Etikettarkiv: litteratur

Författarlunch på Natur & Kultur

Det börjar bli en trevlig tradition att lyssna på Natur & Kulturs författarluncher. Kul att få lite ansikten på människor som annars bara är e-postadresser. Den här gången presenterades fyra böcker som alla utkommer under våren.

Åsa Nilsonne berättade om ”Mindfullness – en väg ur nedstämdhet) (ännu ej i tryck). Det är en bok där bland andra Jon Kabat-Zinn medverkat. Nilsonne gjorde den obligatoriska övningen med oss gäster. Vi fick i uppgift att känna efter om vi hade ont någonstans. Efter 60 sekunders koncentration på om och var vi hade ont så var vi flera som plötsligt hittade lite smärta. Själv upptäckte jag lite bukkänningar säkert på grund av för stort kaffeintag. Nilsonne sade en bra sak om depression. Det är sannolikt inte ett enhetligt tillstånd utan det finns många vägar dit. Har man erfarit depression tycks det också vara lättare att trilla dit igen.

”Sluta jämföra dig med andra”, heter Jana Söderbergs nya bok som utkommer i maj. Än så länge finns boken bara som ljudbok. Hennes budskap var en aning fluffigt för min smak. Hon fick till en skön oneliner om att självkänsla blivit ett för flummigt och diffust begrepp. ”Självkänsla är viagra för lyckan”, enligt Söderberg.

Efter två karismatiska presentationer var det så dags för den något torrare Dan Stiwne. Han presenterade ”Bara detta liv”, en antologi om existentiell psykologi där Stiwne varit huvudredaktör. Det är den första riktiga läroboken på svenska om den existentiella inriktningen inom psykologin. Det är ett negligerat perspektiv i Sverige och den kommer säkert bli flitigt läst på universitet och högskolor. Ska bli kul att läsa när den väl finns i tryck. Stiwne drog flera skämt och passade på att tackla till de ytligare psykologiska perpektiven som ju har medvind idag. Första kapitlet i boken heter förresten ”Om livet och döden – och dödläget däremellan”. Obetalbart. På Sällskapet för Existentiell Psykoterapi finns mer att läsa för den som är nyfiken.

Sist talade Marta Cullberg Weston om sin nya bok ”Från skam till självrespekt”. Det är den tredje och avslutande boken om självkänsla. Hon talade om olika typer av skam som hon kategoriserade i rött, vitt och rosa. Dessutom tog hon upp den stigmatiserande och skyddande skammen. Frågan är om jag borde känna skuld eller skam om jag inte hinner läsa boken?

Kicki & Lasse går till attack

Ikväll på Forum dyker karaktärerna i Peter Kihlgårds hyllade kärleksroman ”Kicki & Lasse” upp på scen. Kicki (Lina Englund) och Lasse (Leif Andrée) försvarar sig mot personporträtt i boken. Peter Kihlgård har skrivit manus och medverkar själv i den här udda iscensättningen. Musik av: Mats Ronander, Benneth Fagerlund och Robin Lyne. Ur programmet:

Peter Kihlgård sitter och skriver på sin nya roman. Plötsligt ringer det på dörren. In stormar Kicki och Lasse, livs levande och ursinniga över hur Kihlgård behandlar dem i sin text. Nu är de fast beslutna att till varje pris förmå honom att tilldela dem ett bättre och värdigare öde. De kidnappar honom.

Ett givet val om jag inte skulle på middag. Hittade även en rolig chat med Kihlgård och DN:s läsare. För den som inte läst boken ännu, skynda.

Författarsamtal med Carsten Jensen

Den 24 januari gästade Carsten Jensen Kulturhuset i Stockholm. Det var samtidigt tioårs jubileum för Internationell Författarscen. 313 författarebesök från 55 länder har producenten Ingemar Fasth hunnit med. Jensen samtalade om sin roman ”Vi, de Drunknade” med författaren Sigrid Combüchen. Det blev ett fint möte där samtalet förflöt på ett behagligt vis. En scen, två stolar och ett engagerat samtal är allt som behövs.

Combüchen lyckades komma med intressanta frågor och egna reflektioner utan att för den skull stjäla showen. Jensens vårdade och långsamma danska (lite släpigt för att vi svenskar skulle hänga med) var en njutning att höra på. Danska kan vara så vackert ibland.

Här en DN-intervju med Jensen och här Svd:s recension av boken. Här är hela vårens program på Internationell Författarscen. Missa inte Ian Buruma.

Det är svårt att återge ett spännande samtal men här är mina fragmentariska anteckningar. Läs mer →

Den typiske bloggaren är en tonårstjej som skriver om mode

DN Ekonomi rapporterade igår om undersökningen Blogg-Sverige som Hans Kullin låtit genomföra för tredje året i rad. Där kan man läsa att den typiske bloggaren är en kvinna mellan 16-20 år, uppdaterar sin blogg varje dag, skriver om mode och är inte anonym. Hon läser andra bloggar i genomsnitt en timme per vecka. Tre av fyra bloggare är kvinnor. De flesta av de här bloggarna har karaktären av offentliga dagböcker en företeelse som ligger rätt långt ifrån alla tusentals seriösa bloggare.

I bloggosfären har många lyft fram skillnaderna mellan män och kvinnor. Det tycker jag är en mindre intressant diskussion. Mer intresant är att bloggtjejerna lägger ned så lite tid på att läsa andra bloggar. Det viktigaste är att finnas till på nätet och att basunera ut sitt tankar om sitt liv, inte att ta del av en diskussion tillsammans med andra bloggar. Om de unga självutlämnande skribenterna skulle surfa runt litegrann skulle de säkert upptäcka hur patetiskt likt deras liv är alla andra modeintresserade bloggare.

Jag känner igen det här beteende från poesi-Sverige. En massa (mestadels unga med diktarambitioner) skriver och försöker publicera sig. Samtidigt är de hopplöst okunniga om lyrikhistoiren och den samtida diskursen vilket gör att de mest pinsamma alster kan kännas fräscha, när de i själva verket är omedvetna dåliga kopior av berömda texter. Alla tror att någon annan ska köpa och läsa dikter men själv gör man det inte. Om alla som sade sig gilla peosi också skulle köpa 1-2 diktsamlingar per år så skulle lyrikmarknaden expandera ordentligt.

Själv lägger jag ner mellan en halvtimme och en timme per dag åt att läsa andra bloggar. Ungefär lika mycket tid går åt till eget skrivande. Att läsa bloggar är för mig ett substitut och komplement till tv och dagstidningar. Men det är också mitt eget sätt att söka ny kunskap och infallsvinklar till psykologi, politik och kultur. Utan bloggläsandet vore min världsbild mindre.

Föredrag om psykoanalys

Svenska Psykoanalytiska Föreningen i samarbete med ABF, fortsätter under våren sin samtalsserie ”Vad är psykoanalys?”. Rubriken för vårens program är den allomfattande: ”Med psykoanalys från vaggan till graven”. Datum är 30 januari, 13 februari, 16 april och 14 maj och äger alltid rum på en onsdag kl. 19.

Mest intressant i programmet är den 13 februari då rubriken är ”Freuds ark – ett samtal om överlevnad”. Då samtalar en brokig skara tillsammans med moderatorn Moa Matthis, litteraturvetare. Övriga i panelen är Ingrid Elam, litteraturvetare, Kenneth Hermele ekonom, Astrid Kleppe fysiker & författare samt Christer Sjödin läkare & psykoanalytiker (och tidigare gäst på Psykologer tittar på film). Oavsett vad man pratar om borde det bli ett spännande samtal med den uppställningen. Hela programmet hittar du här.

Referat från ett samtal med Umberto Eco

Så dök han upp på Italienska Kulturinstitutet, för övrigt en mycket speciell byggnad. Dagen efter skulle Umberto Eco ta emot en hedersutmärkelse av Uppsala Universitet (den 37:e sådana för hans del). Samtalet började en kvart för sent på typiskt italienskt vis. Umberto Eco samtalade med sin svenske översättare Barbro Andersson. Tyvärr lyckades Andersson prata på om oväsentligheter och hennes röriga frågor fick hela samtalet att styckas upp. Eco var dock i fin form och hann leverera några punchlines på 45 minuter. Viss förvirring rådde om de skulle tala svenska, engelska eller italienska. Eco sade sig inte tro på simultana översättningar som är fallet i tex. EU-parlamentet. Det är en omänsklig uppgift för vår hjärnkapacitet. Eco har tidigare i sina arbeten behandlat just problematiken med översättningar.

”Om skönhet” heter Eco senaste bok som Andersson kallade för en essäsamling där Eco varvat text och klassiskt sköna bildkonstverk med texter. Men Eco rättade henne och menade att det är en coffeetablebok. ”Jag gifte mig för att få ge ut min senaste bok”, var en annan skön kommentar från den stilige men korpulente italienaren. Eco erkände att han tyckte att det var ganska tråkigt att skriva om skönhet. Det är ungefär detsamma varhelst man dyker ned i historien eller geografin, menade han. ”Fulhet däremot, det kan vara vad som helst. Det är mycket roligare att studera och skriva om fulhet”. Då får man leta i perifera sammanhang, titta i bakgrunden av gamla konstverk ” fortsatte Eco. Just fulhet är föremålet för hans nästa bok ”Ugliness” som finns på engelska. Läs mer →

Umberto Eco & Carsten Jensen till stan samt ett seminarium om konst

Några evenemangstips. På onsdag den 23 januari samtalar Umberto Eco med sin översättare Barbro Andersson på Italienska Institutet, Gärdesgatan 14, kl. 18. Eco tillhör Rolls-Roycen bland världens intellektuella idag. Han lär ha ett privat bibliotek med 30 000 volymer. Mer om Eco och programmet kan du läsa här. Hans böcker ges ut på Brombergs förlag där man kan läsa om de verk som översatts till svenska.

Samma dag mellan kl. 15-21 är det ett seminarium på Konstfack vid Telefonplan på temat ”Konstens roll – om konst, konstutövare och arbete”. Det är föreningen Nordens Biskops-Arnö som arrangerar tillsammans med ABF och Konstfack. Saxat ur programmet:

Författare, konstnärer och intellektuella på olika sätt närmar sig frågor om estetiska och politiska strategier inom konst och litteratur. Seminariet vill bland annat undersöka konst som nytta eller överflöd, hur vi värderar och skulle vilja värdera konstnärligt arbete: både i samhället och inför oss själva i vårt eget arbete, samt vad ”det nordiska” skulle kunna innebära för det konstnärliga arbete i Norden idag.”

Torsdag 24 januari kommer Carsten Jensen till Internationell Författarscen på Kulturhuset i Stockholm. Jensen är journalist och författare och han ska prata om sin senaste bok ”Vi, de drunknande”, tillsammans med Sigrid Combüchen. Det är en storslagen roman om fyra generationers sjömansliv från mitten av 1800-talet till slutet av Andra världskriget. Jensen är känd för en svensk publik bland annat för sina artiklar och resereportage. Föredraget är i Hörsalen och börjar kl. 19.

”Snubbla på lyckan”, bokrecension

”Snubbla på lyckan” med undertiteln – ”varför din hjärna sätter krokben för dig” är en ny bok av Daniel Gilbert. Det är en populärpsykologisk bok som utkom på förlaget Natur och Kultur hösten 2007. Gilbert är professor i psykologi på Harvarduniversitetet och förestår deras avdelning för Hedonsitic Psychology Laboratory. Boken har en egen hemsida och heter ”Stumble on happiness” på engelska 2006. Boken har blivit en succé och översatts till 20 länder.

Gilbert är en utmärkt stilist och är en bättre författare än storheter som tex. Steven Pinker. Språket är lätt och ledigt även om innehållet inte är lika högkalibrigt som Pinkers ”Ett oskrivet blad”. Gilbert är lite som en kunnig farbror som lotsar läsaren. Han snackar både kidsens språk och kan föra filosofiska resonemang. Den som inte vill drunka i djup men ändå känna sig smart bör läsa boken. Läs mer →

2008 blir självhjälpens år

Kulturnytt (8 januari) rapporterade om självhjälpsböcker. I inslaget intervjuades Lena Forssén, redaktör på Natur och Kultur som sade att 2007 varit ett rekordår för populärpsykologi. Hon tror att 2008 kommer bli ett fortsatt starkt år för genrén. Hennes analys var att det är mer okej att köpa en självhjälpsbok idag än vad det var på 90-talet. Då var det mer tabu. I inslaget intervjuades också Bengt Weine som driver Mareld, en bokhandel och förlag med inriktning mot psykologi. Weine sade att han inte kan konkurrera med de stora förlagen. För att ge ut självhjälpslitteratur behöver man marknadsföringsmuskler. Sverige varit släpat efter andra länder men att de svenska författarna nu har gett sig in i matchen. Men Weine har inga planer på att ge sig in i den genrén. ”Det finns så det räcker”. Läs mer →

Mer kommentarer om Slas

7 januari repriserade Kulturradion ett program med Slas från 1992. Bengt Packalén dricker kaffe och kurar skymning i dennes ateljé. Det blir ett otvunget samtal där Slas får prata på om varför han var så förbannad när han skrev ”Brev till en hembygsgård”, från 1974. Det var förövrigt den första boken jag läste av Claesson. Boken handlar om en författare som blivit inbjudan att hålla ett föredrag på hembygsgården från den trakt han skildrat och blivit expert på (läs ”Vem älskar Yngvej Frej”). Huvudpersonen försöker skriva ett brev där han tackar nej men brevet vill liksom aldrig ta slut och det blir istället en lång ilsken dialog med småböndernas barn. I slutet av programmet blir Slas ilska alltmer förklarlig.

Andra som kommit med insiktfulla kommentarer är Stationsvakt som träffande skriver att:

”Hans språk var bedrägligt enkelt – men innehöll mycket ändå”.

I SvD skriver Richard Swartz en läsvärd Understreckare. Swartz tar upp Claessons antiintellktuella hållning och den metod som han fulländat genom att skildra verkligheten och människorna rakt upp och ned, utan omskrivningar. Det finns en befriande vardaglig hållning i Slas böcker. Det bedrägliga är just att det ser enkelt ut, men Slas var en mästare på upprepningar och dialoger från vanliga samtal människor emellan. Gärna på ett tåg, en säng eller krog. Swartz tar även upp problematiska sidor hos författaren vilket känns befriande i all nostalgi.

För den som inte fått nog har SR Minnen, en inspelning från 1966. Där intervjuas Claesson av Gabrilla Garland om hur han reste i efterkrigstidens Europa som fattig frilansande skribent och tecknare.

Läs även om min relation till Stig Claesson.

Jonas Mosskin

Psykologi – Politik – Kultur