Kategoriarkiv: Psykologi

Psykologer läser böcker böcker – Egenmäktigt Förfarande

BgWFZtDIYAAsKcq9789127136991

12 februari var det premiär på Psykologer läser böcker på Teater Brunnsgatan Fyra, där samtalen kommer äga rum i fortsättningen. Det var utsålt och en mycket engagerad publik som kom och diskuterade med mig och Jenny Jägerfeld. Då analyserades Egenmäktigt Förfarande av Lena Andersson, en mästerlig roman som vann Augustpriset 2013. Boken är en roman om kärlek där huvudpersonen Ester Nilsson en 30-årig kvinna och poet blir förälskad i Hugo Rask, en medelålders upphöjd konstnär. Konstnären Iris Smeds läste högt och delade själv med sig av sina perspektiv från en hierarkisk konstvärld där det främst är männen som geniförklaras. Det blev en levande, böljande diskussion där sympatierna ömsom gick till Ester Nilsson, ömsom till Hugo Rask. Att Ester Nilsson inte enbart är ett offer utan också en förövare och en aktör i berättelsen växte fram under kvällen. Stort tack till alla som kom och deltog.

Psykologer läser böcker stöds av Psykologförbundet och Modern Psykologi.

PS: Vill du få utskick via e-post från Psykologer läser böcker? Skicka ett mail till jonas(at)mosskin.se Eller gå med i Psykologer läser böcker på Facebook.

Varför bryr sig inte människor om klimathotet? – föreläsning för Miljöpartiets riksdagsgrupp

Bild

I januari föreläste jag för Miljöpartiets riksdagsgrupp om psykologiska perspektiv på klimathotet. Det är intressant att trots allvaret i klimathotet och växthuseffektens accelerering, så verkar många människor ta det med ro. Det är som om vi själva inte är ansvariga för klimatet och de gemensamma globala utsläppen. Det finns många aspekter av detta och det behövs att fler psykologer och psykologiskt initierade krafter hjälper beslutsfattare, företag och myndigheter att utforma smarta system för att knuffa människor i rätt riktning. Det handlar om att skapa en tvingande ”default-kultur” som gör att de naturliga konsumentvalen och liksom små beteenden i vardagen blir mer ekologiskt hållbara. Idag gör vi val som sällan hänger ihop. Vi slutar att äta kött, köper en elbil, men reser till Thailand varje år. Den typen av irrationella beteenden måste vi ta på allvar om klimatfrågan ska kunna lösas.

Psykologerna Billy Larsson & Martha Cullberg Weston har skrivit en bra introduktion (Psykologtidningen nr 9/2013) till några av de kognitiva fällor och utmaningar som vi måste ta hänsyn till när det gäller mänskligt beteende. En annan bra översikt av 6 svårigheter med klimatfrågan och att väcka människors handlingskraft skriver David Roberts om på sin blogg. Det är en sammanfattning av en längre forskningsöversikt i Nature Climate ChangeClimate change and moral judgment,” av Ezra Markowitz och Azim Shariff, University of Oregon Psychology, där dessa psykologiska problem med klimathotet diskuteras. Artiklarna tar även upp hur man ska adressera människor för att få dem att ändra till mer klimatsmarta beteenden. Vi måste vara ödmjuka inför svårigheten att kommunicera svåra begrepp som resiliens, ekosystem, hållbarhet etc.

Erika Svensson, hållbarhetsansvarig på Ledarna är en annan person som startat ett viktigt arbete med att underlätta för ledare och organisationer att arbeta långsiktigt med hållbarhetsfrågor. Kika gärna på deras enkla vägledningar här. En bra introduktion till våra mänskliga utmaningar ger också Johan Rockström (chef på Stockholm Resilice Center) i en Ted Talks-föreläsning. Al Gores film An Inconvenient Truth är också en bra ingång till effektiv kommunikation om klimathotet.

Det är viktigt att komma ihåg att vi behöver arbeta på många plan samtidigt för att skapa ett hållbart samhälle. Såväl individ-, organisations- och systemnivå måste vägas in. En viktig slutsats i flera rapporter är att det som främst mobiliserar människor är vetskapen eller skulden att lämna en fördärvad planet till våra barn. Det vill ingen av oss och det bör därför vara en ingrediens i allt klimatarbete.

Vill du eller din organisation lära er mer om hur psykologi kan bli en del av hållbarhetsfrågor och klimatarbetet på lokal och global nivå.?Tveka inte att höra av dig till mig!

Facebook fyller 10 år – intervjuad av TV4 Nyheterna

BfqNmUVIYAE8rXv

4 februari blev jag intervjuad av TV4 Nyheterna med anledning av att Facebook fyller 10 år. Mycket har hänt sedan dess. Själv har jag varit med sedan sommaren 2007. Sociala nätverk har blivit en del av vårt vardagsliv, och vårt sociala ekosystem. Det är på många sätt en fantastiskt utveckling, då Facebook och andra sociala nätverk har gjort trösklarna lägre för att ta kontakt med ytliga bekanta. Samtidigt är det allt fler psykologiska studier som indikerar att vi blir nedstämda och mindre lyckliga av att vara för mycket på Facebook. Jag har tidigare varit tveksam till den typen av slutsatser men senaste året har det kommit några välgjorda studier som visat att människor jämför sig mer med andra och känner sig ensamma om man är för mycket på Facebook. Det är lätt att tro att alla andra lever perfekta liv, eftersom så många framhäver resor, middagar, fester, och positiva nyheter till sina kontakter. På grupp- och samhällsnivå leder det till att en förskönande och idealiserad bild av våra liv tar över. Vi blandar ihop att våra 300 bekanta på Facebook inte alla är i Thailand, bor i lyxiga lägenheter, har ett fantastiskt jobb och ser snygga ut. Alla gör och är inte detta samtidigt men vi lägger ihop alla dessa berättelser på sociala medier till en sammanhållen bild som vi jämför oss mot. Och då verkar ju just vårt liv, ganska mediokert.

PS: Den här studien visar på ett tydligt sätt hur vi blir mindre lyckliga av Facebook.

 

 

Psykologer tittar på film visar Cleo från 5 till 7 av Agnès Varda

cleo_07

6 februari är det säsongspremiär för Psykologer tittar på filmCinemateket i Stockholm. Cinemateket drar igång en serie filmer av den franske regissören Agnès Varda. Cleo som är sångerska väntar på ett provsvar från läkaren. Övertygad om att hon ska dö driver hon oroligt omkring i Paris under två timmar. Ångestfylld, vilsen och betraktande av livet. Agnès Vardas existentiella exposé följer kvinnan tätt inpå livet, i nära nog realtid. Ett tidlöst, feministiskt mästerverk i Nya Vågen-stil som dessutom låter Paris 60-tal flyta förbi. Visningen börjar kl. 18.00 på Filmhuset, Gärdet i Stockholm. Gäst är Malin Edlund, psykolog och jag är som vanligt moderator.

Varmt välkomna!

PS: Gå gärna med i Psykologer tittar på film på Facebook.

Varför är det så svårt att göra lyckade sammanslagningar av organisationer?

Idag 7 Januari är jag intervjuad av SVT Kulturnyheterna om sammanslagningar av kulturinstitutioner. Här är en utförligare beskrivning av vad jag tror är viktigt när det gäller fusioner. Här ligger klippet uppe på SVT:s webbsida.

Sunt bondförnuft och idealism ligger ofta bakom sammanslagningar av organisationer. Om två företag som båda jobbar bra, blir en enhet skulle man väl kunna ta det bästa från båda organisationerna och bygga på detta, så blir den nya organisationen bättre. Eller?

Faktum är att forskningen visar att fusioner och då främst från näringslivet, inte leder till ett förbättrade resultat. Istället råder det motsatta. 70 % av alla fusioner leder INTE till önskat resultat. Den viktigaste förklaringen till detta är att 70 % av energin vid en sammanslagning läggs på strukturella och juridiska aspekter men dessa påverkar på sin höjd 30 % av de fel och problem som finns i den nya organisationen. Att man inte lyckas med fusionen handlar ofta om att man inte tar hänsyn och hanterar de kulturskillnader som råder i de två ursprungliga organisationerna. För ofta fokuserar man på besparingar och rationaliseringar men det är inte detta som skapar nytta, lönsamhet och glädje i den nya sammanslagna organisationen.

Ett vanligt fel är att man inte heller förbereder personalen och ledningen på fusionen tillräckligt mycket. Det krävs ofta långt och gediget förarbete för att lotsa personalen till en ny gemensam känsla i den nya organisationen. Det tar ofta lång tid och kräver också ofta erfarna konsulter som stöttar ledning, chefer och medarbetare för att tillsammans bygga det nya. Det kan ta flera år och är inget konstigt i det.

Utmaningen för ledningen och personalen är att hålla skapandet av det nya gemensamma i fokus och inte hamna i för mycket diskussioner om besparingsvinster. Det är ofta rationaliseringar och besparingar som fäller sammanslagningar. Få människor i en ny större organisation motiveras av att gå till jobbet och rationalisera (särskilt inte inom kultursektorn). På kort sikt kan såklart besparingar vara effektiva eller rationella men på lång sikt handlar det om att driva en ny vision och skapa en mission som kan mobilisera den nya organisationen, och det görs inte av många och långa rationaliseringsdiskussioner.

Det finns forskning som visar att organisationer ofta lägger krutet också på att ta sig an problemorienterande personer i personalen. Detta gör i sin tur att de individer som kan vara med och lyfta en organisation får mindre utrymme. Men resultatet att hela organisationen blir mindre motiverade och stämningen sämre. Därför bär man så långt det är möjligt ge kraft att driva organisationen framåt till de som är med på båten och dessa kan i sin tur entusiasmera andra i personalgruppen. Det gäller inte bara vid fusioner utan i stor utsträckning allt förändringsarbete i en organisation där man vill skapa en förändrad kultur och mer önskade beteenden.

Det är lätt att underskattar kraften i kulturkrockar. Det finns kulturkrockar överallt (klassikern i företaget är mellan produktions- och marknadsavdelning) och att alltför lite resurser läggs på att hantera de olika kulturernas historia, hantera de olika bilder och föreställningar man har av varandras uppdrag och organisation samt att man inte alltid tar hänsyn till respektive ursprungsorganisations särart vid en sammanslagning. I näringslivet handlar det ofta om att en större aktör köper upp en mindre aktör och då förväntas den mindre aktörens medarbetare ”anamma” den större partens organisationskultur. Detta är sällan en fungerande strategi. Om olika organisationskulturer inte benämns och hanteras professionellt (gärna med stöd av utomstående konsulter) är det lätt att två parallella kulturer lever vidare i många år, och att problembeteenden från båda två ursprungsorganisationerna ”lever vidare”. Så att det sämsta med två organisationer finns kvar och inte som man ju vill ta med sig det bästa från två aktörer till den nya organisationen.

När det gäller kulturinstitutioner finns det sällan några marknadsmässiga skäl att slå ihop två stora organisationer. Där handlar det istället ofta att låta personal och kulturskapare få ha så stor frihet som möjligt för att våga ta konstnärligt djärva beslut. Det behövs en lagom balans av styrning och ledning. Det är lätt att det blir för överorganiserat i stora byråkratiska organisationer, men det är också lätt hänt att det blir för löst och inte sammanhållande nog.

Det är också speciellt när det handlar om offentliga institutioner som slås samman. Det är inte självklart att effektivitet eller hög produktion är målet på samma sätt som i ett företag som producerar en produkt. Det bört sägas att det finns lite forskning om vad som händer när kulturinstitutioner eller för den delen offentliga institutioner (som sammanslagningen av KI och Huddinge Sjukhus t.ex.) fusioneras. Det görs lite forskning om detta, och följs ofta upp bristfälligt.

Avslutningsvis kan sägas att fusioner ofta leder till mycket stora kostnader initialt vid själva sammanslagningen och att eventuella ekonomiska vinster kommer långt senare och dessa är inte alltid så stora som man skulle vilja.

Referens: Marks & MErvis. Joing forces: Reaping the benefits of Mergers and Acquistions.

Psykologer tittar på film gör förhandsvisning av Lisa Langseths film Hotell

Bild

Onsdag 11 september gör Psykologer tittar på film en exklusiv förhandsvisning av Lisa Langseths film Hotell (biopremiär 4 okt), på biograf Sture i Stockholm.

Langseth är tillbaka med en ny film efter hennes hyllade debut Till det som är vackert. I Hotell möter vi Erika (Alicia Vikander) en framgångsrik kvinna med kontroll över sitt liv. Men ett trauma får hennes tillvaro att rämna. Det perfekta livet betyder ingenting längre och hon kan inte styra känslorna. För att få tillbaka fotfästet börjar hon gå i gruppterapi. Där kommer plötsligt tankarna upp. Vore det inte skönt att få vara någon annan en stund? Att ta semester från sig själv? Att ta in på hotell. Gruppens utveckling på hotell efter hotell är en tragikomisk berättelse om några människor som kämpar för att komma vidare eller åtminstone agera ut sina trauman.

Efter filmen följer som vanligt analys och diskussion. Till samtalet kommer regissören Lisa Langseth och Jenny Jägerfeld, psykolog och författare. Moderator är psykologen Jonas Mosskin.

Visningen börjar kl. 19.00 på biograf Sture, Birger Jarlsgatan 41A. Filmen är 1,5 h och efter samtalet blir det bar och efterhäng med oss på restaurang Vurma, tvärs över gatan. Förhandsvisningen är gratis men du måste osa till psykfilm@gmail.com senast 7 september. Begränsat antal platser.

Varmt Välkomna!

Jonas Mosskin & Åsa Maj Jonzon, Psykologer tittar på film i samarbete med TriArt Film.

PS: Mer info på www.psykfilm.com. Gå gärna med i Psykologer tittar på film på Facebook. Här är också en trailer till Hotell.

Övrigt: Psykologer tittar på film fortsätter hösten som vanligt på Cinemateket i Stockholm i höst. 18 september visas Taxi Driver (1976) av Scorcese. 24 oktober Du Levande (2007) av Roy Andersons samt 21 november visas då Fellinis Roma (1972) analyseras.

Psykologer ser på Konst gör specialvisning på Wanås

Bild
Psykologer ser på Konst gör specialvisning på Wanås

Lördag 17 augusti gör Psykologer ser på konst ett gästspel på Wanås i Skåne. Då blir det en specialvisning med psykologen Jonas Mosskin och Wanås verksamhetschef och konstnärliga ledare Elisabeth Millqvist. Publiken är som vanligt välkommen att diskutera analysera konsten tillsammans med dem. I fokus för visningen står konstnären Jeppe Hein som är aktuell i år på Wanås. Hans projekt ”A smile for you” kretsar kring lycka. Visningen börjar kl, 14 och entré är 50 kr.Psykologer ser på konst genomför ateljébesök hos konstnärer och gör psykologiska visningar av aktuella utställningar och konstnärer, bland annat på Wanås och Bonniers Konsthall. Mer information på www.psykkonst.se.

Varmt välkomna!

PS: 18-19 augusti är det urpremiär för Psykologer går på teater, som gör ett gästspel på Malmöfestivalen. Två enaktare ”Den största av dom största” samt ”Hon finns inte med på fotografiet” analyseras av psykologerna Jenny Jägerfeld och Jonas Mosskin tillsammans med publiken.

Jonas Mosskin, ny i styrelsen för Föreningen Psykisk Hälsa

ph-logga-500px-C1

Igår var det årsmöte och då blev det klart att jag blir ny styrelsemedlem i Föreningen för Psykisk Hälsa.

– Det känns roligt att få vara med och bidra och utveckla en traditionsrik förening som samtidigt satsat de senaste åren på flera viktiga och nyskapande projekt.

Sedan 2012 driver Psykisk Hälsa såväl Äldretelefonen som en suicidpreventiv webbplats: Självmordsupplysningen där många unga vuxna dagligen kan chatta med volontärer, blogga och få stöd och uppmuntran via mailsvar av professionella.

– Vi lever i en föränderlig medievärld där unga människor vanor på nätet gör det livsviktigt att möta dagens människor där de befinner sig. Jag hoppas särskilt kunna vara med att utveckla Självmordsupplysningen som är ett innovativt projekt och som andra samhällsaktörer kan inspireras av.

Förutom jag valdes även Lars Dencik, professor i socialpsykologi och psykologstudenten Petronella Lindholm in i styrelsen.

 

Psykologer ser på konst gör gästspel på Exercishallen i Östersund

TEASER_M_TEXT_WEB

Psykologer ser på konst är äntligen tillbaka!

27 april gör vi ett gästspel på Exercishallen Norr i Östersund. Konstnären och illustratören Helene Gedda har gjort en interaktiv utställning ”Ursäkta men herrn måste dö”. Gedda beskriver själv utställningen som:

”en uppriktig berättelse på 700 kvm om avundsjukans olika uttryck där jag beskriver min resa med att komma över och begrava min egen avundsjuka.”

Såväl text, bild, ljud och performance blandas. På vernissagen kommer Jonas Mosskin att delta och göra en psykologisk tolkning av utställningen och avundsjukans olika nivåer av begär. Konstnären själv är närvarande som dialogpartner, vittne och störningsmoment.

Det skall bli kul att återvända till mina hemtrakter i Jämtland och möta konstpubliken i Östersund. Vernissagen börjar kl. 14.00 och Psykologer ser på konst gör visning kl. 15.00. På Excercishallen Norr (tidigare Färgfabriken Norr), Infanterigatan 30, i Östersund.

Varmt välkomna!

PS: Psykologer ser på konst gör även en psykologisk guidning 29 maj på Bonniers Konsthall i Stockholm. Då är det konstnären Jeppe Hein som står i centrum. Psykologer ser på konst på Facebook.

 

Vem är publiken? – jag gör gästspel i annorlunda teaterpjäs

Bild

Nästa vecka har en märklig teaterföreställning premiär på Stockholms Stadsteater. Tatu Hämäläinens och Tora von Platen har skapat en föreställningen Vem är publiken? som är interaktiv och ändrar sig efterhand. Till varje föreställning inbjuds en gästexpert. Tisdag 23 april är jag inbjuden som gäst, kommentator och publik. Någonstans mitt i ska jag äntra handlingarna och gissningsvis sker då något i mötet mellan ensemblen, mig och publiken. För oss psykologer som har kontrollbehovet inpräntat i ryggmärgen blir det här en utmaning. Jag tänker mig det hela som en slags antiteater. Lite kul i sammanhanget är att bli inbjuden till Stadsteatern just nu, efter att offentligt kritiserat sammanslagningar och visioner. Eller så är det kanske just därför jag blivit Inbjuden. Hur som helst. Kanske ses vi där?

Så här presenteras föreställningen:

VEM ÄR PUBLIKEN?
– Jag har sett två tre pjäser i mitt liv som berört mig.
– I en teaterföreställning är det så uppenbart att det är fejk.
– Pjäser man inte förstår riktigt tycker jag om.
– Teater ska vara roligt att se på.
– Jag vill känna mig intelligent, att jag förstår vad det handlar om.
– Jag är en del i att teatern existerar.

Vem är publiken? är en halsbrytande blandning av party, föreläsning, dokumentärteater och socialt experiment. Varje besökare ges möjlighet att aktivt delta i kvällens händelser och ingen föreställning blir den andra lik. Förbered dig på en kväll där du som publik står i fokus.  (och ja, det är interaktivt. Men inget farligt eller obehagligt kommer att hända.
Och vi bjuder på fika!).