Etikettarkiv: kultur

Kulturfredag om att ”alla går i terapi”.

”Alla går i terapi” påade Kulturfredag och tog upp kopplingen mellan kultur och terapi. Det här är mina tankar i ämnet som jag utvecklat som gäst om inte redaktionen ändrat sig angående min medverkan. Precis som MarieLouise Samuelsson tog upp i DN så är det ett intressant och udda ämne. Men utgångspunkten känns märklig. Istället för att göra en program som undersöker hur filmare och författare påverkats av psykologi och av att själva gå i terapi, så gör man den journalistiskt enkelt för sig och hävdar att så är det. Det påstods att ”Alla går i terapi” och att det råder ”terapiboom”. Som om undersökandet i sig inte räckte för att göra ett program? Läs mer

Författarlunch på Natur & Kultur

nok_logo.gif

Jag hade äran att bli inbjuden till bokförlaget Natur & Kulturs författarlunch. En tillställning som gick i minglets tecken och som jag blev positivt överraskad av. Mestadels var det journalister från tidningar jag hållit i min hand liksom sådana jag aldrig hört talas om. Författarna Åsa Moberg, Anna Kåver & Åsa Nilsonne samt Johan Cullberg presenterade sina böcker som alla handlade om medmänsklighet om än i olika skepnader. Jag hamnade bredvid Sara och Ingemar från tidningen Vi. Ingemar undrade buttert hur många som kommit om förlaget inte bjudit på lunch. Vi enades om att hälften uteblivit. Här kommer en liten resumé om böckerna. Läs mer

Höstens program för Psykologer tittar på film

200px-grizzly_man_poster.jpg

Så har äntligen höstens program för Psykologer tittar på film tagit form. Filmvisningarna är på Street på onsdagar och börjar 19.30 med efterföljande diskussion.

12 september visar jag ”Grizzly Man” (USA, 2005) av Werner Herzog. Det är en dokumentär om Timothy Treadwell som älskade björnar mer än människor. En kärlek som blev ödesdiger. Gäst är psykiatern David Eberhard som jobbar som överläkare på St Görans Sjukhus psykiatriska akutmottagning. Han har skrivit en uppmärksammad bok, ”I trygghetsnarkomanernas land”.

3 Oktober blir det ”Att vara och ha” (FRA, 2002). Filmen är en dokumentär som handlar om en liten byskola på landet i Frankrike. I centrum står den engagerade läraren George Lopez. Gäst då är Bo Heffler lärare på psykologlinjen i Stockholm och leg. psykolog.

31 oktober visar jag ”Ett rum i våra hjärtan” (ITA, 2001) av Nanni Moretti. Den handlar om psykoanalytikern Giovanni och hans familj. En dag drabbas familjen av en tragisk händelse som även får efterverkningar för Giovannis klientarbete. Gäst då är psykoanalytikern, Christer Sjödin.

Välkomna!

PS: Det kan bli ytterligare en filmkväll i november. Återkommer när jag vet mer.

Mer information om filmerna, regissörerna och gästerna kommer inom kort.

Kulturfredag om terapi och film

Nu på fredag medverkar jag som gäst i programmet Kulturfredag, P1. Programmet ska handla om kopplingen mellan film/litteratur och terapi? Hur skildras terapeuter på film? Påverkas regissörer och filmare av att gå i terapi?

Uppdaterad: Programmet är framflyttat ett par veckor. Jag återkommer med mer information när det drar ihop sig.

– Existerar begreppet fake i Bulgarien?

bulgarienfake.jpg

Det är vår andra dag i Bulgarien och vi sitter på ett café. Ivailo är och postar ett brev. Nä, sannerligen, det verkar inte finnas någon diskussion om vad som är äkta eller inte i Bulgarien. Man bygger om, renoverar, lappar och lagar. Så billigt som möjligt och gärna grällt och gällt. Färg är bra. Smaklösheten breder ut sig. Det sticker i ögonen för en nordbo itutad minimalistiska dogmer sedan barnsben. Men vad beror det på att fake inte anses fult i Bulgarien? Läs mer

Hallå, det pågår en litteratur- och poesidebatt!

Efter en längre resa förvånas jag alltid över hur inskränkt den svenska offentliga debatten ter sig i tidningar och radio. Efter ett par veckor brukar jag ha vant mig vid lunken och uppslukas av pigavdrag och trängselskatt. Nyss hemkommen efter en vecka i Bulgarien och Istanbul drabbas jag av denna åkomma igen. Men den här gången blir jag faktiskt förtjust. Intellektuella pennfäktas som vore det sista striden innan domedagen. Jesper Högström och Johan Lundberg heter personerna som satte igång allt. Läs och begrunda. Det är rörande att striden tycks så viktig när det i själva verket handlar om vem som är coolast av några hundra författare, poeter och journalister. Men det finns intressanta inlägg i debatten om OEI, rövslickande och Malte Persson. Själv är jag alldeles för okunnig för att kunna komma med ett väg avvägt inlägg. Men när nu självaste Göran Greider rytit till och som vanligt lagt en arbetarklassfilt över allt vad kultur heter så steg energinivån ytterligare. Nittonde stolen sammanfattar de här diskussionerna på ett bra sätt för alla vi som har svårt att hänga med.

Undviker psykologin kulturella förklaringar?

Efter Psykfilm fick jag mail av dramatikern Lisa Langseth. Det handlade om psykologin duckar för kulturella och sociala förklaringar till psykiska problem. Läs hennes brev. Vad tycker ni läsare?

”Tack för igår, det var kul att se Pianisten i ett sånt sammanhang. Jag är inte psykolog och är mer van att diskutera film med ”film-människor”, där man mer fokuserar på berättartekniker, kamera tekniker, dramaturgi och bildspråk osv. Klart man pratar om karaktärer men det är oftast mer utifrån vad som ”funkar eller inte funkar”. Ofta kan man då sakna den typ av samtal som var i går, en fördjupning av psykologin. Fast det var en sak som jag tänkte på: Den kulturella aspekten på filmen. Jag ville ta upp det igår men det fanns inte tid, men för mig handlar filmen väldigt mycket om kultur. Alltså hur kultur skapar en människa. Johan Cullberg pratade ju mest om barndom och mer traditionella psykologiska förklaringar till Isabell Hupperts roll, men jag tolkar filmen lika mycket ur ett kulturellt perspektiv. Läs mer

Journalister gör så gott de kan…

Det är inte lätt att få alla rätt för journalister. DN på stan har en liten notis om Psykfilm i deras filmkalendarium. Tyvärr går det inte att länka direkt till notisen. DN skriver att jag är gäst (jag är ju arrangör) men glömde att nämna att den verkliga gästen är Johan Cullberg. Hur grandiost narcissistisk jag än är så måste jag nog erkänna att Cullberg drar mer folk än jag. I senaste Psykologtidningen (nr 7) benämner man evenemanget ”Psykologi och film” i kalendariet på sid. 26. Det är ju i och för sig sant att det är psykologi och film men varför inte kalla evenemanget för dess rätta namn, särskilt när arrangören har två rubriker att välja på, ”Psykfilm” och ”Psykologer tittar på film”? Psykologtidningen är inte heller digitala. De lägger efter ett par månader upp gamla nummer som pdf:er, det är allt.

Lars von Trier är deprimerad

22m.jpg

Johan tipsade mig om att Lars von Trier är deprimerad och spenderat en del tid på Rigshospitalet, enligt DN. The Independent har uppenbarligen också läst samma pressmeddelande. Han känner sig som ett tomt pappersark. Kopplingen till Cullbergs skaparkris är inte långsökt, än mindre till Jaques medelålderskris. Von Trier är 51 år. Mitt råd till von Trier är att håll ut. Ta det lugnt. Tids nog går det över. Hanubabbel påminner om konstnären Salvador Dalis uttalande: ”Den enda skillnaden mellan mig och en galning är att jag inte är galen”.

Karin Mamma Andersson på Moderna Museet

 9341eng.jpg

Precis som många andra var jag en regnig söndag på Moderna Museet. Och ja, Karin Mamma Anderssons utställning är sevärd. Hennes landskapsmåleri är fantastiskt. Hon ritar norrländska skogar, björkar och tjärnar som fångar den storslagna melankolin som den norrländska naturen står för. Hennes färger känns Norrland.

Karin Mamma Andersson är sinnebilden av en postmodern konstnär. Hon blandar upp landskapen med perspektivförskjutningar, lager-på-lager. Man är både inomhus och i fjällen på samma gång. Jag skulle önska att hon lät landskapsmåleriet stå för sig själv. Det är bara ibland hon lyckas tillföra något nytt genom komplicera motivet. Oftast förstör det. Läs mer