Etikettarkiv: psykiatri

Cinemateket visar psykfilm

Idag onsdag kl. 16.30 (Sture) samt på fredag kväll kl. 20 (Filmhuset) visar Cinemateket ”Misshandlingen” av Lars Lennart Forsberg. Det här var en av Forsbergs första filmer och kom redan 1969, mitt i omvälvande tider och tankar om antipsykiatri. Här en kort beskrivning av filmen:

Den unge diversearbetaren och socialisten Knut Nilsen råkar i delo med rättvisan. Han provocerar ägaren till en Jaguar lyxbil genom att påstå att det är hans bil eftersom det är en produkt av arbetarklassens arbete. Jaguarägaren är inte överens med Knut om detta varför Knut slår honom på käften. Vid polisförhöret misstänker kommissarien att inte allt står rätt till med Knut eftersom han fortfarande hävdar att det är han som har rätt till bilen och nu börjar en rad av åtgärder och förhör av personundersökare, psykologer , psykiatrer och myndighetspersoner som leder till att Knut nerdrogad hamnar som ett vårdpaket bakom pansarglas på en sluten psykiatrisk avdelning.

Som sagt en psykfilm som dessutom blev Guldbaggebelönad. I rollistan finns bland andra Björn Granath.

Dagens Medicin har börjat blogga

Dagens Medicin har börjat bereda plats för bloggar sedan ett tag tillbaka. Efter ett par tillskott finns det fem bloggar att läsa på deras sida. Mest intressant och relevant för en psykologiintresserad publik är kanske psykiatern Susanne Flyborgs blogg. Hon är verksam i Värmland och specialist i rättpsykiatri. Hon har skrivit en del om patientsäkerhet och om den fruktansvärda källaren i Amstetten. En fråga som jag själv gått och funderat mycket över men som jag inte har haft tid över att skriva så utförligt som jag velat, och därför istället låtit bli. Av de övriga som bloggar är en sjuksköterska, en sjuksköterskestudent och två är läkare.

Självmordets olidliga hipphet

Kinky Afro skriver intressant om kopplingen mellan hiphop och självmord. Jag citerar:

”Det känns som att självmordsgenren länge tyngts av kopplingarna till black metal, långt hår, Nemi, kyrkbränningar och uttråkade teens som sitter hemma och karvar sig själva i armarna eftersom korvkioskerna stänger så tidigt på kvällarna i Värmland.

Men det behöver inte vara så. Mycket av den bästa hiphopen på senare tid har haft ovanligt tydliga vibbar av ilska eller deppighet. Det handlar inte nödvändigtvis om att musiken låter ovanligt aggressiv och brölig, ofta är det tvärtom: nedtonat och kontemplativt. Det lär visserligen vara så att svarta amerikaner mer sällan tar sina egna liv än vita, och inom hiphopen har dysterhet traditionellt setts som tecken på fjollig svaghet, men kanske är trenden på väg att vända.”

Förutom att tipsa om artister som rappar om självmord så aktualiserar inlägget vår ambivalens inför att prata om frågan. Det är fotfarande ett tabubelagt ämne i samhället och det gör det svårt för behandlare, psykologer och psykiater att tackla problemet. På psykiatrikursen som jag läser nu har vi talat en del om att det finns tydliga rekommendationer för hur man ska undersöka självmordstankar hos patienter. Om det tidigare var ett problem att man inte vågade fråga, så kan det idag fortfarande vara väldigt svårt för patienter att våga prata om funderingar på att ta sitt liv, trots att en psykiater frågar om det. Förutom ett samhälleligt tabu finns det ett inre tabu och det har inte försvunnit.

Kinky Afro tipsar även om den något udda sidan Självmord.com. Där kan man läsa om 168 olika sätt att ta sitt liv. En mer officiell sida är NASP (Nationellt Centrum för Suicid Prevention) på KI.

Stort problem med självmord bland krigsveteraner

Inom ramen för min psykologutbildning läser vi en kurs i psykiatri på Karolinska Institutet. En av föreläsarna var Per Sandberg som är psykolog och verksam på Kris och Traumacentrum. Sandberg tog upp det psykiska problem som svåra trauman innebär. PTSD (Post Traumatic Stress Disorder) är så pass jobbigt att leva med att många som inte får behandling till slut tar livet av sig. Cirka 100 000 -150 000 amerikanska Vietnamveteraner har begått självmord ofta på grund av att de lidit av PTSD berättade Sandberg. Det ska jämföras med drygt 58 ooo amerikanska soldater som dödades under Vietnamkriget. Det är svårt att veta i vilken utsträckning PTSD är orsaken och i vilken utsträckning de här personerna ändå skulle tagit livet av sig men siffrorna är anmärkningsvärda. Det påminner om förr i tiden när det farligaste var att ligga bakom fronten i tältläger under vidriga sanitära förhållanden. Fler dog av sjukdomar än av krigshandlingar.

Det finns olika uppgifter om hur många amerikanska soldater som begår självmord efter avslutad tjänstgöring i Irak, Afghanistan. Mellan 14-18 exsoldater tar livet av sig varje dag under den senaste åren. Expressen rapporterade nyligen att minst 6 256 exmilitärer begick självmord i USA bara under 2005. Det kan jämföras med att USA hittills förlorat färre än 3 900 soldater sammanlagt under de fyra och ett halvt årens konflikt i Irak. Räknar man lågt blir det cirka 5 000 soldater som begår självmord varje år.Minst hälften av soldatsjälvmorden verkar enligt CBS siffror kunna hänföras till krigserfarenheter. Bland veteranerna ligger andelen självmord på cirka 19–21 personer per 100 000, bland befolkningen som helhet knappt 9 per 100 000.

År 2005 fick 72 000 Vietnamveteraner stöd från försvaret för sina PTSD symptom. Det är en ofattbart hög siffra tycker jag. Sandberg menade att svenska försvaret mörkar siffrorna för hur många svenska soldater som tjänstgjort utomlands i exempelvis Kongo, Libanon och Afghanistan och som tagit livet av sig. Om siffror blev officiella skulle de inte få ihop nog med frivilliga unga män hävdade Sandberg.

För den intresserade har jag tidigare skrivit om Tor Wennerbergs essä i DN, där han beskriver den historiska utvecklingen i synen på PTSD och hur den hänger samman med Andra Världskriget och Vietnamkriget.

Avslutningsvis ett äldre inlägg om självmordstatistiken för ett antal europeiska länder.

Vad har psykologin och psykiatrin bidragit med de senaste 100 åren?

Den frågan ställde Freakonomics till sex olika specialister. WeMind refererar vad David B. Baker, John Medina, Dan Ariely, Satoshi Kanazawa, Peter D. Kramer och Laurie Schwartz tänker om det. För den som är intresserad rekommenderar jag att läsa texten på Freakonomics. Om man ska sammanfatta diskussionen kan man säga att vi vet mer idag, men att vi fortfarande har för trubbiga kunskaper och mediciner för att lyckas behandla alla klienter på rätt sätt. Metoderna och preparaten behöver bli mer träffsäkra och avgränsade. Men de flesta i panelen är ense om att vi vet tillräckligt för att använda oss av psykofarmaka.

Internetberoende

Erik Stattin rapporterar också om psykiatern Jerald D. Blocks utspel om att internetberoende borde ingå i nya versionen av DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders). DSM V beräknas lanseras 2012. I American Journal och Psychiatry för han fram vad han tycker är en bra beskrivning av internetberoende. Stattin sammanfattar Blocks idé:

Internetberoende har minst 3 underklasser: överdrivet spelande, överdrivet intresse för p0rn och ett oupphörligt e-postande och SMS:ande.

Beroendet kännetecknas av 1) överdrivet användande, där man tappar bort tiden och glömmer bort att borsta tänderna; 2) tillbakadragande, och man blir arg när man är på semester och inte får gejma; 3) tolerans, då man vill ha bättre grafikkort och ännu mer tid för att gejma, och 4) negativa efterverkningar, då man ljuger för sin omgivning för att få gejma, inte grejar betygen i skolan och är allmänt hängig.

Själv har jag har svårt att tro att de här idéerna kommer få fotfäste men det väcker ju en diskussion. Skeptikerna menar att vi sjukdomsförklarar allt fler beteenden och på så sätt relativiserar diagnosinstrumenten. Läs mitt tidigare inlägg om ”Hur många diagnoser finns det?” för en utförligare diskussion om skeptikernas argument.

Psykiatricirkusen i Stockholm

Det har återigen varit turbulens i Stockholmspsykiatrin. När politikerna plötsligt dragit ner på budgeten med 30 miljoner och chefen för Norra Stockholms Psykiatri Anna Åberg Wistedt tog strid fick hon kicken. Förfarandet har upprört många kollegor. I måndags skrev ett gäng berörda ett upprop i Läkartidningen där de försvarar Åberg Wistedt och påtalar den politiska styrningens problem. David Eberhard har varit en av de skarpaste kritikerna. Andra som protesterat är Ulla Elfving Ekström och Torsten Kindström ordförande respektive vice ordförande för Brukarrådet på Norra Stockholms Psykiatri. Det har skrivit ett öppet brev till politikerna kräver en förklaring.

Det verkar onekligen som politikerna skjuter sig själva i foten. Med tanke på att det råder brist på psykiatriker lär Stockholm knappast få det lättare att rekrytera kompetenta medarbetare i framtiden.

Sjukdom till salu

DN-journalisten Ingrid Carlberg har skrivit boken ”Pillret” som utkommer inom kort. Där tar hon upp läkemedelsföretagen som skapar nya sjukdomar och diagnoser genom pr-kampanjer och gratiskurser. DN publicerade i söndags ett utdrag av boken som handlar om ”sjukdom till salu”. Det handlar om GAD eller generaliserad ångest. Läkemedelsbolaget Wyeth har framgångsrikt etablerat GAD pånytt. Som bot mot generaliserad ångest bör man anävnda Efexor heter det preparat som Wyeth menar hjälper mot GAD. Trots att psykiatrin och läkarvetenskapen gång på gång slagit fast att GAD är en trubbig diagnos som inte urskiljer vanlig oro och olustkänslor från depression har Wyeth gjort Efexor till en succé. Enligt Carlberg har Christer Allgulander och Paniksyndromsällskapet har tagit Efexor och GAD till sin barm och blivit talespersoner på seminarier och gratiskurser. Eftersom reklam för läkemedel är börbjudet i Sverige tvingas man gå omvägen genom att skapa uppmärksamhet i media för problem som kan avhjälpas med Efexor. Ett annat sätt är att sponsra föreningar eller att erbjuda gratis föreläsningar och kurser för läkare och andra behandlare.

Carlberg berättar i artikeln att pr-byrån Andréasson PR var särskilt lyckosamma med sina broschyrer ”Måndag. Att leva med ständig ängslan” samt ”Ängslas du för mycket för småsaker”. Wyeth sålde Efexor för över 200 miljoner per år 2002. SFAM (svensk förening för allmänmedicin) stämplade kampanjen som ”årets bottennapp 2003”. Rådets ordförande var min föredetta distriktsläkare från vårdcentralen i Krokom, Jan Håkansson.

Läs också vad jag skrivit tidigare om det växande antalet diagnoser samt samspelet mellan läkemedel och sjukdomar.

Fler kommentarer om antidepressiva läkemedel och till artikeln på Psykbryt, Resursbloggen och Kia Mundebo.

En svår situation, gästblogginlägg av Jonas Pils

Så var det premiär för ett gästblogginlägg. Det är en uppsats som Jonas Pils har skrivit. Han arbetar som mentalvårdare sedan ett par år inom Psykiatrin Södra i Stockholm. Arbetet är skrivet inom ramen för en internutbildning i socialpsykiatri (15hp) i samarbete med KI. Temat är vårdideologi och etik.

Uppsatsen handlar om hur man hanterar en svår situation som har relevans för såväl psykologer som lekmän. Vad ska man göra när ens klient börjar gråta? Hur ska man tänka? Jonas Pils personliga text belyser den här situationen.

En svår situation

Jag ska ha ett klassiskt 45-minuterssamtal med en patient, ”Lisa”, på SPE-mottagningen. Det är en kvinna vars äktenskap nyligen tagit slut. Lisa själv ville inte detta utan det är hennes man som inte vill vara tillsammans längre. Deras gemensamma son mår även han psykiskt dåligt, troligen mycket på grund av separationen. Han har försökt ta sitt liv en gång sedan Lisa och hennes man skilde sig.

Vad vi från psykiatrin säger att Lisa lider av är depression och/eller en krisreaktion. Behandlingen kan bestå i allt från ”lyckopiller” och starka lugnande tabletter till i princip ingenting, beroende på hur man ser på problematiken. Lisa har i samråd med sin läkare valt att endast använda sig av lugnande tabletter vid behov och skippa lyckopillren tillsvidare. Läs mer →

Vad är Förändring?

Den enkla frågan ställde sig författarna Paul Watzlawick, John Weakland och Richard Fisch till boken ”Change – principles of problem formation and problem resolution”. Den kom ut första gången 1974 och blev en klassiker, så till den grad att vi på psykologlinjen fortfarande har den som kurslitteratur. Boken innehåller en mängd exempel från alla möjliga sammanhang som illustrerar hur man kan tänka kring problem. Det är mycket underhållande läsning samtidigt som boken sätter fingret på logiska inkonsekvenser i många resonemang. Tankevurpor och mentala låsningar som hindrar oss att komma vidare. Det är en inspirerande bok för alla som är intresserade av förändringsprocesser i stort och smått. Här är ett försök att sammanfatta bokens viktigaste idéer.

Boken inleder med en spionhistoria från Andra Världskriget. I maj 1940 befann sig två brittiska dubbelagenter på en brittisk trålare på väg till Tyskland för ett hemligt möte med Ritterm en tysk major också i underärttelsetjänste. Biscuit och Snow hette männen som av någon outgrundlig anledning inte får information av brittiska underrättelsetjänsten om varandra. Biscuit och Snow blir naturligtvis misstänksamma och börjar fråga ut varandra. Biscuit får för sig att Snow verkligen är tysk agent på grund av hans beteende och samtal. Snow tror också att Biscuit är tysk agent och gör allt för att övertyga denne om att han själv ockå är tyska agent. Det hela slutar med att Biscuit stänger in Snow i en hytt och vänder tillbaka trålaren mot Storbritannien. Uppdraget misslyckas med andra ord. Den här paradoxala historien sätter fingret på det som Watzlawick och kompani utvecklar i sin bok. Läs mer →

Jonas Mosskin

Psykologi – Politik – Kultur