Etikettarkiv: diagnoser

Om psykiatriska diagnoser i tv-serier – samtal med mig i P1-morgon

Image

23 december medverkade jag i Sveriges Radio och P1-morgon och talade om hur psykiatriska diagnoser skildras i kulturen och då särskilt i populära tv-serier. Här kan du höra klippet där jag medverkar och som börjar 39.50 in i programmet. För mig är hjältar med psykiatriska diagnoser mer komplexa och det gör dessa karaktärer mer intressanta. Dessutom kan hjältar med psykiatriska diagnoser göra att stigmatiseringen mot människor med psykiska problem minskar. Kan det bli mindre tabubelagt att tala om psykiska problem i samhället vore mycket vunnet. Kanske kan tv-serier leda till detta?

Psykiatriska diagnoser blir sprängstoff i tv-serier – essä i Psykologtidningen

BildBild

I senaste numret av Psykologtidningen (nr 10/2013) finns en essä, där jag analyserar hur psykiatriska diagnoser skildras i tv-serierna Bron och Homeland. I fokus står Saga Norén, på Länskriminalen i Malmö som antyds ha asberger syndrom. I Homeland är huvudpersonen CIA-agenten Carrie Mathison, hon har diagnosen bipolär sjukdom. Det går att läsa hela artikeln på Psykologtidningens hemsida.

Myten om Facebookdepressioner

Igår publicerade American Journal of Pediatrics en rapport Clinical Report of The Impact of Social Media on Children, Adolescents, and Families. Rapporten är skriven av Gwenn Schurgin O’Keeffe & Kathleen Clarke-Pearson och har väckt mycket uppmärksamhet på nätet eftersom man går ut med att Facebook kan orsaka depression hos barn och ungdomar. Idagsidan bloggar om detta och har läst rapporten. Medias tvist kring Facebookdepressioner verkar ta spinn, men när det kommer till kritan så är det få eller lite referenser som faktiskt tyder på att sociala medier leder till depression eller andra psykiska diagnoser. I den 7-sidiga rapporten (fri att ladda ned) talar man om både fördelar och nackdelar för ungdomar som använder sociala medier. John M Grohol som ligger bakom PsychCentral tycker att rapporten är ute och cyklar. Han pekar på skillanden mellan korrelation och orsakssamband. Att ungdomar som är deprimerade också lever ut sin depression på sociala medier och använder dessa betyder ju i sig inte att de är deprimerade på grund av sociala medier. Det är höljt i dunkel huruvida Facebookanvändande leder till depressioner. Klart är att sociala nätverk påverkar oss, men det är inte klart på vilket sätt och därför går det inte att tala om Facebookdepressioner. Grohol tycker att rapportförfattarna är slappa och partiska och väljer ut studier som styrker deras teser och kontrar med ett antal studier som går i motsatt riktning. Ungefär så ser forskningsläget ut. Det är tvetydigt.

PS: O’Keeffe et al. (2011). Clinical Report: The Impact of Social Media on Children, Adolescents, and Families (PDF). Pediatrics. DOI: 10.1542/peds.2011-0054

Är Björn Ranelid narcissist?

0903schranranelid

Jag brukar ibland roa mig med att ställa psykiatriska diagnoser på offentliga personer. Det är en smula kittlande och förbjudet och ändå gör jag det. Lite som att läsa skvallerpressen. Magnus Linton bloggade om en artikel i Nöjesguiden som det roligaste han hade läst. Jag blev nyfiken och hamnade i en intervju där pånyttfödde Alex Schulman träffar Björn Ranelid. Det är en vansinnigt rolig och tragisk läsning. Ranelid kallade Schulman tidigare för ”kloakernas slussvakt”. Nu har han lämnat underjorden och letat sig upp till en friskare finkulturell luft som när han skrev Skynda att älska om sin pappa. Nåväl. Likt en rättshaverist utan självdistans löper Ranelid amok i intervjun på samma sätt som han gjort så många gånger tidigare.

AS: Jag funderar på om det kan vara på grund av det där ljudet i din skalle som du hela tiden orerar. Du är ju väldigt intensiv i ditt pratande, det liksom bara fortsätter. Finns det någon person som kan få dig att tystna? Fascineras du av någon?
BR: Ja, alltså…
AS: Vem får tyst på Ranelid?
BR: Vem som helst. Jag sitter mest tyst. Jag är en oerhört god lyssnare.
AS: Men du inser att mediebilden av dig är att du är en manisk babblare?
BR: Det är ju helt sjukt.
AS: Det är väl inte sjukt. Det måste du ju förstå. Man lyssnar på dig i intervjuer och tänker att den killen ska man nog njuta av i små doser och så tänker man att det är synd om din fru som måste stå ut med den här ljudkulissen dygnet runt.
BR: Min fru kommer hem om en timme, då kan du fråga henne. Hela min familj kan intyga att det händer att jag under bilresor mellan Stockholm och Malmö yttrar tio ord. Jag har inget behov av att orera. Sen vill jag att du korrigerar ett ordval. Du kallade mig babblare. En babblare är någon som talar om väder och vind. Du får aldrig höra mig tala om det. Jag är ingen babblare.

Lite längre in i intervjun:

AS: Du skriver ofta om kärlek. Kan du inte droppa den oneliner om kärlek som du är mest nöjd med.
BR: Absolut. Du kan få fem!
AS: Okej. Kör fem, då.
BR: Du kan få sex till och med. Du ska få tio stycken!
AS: Okej.
BR: Kärleken väger ingenting, ändå är den mäktigare än allt annat på jorden. Kärleken rör sig med ljusets hastighet, 30 000 mil i sekunden. Kärleken stavar aldrig fel när den skriver, ty den behärskar alla språk. Kärleken är världens första och största atombomb. Kärleken sover alltid utomhus, men den har nycklar till alla lås. Kärleken ligger nu i en farkost som rör sig mellan ditt öga och ditt hjärta i världens längsta och kortaste resa och däremellan behövs det inget visum och inget pass. Där fick du bevis på vad som är ranelidska.
AS: När och var kommer du på de här meningarna?
BR: De kommer till mig. De kommer när som helst och hela tiden. Jag kan skapa 25 till på stående fot. Ett antal satelliter finns i min själ, i min rymd. Jag tar ner dem då och då, som vädermeteorologer. Tittar om det regnar, snöar om det är frost eller värme. Jag rör mig rastlöst till språkets möjligheter och löper amok i frihetens öga, har du hört ett sånt språk? Nej, det är bara jag som säger så i hela Sverige. Om människan skulle veta hur fri hon är skulle hon darra som en hund inför en jordbävning. Den, du.

Jag funderar på i vilken mån bristen på självdistans är en del av problematiken. Det är något outhärdligt med människor som inte kan driva med sig själva. Det är lätt att tro att Ranelid saknar humor och distans till sin egen person. Hur ska man annars tolka Ranelids fixering vid att bemöta dem som tycker han är pretentiös stropp (vilket han ju bevisligen är).

Jag slår upp i min diagnostiska katalog; Mini DSM IV. Sid. 220-221 handlar om två diagnoser som ligger nära till hands. Histrionisk personlighetsstörning är en diagnos som framför allt handlar om överdriven emotionalitet. Det handlar t.ex. om vår schablonbild av en dramatisk skådespelare. Narcissistisk personlighetsstörning handlar om en person som är uppblåst och tror sig vara förmer än andra. Mer unik och fantastisk än andra människor och dessutom kräver att andra ska bekräfta det. För mig ligger Ranelid misstänkt nära den beskrivningen.

En annan sak som jag funderat på är om Ranelid har absolut gehör och kanske någon typ av annorlunda hjärnkomposition. Han har flera gånger vittnat om att han pratar som han tänker och skriver. Vilket jag tycker verkar förförligt påfrestande. Jag kan för lite om hjärnan med vill dra mig till minnes ovanliga fall. Men det låter som att Ranelids gåva också är ett handikapp och en begränsning. Vitsen med att vi tänker och känner så snabbt är ju att vi på så sätt hinner göra alla möjliga beräkningar och bedömningar innan vi faktiskt öppnar munnen eller rör på kroppen. Det är de exekutiva funktionerna i frontalloben som sköter det här. Jag skulle gärna se en hjärnröntgen och studera Ranelid ännu närmare.

PS: Själv tycker jag Ranelid var som roligast i ett radioinslaget när han pratade om sitt öppna brev i bokform till George Bush. Jag bloggade om det då.

Psykologisk bloggkompott nr 2

kompott.jpg

Kanadensiska forskare har i en studie visat att antipsykosmedel ökar risken för att dö för dementa, rapporterade DN nyligen. I Sverige får cirka 75 000 äldre antipsykosmedel. De som fick läkemedel av den här typen fick en ökad risk för att dö med 3-4 gånger. Enligt Lar-Olof Wahlund, professor på KI bör man inte ge de här medicinerna i mer än en vecka. ”Ofta räcker det med att sitta hos patienten en stund för att att lugna henne”, säger Wahlund. Påfallande ofta tycks myndigheter och byråkratiska organisationer glömma bort de enkla lösningarna. Minns tex. hur glada gamlingarna på ett äldreboendet blev när det fick träffa och umgås med några hundar ett par gånger i veckan.

Sahlgrenska Sjukhuset har i en studie visat att vin kanske motverkar demens. Det rapporterar Science Blog. I en longitudinell studie från 1968 och framåt följes 1 458 kvinnor. De fick själva balnd annat uppge hur mycket och vilken typ av alkohol som de konsumerade. 34 år senare hade 162 kvinnor i urvalet drabbats av demens. De kvinnor som klarade sig bäst undan demens var de kvinnor som uppgav att de i huvudsak endast drack vin.

BPS Research Digest Blog skriver om huruvida Tony Blair och Gordon Brown har några diagnoser.

Slutligen frågar sig Providentia om Stockholmssyndromet (dvs. att gisslan fattar tycke för sina kidnappare) existerar. Han tar upp de svaga empiriska bevisen för Stockholmssyndromet, I inlägget beskrivs även den koppling som har gjorts mellan Stockholmssyndromet och misshandel och utnyttjande av barn i hemmet. Providentia menar att parallellerna inte är klockrena.

Internetberoende

Erik Stattin rapporterar också om psykiatern Jerald D. Blocks utspel om att internetberoende borde ingå i nya versionen av DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders). DSM V beräknas lanseras 2012. I American Journal och Psychiatry för han fram vad han tycker är en bra beskrivning av internetberoende. Stattin sammanfattar Blocks idé:

Internetberoende har minst 3 underklasser: överdrivet spelande, överdrivet intresse för p0rn och ett oupphörligt e-postande och SMS:ande.

Beroendet kännetecknas av 1) överdrivet användande, där man tappar bort tiden och glömmer bort att borsta tänderna; 2) tillbakadragande, och man blir arg när man är på semester och inte får gejma; 3) tolerans, då man vill ha bättre grafikkort och ännu mer tid för att gejma, och 4) negativa efterverkningar, då man ljuger för sin omgivning för att få gejma, inte grejar betygen i skolan och är allmänt hängig.

Själv har jag har svårt att tro att de här idéerna kommer få fotfäste men det väcker ju en diskussion. Skeptikerna menar att vi sjukdomsförklarar allt fler beteenden och på så sätt relativiserar diagnosinstrumenten. Läs mitt tidigare inlägg om ”Hur många diagnoser finns det?” för en utförligare diskussion om skeptikernas argument.

Håkan Nyman om neuropsykologins framtid

bild-4.png

”Under rubriken utmaningar och möjligheter” var Håkan Nyman, siste talare på Psykologstudent08. Nyman har för övrigt en egen blogg som han uppdaterar ganska oregelbundet.

Han började med att hänvisa till Technology Review som listat de tio mest spännande områden 2008 och där flera har anknytning till psykologi.

Nyman egen bana som psykolog är krokig. Han har jobbat mycket med utbildning i neuropsykologi och gör så än idag. Han är handledare Han konstaterade att idag när det gäller neurovetenskap ”så vill alla vara med”. Hans inställning är att det intressanta inte är fysiologin, kemin, anatomin i sig, utan vad det har för betydelse för de psykiska processerna. Läs mer →

Sjukdom till salu

DN-journalisten Ingrid Carlberg har skrivit boken ”Pillret” som utkommer inom kort. Där tar hon upp läkemedelsföretagen som skapar nya sjukdomar och diagnoser genom pr-kampanjer och gratiskurser. DN publicerade i söndags ett utdrag av boken som handlar om ”sjukdom till salu”. Det handlar om GAD eller generaliserad ångest. Läkemedelsbolaget Wyeth har framgångsrikt etablerat GAD pånytt. Som bot mot generaliserad ångest bör man anävnda Efexor heter det preparat som Wyeth menar hjälper mot GAD. Trots att psykiatrin och läkarvetenskapen gång på gång slagit fast att GAD är en trubbig diagnos som inte urskiljer vanlig oro och olustkänslor från depression har Wyeth gjort Efexor till en succé. Enligt Carlberg har Christer Allgulander och Paniksyndromsällskapet har tagit Efexor och GAD till sin barm och blivit talespersoner på seminarier och gratiskurser. Eftersom reklam för läkemedel är börbjudet i Sverige tvingas man gå omvägen genom att skapa uppmärksamhet i media för problem som kan avhjälpas med Efexor. Ett annat sätt är att sponsra föreningar eller att erbjuda gratis föreläsningar och kurser för läkare och andra behandlare.

Carlberg berättar i artikeln att pr-byrån Andréasson PR var särskilt lyckosamma med sina broschyrer ”Måndag. Att leva med ständig ängslan” samt ”Ängslas du för mycket för småsaker”. Wyeth sålde Efexor för över 200 miljoner per år 2002. SFAM (svensk förening för allmänmedicin) stämplade kampanjen som ”årets bottennapp 2003”. Rådets ordförande var min föredetta distriktsläkare från vårdcentralen i Krokom, Jan Håkansson.

Läs också vad jag skrivit tidigare om det växande antalet diagnoser samt samspelet mellan läkemedel och sjukdomar.

Fler kommentarer om antidepressiva läkemedel och till artikeln på Psykbryt, Resursbloggen och Kia Mundebo.

Anna Kettner om att ha adhd och att vara politiker

sl210_206278w.jpgSvD har haft en bra artikelserie om vuxna kvinnor med adhd. En av artiklarna handlar om politikern Anna Kettner som haft diagnosen adhd i tio år och som nu väljer att berätta om det. Studio Ett (29 februari) intervjuade Anna Kettner som är en ledande socialdemokratisk politiker sedan många år. Hon har bland annat varit trafiklandstingsråd i Stockholm 2002-2006. Det är modigt att hon berättar om det här. Jag tror det är viktigt att vi förmedlar olika bilder av vad det innebär att ha en olika diagnoser. Anna Kettner tog upp ett underbart ordspråk bland adhd-personer:

”måste du nödvändigtvis prata medan jag avbryter”

Kettner nämner vikten av att ha en förstående och uppmuntrande familj och socialt sammanhang. Hon lyfte fram att det är nödvändigt att lära sig att hantera adhd, annars går man under. Jag tycker det är bra om vi börjar tala mer om hur man hanterar olika handikapp istället för att tala om det enbart i negativa termer. Kettner sade att hon har en lång erfarenhet av att hantera vardagskaos, missförstånd och märkliga situationer. Det såg hon som en tillgång i politiken där det ofta handlar om att kompromissa och finna nya lösningar på gamla problem. I grunden handlar det om att tänka kreativt. Det finns alltid bra saker med våra svagheter och brister. Här kan psykologer med en kognitiv inriktning vara ett bra stöd för att lära människor att tänka i andra banor.

En svår situation, gästblogginlägg av Jonas Pils

Så var det premiär för ett gästblogginlägg. Det är en uppsats som Jonas Pils har skrivit. Han arbetar som mentalvårdare sedan ett par år inom Psykiatrin Södra i Stockholm. Arbetet är skrivet inom ramen för en internutbildning i socialpsykiatri (15hp) i samarbete med KI. Temat är vårdideologi och etik.

Uppsatsen handlar om hur man hanterar en svår situation som har relevans för såväl psykologer som lekmän. Vad ska man göra när ens klient börjar gråta? Hur ska man tänka? Jonas Pils personliga text belyser den här situationen.

En svår situation

Jag ska ha ett klassiskt 45-minuterssamtal med en patient, ”Lisa”, på SPE-mottagningen. Det är en kvinna vars äktenskap nyligen tagit slut. Lisa själv ville inte detta utan det är hennes man som inte vill vara tillsammans längre. Deras gemensamma son mår även han psykiskt dåligt, troligen mycket på grund av separationen. Han har försökt ta sitt liv en gång sedan Lisa och hennes man skilde sig.

Vad vi från psykiatrin säger att Lisa lider av är depression och/eller en krisreaktion. Behandlingen kan bestå i allt från ”lyckopiller” och starka lugnande tabletter till i princip ingenting, beroende på hur man ser på problematiken. Lisa har i samråd med sin läkare valt att endast använda sig av lugnande tabletter vid behov och skippa lyckopillren tillsvidare. Läs mer →