månadsarkiv: april 2008

Into the wild, filmrecension

I Psykologtidningen nr 6/2008 har jag med en filmrecension av ”Into the Wild”. Filmen går fortfarande på bio men för dem som inte hinner iväg till biografen kommer den snart på dvd.

När Timothy Treadwell ger sig ut i Alaska för att skydda grizzlybjörnar i Werner Herzogs ”Grizzly Man” är det i kamp mot den civilisation han själv kommer från. Han ser alla andra människor som representanter för en ondskefull mänsklighet. Själv försöker Treadwell finna den sanna autentiska naturligheten i vildmarken. En vildmark som till slut äter upp honom på hans 13:e sommar.

Det finns en parallell mellan ”Grizzly Man” och bioaktuella ”Into the wild” i regi av Sean Penn. Berättelsen bygger på verklig historia som journalisten John Krakauer skrivit en bok om. Den handlar om den lyckade medelklasskillen Chris. Han går mot en ljus framtid på något av USA:s elituniversitet när hans far erbjuder honom en ny bil i Collegepresent. Chris blir förnärmad. Han vill inte ha någon annan bil än sin vita Daihatsu och drar i hemlighet iväg på en roadtrip under sommaren. Han skänker sina pengar till välgörenhet och liftar runt på vägarna i sann beatpoetanda. På färden läser han Jack London, Leo Tolstoj och Henry David Thoreau och inspireras till att söka den sanna äktheten. Det är han inte den förste att göra. Det finns en lång tradition av lycksökare som med förevändningen att fånga det autentiska livet i själva verket flytt från ångesten över den egna existensen. Rousseau, Göthe, Thoreau, Saint-Exupéry och Kerouac har precis som dagens äventyrare stormat ut i vildmarken i hopp om att där finna svaret på livets gåta.

Chris lever ett kringflackande liv, ständigt på väg mot nya möten och platser. Hans bil går snart sönder och han liftar vidare, ibland paddlar han kajak. På Californiens stränder träffar han hippieparet Jan och Rainey som tar honom med till Slab City, en alternativ by i öknen. Jan som själv har en son på drift försöker förgäves övertala Chris att ringa hem. Men ingen stans finnar han ro. Istället fortsätter han norrut och blir vildmarksutrustad av en pensionerad Vietnamveteran.

Genom hela filmen är systern berättarröst. Penn låter förstå att Chris har haft svårt att hantera faderns auktoritära uppfostran som även innefattat misshandel av modern. I längden blir det en aning platt som psykologiskt porträtt men det förtar inte historien där Penn skickligt gestaltar Chris sista två år i livet. Det tycks som om han inte är mottaglig för den mänskliga värme han möter på vägen och som mycket väl hade kunnat hjälpa honom att få distans till sin familjesituation. Istället flyr han envist vidare på sin odyssé mot sitt fjärran mål i Alaska. När han slutligen når sitt mål är det vårvinter och på en hed finner han en övergiven buss som blir hans hem under de sista hundra dagarna i livet. Det enkla livet i ensamhet verkar inbjudande samtidigt som naturens råhet är ständigt närvarande.

”Into the wild” skildrar en estetiserad natur som är tillrättalagd och naturfilmsvacker. Penn skildra noggrant den unge Chris som med en provocerande naivitet jagar vildmarken men fångar sig själv. Idag jagar miljontals unga backpackers paradisstränder i Thailand. De är rotlösa själar i en postmodern tid som inte behöver dem. De söker enkelheten men när de väl finner den som i Alex Garlands kultroman ”Beach” leder det istället till besvikelse och konflikter. Några klättrar i berg, andra blir backpackers och en del skadar sig själva. I grunden är det olika uttryck för samma alienation inför dagens samhälle. Chris är en representant för en generation som förtvivlat söker mening. Filmen ger inga svar men den ger en för psykologer värdefull inblick i en ung människas liv.

Makarna Dukakis pratar depression

Det är inte varje dag en före detta presidentkandidat kommer till ABF i Stockholm. Och inte heller så väntat att presidentkandidaten skulle prata om att vara anhörig. Men imorgon dyker hur som helst Michael Dukakis upp tillsammans med sin fru Kitty Dukakis.

Under rubriken ”Depression och anhörigskap” samtalar makarna Dukakis tillsammans med vetenskapsjournalisten Miki Agerberg och författaren Åsa Moberg. Kitty Dukakis har skrivit böckerna ”Now you know” (1990) och ”Shock: The healing power of electroconvulsive therapy” (2006). Där beskriver hon dels sina alkoholproblem och sina erfarenheter av depression. Föredraget börjar 17.00-18.30 och anordnas i samarbete med anhörigföreningen Balans.

För den som är sugen på mer kan man ta en macka och höra några psykoananalytiker diskutera ”Idoldyrkan och narcissism” en halvtimme senare. Räkna med innantilläsning från manus.

Chefsutveckling på psykodynamisk grund

Jag kommer framöver att återge mina intryck från föredrag, debatter och diskussioner från Psykoterapimässan 2008. Det är inte någon heltäckande bild men tillsammans med Psykologstudentgänget kan det förhoppningsvis ge en bra bild av konferensen.

Under rubriken ”Ledarskap i nöd och lust” föreläste Mikael Westrell och Magnus Brolin på Psykoterapimässan om sitt arbete med ledarutveckling. De är båda två utbildade psykoterapeuter och driver sedan ett antal år företaget Brolinwestrell. I sitt arbete kombinerar de psykoterapi, krishantering, rekrytering och ledarskapsutveckling. Mest intressant var att höra hur de använder sig av psykodynamisk teori i sitt konsultarbete med chefer. Läs mer →

Psykfilm visar ”Motståndaren”

24 april ”Motståndaren”, Nicole Garcia (FRA, 2002)

1993 mördade Jean-Claude Romand (spelad av Daniel Auteuil) sin fru, sina barn och sina föräldrar innan han gjorde ett misslyckat försök att ta sitt eget liv. Undersökningar avslöjade att han inte var läkare, som han under de senaste 18 åren påstått sig vara. Inte heller var han någonting annat han gett sken av under hela sitt vuxna liv. ”Motståndaren” bygger på en sann händelse som först kom ut som bok, Dr Romand skriven av Emmanuel Carrère. Filmen väcker många frågor och tankar om sanning och lögn. Ångest och död.

Gäst är Cecilia Hector, leg. psykolog, psykoterapeut och psykoanalytiker. Hector har under många år skrivit om film för Psykologtidningen. Hon är verksam vid St Lukas mottagning i Örebro.

Baren och restaurangen är som vanligt öppen innan och efter filmen. Biljetter finns att köpa i infokassan på Kulturhuset vån 0 eller på internet. Begränsat antal platser. Biljetterna till Borat, vårens sista film kan du köpa redan nu.

Filmvisningen börjar kl. 19.00 på Klarabiografen, vån. 2 på Kulturhuset.

Varmt välkomna!

Tv-intervju med Erich Fromm

Via Advances in the History of Psychology fick jag nys om en tv-intervju med Erich Fromm. Intervjun gjordes av Mike Wallace för ABC 1958 och finns att se här. Fromm blev berömd för sin bok ”Flykten från friheten” som utkom redan 1941. Han var en socialistiskt influerad psykoanalytiker som bland annat påtalade människans vilsenhet inför den frihet som det moderna samhället erbjuder. En annan bok som han blivit berömd för är ”Kärlekens konst”. En översikt över Fromms liv och verk finns här.

Vad har psykologin och psykiatrin bidragit med de senaste 100 åren?

Den frågan ställde Freakonomics till sex olika specialister. WeMind refererar vad David B. Baker, John Medina, Dan Ariely, Satoshi Kanazawa, Peter D. Kramer och Laurie Schwartz tänker om det. För den som är intresserad rekommenderar jag att läsa texten på Freakonomics. Om man ska sammanfatta diskussionen kan man säga att vi vet mer idag, men att vi fortfarande har för trubbiga kunskaper och mediciner för att lyckas behandla alla klienter på rätt sätt. Metoderna och preparaten behöver bli mer träffsäkra och avgränsade. Men de flesta i panelen är ense om att vi vet tillräckligt för att använda oss av psykofarmaka.

Internetberoende

Erik Stattin rapporterar också om psykiatern Jerald D. Blocks utspel om att internetberoende borde ingå i nya versionen av DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders). DSM V beräknas lanseras 2012. I American Journal och Psychiatry för han fram vad han tycker är en bra beskrivning av internetberoende. Stattin sammanfattar Blocks idé:

Internetberoende har minst 3 underklasser: överdrivet spelande, överdrivet intresse för p0rn och ett oupphörligt e-postande och SMS:ande.

Beroendet kännetecknas av 1) överdrivet användande, där man tappar bort tiden och glömmer bort att borsta tänderna; 2) tillbakadragande, och man blir arg när man är på semester och inte får gejma; 3) tolerans, då man vill ha bättre grafikkort och ännu mer tid för att gejma, och 4) negativa efterverkningar, då man ljuger för sin omgivning för att få gejma, inte grejar betygen i skolan och är allmänt hängig.

Själv har jag har svårt att tro att de här idéerna kommer få fotfäste men det väcker ju en diskussion. Skeptikerna menar att vi sjukdomsförklarar allt fler beteenden och på så sätt relativiserar diagnosinstrumenten. Läs mitt tidigare inlägg om ”Hur många diagnoser finns det?” för en utförligare diskussion om skeptikernas argument.

Hjärnskada kan förklara konstverk

Erik Stattin skriver om en intressant koppling mellan konst och neuropsykologi. New Scientist rapporterar om den kanadensiska konstnären Anne Adams som skapade ett repetativt mönster som en tolkning till det klassiska stycket Bolero av Maurice Ravel. Adams led av ett symptom som kallas för primary progressive aphasia något som även Ravel antas ha haft när han skapade det märkliga och repetativa musikstycket. I begynnelsen av sjukdomen frigörs nya hjärnkopplingar vilket gör att fler sinnesintryck kopplas samman, ett fenomen som kallas för synestesier. De nya nervkopplingarna skulle kunna vara en förklaring till varför Bolero låter som det gör och varför Adams började rita som hon gjorde. Här är referenserna till artiklarna.

(1) W. W. Seeley et al (2008) Unravelling Boléro: progressive aphasia, transmodal creativity and the right posterior neocortex. Brain 2008 131(1):39-49

(2) L. Amaducci, E. Grassi, F. Boller (2002) Maurice Ravel and right-hemisphere musical creativity: influence of disease on his last musical works? European Journal of Neurology 9 (1) , 75-82

Psykoterapimässan 2008

På torsdag inleds Psykoterapimässan i Stockholm. I tre dagar kommer cirka 180 seminarium att äga rum. Mångfalden är väl mässan både styrka och svaghet. Jag har tittat igenom programmet och konstaterat att man tycks tävla i att hitta på fantasieggande rubriker. Vad sägs om ”En fallen ängel – om Stavrogin i Onda andar av Dostojevskij” eller ”Hölje och hållande” eller ”Hjärnskrynkling? – Vad hjärnavbildningsstudier har lärt oss om psykoterapiers verkningssätt” samt ”Bordshockey – attack eller kontakt? Psykoterapi med en autistisk pojke”.

Mässprogrammet får mig att associera till Alternativmässan som hålls två gånger per år i Liljeholmshallen. Där är det viktigaste att man tror på vad man gör. Hur som helst. Jag ska försöka bevaka evenemanget så gått det går. Jag har valt ut ett par seminarium som jag tycker verkar intressanta. Det finns säkert många fler. Kom gärna med egna tips på föreläsare och programpunkter som jag borde gå på. Min erfarenhet är att det ofta är det obskyra och oväntade seminariet som är mest inspirerande. Läs mer →

”Here comes everybody”

Martin Jönsson skriver om den växande genrén av böcker om internet och dess sociala konsekvenser. Han tipsar om en ny bok av Clay Shirky som heter ”Here comes everybody – the power of organizing without organizations” Shirky är till vardags professor i sociala medier och har skrivit flera böcker om internet. Jönsson skriver:

…precis som med Chris Andersons ”The Long Tail” är det en av de böcker som får allting att falla på plats, utan att egentligen komma med så mycket nytt. Det handlar mest om att foga samman pusselbitarna och med glasklar pedagogik berätta vad det egentligen är vi ser.

och fortsätter:

En av hans favoritfraser är ”The internet runs on love”, vilket kan vara bra att ta med i sig nästa gång debatten om näthat poppar upp, en annan att ”everyone is a media outlet”. Men hans allra viktigaste tes handlar om kraften hos grupper på nätet; om vad som händer när individer bestämmer sig för att agera tillsammans. Här kommer alla åsikterna på en och samma gång – och då går de inte att vifta bort längre.

På dotcom-erans tid var den allmänna sanningen att allt handlade om rätt innehåll: Content is king. Med vågen av sociala medier är det istället dialogen som tagit över. Conversation is king, konstaterar Shirky.

Kraften och snabbheten i de sociala medierna och bloggandet gör att det vore trevligt att få läsa någon som sammanfattar den här utvecklingen. Jag inser att jag kommer få svårt att undvika Shirkys bok.

Jonas Mosskin

Psykologi – Politik – Kultur