Etikettarkiv: Psykologi

Den kvinnliga ekonomin

cga_woman_body_shopping2

Min trendspanarkollega Petra Wahlström har skrivit ett intressant inlägg om den kvinnliga ekonomin (ursäkta uttrycket) på sind.nu. Hon tar sin utgångspunkt i en artikel som publicerades i Harvard Business Review om ”The female economy”. Wahlström citerar artikeln och skriver:

Artikelns författare – Michael J Silverstein och Kate Sayre – konstaterar att kvinnor representerar den största marknadsmöjligheten i världen. Globalt kontrollerar de ca 145 biljoner kronor av den årliga konsumtionen – en siffra som förväntas stiga till hela 203 biljoner kronor de kommande fem åren. Totalt sett utgör kvinnorna en tillväxtmarknad som är större än Kina och Indien tillsammans, mer än dubbelt så stor, faktiskt.

Trots detta visar en undersökning som gjordes av Boston Consulting Group år 2008 att kvinnor anser att de blir oerhört dåligt bemötta av företag. Företagen fortsätter att erbjuda dem dåligt utformade produkter och tjänster och använder föråldrad marknadsföring som främjar kvinnliga stereotyper.

Det här liknar problemet inom sjukvården där de flesta mediciner och behandlingar inte ens är utprovade för kvinnor. Själv är jag ganska skeptisk mot att tänka sig att det finns en särskild ekonomi som är typisk manlig respektive kvinnlig. Men hur gärna man vill att samhället borde se ut på något annat sätt så är cirka 80 % av de nyköpta bilarna i Sverige köpta av en man, för att bara ta ett av många exempel på skillnader som fortfarande existerar. Wahlström skriver också att artikelförfattarna lyfter fram HM för att man förstått att möta kvinnors behov på ett bra och innovativt sätt.

Artikelförfattarna menar att kanske bidrar det faktum att nästan 80% av företagets anställda, 77% av butikscheferna och 44% av landscheferna är kvinnor till H&M:s framgångar. Dessutom är sju av 11 styrelseledamöter kvinnor.

 Författarna drar slutsatsen att när företagen väl vaknar upp och ser den potential som den ”kvinnliga ekonomin” erbjuder, kommer de att finna en hel rad nya kommersiella möjligheter inom områden som svarar upp mot kvinnors sociala spörsmål. Kvinnor vill t.ex. gärna köpa produkter och tjänster från företag som gör gott för världen. Varumärken som, direkt eller indirekt, främjar fysiskt och emotionellt välbefinnande, skyddar och bevarar miljön, stöder utbildning och vård till behövande, och uppmuntra omsorg och relationer kommer därför att gynnas.

Förutom att kvinnor gillar fler saker än mode så är det en viktig aspekt. Tänk bara på vilket resultat som biståndet gjort när man gett pengarna till kvinnorna istället för männen. Det återstår mycket kvar att göra innan kvinnors potential och möjligheter tas till vara fullt ut. Först gäller det att komma över tröskeln inför det okända och främmande som en kvinna i en styrelse eller ledning kan innebära. En framtida möjlighet för psykologer att profilera sig på.

Facebook gör dig smartare, Twitter dummare

Mashable skriver om en psykologisk studie som visar att Facebook gör kidsen smartare och Twitter dummare:

Twitter and Facebook are very different beasts when it comes to improve your “working memory“, which relates to “the structures and processes used for temporarily storing and manipulating information in short-term memory.”

Dr. Alloway has developed a working memory training programme for slow-learning children aged 11 to 14 at a school in Durham, and she found out that Facebook (Facebook) did wonders for working memory, improving the kids’ IQ scores, while YouTube (YouTube) and Twitter’s (Twitter) steady stream of information was not healthy for working memory. Also, playing video games, especially those that involve planning and strategy, can also be beneficial.

Tur då att jag inte börjat Twittra.

Ny forskning om adhd

DN skriver idag om ny forskning om adhd som publicerats i JAMA. Man har länge misstänkt att personer med adhd har en annorlunda hjärnstruktur på något sätt. Nu har forskarna märkt att ad/hd-personer som utsätts för stimuli får ett dopaminpåslag som är lägre än hos kontrollgruppen. Dopaminet sjunker dessutom vilket gör att ad/hd-personerna lättare distraheras av nya intryck eftersom dopaminet inte hjälper hjärnan att ”hålla fokus”. Dopamin är en del av hjärnans belöningssystem och det tycks fungera annorlunda hos ad/hd-personer. Det kan förklara varför både impulskontroll och missbruk är vanliga problem för personer med ad/hd.

Garanterat psykoanalytiskt

Sigmund_Freud

”Vad är psykoanalys?” är en föreläsningsserie på ABF-huset i Stockholm, om psykoanalys och hur man kan använda psykoanalytisk teori och metod för att tänka kring och förstå människans olika levnadsvillkor och skapelser. Höstens tema är utsatta barn. Imorgon onsdag 9 september är första kvällen. Då handlar det om ADHD, sedan följer en kväll bland annat om övergrepp mot barn och i december pratar man om vår tids syn på barnuppfostran. Ett ämne som vibrerar om åsikter i takt med att curlingföräldrarna köper nya självhjälpsböcker och känner sig allt vilsnare. Tid och plats för alla kvällarna är: Kl 19.00-20.30, Z-salen, ABF-huset, Sveavägen 41 • Entré 50 kr. Här är hela hösten program:

”Här kommer alla känslorna på en och samma gång”
Att hjälpa barn med ADHD att bättre förstå sig själva.
Björn Salomonsson, psykoanalytiker, leg. läkare. Moderator: Rolf Carlsson, psykoanalytiker, leg. psykoterapeut.
• Onsdag 9 september

Stora får väl inte göra så mot barn eller…
Psykoterapeutiskt arbete med barn utsatta för sexuella övergrepp. Elisabeth Cleve, leg. psykolog, leg. psykoterapeut. Moderator/samtalspartner: Anita Dahlgren, psykoanalytiker, leg. psykolog.
• Onsdag 14 oktober

Freuds ”mystiska språng”: Biologipsykologi
Magnus Kihlbom, psykoanalytiker, leg. läkare. Moderator: Staffan Lang, psykoanalytiker, leg. läkare.
• Onsdag 4 november

Vår tids barnuppfostran – dressyr eller inlevelse?
Charlotta Björklind, psykoanalytiker, leg. psykolog, Marie Mandel, psykoanalytiker, leg. Psykolog, Gloria Zeligman, psykoanalytiker, leg. psykolog. Moderator: Anders Bengtsson, psykoanalytiker, leg. psykolog.
• Onsdag 9 december

Amelia startar ny tidning om psykologi

82nf9sdxa6nu08rinr5rbl1qte0gt5w

Den 22 oktober kommer första numret av Amelias Adamos nya tidning: M-Magasin Hälsa/Psykologi. Det framgår inte riktigt om det är en återkommande prenumerationstidning eller om det blir mer sällan . Amelia har ju Bonniers i ryggen så det är nog en långsiktig satsning. Populärpsykologiska tidningar och tidskrifter har haft ett uppsving i många andra europeiska länder under de senaste åren. I Frankrike finns Psychologies som är en högkvalitativt magasin med stora ambitioner och som är uppskattat både av annonsörer och läsare. Psychologies verkar dessutom gå bra i de nya länder som den har lanserats i.

Dessutom florerar de en del rykten om att Språktidningen ska göra en populärvetenskaplig tidning om psykologi som också kommer i höst. Vi får se vad det blir av allt detta. Men klart är att psykologi och må bra-trenden håller i sig.

Uthållighet viktigare än intelligens för att bli framgångsrik

hand_91998w

Erik Stattin tipsar om en bra artikel av hypade författren Jonah Lehrer (som har bloggen The Frontal Cortex).

I Boston Globe skriver Lehrer en intressant artikel som handlar om att IQ-forskningen fokuserat för snävt på intelligens som ett mått på framgång. Andra faktorer spelar stor roll. Lehrer pekar på uthållighet och beslutsamhet som viktiga egenskaper hos framgångsrika personer:

The new focus on grit is part of a larger scientific attempt to study the personality traits that best predict achievement in the real world. While researchers have long focused on measurements of intelligence, such as the IQ test, as the crucial marker of future success, these scientists point out that most of the variation in individual achievement – what makes one person successful, while another might struggle – has nothing to do with being smart. Instead, it largely depends on personality traits such as grit and conscientiousness. It’s not that intelligence isn’t really important – Newton was clearly a genius – but that having a high IQ is not nearly enough.

Consider, for instance, a recent study led by Duckworth that measured the grittiness of cadets at West Point, the elite military academy. Although West Point is highly selective, approximately 5 percent of cadets drop out after the first summer of training, which is known as “Beast Barracks.” The Army has long searched for the variables that best predict whether or not cadets will graduate, using everything from SAT scores to physical fitness. But none of those variables were particularly useful. In fact, it wasn’t until Duckworth tested the cadets of the 2008 West Point class using a questionnaire – the test consists of statements such as “Setbacks don’t discourage me” – that the Army found a measurement that actually worked. Duckworth has since repeated the survey with subsequent West Point classes, and the result is always the same : the cadets that remain are those with grit.

Det ligger lite i linje med vad Malcolm Gladwell pratar om i sin nya bok Outliers: The story of great success. Där menar han att många framgångsrika personer t.ex. (Bill Gats, Steve Jobs m.fl.) har haft turen att befinna sig i ett kontext och en tid som givit dem kunskaper och tidig tillgång till nya idéer. Efter 10 000 timmars övning har de blivit experter på ett område och har kunnat lansera nya projekt före andra tack vare att de har ägnat så mycket tid åt att bli bättre och utvecklas. Lehrer tar också ett annat exempel:

Lewis Terman, the inventor of the Stanford-Binet IQ test, came to a similar conclusion. He spent decades following a large sample of “gifted” students, searching for evidence that his measurement of intelligence was linked to real world success. While the most accomplished men did have slightly higher scores, Terman also found that other traits, such as “perseverance,” were much more pertinent. Terman concluded that one of the most fundamental tasks of modern psychology was to figure out why intelligence is not a more important part of achievement: “Why this is so, and what circumstances affect the fruition of human talent, are questions of such transcendent importance that they should be investigated by every method that promises the slightest reduction of our present ignorance.”

Intelligenstest används ju rikligt i rekryteringssammanhang. Även om de bland den stora allmänheten har dåligt rykte. Cirka 25 % av en persons prestation brukar man förklara med intelligens. Ganska lite egentligen. Den största anledningen till att man hållit fast vid IQ-test är att de är lätta att mäta på ett snabbt och effektivt sätt. Men kanske borde uthållighet och beslutsamhet bli nästa störa område att testa noggrant. Lehrer fortsätter sitt resonemang:

One of the main obstacles for scientists trying to document the influence of personality traits on achievement was that the standard definition of traits – attributes such as conscientiousness and extroversion – was rather vague. Duckworth began wondering if more narrowly defined traits might prove to be more predictive. She began by focusing on aspects of conscientiousness that have to do with “long-term stamina,” such as maintaining a consistent set of interests, and downplayed aspects of the trait related to short-term self-control, such as staying on a diet. In other words, a gritty person might occasionally eat too much chocolate cake, but they won’t change careers every year. “Grit is very much about the big picture,” Duckworth says. “It’s about picking a specific goal off in the distant future and not swerving from it.”

After developing a survey to measure this narrowly defined trait – you can take the survey at www.gritstudy.com – Duckworth set out to test the relevance of grit. The initial evidence suggests that measurements of grit can often be just as predictive of success, if not more, than measurements of intelligence. For instance, in a 2007 study of 175 finalists in the Scripps National Spelling Bee, Duckworth found that her simple grit survey was better at predicting whether or not a child would make the final round than an IQ score.

Jag kommer att tänka på alla idrottsmän. De flesta har haft lite talang men framför allt ett målmedvetet fokus som gjort att de tränat till förbannelse. Att löpträna på myrarna som skidåkaren Per Elofsson gjorde och blev bäst i världen är kanske mer slitsamt för psyket än för kroppen.

Rättegången mot Anna Odell och bristerna inom psykiatrin

3517717906

Idag var det rättegång mot Anna Odell i Stockholms tingsrätt. Åtalspunkterna är våldsamt motstånd, falskt larm och ”oredligt förfarande”. Norra Stockholms psykiatri och sju anställda på S:t Görans sjukhus är målsägande. Det har ju varit en enorm hysteri kring det här enskilda fallet vilket är förståeligt. Jag avstår från att kommentera rättegången även om den känns en smula absurd och det vore djupt olyckligt tycker jag om Odell blev dömd.

En kanske viktigare fråga som psykiatrin lyckats undslippa är en diskussion kring svårigheterna med tvångsåtgärder och slutenvård. DN Söndag hade en bra artikel om den slutna vården och som belyste några brister som psykiatrin idag har och som inte tycks ta på allvar:

De tvångsåtgärder som får användas av vården – bältesläggning, avskiljning (isolering), tvångs-medicinering – är sedan länge rapporteringspliktiga till Socialstyrelsen på kvartalsbasis. Bältesläggning som varar över fyra timmar och avskiljning över åtta timmar ska dessutom rapporteras individuellt och omedelbart.

Detta har inte fungerat på många år. De register som har funnits sedan 1992 har varit usla.

Många kliniker har struntat i att rapportera, andra har gjort det bristfälligt. Enligt Monica Ladfors på Socialstyrelsen var det först i början av 2000-talet som systemets brister uppmärksammades.

Trots en lagstadgad rapporteringsskyldighet har ingen alltså vetat hur vanliga tvångsåtgärderna har varit eller hur omständigheterna kring dem sett ut.

– Det har varit totalt upp till klinikerna. Om en klinik rapporterar 200 bältesläggningar går det inte att veta om det är en och samma patient, eller hundra. Det sägs att det finns kliniker som satt i system att bälteslägga i drygt tre timmar, släppa upp en stund och lägga i bälte igen, för att undgå fyratimmarsgränsen. Men det är ingenting vi har möjlighet att kontrollera, säger Monica Ladfors.

Vid en verksamhetstillsyn i södra Sverige som gjordes upptäckte Socialstyrelsen att journalföring och dokumentation ofta var så dålig att det var omöjligt att avgöra om tvångsåtgärderna var berättigade. Av det tjugotal kliniker som grans­kades skötte endast en dokumentationen korrekt. På hälften funge­rade det hjälpligt. Man kunde även se stora regionala skillnader utan annan förklaring än att olika vårdkulturer utvecklats.

Allt det här är oacceptabelt och anmärkningsvärt inte minst med tanke på att regerings särskilda psykiatriutredare Anders Milton skulle titta  just på olika brister inom och mellan olika enheter inom psykiatrin. Intrycket är att psykiatrin fortfarande är en sluten värld som inte tål kritik om än framförd på kontroversiellt sätt. Det tycker jag är illavarslande. Hur blev det så?

PS: Hör även Anna Odell från rättegången i Studio Etts inslag i P1.

Om flow och skippa konstnärsmyten

Linda Backman och John Airaksinen har skrivit två intressanta artiklar på Psykologifabriken i sommar. De handlar om flow och i del 1 berättar de om varför man borde skippa konstnärsmyten. I del 2 skriver Linda om en märklig fotoplåtning där statister står och fryser i åtta timmar för att fotografen förirrat sig i ett kreativt flow. Konstnärsmyten och tanken om gudomlig inspiration för att skapa fantastiska verk omhuldas av många, inte minst människor som inte haft med konstnärer att göra. Själv har jag vuxit upp med det på nära håll och de flesta konstnärer och kreativa personer jag mött är strukturerade , hårt arbetande och har en självdisciplin av stål. Annars skulle de inte kunna vara produktiva överhuvudtaget. Det är en överlevnadsfråga helt enkelt. Samtidigt är det komplicerat med flow. Man måste inom tydliga ramar ge sig själv tillåtelse att bli fångad och gå upp i sin process. Ibland tror jag att det är svårare att sätta upp ramar för att vara kreativ än att faktiskt göra ”själva skapandet”.

Workshop om trauma utifrån KBT-perspektiv

Det kom ett tips om en intressant workshop den 25 september i Stockholm. Kul och glädjande att se att KBT-perspektiv kan prövas på traumapatienter. Jag saxar från utskicket:

Seeking Safety: An evidence-based practice for trauma and/or substance abuse

Lisa M. Najavits är fil. Dr. i psykologi samt klinisk psykolog, med uppdrag för bl a Harvard Medical School, Boston University och National Center for PTSD i USA. Hon har utvecklat “Seeking Safety”, en evidensbaserad terapi för PTSD/traumatiska reaktioner och samtidigt missbruk som rönt stor uppskattning från såväl Marsha Linehan som Aaron T. Beck. Workshopen ger deltagaren både en helhetsbild av ämnesområdet och en grundlig genomgång av Seeking Safety-modellen inklusive interaktiva övningar och videoillustrationer.

Workshopen äger rum på Ersta konferens i Stockholm den 25/9, kl 9-16.

Priser: Icke medlem 2400 kr, medlem 1800 kr, student 500 kr.

Anmälan på www.kbt.nu ”aktuella utbildningar”. Det finns fortfarande platser kvar.

Paul Wachtel kommer till Stockholms Universitet

9781593856144

Måndagen den 31 augusti kommer psykoanalytikern Paul Wachtel och föreläser på Stockholms Universitet. Wachtel är en erfaren psykoterapeut och författare som alltmer kommit att bli en av teoretikerna för den relationellt inriktade psykodynamiska skolan. Han har även intresserat sig för integrativa angreppssätt där man lånar från både psykodynamisk- och kognitiv teori.

På mitt nattduksbord ligger hans bok Relational theory and the practice of psychotherapy (Guilford Publications, 2008). Två dagar senare föreläser Wachtel i regi av SAPU på Nürnbergshuset. Den relationella skolan har betonat vikten av relationen mellan klient och terapeut. Man har också haft en modernare syn på överföring och motöverföring som man aktivt använder sig av i det psykoterapeutiska arbetet med klienten. SAPU beskriver på sin hemsida relationell psykoterapi på följande vis:

Relationell psykoterapi är ett internationellt vedertaget samlingsbegrepp
för ett förhållningssätt som utgår från interpersonella faktorers centrala
betydelse för psykisk hälsa och utveckling. Det bygger på aktuell
utvecklingspsykologisk forskning, evidensbaserad psykoterapiforskning och
klinisk tillämpning.

De teoretiska utgångspunkterna är:

  • Affekterna kan beskrivas som människans primära motivationssystem
  • Inre arbetsmodeller formas i grunden som en följd av det tidiga samspelet
    med andra människor och kommer i hög grad att styra utformningen av
    interpersonella relationer
  • Varje psykoterapeutiskt möte är unikt och formas av det implicita och
    explicita samspelet mellan patient och terapeut.
  • Strukturell psykologisk förändring är ofta en följd av nya relationella
    erfarenheter i den terapeutiska processen.

Allt det här låter för många ganska självklart men det har det inte varit bland psykodynamiskt inriktade terapeuter vilket både är tråkigt och konstigt. Konservatismen har varit frapperande.

För den som tycker det är tungt att läsa på engelska har Rolf Holmqvist skrivit en introduktion: Relationella perspektiv på psykoterapi (Liber, 2007). Kolla även in SFRP (Svenska Föreningen för Relationell Psykoterapi).