månadsarkiv: februari 2014

Om gruppfenomen och gruppdynamik på nätet- intervjuad av Nyheter 24

Jag blev intervjuad av Nyheter24 med anledning av en ung kille skröt på sociala medier om sitt besök hos en prostituerad i Prag. Händelsen väckte många reaktioner, inte minst om den sexistiska tonen i kommentarstråden efteråt. Jag fick några frågor om beteenden på nätet med anledning av denna historia:

Varför väljer man att blogga om en sådan här grej helt öppet?

– Det är antagligen en medveten provokation från hans sida. Man vet att man man går över gränsen. Det vet de som kommenterar också, att man faktiskt går över en moralisk gräns.

Är kommentarerna dessa personers riktiga åsikter?

– För en del är det nog ett uttryck för uppriktiga sexistiska åsikter. Men få skulle stå för detta helt öppet och till exempel ställa upp i radio, teve eller en tidning. Det handlar om att man gömmer sig bakom en anonymitet på nätet.

Är det helt vanliga människor som som skriver sådant här?

– De flesta är vanliga, men det är klart det finns folk med sexistiska och problematiska åsikter. Bland unga killar och män i allmänhet kan det finnas en väldigt grabbig jargong, som förstärks av oreflekterad gruppdynamik. Det får lätt fritt spelrum på nätet.

Psykologer läser böcker 10 mars – analyserar Mannen som slutade ljuga

Psykologer läser böcker – analyserar Mannen som slutade ljuga av Dan Josefsson

Mannen som slutade ljuga är berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick. Dan Josefsson tar vid där Hannes Råstams grävande arbete slutade och går till botten med den psykiatriska vården på Säter sjukhus. Sture Bergwall, alias Thomas Quick, erkände 39 mord och dömdes för åtta av dem innan han år 2002 avbröt sin terapi och slutade samarbeta med polisen. Sedan domarna avslöjats som århundradets rättsskandal har de juridiska misstagen rättats till i en världsunik resningsprocess. I dag vet vi att sex olika tingsrätter blev förda bakom ljuset. Men en större fråga är obesvarad: Varför blev tingsrätterna lurade?

Runt Sture Bergwall fanns en sammansvetsad grupp bestående av en åklagare, en förhörsledare, en psykolog, en advokat och en minnesforskare från Stockholms universitet. Vad drev dem att i åratal turnera runt med en drogad, fabulerande människa i förvissning om att han var en seriemördare? Hur kunde deras tro vara så stark att några till och med ljög i rätten för att få Sture Bergwall fälld?

Det visar sig att gruppens övertygelse kom från ett mottagningsrum på Norrtullsgatan i Stockholm. Där arbetade en kvinna i 80-årsåldern som var psykoanalytiker. Sture Bergwall var hennes patient. Terapeuterna på kliniken i Säter där han vårdades var bara den gamla damens redskap, och hennes analyser styrde polisens tänkande. Utan den gamla damen hade seriemördaren Thomas Quick kanske aldrig skapats.

Boken väcker många tankar om Margit Norell, Thomas Quick etiska frågor om psykoterapi och om den psykiatriska vården på Säter. Men den väcker också frågor om slutna grupper och om hur gruppdynamiska processer kan se ut i hårt sammansvetsade grupper.

Gäster är Psykologförbundets ordförande för Etikrådet, Kristina Taylor, samt ordförande i Psykoanalytiska Föreningen Gunnar Berggren. Moderator är Jonas Mosskin, psykolog.

Samtalet börjar kl. 19.00. Du köper biljetter på Ticnet. Obs begränsat antal platser! Psykologer läser böcker stöds av Psykologförbundet och Modern Psykologi.
Varmt Välkomna!

—
Övriga datum för Psykologer läser böcker under våren:

24 mars analyseras Min Kamp Del 2 av Karl Ove Knuasgård. Köp biljett redan nu.
15 april, 7 maj, 14 maj

PS: Psykologer läser böcker finns på Facebook.

Psykologer tittar på film visar Sådan far sådan son på Bio Rio

23 februari visar Psykologer tittar på film Sådan far sådan son i samarbete med World Wide Cinema på Bio Rio

Söndag 23 februari, kl 16.30 på Bio Rio, visas den japanska filmen Sådan far sådan son. Den japanske regissören Hirokazu Kore-eda skildrar den framgångsrike arkitekten Ryota som bor i Tokyo tillsammans med sin fru Midori och deras sexårige son. En dag får de reda på att deras son förväxlats vid födseln och att deras biologiske son bor med en annan familj. Sjukhuset råder dem att byta tillbaka barnen och de bestämmer sig för att följa rådet. Frågan som uppstår är dock hur man byter bort en sexåring som man fostrat som sitt eget barn. Filmen berör frågor om familj arv och miljö. Men också stora frågor om hur man lever, uppfostrar barn och prioriterar i livet. I bakgrunden finns också frågor om anknytning, separationer och vad adoptioner egentligen handlar om.

Efter filmen blir det ett samtal med Allan Linnér, psykolog och psykoterapeut (känd som Radiopsykologen) och Lotta Landerholm, psykolog och psykoterapeut som också skrivit boken ”Adopterad”. Moderator för samtalet är Jonas Mosskin, psykolog.

Filmvisningen börjar kl. 16.30 23 februari och sker i samarbete med World Wide Cinema. Biljetter köper du via Bio Rio.

Varmt Välkomna!

Psykologer läser Barnens ö i samarbete med Stockholm Läser

20 februari tar Psykologer läser böcker sig an PC Jersilds moderna klassiker Barnens ö. Barnens ö handlar om elvaåriga Reine som egentligen ska tillbringa sommaren på kollot Barnens ö, medan hans mamma arbetar i en annan stad, men som i stället bestämmer sig för att använda sin sista sommar innan puberteten för att undersöka vad livet egentligen går ut på. För att ta reda på svaren till de allra viktigaste frågorna. Vem hans farsa egentligen är. Om änglar tekniskt sätt kan flyga. Och om det existerar någon annan än han själv.

Vi får följa Reine medan han driver runt i Stockholm under en extremt het sommar. När han får jobb på en ateljé där de textar begravningsband, när han hakar på ett ambulerande teatersällskap och när han hänger med livsfarliga raggare och träffar den änglalika Nora. Vi får följa honom genom hans upptäcktsfärd i vuxenvärlden – en värld som både lockar och avskräcker. Och vi får framför allt följa hans vindlande tankar om som spänner över det mest triviala till de stora frågorna, de om livet och döden och själva existensen.

Författaren och psykologen Jenny Jägerfeld samtalar med psykologen Jonas Mosskin om Reine och hans värld. Denna gång sker samtalet i samarbete med Stockholm läser.

Plats: Kulturhuset, 17.30
Fri entré

Varmt Välkomna!

Psykologer läser böcker böcker – Egenmäktigt Förfarande

12 februari var det premiär på Psykologer läser böcker på Teater Brunnsgatan Fyra, där samtalen kommer äga rum i fortsättningen. Det var utsålt och en mycket engagerad publik som kom och diskuterade med mig och Jenny Jägerfeld. Då analyserades Egenmäktigt Förfarande av Lena Andersson, en mästerlig roman som vann Augustpriset 2013. Boken är en roman om kärlek där huvudpersonen Ester Nilsson en 30-årig kvinna och poet blir förälskad i Hugo Rask, en medelålders upphöjd konstnär. Konstnären Iris Smeds läste högt och delade själv med sig av sina perspektiv från en hierarkisk konstvärld där det främst är männen som geniförklaras. Det blev en levande, böljande diskussion där sympatierna ömsom gick till Ester Nilsson, ömsom till Hugo Rask. Att Ester Nilsson inte enbart är ett offer utan också en förövare och en aktör i berättelsen växte fram under kvällen. Stort tack till alla som kom och deltog.

Psykologer läser böcker stöds av Psykologförbundet och Modern Psykologi.

PS: Vill du få utskick via e-post från Psykologer läser böcker? Skicka ett mail till jonas(at)mosskin.se Eller gå med i Psykologer läser böcker på Facebook.

Om döden – krönika i Modern psykologi (nr 7/2013)

För en tid sedan skrev jag en krönika i Modern Psykologi (nr 7/2013) om döden och hur barn ibland kan hjälpa vuxna att hantera en sorgeprocess. Här är texten.

***

När jag var nio år dog min farfar. Vi bodde i Jämtland och min pappa åkte ner till Stockholm dagarna innan. På en vecka dog han av lunginflammation, tarmvred och något mer som jag inte minns. Han var en 86-årig farbror som såg uruselt, gick långsamt och åt ett konstigt brunt pulver varje morgon på en sked. Det var svårt att leka med farfar, men ibland brukade vi titta på Wimbledontennisen ihop. Jag önskade att han skulle vara en sån där härlig farfar som vissa kompisar hade, men det var han inte.

På morgonen när farfar dött ringde pappa och berättade. Jag grät, minns jag. Jag blev förvånad över att pappa inte grät och var utom sig. Men det var han inte. Jag sade direkt att jag ville åka ner och titta på farfar. Det ville min bror Johannes också. Vi ville båda träffa honom. Sist vi sett honom var en sommardag när vi åkte buss på Strandvägen. Då kunde han gå med käpp, men nu var han borta. Död. Pappa lät förbryllad. Titta på farfar, han var ju död. Mamma förstod. Vi ville ta avsked.

Några dagar senare var vi i Stockholm. Pappas bror och vår kusin följde också med till bårhuset. Det var en solig höstdag och min bror plockade löv utanför för att lägga på farfar. Det var en mörkt svalt rum. I mitten låg farfar på en bår, klädd i en vit särk. Vi tittade. Kände och tog. Han var kall. Det var ett lik, men han såg fortfarande ut som farfar. Johannes lade löv på honom. Vi tog avsked. Jag minns att det kändes bra. Vi var där. Fick se honom. Förstå. Säga hejdå. Pappa har berättat att vi var 45 minuter i bårhuset och att både han och min farbror ville gå efter fem minuter, men att de stannade kvar för vår skull. Efteråt gick vi på kondis och åt prinsesstårta.

Min farfars önskan var att bli strödd för vinden på den bergssluttning i Dolomiterna där han hade vandrat varje sommar. Så en månad senare åkte vi allesammans till Italien. Två familjer och en änka. Vi hittade en brant åkersluttning i trakten med mäktiga berg i fjärran. Farfars aska låg i en brun pappkartong. Det var vindstilla så askan hamnade mest i en hög på åkern. Vi stod där en stund och pratade. Pappa spelade munspel. Det var ganska fint. När vi var färdiga, klarnade himlen upp och en jättelik bergstopp kom fram. Ett sublimt sken som hämtat från en Kaspar David Friedrich-målning.

Det här var länge min enda upplevelse av döden. Det var också ett barns behov av att ta farväl. Det var viktigt för mig och något jag alltid kommer att minnas. Döden är väldigt olika för oss människor. När min farfar dog, hjälpte vi barn de vuxna att förstå ritualernas betydelse för att vi som människor ska kunna härbärgera dödens oåterkallelighet. Något de vuxna var glada för efteråt. Barn förstår mer om döden än vad vi vuxna tror.

Jonas Mosskin är legitimerad psykolog, bloggare och skribent.

Varför bryr sig inte människor om klimathotet? – föreläsning för Miljöpartiets riksdagsgrupp

I januari föreläste jag för Miljöpartiets riksdagsgrupp om psykologiska perspektiv på klimathotet. Det är intressant att trots allvaret i klimathotet och växthuseffektens accelerering, så verkar många människor ta det med ro. Det är som om vi själva inte är ansvariga för klimatet och de gemensamma globala utsläppen. Det finns många aspekter av detta och det behövs att fler psykologer och psykologiskt initierade krafter hjälper beslutsfattare, företag och myndigheter att utforma smarta system för att knuffa människor i rätt riktning. Det handlar om att skapa en tvingande ”default-kultur” som gör att de naturliga konsumentvalen och liksom små beteenden i vardagen blir mer ekologiskt hållbara. Idag gör vi val som sällan hänger ihop. Vi slutar att äta kött, köper en elbil, men reser till Thailand varje år. Den typen av irrationella beteenden måste vi ta på allvar om klimatfrågan ska kunna lösas.

Psykologerna Billy Larsson & Martha Cullberg Weston har skrivit en bra introduktion (Psykologtidningen nr 9/2013) till några av de kognitiva fällor och utmaningar som vi måste ta hänsyn till när det gäller mänskligt beteende. En annan bra översikt av 6 svårigheter med klimatfrågan och att väcka människors handlingskraft skriver David Roberts om på sin blogg. Det är en sammanfattning av en längre forskningsöversikt i Nature Climate Change “Climate change and moral judgment,” av Ezra Markowitz och Azim Shariff, University of Oregon Psychology, där dessa psykologiska problem med klimathotet diskuteras. Artiklarna tar även upp hur man ska adressera människor för att få dem att ändra till mer klimatsmarta beteenden. Vi måste vara ödmjuka inför svårigheten att kommunicera svåra begrepp som resiliens, ekosystem, hållbarhet etc.

Erika Svensson, hållbarhetsansvarig på Ledarna är en annan person som startat ett viktigt arbete med att underlätta för ledare och organisationer att arbeta långsiktigt med hållbarhetsfrågor. Kika gärna på deras enkla vägledningar här. En bra introduktion till våra mänskliga utmaningar ger också Johan Rockström (chef på Stockholm Resilice Center) i en Ted Talks-föreläsning. Al Gores film An Inconvenient Truth är också en bra ingång till effektiv kommunikation om klimathotet.

Det är viktigt att komma ihåg att vi behöver arbeta på många plan samtidigt för att skapa ett hållbart samhälle. Såväl individ-, organisations- och systemnivå måste vägas in. En viktig slutsats i flera rapporter är att det som främst mobiliserar människor är vetskapen eller skulden att lämna en fördärvad planet till våra barn. Det vill ingen av oss och det bör därför vara en ingrediens i allt klimatarbete.

Vill du eller din organisation lära er mer om hur psykologi kan bli en del av hållbarhetsfrågor och klimatarbetet på lokal och global nivå.?Tveka inte att höra av dig till mig!

Facebook fyller 10 år – intervjuad av TV4 Nyheterna

4 februari blev jag intervjuad av TV4 Nyheterna med anledning av att Facebook fyller 10 år. Mycket har hänt sedan dess. Själv har jag varit med sedan sommaren 2007. Sociala nätverk har blivit en del av vårt vardagsliv, och vårt sociala ekosystem. Det är på många sätt en fantastiskt utveckling, då Facebook och andra sociala nätverk har gjort trösklarna lägre för att ta kontakt med ytliga bekanta. Samtidigt är det allt fler psykologiska studier som indikerar att vi blir nedstämda och mindre lyckliga av att vara för mycket på Facebook. Jag har tidigare varit tveksam till den typen av slutsatser men senaste året har det kommit några välgjorda studier som visat att människor jämför sig mer med andra och känner sig ensamma om man är för mycket på Facebook. Det är lätt att tro att alla andra lever perfekta liv, eftersom så många framhäver resor, middagar, fester, och positiva nyheter till sina kontakter. På grupp- och samhällsnivå leder det till att en förskönande och idealiserad bild av våra liv tar över. Vi blandar ihop att våra 300 bekanta på Facebook inte alla är i Thailand, bor i lyxiga lägenheter, har ett fantastiskt jobb och ser snygga ut. Alla gör och är inte detta samtidigt men vi lägger ihop alla dessa berättelser på sociala medier till en sammanhållen bild som vi jämför oss mot. Och då verkar ju just vårt liv, ganska mediokert.

PS: Den här studien visar på ett tydligt sätt hur vi blir mindre lyckliga av Facebook.

Psykologer tittar på film visar Cleo från 5 till 7 av Agnès Varda

6 februari är det säsongspremiär för Psykologer tittar på film på Cinemateket i Stockholm. Cinemateket drar igång en serie filmer av den franske regissören Agnès Varda. Cleo som är sångerska väntar på ett provsvar från läkaren. Övertygad om att hon ska dö driver hon oroligt omkring i Paris under två timmar. Ångestfylld, vilsen och betraktande av livet. Agnès Vardas existentiella exposé följer kvinnan tätt inpå livet, i nära nog realtid. Ett tidlöst, feministiskt mästerverk i Nya Vågen-stil som dessutom låter Paris 60-tal flyta förbi. Visningen börjar kl. 18.00 på Filmhuset, Gärdet i Stockholm. Gäst är Malin Edlund, psykolog och jag är som vanligt moderator.

Varmt välkomna!

PS: Gå gärna med i Psykologer tittar på film på Facebook.

Terapi för kulturarbetare – erbjudande om halva priset

Foto: Joel Stockman

Jobbar man med kultur är det lätt att må dåligt. Kanske ännu lättare än om man tillhör verklighetens folk. Kulturarbetare har dessutom ofta sämre och mer osäkra inkomster. Eftersom jag brinner för kultur kommer jag att erbjuda halva priset för samtal/terapi till några fattiga kulturarbetare. Tipsa gärna konstnärer, författare, skådespelare eller någon annan om detta. Jag finns i Hornstull i Stockholm. Ring eller maila mig. jonas(at)mosskin.se eller 073-6505103