Etikettarkiv: jobb

En psykolog i modern kostym – intervju med mig i Platsjournalen

I februari var jag på omslaget till Arbetsförmedlingens tidning Platsjournalen (nr 8/2015). Jag får där representera den nya tidens psykolog. Nåväl.

I intervjun berättar jag lite om mitt skiftande arbete som psykolog och de olika typer av uppdrag som jag har. Man får också reda på hur det kom sig att jag började läsa till psykolog. Ett avbrutet försök att bli projektledare på Kaospiloterna i Danmark samt att jag inspirerades av en kompis som pluggade till psykolog och aktiverade min avundsjuka. Läs mer →

Årstidernas Facebook – Krönika i Modern Psykologi

I senaste numret av Modern Psykologi (#5/2012) reflekterar jag över årstiderna på Facebook. Kunde inte låta bli att avslöja min irritation över mina vänner och bekantas sätt att använda Facebook. Kanske någon som håller med eller tycker tvärtom?

TYST OM JOBBET PÅ FACEBOOK

Så här när kantarellsäsongen är slut på Facebook och har övergått till bildarrangemang på egenmustade äpplen funderar jag över årstidernas gång i sociala medier. Skolstarterna har passerat och höstprakten övergår snart till julfirande med pudersnö och soliga skidbilder. Så kommer sportlov och långsemestrar i Sydostasiens stranddyningar. Till våren har vi påskdekorationer och körsbärsträdens blomsterprakt i Kungsträdgården i Stockholm, tätt följd av skolavslutningar med somriga barn och giftasglada brudpar. Sociala medier följer årets växlingar slaviskt och liknar en kalender över våra lyckliga liv. Under sommarsemestern i år tog jag bort facebook- och twitterapparna från mobilen. Jag loggade ut. Men ibland tjuvkikade jag på sociala medier och fann då mina bekanta vara upptagna av att berätta om lyckliga semestrar med sina barn, vänner och familjer. Det var ingen hejd på alla weekendresor, öluffar, seglatser, grill- och strandposer med glittrande hav i bakgrunden. Facebookvänner som sällan är aktiva på sociala medier började plötsligt berätta om sin semester. Hur kom det sig? Är det för att folk har mer tid och då börjar sända hälsningar, en sorts digitala vykort? Kanske är semestern inte en privat angelägenhet utan en iscensättning av en kollektiv förväntan om ett lyckligt liv.

För mig är semester framför allt en mental uppsamling innan jag återigen sätter i gång att tycka, tänka och kommunicera. När jag arbetar, delar jag dagligen med mig på sociala medier. Jag tycker mycket om många saker. För många och försöker lägga band på mig, men det är svårt.

Men när jag är ledig, då vet knappt någon vad jag gör. Ringer folk låter jag det ringa några extra signaler för att se om det verkligen är något viktigt. På min semester är jag under radarn, samtidigt som jag gör det som folk gör mest. Fast jag delar det inte på sociala medier. Det känns trivialt, intimt. Ointressant. Vilken myggig skärgårdsö som jag sitter på och klagar på dåligt väder och usla sommarpratare, det behåller jag för mig själv.

Det finns en studie som visar att 72 procent av de tillfrågade tycker att deras vänner berättar för mycket om sina liv på sociala medier, men att de själva inte gör det. Det liknar studier som visar att de flesta bilförare anser sig vara bättre än genomsnittet, vilket ju är en omöjlighet.

Mina bekanta på nätet verkar alla leva liv och haft semestrar som är bättre än genomsnittet. De kvittrar för glatta livet om solnedgångar och svamppromenader i skogen. När samma vänner däremot arbetar, då är det tyst. De tiger om sina arbeten. Paradoxalt nog blir dessa människor mer privata på sina jobb än när de är lediga.

Jonas Mosskin är psykolog, bloggare och skribent

Veckans Akademiker – en twitterkampanj

Under våren och sommaren hade fackförbundet SACO en kampanj som de kallade för Veckans Akademiker. Vi var tio utvalda representanter från olika yrkesgrupper som twittrade och berättade om vår vardag. Under vecka 25 twittrade jag på @akademikerliv om mitt arbete som PTP-psykolog på St Lukas. Det var intressant att möta en ny publik på sociala medier som kanske inte visste så mycket om psykologi eller om psykologyrket generellt. Kampanjen var så lyckad att SACO planerar en fortsättning med nya twittrare. Håll utkik framöver.

Nytt uppdrag för Högskoleverket

Jag har fått ett nytt uppdrag. Under 2011 kommer jag ingå i en bedömargrupp som jobbar på uppdrag av Högskoleverket. Vi ska utvärdera psykologprogrammet och ämnet psykologi på universitet och högskolor. Det är mestadels meriterade professorer och lektorer och sedan är vi några studentrepresentanter bl.a. @EmmelieC från Göteborg som var med och anordnade PS 10. Imorgon är första träffen. Under våren kommer vi träffas fyra gånger och diskutera vilka kriterier som vi bör fokusera på när vi granskar kvalitén på utbildningarna, senare under året. Själv brinner jag för att hitta sätt att utvärdera i vilken grad utbildningarna ger studenterna en professionell bas på att stå på. Det är lätt att utvärdera teoretiska mål och då kan man tendera att glömma bort att psykologrollen kräver mycket praktisk kunskap. Kom gärna med synpunkter som du tycker är viktiga och som jag kan framföra i gruppen.

Jobb, jobb, jobb

Det har blivit lite bloggat sista veckan. Det beror oftast inte på att jag inte är inspirerad utan det handlar om att jag har alldeles för mycket att göra som är alldeles för spännande. Om jag hade haft tid hade jag kanske skrivit något om dagens studiebesök och workshop som jag och Andreas höll för några psykologstudenter från min klass samt från Umeå hos oss på Organisationspsykologerna. Temat var att våga ta risken att lära sig vilket för mig blivit en allt viktigare och mer central dimension i mitt liv.

Jag hade kanske skrivit någon smart om coaching. Eller om att leda sig själv, leda andra och låta sig ledas. tagit upp något intressant ur Klart Ledarskap-metodiken. Eller så hade jag skrivit något om hur det är att ha en roll i en organisation och att omdefiniera i en process med andra. Eller så hade jag berättat om den nätverksträffen jag anordnade på Natur & Kultur i tisdag. Då samlades ett antal framsynta personer för att diskutera den allt hetare kopplingen mellan ekonomi och psykologi. Kort sagt. Jag försöker säga att jag inte legat på latsidan.

Fenomenet ”Boreout”

boreout

DN Ekonomi hade nyligen en artikel om boreout, dvs. att de anställda är uttråkade och gör allt för att låtsas arbeta och maska. Två schweiziska forskare Philippe Rothlin och Peter R Werder har lanserat begreppet i sin bok Diagnos Boreout. I artikeln kommenterar sociologen Roland Paulsen på Uppsala Universitet fenomenet. Han säger:

Det finns en föreställning om att organisationer är rationella och att det är den som inte producerar tillräckligt som inte fungerar. Men det finns också irrationella organisationer. Och i många jobb är det närmast omöjligt för chefen att veta hur lång tid en arbetsuppgift tar.

Det här är ett verkligt problem tycker jag. jag skulle vilja påstå att de flesta organisationer som jag har befunnit mig i har varit irrationella. Det har gjort mig frustrerad och irriterad efter som det ofta sätter käppar i hjulet på de processer som verkligen borde komma till stånd. På många jobb finns inte heller incitament att effektivisera arbetet för då får man bara nya arbetsuppgifter. Jag minns särskilt en kommentar jag fick när jag satt och läste min bok i ett vårdsammanhang. Det upplevdes som icke-arbete till skillnad från att lösa korsord eller läsa skvallerblaskor. Det var med andra ord bättre att läsa fördummande texter än att läsa något intressant när det ändå inte fanns något att göra på jobbet. Många arbeten bygger dessutom på mängden tid du lagt ned inte på vilket kvalité ditt arbete resulterat i. Eftersom arbetslivet stirrat sig blind på timmar är det ett uppenbart problem när vi tagit steget in i ett postmodernt kunskapssamhälle. Jante- och bruksmentaliteten finns kvar i samhället och på många arbetsplatser. Det gör att folk blir passiviserade, understimulerade och desillusionerade.

Vår rätt att leka psyksjuka, uppföljning

Konst och etik väcker verkligen känslor, det är väl en bra sammanfattning av den senaste veckan debatt om att leka psyksjuk. På ett sätt är det befriande att vi efter alla krigslöp om Gaza fått en inhemsk storm-i-ett-vattenglas-diskussion som samtidigt känns angelägen. DN:s konstkritiker Ingela Lind skriver en kommentar i torsdags. Som vanligt har DN Kultur-kommentarer en ton av att sammanfatta och avsluta en pågående diskussioner som naturligtvis är mycket större än en spalt i deras blaska. Alltid med en von oben-attityd, vilket retar mig. Lind kommer inte med något nytt som inte Kjöller, jag själv eller någon annan av alla bloggare redan sagt.

Vill man läsa något mer tempramentsfullt är Newsmill ett bra ställe. Psykiatern David Eberhard fortsätter att gå till attack med sin artikel Konstfackseleven borde klippa sig och skaffa sig ett jobb. Det passar väl in att synas i debatten nu, med tanke på att Eberhard kommer med sin nya bok Ingen tar skit i de lättkränktas land på Prisma i vår. Det låter som Eberhard är lättkränkt tycker jag? Pål Hollender, konstnären som gjort sig känd som en provokatör försvara inte oväntat Anna Odell. Hon borde hyllas tycker han. Det finns hundratals fler röster och kommentarer varav ett tiotal på min blogg. Vad tycker ni andra läsare om det här? Patetiskt, omoraliskt eller bara komiskt?

Många tårtor blir det

Jag har nu arbetat vid 22 tillfällen på Natur och Kultur och redan hunnit med 5 tårtor. I genomsnitt äter jag alltså tårta var 4,4 dag. Hela förlaget har samlats och mumsat tillsammans ofta under högtidliga sammankomster som pensionsavgångar, födelsedagar, giftermål och folk som byter jobb. Då har jag ändå inte räknat in praktikanter, vikarier och annat löst folk som bara anordnat avdelningsfika med glass, jordgubbar och dylikt när de slutat. Jag måste erkänna att jag är en smula förvånad.

Jag har fått ett nytt jobb

Jag har fått jobb på bokförlaget Natur och Kultur. Jag smygstartar nu under maj och kommer att jobba under sommaren. Min roll är att fungera som ”spanare” och hjälpa psykologiredaktionen att ligga i framkant. Jag kommer göra research och utredningar av manus och komma med idéer och förslag på nya böcker.

Det känns kul att få jobba för ett så anrikt och spännande bokförlag som Natur och Kultur. Det finns ett stort kunnande om böcker och psykologi på förlaget. Så mycket att lära sig men förhoppningsvis kan jag bidra med ett lite annorlunda perspektiv. Mitt intresse för psykologi, böcker och trender går ofta via bloggar och andra kanaler än de traditionella vilket kanske kan leda till att jag tar med mig fräscha ögon in i förlagsvärlden. En bransch som enligt många fortfarande är konservativ, även om jag inte märkt av det ännu. Förlagsvärlden har genomgått stora förändringar med agenter, pocketboom och alla nya små nischförlag. Internet och den digitala utvecklingen har gett många möjligheter och men också utmaningar för förlagen. Det ska bli spännande att följa den utvecklingen på närmare håll.

Mosskin.se kommer att fortsätta som förut. Jag börjar känna att jag fått grepp om vad bloggen handlar om. Min ambition är att bloggen ska bli ännu bättre under sommaren med inspiration från jobbet.

På jobbet Del 1, Frivården

För ett par dagar sedan var min kollega Åsa Kjellstrand från Frivården, på bild när hon bojade av Thomas Stadholm i hans lägenhet. DN följde med Åsa och Rolf på jobbet. Artikeln handlade om att allt fler får fotboja och har den allt längre. Det är en utveckling som på många sätt varit bra. DN skriver även om BRÅ:s positiva rapport. Återfallsprocenten är mycket lägre för de med fotboja. Att ha fotboja är att ha reglerade tider dygnet runt. Man är i en form av husarrest men med rätt att gå till jobbet eller någon annan daglig verksamhet. Kravet för att få fotboja är att man har en fast bostad och att man har någon form av daglig aktivitet. Man får inte sitta inspärrad i sin lägenhet tjugofyra timmar om dygnet. Det finns mycket att säga om Kriminalvården. Särskilt mycket vård är det inte alltid tal om. Men just fotboja och personer som gör samhällstjänst som jag också träffar är två lyckade sätt att försöka humanisera det där med straff.

Bland mina vänner har jag blivit känd för att jag har konstiga jobb. Ett av dem är mitt extraknäckt på Frivården där jag gör alkoholtest och hembesök. Läs mer →