Etikettarkiv: föreläsning

Rapport från presentationen av boken Nextopia

Den 2 oktober var det bokrelease på Södra Teatern för “Nextopia – Livet lyckan och pengarna i förväntningssamhället”, som ges ut på Volante, ett litet förlag som Tobias Nielsén driver. Volante betyder förresten flygande på latin och defensiv mittfältare på spanska, upplyste Nielsén som för övrigt är Emma Stenströms sidekick på bloggen Kulturekonomi.

Micael Dahlén är 35 år och professor på Handelshögskolan i Stockholm. Han har tidigare gett ut boken “Boxen – kreativitet som skapar förändring”, 2006, nu översatt till ryska och engelska (Wiley & Son) och handlar kreativitet och marknadsföring. Vill man vara snäll kan man säga att Dahlén verkar vilja berätta om Internetkultur och business. Samtidigt skymtar det fram en sida av att vilja sätta sig själv i centrum för internetdiskussionen.

Dahlén var klädd i jeans, kavaj, röd slips, märkliga gympadojor. Med sitt långa hår påminner han en del om Glenn Strömberg när denne var välvårdad. Hans huvudtes är att vi idag bedömer företag, organisationer och människor inte på basis av vad de har gjort utan vad de vill eller kommer att göra härnäst. Han kallar det Nextopia eller förväntningssamhället. Dahlén tog ett exempel på att kontaktannonserna i tidningar nu mer handlar om vad personerna har för planer inte vad de gjort. En uppmärksam person i publiken sade då att vissa tycks ha större förtroende, status och möjlighet att bli lyssnad på (Steve Jobs, vd:n för Apple till exempel). Det kunde inte Dahlén förklara men sannolikt handlar det ju om att de har gjort något bra tidigare och har fått en viss status. Dahlén kallar dagens globala och mediala värld för ”som helst-världen”. Idag kan vem som helst, när som helst, var som helst köpa, göra, bli känd, för vad som helst. Dock var de exempel somhan tog upp alla internetfenomen av plojkaraktär som när Eva Nazemson spyr i tv, eller Ivan Ukhov som var full och hoppade höjdhopp.

Nuvärdet är idag alltid kopplat till vad som ska ske, inte till hur det varit. Därför menar Dahlén att företagens aktiekurser svänger så mycketpå grund av att nuvärdet idag beror så mycket på vad som komma skall. Framgångsrika människor har funnit ”sin mening” med livet, och det är därför de lyckas var en av Dahléns floskler. Ett cirkelresonemang tycker jag eftersom man lika gärna kan säga att förhållandet är det motsatta.

Dahlén pratade en del om trailerism, dvs. att fler ser trailers för filmer, tv-spel och liknande än faktiskt konsumerar filmen, spelet, skivan etc. Han kallade dagens unga generation Boss, eftersom de själva vill bestämma vad, när, och hur de ska ta del av media. Medieaktörerna kan inte längre bestämma det här. Numera kommer hypen, säljandet och peaken redan innan något släpps. Efter releasedatumet är det redan försent och då går intresset ner. Då gäller det att komma med ompaketering, extended version eller en, två, tre uppföljare som blir nya produkter. Det sätter i gång ny försäljning samtidigt som det accelererar den gamla produkten som får en ny skjuts uppåt.

Ett internetfenomen som han också tog upp var kortversioner av filmer och tv-serier. Minisode Network gör 5-minuters klipp av entimmesavsnitt. Ännu längre har Microsode gått som gjort en fem sekundersavsnitt på filmer.

Dahlén pratade en del om livsnöjdhet som tydligen är 5,8 världen över (på en skala från 1-10). Det är likadant bland mormoner, eskimåer, masajer etc. (5,6 i Sverige). Jobbigt att alltid all lycka klumpas ihop fast vi vet idag att lycka innehåller många olika nivåer på kort och lång sikt. Jag har alltid svårt för ekonomer som använder sig av psykologisk forskning på ett oreflekterat sätt. Det är problematiskt med lycka eftersom vi vet att det finns olika typer av lycka. På lång och kort sikt men det är som om alla dimensioner försvunnit i den här typen av studier. Nåväl.

Avslutande intryck av innehållet i presentationen och boken kändes tunt. Dahlén har en del poänger men allt prat om lycka och att vi blivit så otroligt mycket mer effektiva och otåliga känns taget ur luften. Mer substans och mindre snack är mitt tips för kommande böcker, för ämnet är onekligen intressant.

Andra medier om boken: Veckans affärer, Dagens Media och Fokus.

Öppna föreläsningar på Stockholm Brain Institute

Fick ett mail av Åsa Hedberg på KI och Stockholm Brain Institute, där hon tipsade om deras öppna föreläsningar under hösten. På tisdag 7 oktober pratar Arne Öhman, professor i psykologi under rubriken ”Vetenskapens tredje steg – Hjärnan och människans psyke”. Föreläsningen har en ambitiös utgångspunkt. Jag citerar:

Den smått grandiosa tesen som drivs i denna föreläsning är att vi är på väg mot (eller redan befinner oss i början av) en tredje vetenskaplig revolution, den som gäller förståelsen av människans psyke. Det gäller en tvärvetenskaplig satsning med psykologi och neurovetenskap som viktiga förankringspunkter. I föreläsningen beskrivs linjer som leder fram mot denna omvälvning, och några exempel ges på fynd som illustrerar ny och fascinerande kunskap om människan och hennes medvetande.

Den 6 november talar Martin Ingvar under en betydligt mindre anspråksfull rubrik: ”En liten föreläsning om dyslexi”.

Bägge föreläsningarna börjar kl. 18, på KI, Solna, Nanna Svartz Auditorium, Fri entré.

Referat från psykologstudent 08

I Psykologtidningen nr 9/2008 har jag med ett referat från konferensen i Linköping den 15 mars. Lite sent kan man tycka men till mitt försvar kan jag säga att redaktionen hållit på artikeln i tre månader. Jag har tidigare skrivit här på bloggen om Psykologstudent 08 och bitar av artikeln känner säkert någon igen. Men här följer min text i sin helhet.

På Psykologidagarna 2007, väcktes en idé att sammanföra psykologstudenter från hela Sverige. Sagt och gjort. Ett halvår senare var Psykologstudent 08 verklighet tack vare mödosamt arbete av termin 8 i Linköping. Lördagen den 15e mars samlades 200 studenter i Linköping. Fyra föreläsningar belyste psykologens mångfasetterade yrkesroll från olika perspektiv; psykologen som företagare, fredsmäklare, psykoterapeut och som neuropsykolog. Tore Gustafsson berättade om webbforumet psykologstudent.se, som i dagsläget har över 400 psykologstudenter som medlemmar. Maria Lindhe och Linda Stenbom från Psykologförbundets Studeranderåd informerade om sitt arbete. Och undertecknad berättade om ”Psykologer tittar på film”. På slutet av dagen blev det paneldebatt med föreläsarna som försökte svara på studenternas frågor. Det hela avrundades med middag, spex och fest.

Det var en uppsluppen stämning hela dagen. Det fanns en förväntan och nyfiken entusiasm oavsett med vem jag pratade med. Det kändes som ett speciellt ögonblick att studenter äntligen kom samman. På kvällen lovade några Uppsalastudenter att ta upp stafettpinnen och anordna Psykologstudent 09. Det var ett gediget arrangemang med bokbord och perfekt anpassade lokaler på Nationernas Hus. Linköping bör känna sig stolta över konferensen.

En del saknade att studenterna själva fick så litet utrymme. Det finns enorma kunskaper, erfarenheter och idéer bland deltagarna som man hade kunnat lyfta fram. Med workshops, diskussionsgrupper och paneldebatter hade studenterna kunnat utbyta fler tankar och idéer. När det blev en diskussion om hur psykologer ska nå ut hade panelen med de ”riktiga” psykologerna inte mycket nytt att komma med. Gamla uttjatade kommentarer som: “Det är så svårt att nå ut”, “Man måste vara ordentligt påläst för att kunna uttala sig om något psykologirelaterat” och “Det är lätt att media förenklar för mycket”.

På en direkt fråga från en student om panelen hade några konkreta tips på en lyckad löneförhandling, blev det dödstyst på podiet. Det var en tydlig illustration av ett problem inom psykologkåren i stort.

Kanske kommer det en yngre generation psykologer som inte ber om ursäkt för de kan. Det är kanske de unga som måste gå i bräschen och väcka opinion för viktiga psykologfrågor. Den yngre generationen är inte lika blygsam och har inte dåligt självförtroende. Allt det här hade möjligen kommit fram om det varit större fokus på studenternas egna erfarenheter. /Jonas Mosskin

Slutintryck från Psykologstudent 08

Psykologstudent 08, anordnades med bravur av termin 8 på psykologlinjen i Linköping. Det var ett proffsigt arrangemang för att vara första gången i sitt slag. Nationernas Hus var en perfekt plats för en konferens med 200 deltagare. Middagen och festen på kvällen får också lyckad även om jag har lite svårt för sjungandet.

Det var en uppsluppen stämning hela dagen. Jag mötte förväntan och nyfikenhet vem helst jag pratade med. Det kändes som ett speciellt ögonblick att vi studenter kom samman. Ska jag vara kritiskt mot något är det just det att vi studenter tilläts få så lite utrymme. Det är paradoxalt att låta fyra ”riktiga” psykologer berätta för oss hur det är, när syftet som jag uppfattade det, var att vi psykologstudenter skulle träffa varandra. För mig känns det självklart att vi studenter bör delta i workshops, diskussionsgrupper, paneldebatter och utbyter tankar tillsammans. Nu skedde det i det dolda. Jag är övertygad om att det finns enorma kunskaper, erfarenheter och idéer bland deltagarna som var där. Det var påfallande lite nytt från paneldiskussionen med de riktiga psykologerna. Det var samma svar som man hört förut:

”Det är så svårt att nå ut”. ”Man måste vara ordentligt påläst för att kunna uttala sig om något psykologirelaterat”. ”Det är lätt att media förenklar för mycket”.

En student frågade om de ”riktiga” psykologerna hade något konkret tips på en lyckad löneförhandling. Då blev det dödstyst på podiet.

Nej, min känsla som jag tror att jag delar med många är att vi har lite att hämta från den gamla tidens psykologer när det gäller att sluta terapifäktas, bryta ny mark, förhandla om löner, eller nå ut i media. Det är den yngre generationen som måste gå i bräschen. Det är vi som måste skapa opinion för viktiga psykologfrågor. Vi kommer inte be om ursäkt för vad vi kan. Vi kommer inte sitta stilla i båten. Vi har inte dåligt självförtroende. Allt det här och mycket mer tror jag hade kommit fram om vi luckrat upp de traditionella upplägget av konferensen. Så det blir min passning till Markus och gänget som på stående fot lovade en Psykologstudent 09 i Uppsala i januari nästa år.

Det var den sista konferensrapporten. Läs mina föreläsningsreferat med Magnus Stalby, Elisabeth Södersten, Sandra Bates och Håkan Nyman.

”Ni är dom minst olämliga att bli psykologer”

Med de orden började Magnus Stalby, en av grundarna till Psykologpartners sin föreläsningen på Psykologstudent 08 i Linköping idag. Det var den känsla han möttes av på psykologutbildningen från lärare och från yrkeskåren i stort. En minst sagt märklig inställning menade han. Stalby tog upp några anledningar till varför så få psykologer blir företagare.

1) Det finns ett ältande sätt hos psykologen och en övertro på den egna förmågan.

2) Det finns ingen historia av att ta plats. I USA och England är det vanligare att psykologer arbetar i näringslivet.

3)Det finns få förebilder som är företagare.

4) Kopplingen till näringslivet är svag och det gör att affärsmässigheten i verksamheten blir svajig.

5) Psykologer är dåliga på att ta betalt.

Stalby tog upp några viktiga frågor att ställa sig för den som vill starta eget som psykolog: Läs mer →

”Från Jag till Vi”; om grupprocesser i förskolan

Efter två intensiva och spännande månader av grupper och grupprocesser läser vi en kurs som heter ”Barn i grupp”. Vi skiftar således fokus från vuxna till barn och tonåringar. Förra veckan hade vi en inspirerande föreläsning med psykologen Gunilla Guvå. Hon har arbetat som psykolog sedan slutet av 1960-talet i förskolan och har skrivit en fin liten skrift som heter ”Från Jag till Vi”. När hon började jobba satt barnen på rad och kissade på pottan. Den likformiga pedagogiken byttes under 1970-talet i en mer individualiserad syn på dagisbarn. Den utkom första gången 1985 delvis som en reaktion på att hon tyckte att förskolan hade tappat grupperspektivet inom pedagogik och uppfostran. Förra året kom boken i nytryck med ett nyskrivet inledningskapitel. Läs mer →

Psykologidagarna 2007 om nuögonblick i psykoterapin

”Psykoterapins goda och dåliga ögonblick”, så hette ett seminarium med Gudrun Olsson. Hon är professor och psykoterapeut och har intresserat sig för berättelsen som kunskapsform. Den narrativa psykologin är en gren som hämtat inspiration från det folkliga berättandet samtidigt som den har tagit fasta på postmoderna teoretiker och författare som fört fram kraften i att berätta och därmed omskapa och lägga tillrätta sin egen erfarenhet och intryck. Läs mer →

Referat från en föreläsning med Daniel Stern

Det var en andäktig stämning i David Magnusson salen. Flera hundra personer hade kommit. Studenter, lärare och andra nyfikna. Applåderna ville aldrig ta slut varken före eller efter. Det var nära att det blev stående ovationer och en andra inklappning efteråt. För en månad sedan besökte Daniel N Stern Stockholms Universitet. Pia Risholm Mothander bör ta åt sig äran att ha fått dit honom enkom för oss. Här kommer mina anteckningar från föreläsningen. Hjälp mig gärna att lägga till, ni som var där.

Stern började sin föreläsning genom att definiera begreppet intersubjektivitet som sharing between two individuals.

Läs mer →

Gästföreläsning med Colwyn Trewarthen

Tisdag den 17 april kl 10.00-12.00 håller professor Colwyn Trevarthen en föreläsning med titeln ”How a young child discovers meaning and emotional health with joyful companions, from infancy” på Psykologen i Stockholm. I David Magnussonsalen, Frescati Hagväg 8, plan 3.
Trevarthen är professor i barnpsykologi och psykobiologi vid Edinburgh University och är en ledande spädbarnsforskare.