månadsarkiv: november 2007

Dramalabbet överträffar sig själv

Dramalabbet river av tre pjäser på samma kväll under sin festival för nyskriven dramatik. Det är angelägna ämnen och det finns ett driv och ett tempo som för handlingen framåt. Pjäserna känns samtida på ett autentiskt sätt. Det är inte skrivet i pannan att det är om nuet det gäller, vi i publiken känner det. Tre timmar drygt med paus emellan svischar snabbt förbi. Dramalabbets festival spelas lördag och söndag fram till den 9 december. Skynda, skynda!

Arkitektprinsessan av Martin Odh handlar om tre mitt-i-karriären arkitekter (nåväl en av dem är inredingsarkitekt). Det ena paret har skilt sig och två är systrar som för länge sedan mentalt har skiljt sig från varandra. Det är en träffsäker cynisk dialog där karaktärerna pratar bort varandra. De är alla tre för självupptagna för att se de andras ensamhet.

I Gustav Tegbys ”Oslagbara” börjar handlingen i en klaustrofobisk lägenhet där huvudpersonen sveper ett glas mjölk och berättar om sina sjuka fantasier. Ur kylskåpet dyker plötsligt James Bond, porrskådisen John Holmes och Mästerdetektiven Kalle Blomkvist upp. De är alla tre otidsenliga barndomsidoler som gör sig påminda. Pjäsen blir en absurd och tragikomiskt potpuri över vår tid. De är en pjäs om manlighet hos tre problematiska förebilder.

Leif Zern recenserar i DN. Fakta om pjäserna: Läs mer →

Tre bra filmer på Stockholms Filmfestival

Jag har hunnit med tre filmer som alla varit starka. ”Magnus” Estlands första independentfilm är en våldsamt vacker film av den unga kvinnliga filmdebutanten Kadri Kousaar. Den handlar om en ung kille som vill ta livet av sig. Efter två självmordsförsök försöker pappan, en knarkande smågangster ta hand sin son. Filmspråket påminner om Ganslandts ”Farväl Falkenberg” och gör filmen vansinnigt vacker. Här en längre recension i Variety.

”The Band´s Visit” heter en israelisk film av Eran Kolirin. Den handlar om en egyptisk polisorkester från Alexandria som blir inbjuden att spela på ett arabiskt kulturcentrum i en israelisk håla. 8-manna orkestern slår sig i slang med några på det lokala caféet under ett dygn och underbara scener utspelar sig. En förtjusande film som påminner om Aki Karusmäkis ”Leningrad Cowboys” fast i öknen.

”Red without blue” är en dokumentär om enäggstvillingarna Mark och Alex. Mark blir bög och Alex byter kön och blir Claire. Familjen och tvillingarnas identitetskris och svåra transformeringsprocess skildras på ett närgånget men varmt sätt.

Mer om filmerna kommer senare. Se alla!

Läs fler kortrecensioner från filmfestivalen här och här.

Makt och samvete diskussionsämnen på Sokratiskt café

Ett trettiotal personer samlades på Marelds bokhandel igår för sokratiskt café. Det var lika många män som kvinnor och medellådern var drygt 50+. En del verkade känna varandra och kallade varandra vid namn. Samtalsledaren bad deltagarna komma med förslag på ämnen att diskutera. Förslagen som kom upp kanske kan ses som en temperaturmätare på vad medelålders diskussionsintresserade går och tänker på. De här ämnena kom på förslag:

Ytlighet idag & igår
Kvinnligt & Manligt
Vad är kärlek och hat?
Är vår hjärna fri eller programmerad?
Vad är samvete?
Makt på gott och ont?
Finns vi?
Hur mycket nyheter behöver vi?
Empati i kriser? Läs mer →

Hynek Pallas lanserar begreppet Microcinema

Filmkritikern och bloggaren Hynek Pallas har skrivit en essä om Microcinema till katalogen för Stockholms Filmfestival. Microcinema är Pallas sätt att försöka förstå, sammanfatta och paketera om begreppet independenteller lågbudget som det också kallas ibland. För det är inte den viktiga distinktionen i dagen globaliserade och uppkopplade värld. Så här skriver Pallas:

Men i en tid då det med liten budget och digital utrustning är möjligt att få bättre och mer varierande resultat än förr, och dessutom nå en bred publik, behövs ett nytt samlande begrepp. Microcinema är uttryck som används om filmer gjorda på digital video, som redigeras på dator och distribueras via Internet. När den, som Jonathan Caouettes självbiografiska film Tarnation (2004), tar klivet upp i vanlig distribution tycks beteckningen försvinna. Eftersom framtidens filmmarknad i allt väsentligt kommer att delas upp mellan ”små” filmer, som de i årets Spotlightsektion, och storbudgetfilmer – vare sig de kommer från Hollywood, Bollywood eller är statsfinansierade Europeiska stordramer om snutar – borde benämningen microcinema hänga kvar även efter att en film tagit sig in i festivalnätverket eller fått ”vanlig” distribution, av orsaker som kommer att bli tydliga under diskussionens gång.

En tydligare profil med fokus på produktionsättet och distributionen skulle kunna lyfta fram de problem och utmaningar som filmare i Microcinemagenrén står inför. För filmer som kommer till utanför de etablerade filmstudiorna behövs. Men även om de kräver mindre resurser så behöver de ändå pengar. Det gäller att Filminstitutet och andra finansiärer öppnar ögonen.

Läs mer om Microcinema på Wikipedia.

Bokhora ångar på

DN har träffat kvinnorna bakom Bokhora i lördagens kulturdel sid. 6-7 (ej på nätet ännu). Bokhora är en rapp blogg med tyngdpunkt på bokrecensioner. De har temaveckor om tex. skräck, gör kortare intervjuer med författare, och andra intressanta bokläsare. Johanna, Johanna, Johanna, Caroline och Jessica heter de och bloggar som bara skjortan. Just flödet är mitt största förbehåll. De skriver mycket. För mycket. Jag har följt Bokhora under hösten och blir ibland förtjust eller intresserad av någon bok. Tyvärr är det för sällan. Bokhora skriver för lite om böcker för en kultursnobb som jag helt enkelt. Om jag fick önska skulle bokhororna dra ned på flödet och utveckla bloggen mer mot djup och kvalité. Samtidigt gör Bokhora en insats för att stimulera läsandet och diskussionen av böcker på nätet vilket är bra.

Sokratiskt café nu på lördag den 17 november

Bokhandeln Mareld har sokratiskt café igen. Lördagen den 17 november kl. 15-16.30 på Mareld, Odengatan 100. Fritt inträde. Så här beskriver Mareld arrangemanget:

”Vad bär du för frågor inom dig? Kom och dela med dig av dina funderingar. Man behöver inte vara filosof för att diskutera viktiga frågor. Eller så upptäcker du filosofen inom dig när du väl börjar diskutera! Inga förkunskaper behövs, bara ett genuint intresse för att samtala kring såväl vardagliga som viktiga frågor. Det viktigaste är inte svaren utan frågorna. Frågor som kan leda till nya frågor, öppna andra sinnen, belysa ett problem från olika håll. Detta var en av Sokrates idéer i samtalen med sin omgivning. Vi vill plocka upp den tråden och inbjuda till en stund av nyfiket utforskande, där vi tillsammans jobbar fram en frågeställning som vi känner kan diskuteras på ett meningsfullt sätt.”

Dags för Stockholms Filmfestival

15-25 november är det återigen filmfestival i Stockholm. Serious Party spelar på Spy Bar där det är invigningsfest. DN listar gott och blandat från årets alla filmer. Jag har skaffat branschpass och hoppas kunna mingla fram någon bra film för nästa säsongs av Psykfilm. Imorgon ska jag se Magnus kl. 19.00. Det är Estlands första egenproducerade långfilm någonsin.

Rendezvous with Madness Film Festival i Toronto

Så heter en filmfestival som pågår 8-17 november i Toronto. Bloggen Advances in the history of psychology tipsar om festivalen som är den femtonde i ordningen. Rendezvous with Madness Film Festival har ett ambitiöst program med olika teman varje dag. Man blandar kortfilmer, dokumentärer och långfilmer. Själv säger sig festivalen vilja ta upp berättelser, fakta och myter som omgärdar psykiska problem och beroende. Man anordnar diskussioner med filmmakare, psykologer och personer med egna erfarenheter av psykisk ohälsa.

Några teman på festivalen är ”the art of mental health”, Guds röst, berättelser från barns perspektiv, beroende, sökandet efter perfektion, normalitet och kulturella möten. Kul och inspirerande grepp med en nischfestival.

Konferens för alla Sveriges psykologstudenter 2008?

Förutom att träffa Seniorerföreningen var största behållning att få snacka med andra psykologstudenter under Psykologidagarna. Oskar, Elina och Ulrika var ett trevligt gäng från Linköping. Maria och Linda från Studeranderådet. Zackarias från Lund plus några till. I minglet efteråt snackade vi om att vi studenter borde ordna vår egen konferens i anslutning till nästa års Psykologidagarna. På lördagen efter den stora konferensen pågått torsdag & fredag skulle vi studenter ordna vår egen konferens. Vi skulle kunna sätta ihop ett eget program med seminarier och diskussioner. Att skapa en återkommande mötesplats för intresserade psykologstudenter tror jag vore värt mycket.

Så jag kastar ut bollen. Vem eller vilka ska ta den? Nästa år är Göteborg värd för Psykologidagarna. Antingen ordnar göteborgarna det hela, eller så får Maria & Linda göra det med Studeranderådet och Psykologförbundet i ryggen. Eller så blir det Linköpingsgänget som startat Psykologstudent.se som håller i trådarna. Eller kanske allihopa? Jag är gärna med och jobbar med utformningen av seminarier och debatter. Det här borde bli ett återkommande event.

Mina slutintryck från Psykologidagarna 2007 är:

Mingel : ja
Vetenskapligt: sådär
Mossigt: lite
Lantisar i stan: en del

Den var den sista texten om Psykologidagarna. Övriga rapporter handlar om evidensbegreppet, biblioterapi, nuögonblick och Seniorföreningen.

Vad säger egentligen anknytningsteorin?

I DN Söndag 11 november (ej på internet) skriver journalisten Dan Josefsson om hur det är att vara hemma med sitt barn. Josefson har upptäckt att anknytningsteorin kan användas som ett argument för att män är lika bra vårdnadshavare som män. Han driver tesen att män är lika bra anknytningsobjekt för det lilla barnet som kvinnor. Till stöd för detta hänvisar Josefsson till boken ”Anknytningsteori”. Det är en lärobok skriven Anders Broberg, Pehr Granqvist, Tord Ivarsson och Pia Risholm Mothander (Natur och Kultur, 2006). En annan källa är Philip Hwang, professor i psykologi och som forskat kring anknytning sedan 1980-talet. Nu är det inte riktigt så enkelt som Josefsson vill göra gällande. Läs mer →

Jonas Mosskin

Psykologi – Politik – Kultur