Kategoriarkiv: Okategoriserad

Debutanter, förläggare och lite Waltic

Bokhora tipsade om att Nöjesguiden i sitt senaste nummer intervjuat både debutanter och förläggare om vad som krävs för att lyckas som författare. En av fyra förläggare som man fört sammat till ett samtal var Petra König som är kollega till mig på Natur och Kultur. Hon är ansvarig för den skönlitterära utgivningen på förlaget. Det var en bra diskussion om varför man inte kan ge ut en pedofils manus eller Billy Butts memoarer. Nöjesguiden frågade även 30 proffstyckare om Sveriges bästa debutroman någonsin. Carolina Gynning röstade på Per Hagmans ”Cigarett”. Inte otippat vann Strindberg med ”Röda rummet”.

Imorgon söndag den 29 juni börjar Waltic, (Writer’s and Literary Translators´ International Congress) en stor litteraturfestival som samlar 600 författare, översättare och intellektuella från hela världen. Sveriges Författarförbund är med och arrangerar och huvudtemat på festivalen är ”Rätten att berätta”. Det mesta av Waltic verkar vara en intern branschangelägenhet men Kulturhuset, 00-tal och Stadsbiblioteket har en del arrangemang för allmänheten. Tisdag den 1 juli verkar vara mest spännande då börjar programmet kl. 15 på Stadsbibblan.

Många tårtor blir det

Jag har nu arbetat vid 22 tillfällen på Natur och Kultur och redan hunnit med 5 tårtor. I genomsnitt äter jag alltså tårta var 4,4 dag. Hela förlaget har samlats och mumsat tillsammans ofta under högtidliga sammankomster som pensionsavgångar, födelsedagar, giftermål och folk som byter jobb. Då har jag ändå inte räknat in praktikanter, vikarier och annat löst folk som bara anordnat avdelningsfika med glass, jordgubbar och dylikt när de slutat. Jag måste erkänna att jag är en smula förvånad.

Creativity Now på Södra Teatern

Imorgon onsdag den 18 juni anordnar trendmagasinet Tokion sitt första Creativity Now i Stockholm. Sedan 2002 har man arrangerat årliga konferenser. I år är första gången som evenemanget flyttar utanför New York. Under fyra timmar kommer man diskutera konst, mode och trender. Det verkar vara ett spännande initiativ även om två dagar innan midsommar inte är den bästa tidpunkten kanske. Creativity Now på Facebook. Biljetterna kostar 180 kr.

Här är hela programmet:

14.00 Anders Sjöstedt (Upplevelseindustrin) och Larry Rosenblum (Tokion) hälsar välkommen
14.10 Introduktion av Stefan Nilsson (Trendgruppen) och Heather Seccia (Tokion)
14.20 Panel: Konst & fotografi
Cilene Andréhn, Andréhn-Schiptjenko Gallery
Leigh Ledare, New York
Ulf Lundin, Stockholm

Matthew Stone, London
Moderator: Emelie Persson, SvT Arty/Kobra
15.30 Paus
16.00 Martin Renck/Pacemaker intervjuas av Chris Ambrose (Tokion)
16.30 Panel: Mode
Patrik Ervell, New York
Daniel Jackson/Surface 2 Air, New York
Axel Nyhage/The Local Firm, Stockholm
17.45 Stefan and Heather sammanfattar dagen
18.00 Slut

Kändisar går i gruppterapi

”Celebrity Rehab” heter en tv-serie på kanal 5 som jag fick ett tips av på jobbet idag. Ett gäng kändisar (Daniel Baldwin, Jeff ”Kenickie” Conaway, Jaimee Foxworth, Mary Carey, Birgitte Nielsen, Chyna) går i gruppterapi för att komma tillrätta med sina missbruk av kokain, alkohol, marijuna och lite allt möjligt. Dr Drew Pinsky har fått det smaskiga uppdraget att gräva och rota i problemen. Under ett antal sessioner på det privata behandlingscentret Pasadena Recovery Center ska de förhoppningsvis bli kvitt sina problem. Enligt uppgift är serien mer av dokusåpakaraktär än något seriöst försök att skildra gruppterapi. Intressant hur som helst att den här typen av program dyker upp. Om kändisarna kommer ur sina missbruk återstår att se. Det kanske slutar som för Robbie Williams som slutade supa och knarka och tvingade hela sin stab att spela Uno och dricka mineralvatten. Är det någon som har sett serien? Celebrity Rehab går på Kanal 5, onsdagar 22.25. Hittils har 5 av 10 avsnitt visats.

Till NY Times svarade Dr Drew på den massiva kritiken mot programmet:
”Jag har en ganska stark etisk kompass. Det är därför jag kan balansera på den här linjen.”

Undrar om alla håller med honom?

Mer om husrivningar och bygglov

Igår skrev jag om svårigheterna att få bygglov för palestinier på Västbanken. Samtidigt berättar Rapport att nya israeliska bosättningar ska byggas i Har Homa och Pisgat Zeev i de arabiska delarna av Östra Jerusalem. Sammanlagt 884 bostäder. Och idag skriver Michel Winiariski i DN om familjen Sobeahs hem som förstördes av israeliska arméns schaktmaskiner. Enligt DN har 18 000 palestinska hus förstörts på Västbanken sedan 1967 och ytterligare 22 000 står på ”dödslistan” med rivningsorder. Det måste kännas tungt att dessutom betala rivningskostnaden på 90 000 kronor för ens eget hus, vilket familjen Sobeah förväntas betala. Det påminner mig om när jag parkerade bilen på lastzon och fick betala böter dels för felparkeringen men även för att bilen fraktats bort till en parkering. Bortfraktningen hade inte jag beordrat.

PS: Läs Johannes Mosskins utförliga beskrivning av bygglovsproblematiken.

Det är inte lätt att få bygglov

När min flickvän sommarjobbade på Stadsbyggnadskontoret i en välbärgad Stockholmskommun med villaprägel blev det mycket prat om alla bygglov och överklaganden. Större delen av arbetet bestod av att administera alla grannar som överklagade på varandra. Kommunen hade en tillåtande attityd som antingen berodde på arbetsbördan eller en uppgienhet inför hela-havet-stormar-situationen. Grundbulten i den svenska offentlighetsprincipen och demokratin verkar bestå i rätten att få anmäla, och överklaga olika lokalpolitiska beslut. Sedan vidtar oändliga utredningar att bereda alla dessa ärenden. Vi började leka med tanken på att det skulle vara en mindre avgift för att göra överklaga ett beslut. 300 – 500 kr kanske skulle kanske räcka för att minska det rättshaveristiska inslaget i vår demokrati. Och göra det möjligt för kommuner och planerade att faktiskt hinna med att arbeta långsiktigt.

Om det klagas i Sverige på svårigheterna att få bygglov är det ingenting mot situationen på Västbanken. Johannes Mosskin skriver om exploateringen på Västbanken. Den israeliska organisationen Peace Now har kartlagt hur många israeler och palestinier som får bygglov. Uppgifterna kommer från det israeliska försvarsministeriet:

Antal palestinska ansökningar om bygglov: 1,624

Antal godkända ansökningar av dessa: 91

Detta ger att ca 94% av alla palestinska ansökningar får avslag. Bland dessa inkluderas utbyggnader av hus på egen mark och infrastruktursatsningar såsom upprustning av vägar och anslutning till el- och vattenledningsnät. Intressant i sammanhanget är att israeliska bosättare under samma period byggde inte mindre än 18,472 bo-enheter inom samma område (enligt internationell rätt är all transfer av ockupationsmaktens civilbefolkning till ockuperat område förbjuden).

94 %:s avslag låter värre än genomsnittet i Sverige. Johannes fortsätter:

Svårigheten att få bygglov leder till att många människor bygger utan tillstånd, dock med stor risk för demolering. Den Civila israeliska administrationen utfärdade under samma sju-årsperiod följande rivningsbeslut mot illegala byggnationer:

4,993 rivningsbeslut mot palestinier. Av dessa hade 1,663 dvs. 33% verkställts när undersökningen avslutades. Under samma period utfärdades 2,900 rivningsbeslut mot israeliska bosättare varav 199, dvs. ca 7%, genomfördes. Siffrorna ger att för varje byggnadslov utfärdat till palestinier inom område C får 55 andra byggnader beslut om rivning.

Orättvist, känns som ett för milt omdöme.

Dramalabbet gör samtidsrevy om 1998-2008

Imorgon söndag, kl. 16 är det sista chansen att se Dramalabbets jubileumsrevy. Under fem kvällar i maj har de firat att teatern funnits och spelat nyskriven dramatik i tio år. Jubileumsrevyn består av tio kortare nummer där tio dramatiker som skrivit för Dramalabbet fick varsitt år att utgå ifrån. Vad har hänt de senaste tio åren? Jag har märkbart svårt innan föreställningen att dra mig till minnes någonting annat än Göteborgskravallerna och 9/11. Men när väl 1998 börjar och jag slussas tillbaka till Lewinskyskandalen så börjar jag minnas. Och så fortsätter det. Milleniumhysterin, Astrid Lindgrens död, Ingmar Bergman, hatet mot Göran Persson inför valet 2006 och Sarkozys sluddrande ansikte på en presskonferens efter en lite för lång lunch med Putin. Däremellan kommer husbandet och Monica Lewinsky in som konferencier och blir en bro mellan de olika händelserna. De fyra skådisarna återkommer vilket gör att det skapas en länk mellan varje år. Löwenberg gör en skrämmande lik döden från ”Sjunde inseglet” och förvandlas sedan till en ännu otäckare Putin. Det är grymt bra. Det är högt och lågt, seriöst och flamsigt. Personligt och allmängiltigt på en och samma gång. Maja Salomonsson har gjort ett bra jobb att få ihop regin. Det fanns många fallgropar att gå i men istället lyfter pjäsen gång på gång. 2003 blir ett underbart nummer där några karaktärer ur Astrid Lindgrens värld super sig fulla i en förort. Eva, Ida och Annika är alla svikna tonåringar och suckar över Madicken, Emil, Pippi och Tommys snedsteg. Djärvt men kul.

SvD hade en fin recension efter premiären. DN hade också en uppskattande anmälning. Recensenten Ingegärd Waranperä talar om en särskild Dramalabbetdramatik, vilket jag instämmer i. Jag har följt Dramalabbet under snart fem år och sätt de flesta föreställningarna. Det blir hela tiden bättre och det känns angeläget att de fortsätter att knuffa fram nya talanger. Det finns få ställen där unga dramatiker, skådespelare och regissörer kan experimentera. Jubileumsrevyn skulle verkligen kunna gästspela på andra scener i stan eller ute i landet och berätta en subjektiv version av vår samtidshistoria.

Ian Buruma till stan samt realease för ALT

På onsdag 28/5 kommer journalisten och författaren Ian Buruma till Kulturhuset och Internationell Författarscen. Buruma är holländare och har skrivit mycket för NY Review of Books. Han skrev en fantastisk essä i höstas om filmaren Werner Herzogs förhållande till vildmarken, ensamheten och det extrema. Några lösryckta citat från artikeln finns här. Annars DN:s förkortade version men läs hellre ursprungsessän. Buruma är aktuell med boken ”Occidentalism”. Den handlar om fiendens syn på Västerlandet. Boken vänder på perspektivet som Edward Saids presenterade i sin banbrytande bok ”Orientalism”. Där beskrev Said Västerlandets mytiska och fördomsfulla syn på Orienten. Orientalism är en av mina starkaste läsupplevelser någonsin. På Kulturhuset samtalar Buruma med förläggaren Björn Linnell. I höst utkommer dessutom Burumas ”Mordet i Amsterdam” på svenska. Den som handlar om mordet på Theo van Gogh.

På onsdag är det även realease för en ny tidskrift. Det är bokförlaget Atlas som skapat ALT (Atlas Litterära Tillägg). Kl. 18 börjar uppläsningar och mingel på gamla Ugglan, Närkesgatan 8. Via Bokhora kan man få en drinkbiljett. När inte BLM finns längre och OEI fortsätter att ge ut en elitistisk tidning som är tjock som Bibeln så finns onekligen ett utrymme för någon. Om man gör det bra. Vassa Eggen kommenterar innehållet här.

Bord 400 firade 11 år

I elva år har Peter Kihlgård, Johan Pettersson och ett gäng andra författare och ätit lunch på Sturehof. Varje vecka vid samma bord har ensamma kulturarbetare träffat andra i samma situation, skvallrat och snackat skit. En av bord 400:s medlemmar har varit min pappa, så några gånger har jag hängt med. Oftast har det varit när jag inne i en period ”in between things”. Varje vecka brukar man rita en teckning på vad sällskapet ska äta nästa vecka.

Förra helgen bjöd Sturehof och Kihlgård alla som någonsin varit på fredagsluncherna på en eftermiddagsbrunch som flöt vidare in i kvällen. Jag sänkte medelåldern betänkligt men var glad för det. Ett 50-tal kulturcreddiga typer minglade tillsammans. Men om sanningen ska fram så har väl de flesta passerat toppen av sina karriärer. Men de brydde sig ingen om. Stämningen var anspråkslös och en smula bakfull. Sturehof serverade traditionsenligt husmanskost. Krogen hade samma dag en helsidesannons i DN för att fira bord 400. En smula kryptiskt kan jag tycka. Undrar hur många som förstod vad de handlade om. Men det hade säkert Sturehof råd med.

Kvartersbion och Royal (Gbg) byter ägare

Filmnyheterna rapporterade igår att Kvartersbion byter ägare. Efter 34 år lämnar René Reiss över verksamheten till Folkets Hus och Parker. Från den 1 juni övertar man driften. Det är verkligen ett välbehövligt skifte att Kvartersbion får en annan profil. Hur gärna jag har velat stödja Reiss har det varit för sunkigt och kallt vintertid att sitta i salongen. Foajén är ju som en Roy Andersson-film så med lite uppfräschning här och där så kommer det bli hippast i stan.

Det finns en oerhörd potential att göra stället till en knutpunkt för cineaster och proggprettokids. Att inte slaviskt hålla sig till en filmrepertoar tror jag är vettigt. Specialvisningar, förhandvisningar, föredrag, restaurang & café, kringaktiviteter, minifestivaler, debatter etc. Allt är möjligt om man bara är visionär. Kvartersbion har potential att vara ett kulturhus i miniatyr. Hoppas att Gunno Sandahl tänker tillräckligt järvt. Så här säger Sandahl till Filmnyheterna angående övertagandet:

Gunno Sandahl, kulturchef på FHP, hade ni konkurrens om övertagandet av dessa biografer?

– Ja det var många både i Göteborg och i Stockholm som var intresserade. Men både bostadsrättsföreningen som äger Royal och René Reiss månade om att biografverksamheten skulle fortsätta. Royal har dessutom ett kulturhistoriskt värde.

Är det inte svårt att driva singelbiografer?
– Jo, vissa hävdar att det är omöjligt. Men Royal och Kvartersbion blir dels kvalitetsfilmsbiografer som är anslutna till Europa Cinemas, dels eventbiografer som ska visa till exempel opera, andra digitala sändningar, ha stor inriktning på barn- och ungdomsverksamhet, skolbio och föreläsningar. Våra operasändningar har ju blivit en succé.

Det låter som att Sandahl är på rätt spår. Återstår att se om Folkets Hus och Parker förstår att det är skillnad på bygdegården i Ytterhogdal och en biograf i Streetland.

Jonas Mosskin

Psykologi – Politik – Kultur