12 mars gästade jag Morgonpasset i P3 mellan kl 8-9 och talade om hur film kan fungera som självhjälp. Lyssna på programmet här.
Författararkiv: jonasmosskin
Psykologer tittar på film gästar Tempofestivalen 9 mars och visar dokumentären The Unknown Known
Söndag 9 mars gästar Psykologer tittar på film Tempofestivalen. Då visas dokumentären The Unknown Known. Dokumentärfilmsmästaren Errol Morris vänder för andra gången sin uppmärksamhet mot en amerikansk försvarsminister. Denna gång är det en leende och defensiv Donald Rumsfeld som sitter framför kameran. Han är till åren kommen men skarpare än någonsin. Rumsfeld undviker konsekvent sanningen för att skapa sin egen, förvrängda bild av vad som skedde under hans ledning. Morris visar den före detta politikern i all sin prakt; trotsig, intelligent, skandalomsusad och helt utan ursäkter.
Visas som filmfrukost med samtal efter med Jonas Mosskin, Psykologer tittar på film, Folke Rydén, filmare och f.d. USA-korrespondent samt Elizabeth Walentin, PR-konsult som arbetat med flertalet amerikanska valkampanjer.
OBS! Filmen visas som filmfrukost. Vill du äta frukost måste du boka biljett senast fredag 7 mars!
Varmt välkomna!
Psykologer tittar på film visar Gökboet 6 mars
6 Mars är det äntligen dags för psykfilmernas psykfilm: Gökboet av Milos Forman. Torsdag 6 mars visas klassikern Gökboet som bygger på en bok av Ken Kesey. Filmen är en uppgörelse med dåtidens psykiatri och skildrar en avdelning på ett mentalsjukhus där McMurphy (Jack Nicholson) anländer. Han vill inte sitta i fängelse och hoppas att mentalsjukhuset ska bli en fristad. Vistelsen blir både lustfylld och smärtsam där McMurphys upptåg med de andra patienterna utvecklar sig till en bitter maktkamp med syster Ratchett (Louise Fletcher).
Har Gökboets antipsykiatriska budskap spelat ut sin roll i 40 år efter premiären eller är det tvärtom så att filmen är mer relevant än någonsin? Har McMurphy en psykiatrisk diagnos? Och vad kan man säga om de grupprocesser som skildras i filmen?
För att bena ut dessa frågor kommer Lars Dencik, professor i socialpsykologi och samtalar med publiken och med moderator Jonas Mosskin, psykolog. Filmen börjar kl. 18.00, på Filmhuset i Stockholm. Obs: Nyrestaurerad kopia, endast engelskt textning.
Varmt välkomna!
Dags att nominera till Stora Psykologpriset – jag sitter i juryn
Stora Psykologpriset instiftades 2009 av Pearson och Psykologförbundet som ett sätt att lyfta fram framstående personer som verkar för psykologin i Sverige. I år tar Psykologförbundet över huvudansvaret för Stora Psykologpriset. Jag har fått det hedrande uppdraget att vara en av jurymedlemmarna. Förutom jag är det Anders Wahlberg, Förbundsordförande i Psykologförbundet, Jenny Klefbom, leg psykolog, Gunn Johansson, professor emerita och Catharina Mabon Tomic, VD Pearson Assessment.
Det är nu öppet att nominera pristagare till Stora Psykologpriset. Sista nomineringsddag är 30 april. Mer information här. Tre finalister kommer att utses och priset delas ut i oktober.
Om gruppfenomen och gruppdynamik på nätet- intervjuad av Nyheter 24
Jag blev intervjuad av Nyheter24 med anledning av en ung kille skröt på sociala medier om sitt besök hos en prostituerad i Prag. Händelsen väckte många reaktioner, inte minst om den sexistiska tonen i kommentarstråden efteråt. Jag fick några frågor om beteenden på nätet med anledning av denna historia:
Varför väljer man att blogga om en sådan här grej helt öppet?
– Det är antagligen en medveten provokation från hans sida. Man vet att man man går över gränsen. Det vet de som kommenterar också, att man faktiskt går över en moralisk gräns.
Är kommentarerna dessa personers riktiga åsikter?
– För en del är det nog ett uttryck för uppriktiga sexistiska åsikter. Men få skulle stå för detta helt öppet och till exempel ställa upp i radio, teve eller en tidning. Det handlar om att man gömmer sig bakom en anonymitet på nätet.
Är det helt vanliga människor som som skriver sådant här?
– De flesta är vanliga, men det är klart det finns folk med sexistiska och problematiska åsikter. Bland unga killar och män i allmänhet kan det finnas en väldigt grabbig jargong, som förstärks av oreflekterad gruppdynamik. Det får lätt fritt spelrum på nätet.
Psykologer läser böcker 10 mars – analyserar Mannen som slutade ljuga
Psykologer läser böcker – analyserar Mannen som slutade ljuga av Dan Josefsson
Mannen som slutade ljuga är berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick. Dan Josefsson tar vid där Hannes Råstams grävande arbete slutade och går till botten med den psykiatriska vården på Säter sjukhus. Sture Bergwall, alias Thomas Quick, erkände 39 mord och dömdes för åtta av dem innan han år 2002 avbröt sin terapi och slutade samarbeta med polisen. Sedan domarna avslöjats som århundradets rättsskandal har de juridiska misstagen rättats till i en världsunik resningsprocess. I dag vet vi att sex olika tingsrätter blev förda bakom ljuset. Men en större fråga är obesvarad: Varför blev tingsrätterna lurade?
Runt Sture Bergwall fanns en sammansvetsad grupp bestående av en åklagare, en förhörsledare, en psykolog, en advokat och en minnesforskare från Stockholms universitet. Vad drev dem att i åratal turnera runt med en drogad, fabulerande människa i förvissning om att han var en seriemördare? Hur kunde deras tro vara så stark att några till och med ljög i rätten för att få Sture Bergwall fälld?
Det visar sig att gruppens övertygelse kom från ett mottagningsrum på Norrtullsgatan i Stockholm. Där arbetade en kvinna i 80-årsåldern som var psykoanalytiker. Sture Bergwall var hennes patient. Terapeuterna på kliniken i Säter där han vårdades var bara den gamla damens redskap, och hennes analyser styrde polisens tänkande. Utan den gamla damen hade seriemördaren Thomas Quick kanske aldrig skapats.
Boken väcker många tankar om Margit Norell, Thomas Quick etiska frågor om psykoterapi och om den psykiatriska vården på Säter. Men den väcker också frågor om slutna grupper och om hur gruppdynamiska processer kan se ut i hårt sammansvetsade grupper.
Gäster är Psykologförbundets ordförande för Etikrådet, Kristina Taylor, samt ordförande i Psykoanalytiska Föreningen Gunnar Berggren. Moderator är Jonas Mosskin, psykolog.
Samtalet börjar kl. 19.00. Du köper biljetter på Ticnet. Obs begränsat antal platser! Psykologer läser böcker stöds av Psykologförbundet och Modern Psykologi.
Varmt Välkomna!
—
Övriga datum för Psykologer läser böcker under våren:
24 mars analyseras Min Kamp Del 2 av Karl Ove Knuasgård. Köp biljett redan nu.
15 april, 7 maj, 14 maj
PS: Psykologer läser böcker finns på Facebook.
Psykologer tittar på film visar Sådan far sådan son på Bio Rio
23 februari visar Psykologer tittar på film Sådan far sådan son i samarbete med World Wide Cinema på Bio Rio
Söndag 23 februari, kl 16.30 på Bio Rio, visas den japanska filmen Sådan far sådan son. Den japanske regissören Hirokazu Kore-eda skildrar den framgångsrike arkitekten Ryota som bor i Tokyo tillsammans med sin fru Midori och deras sexårige son. En dag får de reda på att deras son förväxlats vid födseln och att deras biologiske son bor med en annan familj. Sjukhuset råder dem att byta tillbaka barnen och de bestämmer sig för att följa rådet. Frågan som uppstår är dock hur man byter bort en sexåring som man fostrat som sitt eget barn. Filmen berör frågor om familj arv och miljö. Men också stora frågor om hur man lever, uppfostrar barn och prioriterar i livet. I bakgrunden finns också frågor om anknytning, separationer och vad adoptioner egentligen handlar om.
Efter filmen blir det ett samtal med Allan Linnér, psykolog och psykoterapeut (känd som Radiopsykologen) och Lotta Landerholm, psykolog och psykoterapeut som också skrivit boken ”Adopterad”. Moderator för samtalet är Jonas Mosskin, psykolog.
Filmvisningen börjar kl. 16.30 23 februari och sker i samarbete med World Wide Cinema. Biljetter köper du via Bio Rio.
Varmt Välkomna!
Psykologer läser Barnens ö i samarbete med Stockholm Läser
20 februari tar Psykologer läser böcker sig an PC Jersilds moderna klassiker Barnens ö. Barnens ö handlar om elvaåriga Reine som egentligen ska tillbringa sommaren på kollot Barnens ö, medan hans mamma arbetar i en annan stad, men som i stället bestämmer sig för att använda sin sista sommar innan puberteten för att undersöka vad livet egentligen går ut på. För att ta reda på svaren till de allra viktigaste frågorna. Vem hans farsa egentligen är. Om änglar tekniskt sätt kan flyga. Och om det existerar någon annan än han själv.
Vi får följa Reine medan han driver runt i Stockholm under en extremt het sommar. När han får jobb på en ateljé där de textar begravningsband, när han hakar på ett ambulerande teatersällskap och när han hänger med livsfarliga raggare och träffar den änglalika Nora. Vi får följa honom genom hans upptäcktsfärd i vuxenvärlden – en värld som både lockar och avskräcker. Och vi får framför allt följa hans vindlande tankar om som spänner över det mest triviala till de stora frågorna, de om livet och döden och själva existensen.
Författaren och psykologen Jenny Jägerfeld samtalar med psykologen Jonas Mosskin om Reine och hans värld. Denna gång sker samtalet i samarbete med Stockholm läser.
Plats: Kulturhuset, 17.30
Fri entré
Varmt Välkomna!
Psykologer läser böcker böcker – Egenmäktigt Förfarande
12 februari var det premiär på Psykologer läser böcker på Teater Brunnsgatan Fyra, där samtalen kommer äga rum i fortsättningen. Det var utsålt och en mycket engagerad publik som kom och diskuterade med mig och Jenny Jägerfeld. Då analyserades Egenmäktigt Förfarande av Lena Andersson, en mästerlig roman som vann Augustpriset 2013. Boken är en roman om kärlek där huvudpersonen Ester Nilsson en 30-årig kvinna och poet blir förälskad i Hugo Rask, en medelålders upphöjd konstnär. Konstnären Iris Smeds läste högt och delade själv med sig av sina perspektiv från en hierarkisk konstvärld där det främst är männen som geniförklaras. Det blev en levande, böljande diskussion där sympatierna ömsom gick till Ester Nilsson, ömsom till Hugo Rask. Att Ester Nilsson inte enbart är ett offer utan också en förövare och en aktör i berättelsen växte fram under kvällen. Stort tack till alla som kom och deltog.
Psykologer läser böcker stöds av Psykologförbundet och Modern Psykologi.
PS: Vill du få utskick via e-post från Psykologer läser böcker? Skicka ett mail till jonas(at)mosskin.se Eller gå med i Psykologer läser böcker på Facebook.
Om döden – krönika i Modern psykologi (nr 7/2013)
För en tid sedan skrev jag en krönika i Modern Psykologi (nr 7/2013) om döden och hur barn ibland kan hjälpa vuxna att hantera en sorgeprocess. Här är texten.
***
När jag var nio år dog min farfar. Vi bodde i Jämtland och min pappa åkte ner till Stockholm dagarna innan. På en vecka dog han av lunginflammation, tarmvred och något mer som jag inte minns. Han var en 86-årig farbror som såg uruselt, gick långsamt och åt ett konstigt brunt pulver varje morgon på en sked. Det var svårt att leka med farfar, men ibland brukade vi titta på Wimbledontennisen ihop. Jag önskade att han skulle vara en sån där härlig farfar som vissa kompisar hade, men det var han inte.
På morgonen när farfar dött ringde pappa och berättade. Jag grät, minns jag. Jag blev förvånad över att pappa inte grät och var utom sig. Men det var han inte. Jag sade direkt att jag ville åka ner och titta på farfar. Det ville min bror Johannes också. Vi ville båda träffa honom. Sist vi sett honom var en sommardag när vi åkte buss på Strandvägen. Då kunde han gå med käpp, men nu var han borta. Död. Pappa lät förbryllad. Titta på farfar, han var ju död. Mamma förstod. Vi ville ta avsked.
Några dagar senare var vi i Stockholm. Pappas bror och vår kusin följde också med till bårhuset. Det var en solig höstdag och min bror plockade löv utanför för att lägga på farfar. Det var en mörkt svalt rum. I mitten låg farfar på en bår, klädd i en vit särk. Vi tittade. Kände och tog. Han var kall. Det var ett lik, men han såg fortfarande ut som farfar. Johannes lade löv på honom. Vi tog avsked. Jag minns att det kändes bra. Vi var där. Fick se honom. Förstå. Säga hejdå. Pappa har berättat att vi var 45 minuter i bårhuset och att både han och min farbror ville gå efter fem minuter, men att de stannade kvar för vår skull. Efteråt gick vi på kondis och åt prinsesstårta.
Min farfars önskan var att bli strödd för vinden på den bergssluttning i Dolomiterna där han hade vandrat varje sommar. Så en månad senare åkte vi allesammans till Italien. Två familjer och en änka. Vi hittade en brant åkersluttning i trakten med mäktiga berg i fjärran. Farfars aska låg i en brun pappkartong. Det var vindstilla så askan hamnade mest i en hög på åkern. Vi stod där en stund och pratade. Pappa spelade munspel. Det var ganska fint. När vi var färdiga, klarnade himlen upp och en jättelik bergstopp kom fram. Ett sublimt sken som hämtat från en Kaspar David Friedrich-målning.
Det här var länge min enda upplevelse av döden. Det var också ett barns behov av att ta farväl. Det var viktigt för mig och något jag alltid kommer att minnas. Döden är väldigt olika för oss människor. När min farfar dog, hjälpte vi barn de vuxna att förstå ritualernas betydelse för att vi som människor ska kunna härbärgera dödens oåterkallelighet. Något de vuxna var glada för efteråt. Barn förstår mer om döden än vad vi vuxna tror.
Jonas Mosskin är legitimerad psykolog, bloggare och skribent.