Etikettarkiv: stress

Konsten att be om hjälp

Help2-700x394

Jag möter ofta chefer och ledare som hamnat i pressade lägen. Det kan handla om höga krav, oklarhet i uppdrag och mandat i rollen som ledare eller om konflikter med andra personer och enheter i den egna organisationen. Min instinkt som hjälpare och rådgivare är att erbjuda hjälp. En första hjälp som jag ser det är att sortera och definiera vilka problem och utmaningar som skall åtgärdas och hanteras i samverkan med andra och vilka som ledaren själv behöver hantera antingen på egen hand eller inom ramen för en coaching/rådgivnings-relation. Inte sällan när jag föreslår att vi skall ses så förbyts den initiala önskan hos ledaren om att få hjälp mot en ”jag-klarar-mig-själv-attityd”. Det är möjligt att det är ett uttryck för viljan att hålla säljande konsulter borta men jag tror också att i detta avvisande av ett erbjudande om hjälp finns något djupare begravt. När jag möter samma ledare som efter ett tag lämnat sin roll, bytt tjänst eller sökt sig vidare, då berättar ledaren om hur knasigt det var och hur hopplöst läget var sist vi träffades.

För mig blir det ett mönster. Att människor som lämnat en intrasslad situation ser nyktert på sig själva. Då erkänner man att det hade varit bra att reda ut saker ordentligt och inte köra på tills det brister. Men det verkar som att smarta och ambitiösa individer inte förmår att be om professionell hjälp när läget är oklart och pressat men fortfarande är möjligt att klara upp. Det här har fått mig att fundera på om en viktig egenskap hos en

ledare är att behärska konsten att be om hjälp. För vad som döljer sig under hjälparrelationens kontrakt är att våga ha tillit till att hjälparen kan agera professionellt, medmänskligt och ge råd som leder till ökad reflektion och bättre beslut. Det är i grunden en svår konst att våga ha tillit till att en annan människa kan hjälpa oss. Att ta emot hjälp kan lätt förväxlas med osjälvständighet, brist på kompetens och oerfarenhet. I själva verket ligger det inbyggt i konsten att be om råd och hjälp en högre grad av mognad som i sig är en förutsättning för att bli en bra chef och ledare. Om vi vågade släppa på vår egen prestige och rädsla för att framstå som inkompetent är jag övertygad om att fler pressade ledare skulle förmå navigera och hantera sin situation innan den gått överstyr. För mig mynnar detta ut i en paradox: Bra ledare behöver klara sig själva och samtidigt vara bra på att hjälpa andra.

PS: Nyfiken på att höra om du känner igen dig i detta antingen som ledare eller hjälpare. Håller ni med? Läs mer

Jag börjar svara på läsarnas frågor i tidningen Dagens Arbete

DA-nr6-2014_4

I det kommande septembernumret av tidningen Dagens Arbete börjar jag svara på läsarnas frågor om psykologi, psykisk hälsa och arbete. Dagens arbete är en gemensam tidning för medlemmarna i IF Metall, GS och Pappers. Inför detta blev jag intervjuad i somras om vem jag är och hur jag ser på samhället. Så här svarade jag:

Hallå där … Jonas Mosskin, leg. psykolog och organisationskonsult som ska svara på läsarnas frågor från och med nästa nummer av Dagens Arbete.

Vem är du? En Jämtlänning som bott halva livet i Stockholm, har två barn och är väldigt kulturintresserad.

Vad är din drivkraft som psykolog? Jag tror att samhället blir bättre om fler människor vet mer om psykologi. Min mission är att sprida kunskaper, och hjälpa människor.

Hur mår samhället? Det är stressat, splittrat, krävande och ganska hårt, har svårt att låta alla få plats. Men det är också fantastiskt på många sätt. Dagens samhälle erbjuder fler möjligheter än tidigare, men ger samtidigt många det svårare att känna sig delaktiga och få en känsla av sammanhang.

Hur mår arbetsplatserna? Min bild är ganska blandad. På vissa arbetsplatser mår man jättebra, man får bidra och känna att man är till nytta. På andra arbetsplatser jobbar människor under hård press och får liten förståelse för sina psykiska och sociala behov.Har kraven på människan hårdnat?Ja, det kan man säga. Av sjukskrivningarna idag står den psykiska ohälsan för den största orsaken hos befolkningen. För femton år sedan var det den fysiska ohälsan som stod i centrum. Kunskaperna på både arbetsplatser och samhället i stort är ganska små, när det gäller att jobba systematiskt och förebyggande mot psykisk ohälsa.

Vad är viktigast för att må bra på jobbet, psykiskt? Socialt stöd av arbetskamrater och ledning. Att man blir sedd. Att man får uppskattning när man har gjort något bra, och att man kan påverka sin arbetssituation. Känna gemenskap är oerhört viktigt. Otrygg eller osäker anställning vet vi också leder till oro och stress. Men det värsta som kan drabba en är utfrysning, mobbning.

Vad vill du ha för frågor av läsarna? Jag är en nyfiken person. Jag hoppas på att få ha en dialog och kunna bidra med perspektiv som antingen är nya eller som folk kan känna igen men inte riktigt fått syn på. Läs mer

Gränslöst arbete ställer krav på ett strategiskt HR-arbete

shutterstock_26550724

Imorgon och på fredag deltar jag på HR-Unconference i Kista, utanför Stockholm. En sak som jag är nyfiken att diskutera med andra är arbetslivets gränslöshet och de utmaningar det ställer på medarbetare, ledare och organisationer. Ett gränslöst arbetsliv där människor byter arbeten oftare, organisationer är mer uppluckrade, arbetets utsträckning breder ut sig i tid och rum på grund av internet och sociala medier, blir det större tryck på medarbetare att själv sätta gränser för arbetet. Digital stress har dykt upp som fenomen. vad gör HR åt detta? Klarar individer verkligen en gränslöst digital värld? Bör inte HR på ett strategiskt plan arbeta med att hjälpa chefer och ledning att sätta rimliga gränser för att ta hand om personalen och få hållbara medarbetare och organisationer? Läs mer

Gör smarta mobiler oss verkligen själviska?

Idag är jag intervjuad av TT om smarta mobiler och huruvida de gör oss själviska. Igår skrev SvD en stor artikel om en amerikansk studie av Rosalind Ferraro där man påstod att forskningen visade att vi blev mer själviska om vi använder våra smarta mobiler mycket. De typen av långtgående slutsatser tror jag inte att man kan dra på basis av den amerkikanska studien. Torbjörn Åkerstedt på Stressforskningsinstitutet uttalar sig också i SvD och menade att det finns likheter med missbruk.

Jag har läst studien och menar att det typen av slutsatser som media gör är felaktiga. I tre experiment har man visat att amerikanska collegestudenter bl.a. i en laboratoriesituation tycks vara mindre benägna att skäna pengar till lokala välgörenhetsorganisationer än de som inte använde sin mobiltelefon lika mycket. På basis av detta antas därför studenterna vara mindre intresserade av prosocialt beteende och därmed mer själviska. Jag är tveksam till det. För det första är det en väldigt snäv definition av prosocialt beteende. För det andra är urvalet som vanligt snävt. Medelåldern bland försökspersoner är 20-21 år och har lite andra vanor och värderingar än gemene man. Dessutom var det en stor övervikt av män i en av experimenten, cirka 70 %. Vi vet från andra studier att män tenderar att uttrycka större själviskhet och egoism än kvinnor, varför undersökningen får ett olyckligt slagsida åt ”själviska män”.

Det är viktigt att komma ihåg att medievanor och mobilvanor är olika i olika åldersgrupper. Alla vanor som 20-åringar har följer inte med uppåt tills vi blir 30 eller 40 år. T.ex. gå ut på krogen och festa, för att ta ett exempel. Därför behöver vi studier på bredare befolknnigsgrupper än amerikanska collegestudenter för att med säkerhet kunna uttala oss om de smarta mobiltelefonerna. 

Det finns mycket i vårtr moderna förhållande till mobiltelefonerna som kan liknas vid en snuttefilt. Vi har den alltid till hands och kan hela tiden koppla upp oss mot oimvärlden och våra bekanta. Dock tror jag att studien och slutsatserna i svensk media är felaktig. Vårt uppkopplade liv gör oss inte mindre benägna att träffa våra nära vänner. Däremot tränger det kanske undan en del telefonsamtal eller slötittande framför tv:n eller liknande. Men det finns inte psykologisk forskning som stödjer tesen om att vi träffar våra vänner mindre än tidigare. Genomsnittspersonen har cirka 4-5 nära vänner och det har varit konstant över tid.

En viktig sak med vårt uppkopplade liv är att arbetslivet blivit mer gränslöst. Vi kan jobba både hemma och på fritiden. Balansen mellan arbete och annat kan för vissa personer vara ett problem. Denna typ av stress att alltid vara tillgänglig kan för en del människor bli ett problem framförallt i arbetslivet. Upplevelsen av att tappa kontrollen är det centrala. Om kraven blir för stora och vi inte känner att vi kan kontrollera vår tid, kan smarta mobiler där vi ständigt kan jobba bli ett problem. För de flesta människor är detta något som vi kan hantera.

Människor är vanedjur och vi lär oss beteenden och mönster som vi gör till slut utan att tänka på det. Att kolla mailen, sociala medier och surfa på nätet via mobiltelefonen kan bli till en vana som vi gör utan att tänka efter. Det betyder inte att vi gör detta för att vi är själviska utan för att vi skapat ett inlärt beteende. Vanans makt är stor. När Torbjörn Åkerstedt menar att användadet av mobiltelefonen kan ha likheter med missbruk, är det enligt mig ett sätt att säga att vårt användade kan bli till ett gissel och till något som vi inte kan kontrollera. Det gäller troligen bara några enstaka personer. Inte för den stora massan.    

Slutligen skulle jag vilja uttrycka min besvikelse över massmediernas larm om att allt är farligt. Så är det inte. Inte ens sociala medier eller mobiltelefoner är farliga. Jag skulle önska att journalister var mer källkritiska till forskningsslutsatser som ofta hårddras föra tt nå igenom massmedias brus. Att media skapar larmrubriker av enstaka forskningsfynd är tyvärr ett problem vi vanliga människor får försöka att förhålla oss till. Trist men sant.

PS: Läs hela studien här.

Mår vi dåligt av Facebook? – intervju med mig i Radio 1

I helgen blev jag intervjuad av Radio 1 i deras nyhetsmagasin. Jag försöker nyansera bilden av sociala medier och Facebook och avlivar myten om att vi blir olyckliga av Facebook. Du kan lyssna här, cirka 22 minuter i sändningen från vecka 10.

 

ACT funkar på socialsekreterare

Hillevi Brinkborg på WeMind har tillsammans med Josefine Michanek gjort sin psykologexamensuppsats med fokus på ACT. De har jobbat med ACT för socialsekreterare i Stockholm för att motverka och hantera stress. De får fina resultat och till och med DN uppmärksammar detta i en liten notis. Kul sporre för andra psykologstudenter och en härlig prestationsklump för alla oss som har examensuppsatsen framför oss.

Fredrik Livheim som handlett Brinkborg och Michanek i studien rapporterar om goda resultat vid utvärderingen:

Studien genomfördes på 106 socionomer som är anställda inom Stockholms stad. Upplägget var slumpning till vår ACT-kurs (70 deltagare, totalt 12 tim i grupp) eller väntelista (36 personer). De som fått kursen hade efteråt statistiskt säkerställt:

– Mindre stress
– Mindre utbrändhet (mätt med MBI, Maslasch Burnout Inventory)
(signifikans på alla delskalor i MBI, dvs mindre cynism, mindre emotionell utmattning & bättre professionell effektivitet)
– Bättre generell psykisk hälsa.
– Vad ger du hela kursen (material, utb mm) för betyg: Medel 4,5
– Skulle du rekommendera kursen till socionomkollegor? och är kursen bra för socionomer?: Medel 4,63
– Roligt är också att dessa kurser hållits av gruppledare som jag utbildat och som endast fått 16 timmar utbildning i metoden.

ABF satsar på psykseminarier

abf_logo.jpg

Sömn och stress

En ovanligt späckad vecka på ABF-huset innehåller flera seminarier och föredrag med anknytning till psykologi. Idag tisdag pratar Torbjörn Åkerstedt, professor vid Karolinska Institutet och Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet, om sömn och stress. Han berättar om hur sömnen ser ut och vilka styrmekanismer den har. Vad händer med sömnen när man stressar? Kl. 13.30.

”Öka din självkänsla – säg ja till dig själv”

Om man vill höra något mera uppåt så pratar Nina Jansdotter om självkänsla. Det är svårt att få ihop alla delar i livet om man går omkring med en inre känsla av att inte duga. Vem är du och vad vill du egentligen? När du vet det är det lättare att säga nej till fel saker och ja till rätt. Nina Jansdotter, beteendevetare, karriärcoach och författare till en rad böcker inom personlig utveckling.
Kl 13.30, ABF-huset. Entré 80 kr/medl 60 kr.

Symboldrama

Ulla Silkens pratar om också om symboldrama som vägvisare inom företagshälsovården. Hon är företagsläkare och symboldramaterapeut, och möter människor som inte klarar av att gå till sitt arbete. Människor som inte vet varför orken tar slut eller ångesten slår till. Orsakerna är många och högst individuella. Med hjälp av symboldrama kan bilden klarna både för den hjälpsökande och för doktorn. Symboldrama ger också möjlighet till läkning och kraft för den hjälpsökande. kl. 13.30.

EMDR, terapimetodernas mysterium

emdr.jpg

En av de underligare terapimetoderna som trots allt har evidens för sig är EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing). Terapimetoden används för att behandla traumatiserade patienter (PTSD). I EMDR återberättar patienten händelsen samtidigt som blicken är fäst på terapeutens fingrar som rörs från sida till sida. Syftet är att växelvis stimulera vänster och höger sida av hjärnan. EMDR utvecklades år 1989 av Francine Shapiro. Den bilaterala stimuleringen tros underlätta hjärnans bearbetning av det traumatiska minnet. Det lär vara en lång och komplicerad process att bli EMDR-terapeut vilket gjort att metoden inte blivit ännu mer utbredd. Forskning inom området har ännu inte klarlagt exakt hur denna process fungerar. Det tror jag också är en anledning till att psykoterapeuter drar sig för att använda metoden. För mig personligen är det ett otillfredställande läge att vi inte vet varför det funkar.

BPS Research Digest funderar över vad det egentligen är som är verksamt.

”It suggests instead that the mechanism underlying EMDR is a more general effect based on taxing the big boss of short-term memory – the central executive.

If it’s true that taxing the central executive of working memory is key to EMDR’s success – what’s going on? ”The experience of holding a traumatic memory in mind, made more palatable by the central executive’s attentional resources being taxed, may ultimately work to foster acceptance of those memories,” the researchers said.

In other words, performing a concurrent task, be it eye movements or some other distraction, while also recalling a painful memory, allows a person to be exposed to that memory, without having the mental resources available to get too upset by it. Over time, this process acts like a form of gentle exposure to the memory, as the person learns that they can, after all, cope with their past.

Det återstår mycket forskning innan vi kan fastställa vad som sker vid EMDR och för den delen vad som är verksamt i psykoterapi. De vet vi alldeles för lite om idag. Just exponering är ett begrepp som framför allt används inom KBT. Min känsla är att exponering är en av de viktiga komponenterna även i psykodynamisk terapi och psykoanalys. Men mer om det en annan gång.

PS: Självklart finns det en EMDR-förening i Sverige.

Källa: Shapiro, F. (1989). Efficacy of the eye movement desensitization procedure in the treatment of traumatic memories. Journal of Traumatic Stress, 2, 199-223.

Stort problem med självmord bland krigsveteraner

180px-james_blake_miller_as_marlboro_marine.jpg

Inom ramen för min psykologutbildning läser vi en kurs i psykiatri på Karolinska Institutet. En av föreläsarna var Per Sandberg som är psykolog och verksam på Kris och Traumacentrum. Sandberg tog upp det psykiska problem som svåra trauman innebär. PTSD (Post Traumatic Stress Disorder) är så pass jobbigt att leva med att många som inte får behandling till slut tar livet av sig. Cirka 100 000 -150 000 amerikanska Vietnamveteraner har begått självmord ofta på grund av att de lidit av PTSD berättade Sandberg. Det ska jämföras med drygt 58 ooo amerikanska soldater som dödades under Vietnamkriget. Det är svårt att veta i vilken utsträckning PTSD är orsaken och i vilken utsträckning de här personerna ändå skulle tagit livet av sig men siffrorna är anmärkningsvärda. Det påminner om förr i tiden när det farligaste var att ligga bakom fronten i tältläger under vidriga sanitära förhållanden. Fler dog av sjukdomar än av krigshandlingar.

Det finns olika uppgifter om hur många amerikanska soldater som begår självmord efter avslutad tjänstgöring i Irak, Afghanistan. Mellan 14-18 exsoldater tar livet av sig varje dag under den senaste åren. Expressen rapporterade nyligen att minst 6 256 exmilitärer begick självmord i USA bara under 2005. Det kan jämföras med att USA hittills förlorat färre än 3 900 soldater sammanlagt under de fyra och ett halvt årens konflikt i Irak. Räknar man lågt blir det cirka 5 000 soldater som begår självmord varje år.Minst hälften av soldatsjälvmorden verkar enligt CBS siffror kunna hänföras till krigserfarenheter. Bland veteranerna ligger andelen självmord på cirka 19–21 personer per 100 000, bland befolkningen som helhet knappt 9 per 100 000.

År 2005 fick 72 000 Vietnamveteraner stöd från försvaret för sina PTSD symptom. Det är en ofattbart hög siffra tycker jag. Sandberg menade att svenska försvaret mörkar siffrorna för hur många svenska soldater som tjänstgjort utomlands i exempelvis Kongo, Libanon och Afghanistan och som tagit livet av sig. Om siffror blev officiella skulle de inte få ihop nog med frivilliga unga män hävdade Sandberg.

För den intresserade har jag tidigare skrivit om Tor Wennerbergs essä i DN, där han beskriver den historiska utvecklingen i synen på PTSD och hur den hänger samman med Andra Världskriget och Vietnamkriget.

Avslutningsvis ett äldre inlägg om självmordstatistiken för ett antal europeiska länder.

Seminairum om stress, sömn och hälsa på Stockholms Universitet

Måndag 28 januari är det ett seminarium i Aula Magna på Stockholms Universitet. Där kommer bland andra Stressforskningsinstitutet presentera kunskapsläget och aktuell forskning om stress utifrån olika aspekter. För detaljer och vägbeskrivning läs mer här. På hemsidan tipsar man också om ett antal konferenser där forskare från institutet deltar och där man i olika sammanhang diskuterar stress.

Här är hela måndagens program:

13.00 -13.10 Presentation av Stressforskningsinstitutets verksamhet (Professor Torbjörn Åkerstedt, föreståndare vid Stressforskningsinstitutet)

13.10 -13.45 Stressjukdomar och utmattningssyndrom – hur uppnår man ett liv i balans? (Docent Aleksander Perski och fil.dr. Giorgio Grossi)

13.45 -14.20 Sömn och återhämtning – varför behöver vi sova? (Professor Torbjörn Åkerstedt och fil.dr Göran Kecklund)

14.20 -14.50 Paus med kaffe och möjlighet att ställa frågor till föreläsarna. Ett bokbord som presenterar Stressforskningsinstitutets rapporter och skrifter finns.

14.50 – 15.25 Integration i ett mångkulturellt samhälle – kan migration orsaka stress? (Docent Solvig Ekblad och leg.psykolog Fredrik Lindencrona)

15.25 – 16.00 Arbetsstress och hälsa – blir man sjuk av att arbeta? (Professor emeritus Töres Theorell och fil. dr. Hugo Westerlund)