Författararkiv: jonasmosskin

Varför bryr sig inte människor om klimathotet? – föreläsning för Miljöpartiets riksdagsgrupp

Bild

I januari föreläste jag för Miljöpartiets riksdagsgrupp om psykologiska perspektiv på klimathotet. Det är intressant att trots allvaret i klimathotet och växthuseffektens accelerering, så verkar många människor ta det med ro. Det är som om vi själva inte är ansvariga för klimatet och de gemensamma globala utsläppen. Det finns många aspekter av detta och det behövs att fler psykologer och psykologiskt initierade krafter hjälper beslutsfattare, företag och myndigheter att utforma smarta system för att knuffa människor i rätt riktning. Det handlar om att skapa en tvingande ”default-kultur” som gör att de naturliga konsumentvalen och liksom små beteenden i vardagen blir mer ekologiskt hållbara. Idag gör vi val som sällan hänger ihop. Vi slutar att äta kött, köper en elbil, men reser till Thailand varje år. Den typen av irrationella beteenden måste vi ta på allvar om klimatfrågan ska kunna lösas.

Psykologerna Billy Larsson & Martha Cullberg Weston har skrivit en bra introduktion (Psykologtidningen nr 9/2013) till några av de kognitiva fällor och utmaningar som vi måste ta hänsyn till när det gäller mänskligt beteende. En annan bra översikt av 6 svårigheter med klimatfrågan och att väcka människors handlingskraft skriver David Roberts om på sin blogg. Det är en sammanfattning av en längre forskningsöversikt i Nature Climate ChangeClimate change and moral judgment,” av Ezra Markowitz och Azim Shariff, University of Oregon Psychology, där dessa psykologiska problem med klimathotet diskuteras. Artiklarna tar även upp hur man ska adressera människor för att få dem att ändra till mer klimatsmarta beteenden. Vi måste vara ödmjuka inför svårigheten att kommunicera svåra begrepp som resiliens, ekosystem, hållbarhet etc.

Erika Svensson, hållbarhetsansvarig på Ledarna är en annan person som startat ett viktigt arbete med att underlätta för ledare och organisationer att arbeta långsiktigt med hållbarhetsfrågor. Kika gärna på deras enkla vägledningar här. En bra introduktion till våra mänskliga utmaningar ger också Johan Rockström (chef på Stockholm Resilice Center) i en Ted Talks-föreläsning. Al Gores film An Inconvenient Truth är också en bra ingång till effektiv kommunikation om klimathotet.

Det är viktigt att komma ihåg att vi behöver arbeta på många plan samtidigt för att skapa ett hållbart samhälle. Såväl individ-, organisations- och systemnivå måste vägas in. En viktig slutsats i flera rapporter är att det som främst mobiliserar människor är vetskapen eller skulden att lämna en fördärvad planet till våra barn. Det vill ingen av oss och det bör därför vara en ingrediens i allt klimatarbete.

Vill du eller din organisation lära er mer om hur psykologi kan bli en del av hållbarhetsfrågor och klimatarbetet på lokal och global nivå.?Tveka inte att höra av dig till mig!

Facebook fyller 10 år – intervjuad av TV4 Nyheterna

BfqNmUVIYAE8rXv

4 februari blev jag intervjuad av TV4 Nyheterna med anledning av att Facebook fyller 10 år. Mycket har hänt sedan dess. Själv har jag varit med sedan sommaren 2007. Sociala nätverk har blivit en del av vårt vardagsliv, och vårt sociala ekosystem. Det är på många sätt en fantastiskt utveckling, då Facebook och andra sociala nätverk har gjort trösklarna lägre för att ta kontakt med ytliga bekanta. Samtidigt är det allt fler psykologiska studier som indikerar att vi blir nedstämda och mindre lyckliga av att vara för mycket på Facebook. Jag har tidigare varit tveksam till den typen av slutsatser men senaste året har det kommit några välgjorda studier som visat att människor jämför sig mer med andra och känner sig ensamma om man är för mycket på Facebook. Det är lätt att tro att alla andra lever perfekta liv, eftersom så många framhäver resor, middagar, fester, och positiva nyheter till sina kontakter. På grupp- och samhällsnivå leder det till att en förskönande och idealiserad bild av våra liv tar över. Vi blandar ihop att våra 300 bekanta på Facebook inte alla är i Thailand, bor i lyxiga lägenheter, har ett fantastiskt jobb och ser snygga ut. Alla gör och är inte detta samtidigt men vi lägger ihop alla dessa berättelser på sociala medier till en sammanhållen bild som vi jämför oss mot. Och då verkar ju just vårt liv, ganska mediokert.

PS: Den här studien visar på ett tydligt sätt hur vi blir mindre lyckliga av Facebook.

 

 

Psykologer tittar på film visar Cleo från 5 till 7 av Agnès Varda

cleo_07

6 februari är det säsongspremiär för Psykologer tittar på filmCinemateket i Stockholm. Cinemateket drar igång en serie filmer av den franske regissören Agnès Varda. Cleo som är sångerska väntar på ett provsvar från läkaren. Övertygad om att hon ska dö driver hon oroligt omkring i Paris under två timmar. Ångestfylld, vilsen och betraktande av livet. Agnès Vardas existentiella exposé följer kvinnan tätt inpå livet, i nära nog realtid. Ett tidlöst, feministiskt mästerverk i Nya Vågen-stil som dessutom låter Paris 60-tal flyta förbi. Visningen börjar kl. 18.00 på Filmhuset, Gärdet i Stockholm. Gäst är Malin Edlund, psykolog och jag är som vanligt moderator.

Varmt välkomna!

PS: Gå gärna med i Psykologer tittar på film på Facebook.

Terapi för kulturarbetare – erbjudande om halva priset

Bild

 

Foto: Joel Stockman

Jobbar man med kultur är det lätt att må dåligt. Kanske ännu lättare än om man tillhör verklighetens folk. Kulturarbetare har dessutom ofta sämre och mer osäkra inkomster. Eftersom jag brinner för kultur kommer jag att erbjuda halva priset för samtal/terapi till några fattiga kulturarbetare. Tipsa gärna konstnärer, författare, skådespelare eller någon annan om detta. Jag finns i Hornstull i Stockholm. Ring eller maila mig. jonas(at)mosskin.se eller 073-6505103

Psykologer tittar på film gör gästspel på Gtöeborgs Filmfestival visar Twin Sisters

Bild

För femte gången gör Psykologer tittar på film ett gästspel på Göteborgs Filmfestival. Den här gången visas norska dokumentären Twin Sisters. I filmen får vi följa den osannolika historien om två kinesiska enäggstvillingar som bortadopteras till en norsk respektive amerikansk familj. Barnen och familjerna försöker upprätthålla kontakten med kluvna känslor. En mycket starkt film som väcker frågor om anknytning, miljö och adoption. Gäst är Psykologen och skådespelaren Göran Parkrud. Moderator är Jonas Mosskin, psykolog.
Filmen visas i Göteborg 31 januari, kl. 10.00 och samtalet äger rum efteråt kl. 12.00.

Varmt välkomna!

Här är en trailer till filmen:
http://www.youtube.com/watch?v=Ol2et55jdxk

Söker du terapi i Hornstull?

Från och med 1 februari kommer jag att ta emot klienter för samtal och terapi på en privat praktik i Hornstull i Stockholm. Vill du komma i kontakt med mig eller är nyfiken på detta ber jag dig att maila jonas(at)mosskin.se eller ringa mig på 073-6505103. Jag kommer även att ha coachning med klienter om detta skulle vara intressant. Coachning kan ske i Hornstull men kan också vara på annan plats som vi kommer överens om. Mer info om detta inom kort.

PS: Jag kommer ge möjlighet till några kraftigt rabatterade terapier för klienter som jobbar med kultur och har dålig ekonomi.

Varför är det så svårt att göra lyckade sammanslagningar av organisationer?

Idag 7 Januari är jag intervjuad av SVT Kulturnyheterna om sammanslagningar av kulturinstitutioner. Här är en utförligare beskrivning av vad jag tror är viktigt när det gäller fusioner. Här ligger klippet uppe på SVT:s webbsida.

Sunt bondförnuft och idealism ligger ofta bakom sammanslagningar av organisationer. Om två företag som båda jobbar bra, blir en enhet skulle man väl kunna ta det bästa från båda organisationerna och bygga på detta, så blir den nya organisationen bättre. Eller?

Faktum är att forskningen visar att fusioner och då främst från näringslivet, inte leder till ett förbättrade resultat. Istället råder det motsatta. 70 % av alla fusioner leder INTE till önskat resultat. Den viktigaste förklaringen till detta är att 70 % av energin vid en sammanslagning läggs på strukturella och juridiska aspekter men dessa påverkar på sin höjd 30 % av de fel och problem som finns i den nya organisationen. Att man inte lyckas med fusionen handlar ofta om att man inte tar hänsyn och hanterar de kulturskillnader som råder i de två ursprungliga organisationerna. För ofta fokuserar man på besparingar och rationaliseringar men det är inte detta som skapar nytta, lönsamhet och glädje i den nya sammanslagna organisationen.

Ett vanligt fel är att man inte heller förbereder personalen och ledningen på fusionen tillräckligt mycket. Det krävs ofta långt och gediget förarbete för att lotsa personalen till en ny gemensam känsla i den nya organisationen. Det tar ofta lång tid och kräver också ofta erfarna konsulter som stöttar ledning, chefer och medarbetare för att tillsammans bygga det nya. Det kan ta flera år och är inget konstigt i det.

Utmaningen för ledningen och personalen är att hålla skapandet av det nya gemensamma i fokus och inte hamna i för mycket diskussioner om besparingsvinster. Det är ofta rationaliseringar och besparingar som fäller sammanslagningar. Få människor i en ny större organisation motiveras av att gå till jobbet och rationalisera (särskilt inte inom kultursektorn). På kort sikt kan såklart besparingar vara effektiva eller rationella men på lång sikt handlar det om att driva en ny vision och skapa en mission som kan mobilisera den nya organisationen, och det görs inte av många och långa rationaliseringsdiskussioner.

Det finns forskning som visar att organisationer ofta lägger krutet också på att ta sig an problemorienterande personer i personalen. Detta gör i sin tur att de individer som kan vara med och lyfta en organisation får mindre utrymme. Men resultatet att hela organisationen blir mindre motiverade och stämningen sämre. Därför bär man så långt det är möjligt ge kraft att driva organisationen framåt till de som är med på båten och dessa kan i sin tur entusiasmera andra i personalgruppen. Det gäller inte bara vid fusioner utan i stor utsträckning allt förändringsarbete i en organisation där man vill skapa en förändrad kultur och mer önskade beteenden.

Det är lätt att underskattar kraften i kulturkrockar. Det finns kulturkrockar överallt (klassikern i företaget är mellan produktions- och marknadsavdelning) och att alltför lite resurser läggs på att hantera de olika kulturernas historia, hantera de olika bilder och föreställningar man har av varandras uppdrag och organisation samt att man inte alltid tar hänsyn till respektive ursprungsorganisations särart vid en sammanslagning. I näringslivet handlar det ofta om att en större aktör köper upp en mindre aktör och då förväntas den mindre aktörens medarbetare ”anamma” den större partens organisationskultur. Detta är sällan en fungerande strategi. Om olika organisationskulturer inte benämns och hanteras professionellt (gärna med stöd av utomstående konsulter) är det lätt att två parallella kulturer lever vidare i många år, och att problembeteenden från båda två ursprungsorganisationerna ”lever vidare”. Så att det sämsta med två organisationer finns kvar och inte som man ju vill ta med sig det bästa från två aktörer till den nya organisationen.

När det gäller kulturinstitutioner finns det sällan några marknadsmässiga skäl att slå ihop två stora organisationer. Där handlar det istället ofta att låta personal och kulturskapare få ha så stor frihet som möjligt för att våga ta konstnärligt djärva beslut. Det behövs en lagom balans av styrning och ledning. Det är lätt att det blir för överorganiserat i stora byråkratiska organisationer, men det är också lätt hänt att det blir för löst och inte sammanhållande nog.

Det är också speciellt när det handlar om offentliga institutioner som slås samman. Det är inte självklart att effektivitet eller hög produktion är målet på samma sätt som i ett företag som producerar en produkt. Det bört sägas att det finns lite forskning om vad som händer när kulturinstitutioner eller för den delen offentliga institutioner (som sammanslagningen av KI och Huddinge Sjukhus t.ex.) fusioneras. Det görs lite forskning om detta, och följs ofta upp bristfälligt.

Avslutningsvis kan sägas att fusioner ofta leder till mycket stora kostnader initialt vid själva sammanslagningen och att eventuella ekonomiska vinster kommer långt senare och dessa är inte alltid så stora som man skulle vilja.

Referens: Marks & MErvis. Joing forces: Reaping the benefits of Mergers and Acquistions.

Om psykiatriska diagnoser i tv-serier – samtal med mig i P1-morgon

Image

23 december medverkade jag i Sveriges Radio och P1-morgon och talade om hur psykiatriska diagnoser skildras i kulturen och då särskilt i populära tv-serier. Här kan du höra klippet där jag medverkar och som börjar 39.50 in i programmet. För mig är hjältar med psykiatriska diagnoser mer komplexa och det gör dessa karaktärer mer intressanta. Dessutom kan hjältar med psykiatriska diagnoser göra att stigmatiseringen mot människor med psykiska problem minskar. Kan det bli mindre tabubelagt att tala om psykiska problem i samhället vore mycket vunnet. Kanske kan tv-serier leda till detta?

Psykiatriska diagnoser blir sprängstoff i tv-serier – essä i Psykologtidningen

BildBild

I senaste numret av Psykologtidningen (nr 10/2013) finns en essä, där jag analyserar hur psykiatriska diagnoser skildras i tv-serierna Bron och Homeland. I fokus står Saga Norén, på Länskriminalen i Malmö som antyds ha asberger syndrom. I Homeland är huvudpersonen CIA-agenten Carrie Mathison, hon har diagnosen bipolär sjukdom. Det går att läsa hela artikeln på Psykologtidningens hemsida.

Psykologer går på teater får Stockholmpremiär och inleder samarbete med Teater Brunnsgatan Fyra

Bild

Pressmeddelande:

Den 16 december är det premiär i Stockholm för Psykologer går på teater. Då spelar Johannes Brost den kritikerrosade föreställningen Limpan. Efter pjäsen blir det analys och samtal av pjäsen med psykologerna Jenny Jägerfeld och Jonas Mosskin samt med Teater Brunnsgatans konstnärliga ledare Martina Montelius.

Biljetter säljs på ticnet.se.

– Vi gillar att analysera människans olika komplexa sidor från ett psykologiskt perspektiv. För oss står anrika Teater Brunnsgatan Fyra för allvar och fördjupning av människor, och det ska bli jätteroligt att möta och samtala med deras engagerade publik, säger Jonas Mosskin och Jenny Jägerfeld.

Limpan är ursprungligen en roman av Allan Edwall, som Martina Montelius dramatiserat. I centrum står Limpan Lindberg. En ensam man som lider och kämpar mot sig själv och myndigheterna. Limpan är en absurd och bitvis komisk föreställning, om att vara man i en ångestfylld tillvaro.

Under 2014 blir det fler Psykologer går på teaterTeater Brunnsgatan Fyra.

”Jag vill bryta, vill ställa mig upp i den trånga salongen och försäkra mig om att alla verkligen förstår precis hur bra han är.” – Dagens Nyheter om Limpan.

För mer information, pressrelaterade frågor eller högupplösta bilder kontakta:
Linda Skugge, producent Teater Brunnsgatan Fyra, linda@brunnsgatanfyra.se, 073-380 75 33
Psykologen och författaren Jenny Jägerfeld, info@jennyjagerfeld.se, 070-474 43 64
Psykologen Jonas Mosskin, jonas@mosskin.se, 073-650 51 03