Etikettarkiv: Psykologi

Psykologer tittar på film gör gästspel på Gtöeborgs Filmfestival visar Twin Sisters

Bild

För femte gången gör Psykologer tittar på film ett gästspel på Göteborgs Filmfestival. Den här gången visas norska dokumentären Twin Sisters. I filmen får vi följa den osannolika historien om två kinesiska enäggstvillingar som bortadopteras till en norsk respektive amerikansk familj. Barnen och familjerna försöker upprätthålla kontakten med kluvna känslor. En mycket starkt film som väcker frågor om anknytning, miljö och adoption. Gäst är Psykologen och skådespelaren Göran Parkrud. Moderator är Jonas Mosskin, psykolog.
Filmen visas i Göteborg 31 januari, kl. 10.00 och samtalet äger rum efteråt kl. 12.00.

Varmt välkomna!

Här är en trailer till filmen:
http://www.youtube.com/watch?v=Ol2et55jdxk

Varför är det så svårt att göra lyckade sammanslagningar av organisationer?

Idag 7 Januari är jag intervjuad av SVT Kulturnyheterna om sammanslagningar av kulturinstitutioner. Här är en utförligare beskrivning av vad jag tror är viktigt när det gäller fusioner. Här ligger klippet uppe på SVT:s webbsida.

Sunt bondförnuft och idealism ligger ofta bakom sammanslagningar av organisationer. Om två företag som båda jobbar bra, blir en enhet skulle man väl kunna ta det bästa från båda organisationerna och bygga på detta, så blir den nya organisationen bättre. Eller?

Faktum är att forskningen visar att fusioner och då främst från näringslivet, inte leder till ett förbättrade resultat. Istället råder det motsatta. 70 % av alla fusioner leder INTE till önskat resultat. Den viktigaste förklaringen till detta är att 70 % av energin vid en sammanslagning läggs på strukturella och juridiska aspekter men dessa påverkar på sin höjd 30 % av de fel och problem som finns i den nya organisationen. Att man inte lyckas med fusionen handlar ofta om att man inte tar hänsyn och hanterar de kulturskillnader som råder i de två ursprungliga organisationerna. För ofta fokuserar man på besparingar och rationaliseringar men det är inte detta som skapar nytta, lönsamhet och glädje i den nya sammanslagna organisationen.

Ett vanligt fel är att man inte heller förbereder personalen och ledningen på fusionen tillräckligt mycket. Det krävs ofta långt och gediget förarbete för att lotsa personalen till en ny gemensam känsla i den nya organisationen. Det tar ofta lång tid och kräver också ofta erfarna konsulter som stöttar ledning, chefer och medarbetare för att tillsammans bygga det nya. Det kan ta flera år och är inget konstigt i det.

Utmaningen för ledningen och personalen är att hålla skapandet av det nya gemensamma i fokus och inte hamna i för mycket diskussioner om besparingsvinster. Det är ofta rationaliseringar och besparingar som fäller sammanslagningar. Få människor i en ny större organisation motiveras av att gå till jobbet och rationalisera (särskilt inte inom kultursektorn). På kort sikt kan såklart besparingar vara effektiva eller rationella men på lång sikt handlar det om att driva en ny vision och skapa en mission som kan mobilisera den nya organisationen, och det görs inte av många och långa rationaliseringsdiskussioner.

Det finns forskning som visar att organisationer ofta lägger krutet också på att ta sig an problemorienterande personer i personalen. Detta gör i sin tur att de individer som kan vara med och lyfta en organisation får mindre utrymme. Men resultatet att hela organisationen blir mindre motiverade och stämningen sämre. Därför bär man så långt det är möjligt ge kraft att driva organisationen framåt till de som är med på båten och dessa kan i sin tur entusiasmera andra i personalgruppen. Det gäller inte bara vid fusioner utan i stor utsträckning allt förändringsarbete i en organisation där man vill skapa en förändrad kultur och mer önskade beteenden.

Det är lätt att underskattar kraften i kulturkrockar. Det finns kulturkrockar överallt (klassikern i företaget är mellan produktions- och marknadsavdelning) och att alltför lite resurser läggs på att hantera de olika kulturernas historia, hantera de olika bilder och föreställningar man har av varandras uppdrag och organisation samt att man inte alltid tar hänsyn till respektive ursprungsorganisations särart vid en sammanslagning. I näringslivet handlar det ofta om att en större aktör köper upp en mindre aktör och då förväntas den mindre aktörens medarbetare ”anamma” den större partens organisationskultur. Detta är sällan en fungerande strategi. Om olika organisationskulturer inte benämns och hanteras professionellt (gärna med stöd av utomstående konsulter) är det lätt att två parallella kulturer lever vidare i många år, och att problembeteenden från båda två ursprungsorganisationerna ”lever vidare”. Så att det sämsta med två organisationer finns kvar och inte som man ju vill ta med sig det bästa från två aktörer till den nya organisationen.

När det gäller kulturinstitutioner finns det sällan några marknadsmässiga skäl att slå ihop två stora organisationer. Där handlar det istället ofta att låta personal och kulturskapare få ha så stor frihet som möjligt för att våga ta konstnärligt djärva beslut. Det behövs en lagom balans av styrning och ledning. Det är lätt att det blir för överorganiserat i stora byråkratiska organisationer, men det är också lätt hänt att det blir för löst och inte sammanhållande nog.

Det är också speciellt när det handlar om offentliga institutioner som slås samman. Det är inte självklart att effektivitet eller hög produktion är målet på samma sätt som i ett företag som producerar en produkt. Det bört sägas att det finns lite forskning om vad som händer när kulturinstitutioner eller för den delen offentliga institutioner (som sammanslagningen av KI och Huddinge Sjukhus t.ex.) fusioneras. Det görs lite forskning om detta, och följs ofta upp bristfälligt.

Avslutningsvis kan sägas att fusioner ofta leder till mycket stora kostnader initialt vid själva sammanslagningen och att eventuella ekonomiska vinster kommer långt senare och dessa är inte alltid så stora som man skulle vilja.

Referens: Marks & MErvis. Joing forces: Reaping the benefits of Mergers and Acquistions.

Psykiatriska diagnoser blir sprängstoff i tv-serier – essä i Psykologtidningen

BildBild

I senaste numret av Psykologtidningen (nr 10/2013) finns en essä, där jag analyserar hur psykiatriska diagnoser skildras i tv-serierna Bron och Homeland. I fokus står Saga Norén, på Länskriminalen i Malmö som antyds ha asberger syndrom. I Homeland är huvudpersonen CIA-agenten Carrie Mathison, hon har diagnosen bipolär sjukdom. Det går att läsa hela artikeln på Psykologtidningens hemsida.

Psykologer går på teater får Stockholmpremiär och inleder samarbete med Teater Brunnsgatan Fyra

Bild

Pressmeddelande:

Den 16 december är det premiär i Stockholm för Psykologer går på teater. Då spelar Johannes Brost den kritikerrosade föreställningen Limpan. Efter pjäsen blir det analys och samtal av pjäsen med psykologerna Jenny Jägerfeld och Jonas Mosskin samt med Teater Brunnsgatans konstnärliga ledare Martina Montelius.

Biljetter säljs på ticnet.se.

– Vi gillar att analysera människans olika komplexa sidor från ett psykologiskt perspektiv. För oss står anrika Teater Brunnsgatan Fyra för allvar och fördjupning av människor, och det ska bli jätteroligt att möta och samtala med deras engagerade publik, säger Jonas Mosskin och Jenny Jägerfeld.

Limpan är ursprungligen en roman av Allan Edwall, som Martina Montelius dramatiserat. I centrum står Limpan Lindberg. En ensam man som lider och kämpar mot sig själv och myndigheterna. Limpan är en absurd och bitvis komisk föreställning, om att vara man i en ångestfylld tillvaro.

Under 2014 blir det fler Psykologer går på teaterTeater Brunnsgatan Fyra.

”Jag vill bryta, vill ställa mig upp i den trånga salongen och försäkra mig om att alla verkligen förstår precis hur bra han är.” – Dagens Nyheter om Limpan.

För mer information, pressrelaterade frågor eller högupplösta bilder kontakta:
Linda Skugge, producent Teater Brunnsgatan Fyra, linda@brunnsgatanfyra.se, 073-380 75 33
Psykologen och författaren Jenny Jägerfeld, info@jennyjagerfeld.se, 070-474 43 64
Psykologen Jonas Mosskin, jonas@mosskin.se, 073-650 51 03

Face2Face med Anna Odell om filmen Återträffen på Stockholms Filmfestival

Bild

11 november leder jag ett Face2Face på Stockholms Filmfestival med konstnären Anna Odell som gjort den uppmärksammade filmen Återträffen. En stark film där hon går till botten med gamla relationer och mobbning från sin klass i skolan.

Anna Odell gav upphov till rubriker när hon hamnade på en akutmottagning som en del av sitt konstverk »Okänd kvinna 2009-349701«. Hon har tidigare aldrig jobbat med film, men visar på enormt självförtroende i sin regidebut där hon återskapar klassåterträffen som hon inte blev bjuden till. En skarp och engagerande undersökning av maktstrukturer, representationer och sociala spel.

Här en trailer till filmen. Filmen har biopremiär 15 november. 

Frukostseminarium om hur vi ser på integritet och risker på internet

qptcg6eyucowa0u7sci8

Jag deltar i ett frukostseminarium om Hur vi människor ser på integritet och risker på internet, arrangerat av säkerhetsföretaget Kaspersky Lab.

De flesta av oss använder internet dagligen och allt fler gör det via mobilen. Men internet rymmer en del risker – varför upplevs dessa subjektivt och hur fattar vi beslut på internet? Och varför tycker vi att personlig integritet är viktigare “away from keyboard” än när vi är online? Med utgångspunkt från en ny forskningsrapport om cyberpsykologi bjuder Kaspersky Lab in till ett frukostseminarium där detta område diskuteras av en spännande panel med kompletterande expertis:


Marcin de Kaminski
: Forskare vid Lunds universitet med inriktning mot unga nätkulturer samt likheter/skillnader mellan rättsliga och sociala normer på och bortom internet

Sara Bengtsson: Hjärnforskare inom socialkognitiv neurovetenskap på Karolinska Institutet med inriktning mot vilka faktorer som påverkar vår självbild

Jonas Mosskin: Leg. psykolog och organisationskonsult med expertis kring hur internet och sociala medier påverkar individer och grupper

Jack Werner: Sociala medier-redaktör på Metro som nyligen skrev en omtalad artikel om falska nätprofilen Veronika och som skriver en bok om spökhistorier på nätet

Johnny Lindqvist: Expert på unga och nätet på organisationen Surfa Lugnt samt projektledare för Europarådets kampanj No Hate Speech Movement

Moderator är David Jacoby, säkerhetsforskare på Kaspersky Lab, som ofta får kommentera
IT-säkerhetsfrågor i media.

Tid: kl. 9-10 tisdag 5 november (frukost serveras från kl. 8.30)
Plats: Hitechbuilding (Hötorgsskraporna) på Sveavägen 9, Stockholm, plan 2, lokal “Steven”

Anmälan görs till kaspersky@biteglobal.com

Så påverkar sociala medier ledare och organisationer

jonas_mosskin

15 november håller jag ett seminarium som AGSLO (Arbetsgruppen för studium av ledarskap och organisation) arrangerar. Jag kommer att föreläsa om de osäkerhetskänslor som väcks hos individer och grupper i en era av sociala medier. Seminariet är öppet för alla intresserade av ledarskap, chefskap och organisationsutveckling. Saxat från inbjudan:

Nätet och sociala medier omformar och utmanar dagens ledare och organisationer. Samtidens gränslösa mediesamhälle väcker såväl nyfikenhet som ångest hos individer och organisationer. För dagens ledare gäller det att balansera mellan ansvar, kontroll och tillit till medarbetarna. Det är inte lätt. Upplösta gränser på nätet och ändrade vanor på sociala medier väcker ofta osäkerhet och ledningens svar blir ofta än fler rigida policys. Hur kan man som chef och ledare förstå, navigera och leda i ett förändrat landskap där medarbetarna blir alltmer självständiga i förhållande till den egna organisationen? Hur kan man ta ta tillvara de resurser, engagemang och möjligheter som sociala medier kan erbjuda för organisationen?

I föreläsningen kommer Jonas Mosskin att ge ett psykologiskt perspektiv på ledarskap i de sociala mediernas epok.

Docent Magnus Larsson, Copenhagen Business School, kommer att vara moderator och samtalspartner.

Plats: Ivar LO , Sartunus konferens, Hornsgatan 15, Stockholm
Tid : Fredag 15 november 2013 kl. 13-16
Pris: 600:- + moms. (750:- inkl. moms
Anmälan: På AGSLO´s hemsida, www.agslo.se

Jonas Mosskin är leg. psykolog, coach och organisationskonsult. Han är frilansskribent och föreläser ofta om sociala medier. Jonas är även stiftelseråd i AGSLO och bloggar om psykologi på www.mosskin.se och på twitter: @jonasmosskin

Därför vinner Bo Hejlskov Elvén Stora Psykologpriset 2013

Så var det dags att tippa årets pristagare av Stora Psykologpriset 2013. Eftersom jag stuckit ut hakan flera gånger tidigare och tippat rätt vinnare innan priset så tänkte jag inte vara sämre i år.

Det är svårt att se en given kandidat i år. Därför känns det svårtippat. Juryn har tidigare ofta belönat pristagare som haft en stark ambition att påverka samhället på olika sätt. I år är alla tre finalisterna på sätt och vis starka samhällsaktörer. Jag har träffat Siv Boalt Boëtius några gånger, Bo Hejlskov Elvén har jag diskuterat med på facebookforumet för psykologer och ofta hamnat på olika sidor med i diskussionstrådarna. Psykologpartners har jag sämre koll på. Dock har många duktiga och driftiga psykologstudenter genom åren som jag känner, börjat jobba där. Det verkar var en magnet för talanger inom psykologkåren, 

Första finalisten är Psykologpartners. Egentligen tror jag att det är dags för någon som jobbat med att utveckla KBT i Sverige. Såväl Gerhard Andersson som Anna Kåver som varit finalister tidigare år har ju stått för detta, men då missat på mållinjen. Hade dessa varit finalister i år tror jag att de vunnit. De av finalisterna som jobbat med KBT är Psykologpartners. Men jag är tveksam om juryn kommer ge priset till ett företag. Jag uppfattar inte att Psykologpartners i första hand varit ledande inom KBT-utvecklingen i Sverige. Däremot har man varit skickliga företagare och arbetat framgångsrikt med KBT-metoder. Men företaget har inte aritmetiska framgångsrika på att förmedla en vision eller haft en galjonsfigur som företrätt inriktningen som blivit välkänd, utanför kretsen av de närmaste. Så ett pris till Psykologpartners blir mest ett pris för KBT-företagande i Sverige och det känns inte lika upphetsande. Så jag tror inte att det blir Psykologpartners eller KBT i år heller. 
 
Siv Boalt Boëtius är en mångsysslare som verkat både i privata, ideella och offentliga sektorn. Hon har kombinerat akademi och praktik på ett sätt som få andra gjort. Hon har verkat för att psykologer ska samverka med andra yrkesgrupper och på så sätt har psykologiska perspektiv kommit andra till del. Jasg har stött på henne i arbets- och organisationspsykologin och hon är en stimulerande person minst sagt. Men även om Siv är en inspirerande person är det svårt för mig att tydligt se, exakt vad är det för typ av utveckling hon drivit och varför. Så för mig blir det diffust vilken typ av arbete som Boëtius skulle bli belönad för. Det tror jag blir en utmaning för juryn och i slutändan något som blir en nackdel. Varför jag inte tror att hon blir vinnaren. 
 
Återstår då Bo Hejlskov Elvén. Han är för mig okänd och hans gärning känner jag då mest till via hörsägen. Inte desto mindre verkar Elvén ha drivit ett viktigt utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin och psykiatrin i allmänhet att bemöta människor på ett icke konfrontativt sätt. Det har minskat våld och omhändertaganden kraftigt något som annars är ett stort problem inom psykiatrin. Det är ett stort plus. Elvén är en praktiker i första hand och inte akademiskt inriktad vilket kan vara en nackdel. Det blir svårare att kanske föra vidare hans gärning till andra. Elvén verkar inte desto mindre inspirerat många till ett bättre bemötande inom psykiatrin och det har fått återverkningar för flera andra yrkesgrupper. Psykiatrin  är i ropet i samhällsdebatten på grund dess många brister och problem och där verkar Elvén vara en frisk och human fläkt. Ingen psykolog som jobbat främst inom psykiatrin har tidigre belönats med ett pris. Så det talar för Elvén. Just aktualiteten för den pågående debatten om hot, våld och psykiatrin tror jag är det som kommer få juryn att välja Elvén som 2013 års pristagare av Stora Psykologpriset.
 
Stora Psykologpriset delas ut ikväll på Berns i Stockholm av Psykologförbundet i samarbete med Pearson. 

Från padda till hemmasittare och Instagramupplopp – Föreläsning om barn och unga på sociala medier

I september föreläste jag för ett hundratal barn- och skolpsykologer på Föreningen Psifos Kompetensdagar i Luleå. Jag talade då dels om några ternder från vår föränderliga omvärld, men gick även igenom statistik om barn och ungas medievanor i Sverige. Den andra delen av föreläsningen sätter in sociala medier i ett socialpsykologiskt sammanhang. Jag förklarar grupp- och individbeteenden som skapas på sociala medier med utgångspunkt i några teoretiker som Erving Goffman, Zygmunt Bauman och Anthony Giddens. Slutligen presenterar jag den senaste psykologiska forskningen om sociala medier och vad den säger om mänslig interaktion på nätet. Om ditt företag eller din organisation är intresserad av att jag kommer och föreläser om sociala medier från ett psykologiskt perspektiv, tveka inte och ta kontakt med mig.

[slideshare id=26953262&doc=socialamedierpsifos-131007155102-phpapp02]

Psykologer tittar på film gör förhandsvisning av Lisa Langseths film Hotell

Bild

Onsdag 11 september gör Psykologer tittar på film en exklusiv förhandsvisning av Lisa Langseths film Hotell (biopremiär 4 okt), på biograf Sture i Stockholm.

Langseth är tillbaka med en ny film efter hennes hyllade debut Till det som är vackert. I Hotell möter vi Erika (Alicia Vikander) en framgångsrik kvinna med kontroll över sitt liv. Men ett trauma får hennes tillvaro att rämna. Det perfekta livet betyder ingenting längre och hon kan inte styra känslorna. För att få tillbaka fotfästet börjar hon gå i gruppterapi. Där kommer plötsligt tankarna upp. Vore det inte skönt att få vara någon annan en stund? Att ta semester från sig själv? Att ta in på hotell. Gruppens utveckling på hotell efter hotell är en tragikomisk berättelse om några människor som kämpar för att komma vidare eller åtminstone agera ut sina trauman.

Efter filmen följer som vanligt analys och diskussion. Till samtalet kommer regissören Lisa Langseth och Jenny Jägerfeld, psykolog och författare. Moderator är psykologen Jonas Mosskin.

Visningen börjar kl. 19.00 på biograf Sture, Birger Jarlsgatan 41A. Filmen är 1,5 h och efter samtalet blir det bar och efterhäng med oss på restaurang Vurma, tvärs över gatan. Förhandsvisningen är gratis men du måste osa till psykfilm@gmail.com senast 7 september. Begränsat antal platser.

Varmt Välkomna!

Jonas Mosskin & Åsa Maj Jonzon, Psykologer tittar på film i samarbete med TriArt Film.

PS: Mer info på www.psykfilm.com. Gå gärna med i Psykologer tittar på film på Facebook. Här är också en trailer till Hotell.

Övrigt: Psykologer tittar på film fortsätter hösten som vanligt på Cinemateket i Stockholm i höst. 18 september visas Taxi Driver (1976) av Scorcese. 24 oktober Du Levande (2007) av Roy Andersons samt 21 november visas då Fellinis Roma (1972) analyseras.