Järegårds karaktär Stig Helmer i ”Riket”. Så mycket hann jag dock inte säga om klippet, annat än att vi som har bott i Danmark känner en viss förståelse för Stig Helmers reaktion.

mv5bmtiwmde3njg1ov5bml5banbnxkftztywmjq4njy2_v1_cr00450450_ss100_.jpg

Det tredje klippet som vi pratade om är när Borat Sagdiyev ska lära sig vett och etikett i England. Det klippet kommer inte från filmen ”Borat” men han gör en liknande undersökning av den amerikanska överklassens middagsbjudningar i filmen. Den engelska tanten säger i klippet att man kan prata om vad som helst. Borat tolkar det bokstavligt och säger: ”My wife is dead”. Kommentar överflödig. Den slutgiltiga analysen av Borat och Sacha Baron Cohen dröjer till visningen den 22 maj. Förhoppningsvis kan Per Naroskin hjälpa mig och publiken på traven.

Psykologisk bloggkompott

ScienceDaily skriver om en intressant studie om beslutsprocesser. Inte oväntat förefaller det som om vi överskattar hur medvetna och rationella våra beslut fattas. Tidigare har man trott att omedvetna beslut fattas just i stunden men den här studien menar att vi redan förberett vårt val upp till sju sekunder innan vårt beslut manifesteras.

Referens: Chun Siong Soon, Marcel Brass, Hans-Jochen Heinze & John-Dylan Haynes. ”Unconscious determinants of free decisions in the human brain”, Nature Neuroscience April 13th, 2008.

Mind Hacks tar upp ny forskning om det psykoanalytiska konceptet med bortträngning av minnen. En ny studie har försökt finna bevis för att bortträngning existerar men med magra resultat:

Rofé cites evidence that people tend to remember rather than repress traumatic experiences, that banishing unpleasant memories tends to be a useful way of coping for many people (although interestingly, probably bad for physical health), that there is no evidence for unconsciously motivated forgetting, and that psychoanalytic therapy doesn’t seem to work by ’lifting repression’.

Studien är gjord av Yacov Rofé och publicerades i ”Review of General Psychology”, 2008 Mar Vol 12(1) 63-85. Abstract.

Advances in the History of Psychology skriver om ett antal klassiska psykologiexperiment som har replikerats. Däribland Gertrude Steins om automatiskt skrivande. Experimenten är publicerade i Science & Education.Change Therapy skriver om de tio vanliga ”cognitive distortions”. Etta på listan är ”allt eller inget-tänkande”, något som jag själv ideligen fastnar i.

Neurophilosophy tipsar om en intervju med Eric Kandel. Han vann nobelpriset 2000 i medicin för sina insatser kring lärandet och minnets funktioner hos celler. Klippet är tjugo minuter långt och några av de ämnen Kandel diskuterar är skillnader mellan biologiskt och digitalt minne, fri vilja och medvetande.

Slutligen skriver CognitiveDaily om en ministudie som menar att blommor verkligen gör oss lyckliga.

Intervju med mig om ”Psykologer tittar på film”

Under rubriken Analysera mera är det en intervju med mig i dagens DN Kultur om ”Psykologer tittar på film”. Den skildrar på ett bra sätt hur jag tänker och hur samtalar om filmerna efteråt. I intervjun säger jag bland annat att jag vill popularisera psykologi. Jag menar att det finns alldeles för mycket elitism och onödigt krångel i psykologivärlden som stänger människor ute. Helt i onödan. Samtidigt är det viktigt att ett populariserat samtal inte blir urvattnat eller okunnigt. Det mänskliga psyket är komplext och det måste vi inse. Psykologer och psykoterapeuter måste våga stå för det och inte mata folk med enkla sanningar.

För den som är intresserad finns förresten ”Psykologer tittar på film” även på Facebook.

Alla talar om Lars Norén och ris och ros till SR

Det var givet att ”En dramatikers dagbok” skulle bli en snackis och lika givet att den som känner sig träffade av Noréns elaka penna (läs DN:s Leif Zern) skulle bita tillbaka. Jag har fascinerat betraktat mediecirkusen under den gångna veckan och tänker nu försöka sammanfatta mina intryck. Inte om boken, för den kommer jag inte ha tid att läsa (1680 sidor), utan om debatten om boken.

”En hink med skit över Kultursverige” kallade DN-Kulturs chef, Maria Schottenius Noréns mastodontprojekt. Det tillsammans med Leif Zerns onyanserade recension gjorde att flera höjde på ögonbrynen. Vissa har tagit Norén i försvar och menar att den typen av språkbruk inte känns värdigt eller sofistikerat. Ingmarie Froman skriver i SvD om problemet med kritiker som hamnar i en jävsituation när de förekommer i böcker och menar att Aftonbladet och Expressen skött sådana problem föredömligt men att DN nu trampar i klaveret.

Johan Lundberg kängar också DN på Axessbloggen:

I Sverige kallar kulturchefen för landets största morgontidning en bok för en hink skit. Det säger något om nivån på kulturklimatet, eller det som borde vara kulturklimat. Kultur betyder odling, förfining!? Att man tar ett steg tillbaka från den natur man också hyser inom sig, den som reagerar med inälvorna – les trippes. Den som talar först och tänker sen. Få recensenter har lyckats läsa och presentera En dramatikers dagbok som det det verkligen är, för mig. En bok, i en tradition av liknande böcker.

Lundberg missar inte heller chansen att återigen ta plats på sin kulturkonservativa piedestal där de världsliga ting som pågår i samhället bara är en stillbild i världhistorien. Lundberg kommenterar dagbokslitteraturen på följande vis:

”Själv tycker jag att de är rätt trivsamma att läsa – ungefär på samma sätt som Ulf Lundells sena romaner. De ger åtminstone en inblick i en människas liv, vilket är mer än vad mycket nyskriven svensk skönlitteratur ger.”

Som vanligt är Sveriges Radio överlägsen i sin rapportering. Studio Ett (25 april) lyckades föra ett kvalificerat samtal med Ulrika Knutsson och Björn Linell något som många kulturredaktioner misslyckas med. Bäst är Anneli Dufvas radiointervju med Norén i Biblioteket. Det har mer karaktären av ett viktigt samta. Duva har både auktoritet och finkänslighet som gör att Norén får prata till punkt, samtidigt som hon ställer kritiska frågor. Lyssna på intervjun, det är det enda som verkligen ger en ordentlig förståelse av människan, boken och processen Lars Norén.

Intressant är att SR påade programmet på webben flera dagar i förväg. Det sänds egentligen först idag måndag. Det är första gången jag hör att SR släpper materialet på nätet före det ”sänds i radio”. SR kände med rätta att materialet inte kunde ligga och vänta i flera dagar. Det konstiga är att SR fortfarande beter sig som en trögrörlig koloss i förhållande till sina lyssnare. Att man inte lyckats stuva om sin sin tablå det struntar jag fullständigt i. Jag vill höra Norénintervjun och andra aktuella program direkt, punkt slut. Tyvärr tänker SR fortfarande först radio och sen web. Det är en förlegad syn som känns obsolet år 2008.

Skall du förresten läsa en recension tycker jag Carl-Johan Malmberg i SvD gör det bra.

Som vi älskade varandra

Cecilia tipsade mig om ”Som vi älskade varandra” (från 2007). Boken är något så ovanligt som en modern kärleksroman. Det är en medelålders kärlek skriven av författaren Anders Paulrud som dog tidigare i år. Den pendlar mellan att vara en uppväxtskildring hela tiden på gränsen till att bli sentimental. Samtidigt berättar Paulrud om människor, förhållanden som kommer och går, förflyktigas och består. Paulrud skriver på en enkelt och snudd på trivial prosa som då och då blixtrar till. Det är befriande att slippa läsa en medelålders man som inte är självömkande. Boken blandar självbiografiskt material utan att det känns navelskådande. Paulrud skriver kort och kärnfullt på ett sätt många drömmar om, men få behärskar.

Förutom Peter Kihlgårds ”Kicki och Lasse” är ”Som vi älskade varandra” den bästa kärleksromanen jag läst på mycket länge. Läs båda två.

I SvD skrev Erik Lövendahl en uppskattande recension av ”Som vi älskade varandra”. Crister Enander har skrivit en personlig betraktelse över Anders Paulrud när han gick bort. Och slutligen en längre intervju med Paulrud gjord av Karin Thunberg för SvD med anledning av boken.

Tv-intervju med Erich Fromm

Via Advances in the History of Psychology fick jag nys om en tv-intervju med Erich Fromm. Intervjun gjordes av Mike Wallace för ABC 1958 och finns att se här. Fromm blev berömd för sin bok ”Flykten från friheten” som utkom redan 1941. Han var en socialistiskt influerad psykoanalytiker som bland annat påtalade människans vilsenhet inför den frihet som det moderna samhället erbjuder. En annan bok som han blivit berömd för är ”Kärlekens konst”. En översikt över Fromms liv och verk finns här.

Några tankar om Kulturhuset och Erik Sjöström

Sedan en månad tillbaka har Kulturhuset i Stockholm en ny chef. Han heter Erik Sjöström och bloggar om sina första 100 dagar i huset. I förra veckan blev Sjöström intervjuad i DN på stan. Han har en bakgrund inom pr och marknadsföring senast från Folkoperan.
En sak som slog mig var att jag inte vet vem som var chef innan Sjöström tillträde. Frågan är om jag borde det? Kanske är det ett nytt skifte på gång att allmänheten vet vem chefen på Kulturhuset är.

Sjöström gör ett samlat och förnuftigt intryck i intervjun. Några citat:

Som jag ser det är kulturhuschefen 2008 skyldig att blogga. Eller åtminstone försöka. Sedan får vi se hur länge det är intressant att fortsätta, säger han och efterlyser feedback i form av kommentarer och mejl.

Jag håller med. Det är en demokratisk ynnest att få följa ledande personer och läsa om deras arbete. Att blogga som chef är en bra sätt att kommunicera med omvärlden. Samtidigt har Sjöström själv på sin blogg antytt att det är problematiskt att blogga som chef. Alla riktigt intressanta diskussioner och planer är man tvungen att hemlighålla för läsarna. Dessutom tar bloggande mycket tid i anspråk, någon som chefer sällan har gott om.

Han lägger till att de största sponsorerna är kulturarbetarna som håller allt flytande med eftergifter i allt från löner till anställningsvillkor.

Så sant. Läs mer →

Allt går utför eller? Svenska kunder blir nöjdare.

Svenska kunder blir allt nöjdare rapporterar DN. Sedan starten 1989 har Svenskt Kvalitetsindex varje år mätt hur nöjda svenskarna är med företag, institutioner och organisationer i privat och offentlig sektor. Alla år utom två har kvalitetsindexet förbättrats och 2007 blev alltså det bästa året hittills. Sedan 1989 har den oberoende undersökningen genomförts av Svenska institutet för kvalitetsutveckling och Handelshögskolan i Stockholm. Cirka 90.000 personer och företag har intervjuades under det sista kvartalet 2007. 1989 var nöjdhetstalet 62 på en 100-gradig skala. 2007 är det 68,2. Här en länk till sammanfattningen.

Sådana här undersökningar bör man ta med en nypa salt. Jag blev förvånad över det stora urvalet vilket bäddar för ett stabilare resultat än slentrianmässiga webomröstningar. Undersökningen borde ju vara hyfsat stabil över tid, i jämförelse med sig själv. Dock tror jag det är oerhört vanskligt att jämföra med andra länder. Jag har ju tidigare propagerat för att vi ställer allt högre krav på allt möjligt i våra liv. Trots det visar undersökningen att vi blir nöjdare.

Jonas Mosskin

Psykologi – Politik – Kultur