Etikettarkiv: kultur

Psykologer tittar på film visar Idioterna

 psykologertittarpafilm-rensad.jpg

Nästa psykfilm blir på torsdag den 25 september. Då visar jag Idioterna (DAN, 1998), av Lars von Trier. Idioterna har visserligen bara 10 år på nacken men känns redan som en modern klassiker. Idioterna var den andra filmen som kom till efter Dogma-95 manifestet. Den handlar om en grupp förvirrade personer som bor tillsammans i ett kollektiv. De leker idioter och spelar utvecklingsstörda. Karaktärerna i filmen talar om att ”finna sin inre idiot”, vad nu det skall betyda. Är det bara nonsens eller ligger det något i det? Gruppsexscenen med porrskådisar blev omtalad liksom filmens besatthet av att utmana tabu. Det är med andra ord upplagt för en djuplodande psykologisk analys av Idioterna men kanske också av von Trier själv.

Till vår hjälp att prata om filmen har vi Daniel Frydman, psykiater och psykoanalytiker. Han är till vardags verksam som överläkare på Gamla Stan-Södermalms psykiatriska jour- och öppenvårdsmottagning. Frydman är även redaktör för tidningen Svensk Psykiatri.

Filmvisningen börjar kl. 19.00 på Kulturhuset, Klarabiografen vån 2, entré 60 kr. Köp biljetter i infokassan på våning 0, via telefon 08-508 315 09 eller på Kulturhusets hemsida: https://www.webbiljett.se/kulturhuset/step/chooseEvent_Sorting.aspx

Övriga visningar under hösten är:

30 oktober: Water Lillies, (FRA 2007), av Céline Sciamma. Gäst är Fredrik Livheim, leg. psykolog.

20 november: 12 Edsvurna män (USA, 1957), av Sidney Lumet. Gäst är Christer Sandahl, docent, leg. psykolog och grundaren av psykologkonsultföretaget Sandahl & Partners.

Varmt Välkomna!

Gå med i Psykfilm på Facebook.

Cinemateket visar psykfilm

skarmmisshandlingen41.jpg

Idag onsdag kl. 16.30 (Sture) samt på fredag kväll kl. 20 (Filmhuset) visar Cinemateket ”Misshandlingen” av Lars Lennart Forsberg. Det här var en av Forsbergs första filmer och kom redan 1969, mitt i omvälvande tider och tankar om antipsykiatri. Här en kort beskrivning av filmen:

Den unge diversearbetaren och socialisten Knut Nilsen råkar i delo med rättvisan. Han provocerar ägaren till en Jaguar lyxbil genom att påstå att det är hans bil eftersom det är en produkt av arbetarklassens arbete. Jaguarägaren är inte överens med Knut om detta varför Knut slår honom på käften. Vid polisförhöret misstänker kommissarien att inte allt står rätt till med Knut eftersom han fortfarande hävdar att det är han som har rätt till bilen och nu börjar en rad av åtgärder och förhör av personundersökare, psykologer , psykiatrer och myndighetspersoner som leder till att Knut nerdrogad hamnar som ett vårdpaket bakom pansarglas på en sluten psykiatrisk avdelning.

Som sagt en psykfilm som dessutom blev Guldbaggebelönad. I rollistan finns bland andra Björn Granath.

Böckerna tar plats på Facebook

n28135210355_5595.jpgn22988824508_5313.jpg

Så har böckerna på allvar börjat ta sig in på Facebook. Det är både högt och lågt, stort och smått som använder sig av den här ”nya” plattformen.

Författaren Helena Loofts nya bok Kulturkontoret, är ett exempel. Boken är en dialog mellan henne och Sven om vad som sker på Tidskriftsverkstans lokaler på Östgötagatan i Stockholm. Looft var kollega och entusiast på den tiden jag höll på med Nitnit. Boken är hennes fjärde och är släppt på Skugges skapelse Vulkan. Du kan gå med i Kulturkontoret på Facebook. I dagsläget är vi 41 medlemmar.

En annan bok som det snackas mera om är Dan Josefssons och Egil Linges ”Hemligheten – från ögonkast till varkatig relation” (på Natur och Kultur). Den handlar om Josefssons upptäckter under sin terapi. Boken har en hemsida och en Facebookgrupp där vi just nu är 120 medlemmar. För tillfället leder ”Hemligheten” som ju såklart har en helt annan marknadsföringsbudget. Ingen av Facebookgrupperna känns levande och som kanske vore önskvärt. ”Hemligheten” har visserligen en del snack i sitt forum. Det återstår att se om Facebook kan bli något annat än ytterligare en marknadsföringskanal. Spontant vore det mycket roligare om det blev så, men jag har mina tvivel.

Medkänsla har sin egen ekonomi

Merete Mazzarella skrev för ett tag sedan en Uunderstreckare om att ”Medkänslan har sin egen ekonomi”. Hon har läst sociologen Candace Clarks omfattande bok ”Misery and company – Misery in everyday life” och som handlar om hur man visar sympati och medkänsla för vänner, arbetskamrater och grannar.

Det finns mycket spännande evolutionär forskning av till exempel Frans de Waal som visar att människor och apor har utvecklat moral och samarbetande tekniker för att de gagnar oss som art. Medkänsla och empati och förmågan att mentalisera och ta den andresperspekti hör säkert till en av dessa viktiga egenskaper. Tor Wennerberg har skrivit en bra essä i DN med titeln ”Först kommer moralen”. Där beskriver han ingående bland andra de Waals tankar.

Press om svans och Psykfilm

img_0461-copy.jpg

Det är smickrande att djungeltelegrafen har gått när det gäller Psykologer tittar på film. Calle Pauli gjorde en intervju med mig för DN på Stan. SvD skrev en mindre notis häromdagen. Dessutom skriver Hynek Pallas på Weird Science ett inlägg om ”Den långa biosvansen”, där han menar att Psykologer tittar på film är ett exempel på hur biotittandet har förändrats.

Svansbegreppet har varit i svang ett tag nu sedan Chris Anderson skrev boken ”The long tail”. Även om det kan kännas uttjatat har det ännu inte slagit igenom med full kraft. Med tanke på dagens tekniska möjligheter är det konstigt att inte fler alternativa filmkanaler har etablerats. Det borde vara standard att man går ett gäng och bokar en visning på en biograf med polarna. Det kvittar om du är speedwayentusiast, schlagerbög eller proggprettokid, alla grupper borde kunna se sin älsklingsfilm när de vill på biografen. Det har aldrig varit så enkelt som idag att skapa och aktivt välja sin filmupplevelse.

PS: Kvällens visning är slutsåld men har du ett bra skäl så dra iväg ett mail så kanske det går att fixa.

Ny säsong av Psykologer tittar på film

psykologertittarpafilm-rensad.jpg

Psykologer tittar på film inleder en ny säsong med att visa Ingmar Bergmans klassiker Persona, torsdagen den 28 augusti. Det är dags att analysera Bergman och hans kvinnor utifrån ett psykologisk perspektiv. Handlar filmen bara om regissörens eget förhållande till det motsatta könet? Är det en patriarkal skildring av kvinnan eller en träffande gestaltning av kvinnor på gränsen till nervsammanbrott? Till vår hjälp att analysera Persona har vi Irene Matthis. Hon är psykoanalytiker, författare, professor och en välkänd feministisk debattör. Efter visningen blir det som vanligt ett samtal om filmen med publiken med utgångspunkt i ett psykologiskt perspektiv.

Filmvisningarna äger rum på torsdagar kl. 19.00 på Kulturhuset, Klarabiogprafen vån 2, entré 60 kr. Köp biljetter i infokassan på våning 0, på telefon (508 315 09) eller på nätet.Välkomna.

Övriga visningar under hösten är:

25 september: Idioterna (DAN, 1998), av Lars von Trier. Idioterna har visserligen bara 10 år på nacken men känns som en modern klassiker. Idioterna var den andra filmen som kom till efter Dogmamanifestet. Den handlar om en grupp förvirrade personer som bor tillsammans i ett kollektiv. De leker idioter och spelar utvecklingsstörda. Gruppsexscenen med porrskådisar blev omtalad liksom filmens besatthet av att utmana tabu. Det är med andra ord upplagt för en djuplodande psykologisk analys. Gäst är Daniel Frydman, psykiater och psykoanalytiker.

30 oktober: Water Lillies, (FRA 2007), av Céline Sciamma. I filmens centrum finns ett gäng 15-åriga tjejer som övar konstsim i en Parisförort. De har mycket att förhålla sig till inte minst till den komplicerade frågan om sexualitet och om att bli kvinna. Gäst är Fredrik Livheim, leg. psykolog

20 november: 12 Edsvurna män (USA, 1957), av Sidney Lumet. 12 edsvurna män är en riktig filmklassiker. Lumets film handlar om en jury som ska besluta om en morddömd. Ett fall, ett rum, en och en halv timme och tolv män. Filmen belyser dynamiken hos en grupp människor. Den är ständigt aktuell och har bland annat filmatiserats igen på 1990-talet. Gäst är Christer Sandahl, docent, leg. psykolog och grundaren av psykologkonsultföretaget Sandahl & Partners.

Välkomna!

Corporate Storytelling

moleskine_pocket_plain_notebook00.jpg

Vi människor är fascinerade av myter och legender. Har varit och kommer alltid att vara. Andreas Åberg skriver en Understreckare om att ”Det goda berättandet lönar sig”. den handlar om fenomenet ”Corporate storytelling” eller Organizational storytelling som det heter på engelska. Och visst är det sant att en bra berättelse kan bygga en kraftfull rörelse. Det är fascinerande att se hur ständigt nya myter och legender om företag, personer och grupper ständigt skapas. Alla har ju en relation till berättelsen om IKEA.

Åberg skriver:

På senare år har det blivit alltmer synligt hur berättandet används som ett helt annat redskap, nämligen i kommersiella syften. Denna sida hos berättandet har nu för första gången blivit föremål för en överskådlig handbok på svenska, Storytelling (Liber, 112 s) av ekonomerna Emma Dennisdotter och Emma Axenbrant. Att berättandet används i marknadsföringssyfte är långtifrån något nytt fenomen. Berättelsen om hur Coca-Cola uppfanns av en apotekare som försökte finna ett botemedel mot huvudvärk har haft en ansenlig betydelse för att läskedrycken skulle kunna spridas världen över. Ett nyare exempel är berättelsen om glasstillverkarna Ben & Jerry’s, som är namnen på två amerikanska hippies som på 70-talet gick en korrespondenskurs i glasstillverkning, för att sedan starta en glassbar i en ombyggd bensinmack.

Åberg skriver också om exemplet med Moleskines anteckningsböcker som ett antal intellektuella sägs ha använt. Peter Englund skrev för ett år sedan på sin blogg om sitt förhållande till Moleskine. Det italienska företaget som återupptog tillverkningen av anteckningsböckerna visste vad de gjorde. Jag skrev också ett inlägg om deras framgång.

Jag funderar lite på myten om Freud och psykoanalysen. Är inte det en seglivad berättelse?

PS: På Uppsatser.se finns det fyra uppsatser som bland annat handlar om hotellkedjor och hovleverantörer.

Självhjälpsböcker och profeter i vår tid

225px-phil_1.jpg

24 juli skrev Merete Mazzarella en Understreckare om att ”själv inte alltid är bästa dräng”. Mazzarella tar sin utgångspunkt i en ny bok som heter ”Suveränitetens Pris – En kritisk studie av självhjälpslitteratur” (Dualis) av Jonas Aspelin. Han är forskare i pedagogik och socialt arbete. Aspelins bok studerar fem av de mest populära amerikanska självhjälpsböckerna. ”Hur man får det man önskar och är nöjd med det man har” av John Gray (mest känd som författare till ”Män är från Mars, kvinnor är från Venus”), ”Angelägenheter” av Philip McGraw (känd från tv som Dr Phil), ”Att hjälpa sig själv” av Dave Pelzer (som tidigare skrivit en rad böcker om en skenbart hopplös barndom), ”Älska dig själv” av Wayne Dyer, samt en bok som inte är översatt till svenska, ”Stand Up For Your Life” av Cheryl Richardson.

Mazzarella skriver:

Sin polemik mot självhjälpsböckerna driver Aspelin med stöd i Martin Bubers filosofi som betonar dialogen, det relationella. Buber menar att det är Jag–Du-relationen som är grundläggande för den mänskliga identiteten: ”Människan blir genom Duet till ett Jag.” Liksom självhjälpsfilosoferna uppfattar Buber att samhällsutvecklingen hotar människan men då i första hand därför att den leder till att våra relationer blir mer förtingligade, mer instrumentella, så att vi riskerar att uppfattar andra människor som ett Det snarare än ett Du. Medan självhjälpslitteraturen hävdar att vi inte behöver ta ansvar för någon annan än oss själva betonar Buber att vi ständigt har att ”svara an” på medmänniskan. Motpolen till tvång är för Buber inte frihet utan genuin samvaro.

Jag håller med om att det finns ett problematiskt fokus på vår egen personliga utveckling i självhjälpsböckerna. Samtidigt tycker jag det är intressant att det är en typ av invändning som alltid har funnits mot att människor försöker ta itu med sina problem tex. genom att gå i terapi. Man ska inte gräva för djupt eller fokusera på sig själv, det finns ju så många andra viktiga problem i världen. Engagera dig i något politiskt istället, är en typ av kommentarer.

Mazzarella skriver vidare att de svenska böckerna i genrén verkar vara mer måttfulla. Hon frågar sig också vem som läser de här böckerna och hur de läses. Hon fortsätter: Läs mer

Queerfilm på Kulturhuset

xxy.jpg

På fredag drar Stockholm Queer Filmfestival igång en tredagars filmspecial på Kulturhuset.De visa En film som Hynek Pallas skrivit uppskattat om och som verkar bra är argentinska XXY (2007), i regi av Lucia Puenzo. Så här presenteras filmen i programmet:

15-åriga Alex är intersexuell, och bor med sin familj i Uruguay. Hela livet har hon fostrats som flicka, men mer och mer börjar hon inse att hon bara vill vara den hon är. I hemlighet bjuder Alex mamma in en plastikkirurg, som har ett medicinskt intresse i att studera Alex, för att definitivt bestämma Alex kön. Alex börjar intressera sig för kirurgens son och en oundviklig attraktion uppstår.

En annan film som är värd att se är amerikanska ”Red Without Blue”, (2007). En gripande film som jag såg på Stockholms Filmfestival fööra året. Det är en dokumentär som följer ett tvillingpar där den ene har bestämt sig för att byta kön vilket gör att bandet mellan dem prövas hårt. Det är även en historia om att återuppbygga en familj från ett mörkt förflutet.

Jerusalems filmfestival

f0_0300_0000_heartofjenin01.jpg

DN skriver om Jerusalems filmfestival som precis avslutats. Jag råkade vara i stan men hann inte dra förbi, därtill fanns det alldeles för många gamla byggnader att titta på. Med tanke på den israelisk filmvågen var det säkert en felbedömning. En film som det talades om där nere och som Lotta Schüllerqvist skriver om är ”The heart of Jenin”. Jag citerar:

”En gripande historia berättas i den tyska dokumentären ”The heart of Jenin”. Den handlar om en 12-årig palestinsk pojke som 2005 sköts till döds av israeliska soldater i staden Jenin på Västbanken. Pojkens familj beslöt att låta donera sonens organ till barn i Israel, och i filmen får man möta några av dem som har räddats till livet med hjälp av den 12-årige Ahmeds njurar, hjärta och lungor. Filmen följer Ahmeds far på hans besök hos dessa barn, som i hans ögon fortsätter det liv som Ahmed berövades. Det mest laddade mötet utspelar sig hos en ortodox judisk familj som till en början hade svårt att acceptera att deras dotters liv hade räddats av en arabisk pojkes njure.”

Det låter som en berättelse man genast vill följa. När får vi se den i Sverige?