Etikettarkiv: Psykologi

Nätverksträff om ekonomi och psykologi

3000648594_9f0d4b7371

För två veckor sedan hade vi en nätverksträff och middag på Natur & Kultur som jag tagit initiativ till. Tillsammans med ett antal författare, professorer, forskare och praktiker pratade vi om det allt ökande intresset för kopplingen mellan ekonomi och psykologi. Det blev en bra tillställning där Emma Stenström stämbandsinfektion gjorde att hon istället kommunicerade med papperslappar. En intressant erfarenhet för alla inblandade som växte ett samtal om värdet av att ibland aktivt ”välja att vara tyst” och lyssna på en diskussion.

Det blev förstås även mycket prat om krisen och vad vi psykologiskt kan förklara i de händelser som vi nu ser. Den samlade bilden under middagen är att intresset växer både bland studenter och näringsliv. Framför allt är det företagsekonomer som börjat få upp ögonen för vad psykologin och psykologer faktiskt har att bidra med när det gäller t.ex. ledarskap, marknadsföring och organisationsfrågor. Richard Wahlund på Handels är en av dem som var där och som länge forskat om ekonomisk psykologi. Men även nationalekonomer har börjat intressera sig för det här intygade Robert Östling från Ekonomistas. Han har intresserat sig för beslutsfattande och beteendeekonomi som blivit allt hetare inom nationalekonomin. Visserligen handlar det om psykologiska resonemang om än mer på makronivå och som gränsar till socialpsykologi och sociologi.

Det flesta var överens om att vi går mot en ökad integration och utbyte mellan de här disciplinerna. Men ingen hade riktigt något svar på hur och när den här trenden slår igenom. Det blir lite som den här leken hela havet stormar där alla går runt stolarna men ingen sätter sig. Eftersom Natur & Kultur har lång erfarenhet av att ge ut böcker bland annat om psykologi samt olika typer av läroböcker är det nödvändigt att vi hänger med. Men ett förlag kan inte heller skapa en trend av sig själv. Så vem börjar? En till synes moment 22-situation kan snabbt utvecklas till en snöboll. Frågan är om det dröjer 2, 5 eller 10 år innan den är i rullning.

Är Björn Ranelid narcissist?

0903schranranelid

Jag brukar ibland roa mig med att ställa psykiatriska diagnoser på offentliga personer. Det är en smula kittlande och förbjudet och ändå gör jag det. Lite som att läsa skvallerpressen. Magnus Linton bloggade om en artikel i Nöjesguiden som det roligaste han hade läst. Jag blev nyfiken och hamnade i en intervju där pånyttfödde Alex Schulman träffar Björn Ranelid. Det är en vansinnigt rolig och tragisk läsning. Ranelid kallade Schulman tidigare för ”kloakernas slussvakt”. Nu har han lämnat underjorden och letat sig upp till en friskare finkulturell luft som när han skrev Skynda att älska om sin pappa. Nåväl. Likt en rättshaverist utan självdistans löper Ranelid amok i intervjun på samma sätt som han gjort så många gånger tidigare.

AS: Jag funderar på om det kan vara på grund av det där ljudet i din skalle som du hela tiden orerar. Du är ju väldigt intensiv i ditt pratande, det liksom bara fortsätter. Finns det någon person som kan få dig att tystna? Fascineras du av någon?
BR: Ja, alltså…
AS: Vem får tyst på Ranelid?
BR: Vem som helst. Jag sitter mest tyst. Jag är en oerhört god lyssnare.
AS: Men du inser att mediebilden av dig är att du är en manisk babblare?
BR: Det är ju helt sjukt.
AS: Det är väl inte sjukt. Det måste du ju förstå. Man lyssnar på dig i intervjuer och tänker att den killen ska man nog njuta av i små doser och så tänker man att det är synd om din fru som måste stå ut med den här ljudkulissen dygnet runt.
BR: Min fru kommer hem om en timme, då kan du fråga henne. Hela min familj kan intyga att det händer att jag under bilresor mellan Stockholm och Malmö yttrar tio ord. Jag har inget behov av att orera. Sen vill jag att du korrigerar ett ordval. Du kallade mig babblare. En babblare är någon som talar om väder och vind. Du får aldrig höra mig tala om det. Jag är ingen babblare.

Lite längre in i intervjun:

AS: Du skriver ofta om kärlek. Kan du inte droppa den oneliner om kärlek som du är mest nöjd med.
BR: Absolut. Du kan få fem!
AS: Okej. Kör fem, då.
BR: Du kan få sex till och med. Du ska få tio stycken!
AS: Okej.
BR: Kärleken väger ingenting, ändå är den mäktigare än allt annat på jorden. Kärleken rör sig med ljusets hastighet, 30 000 mil i sekunden. Kärleken stavar aldrig fel när den skriver, ty den behärskar alla språk. Kärleken är världens första och största atombomb. Kärleken sover alltid utomhus, men den har nycklar till alla lås. Kärleken ligger nu i en farkost som rör sig mellan ditt öga och ditt hjärta i världens längsta och kortaste resa och däremellan behövs det inget visum och inget pass. Där fick du bevis på vad som är ranelidska.
AS: När och var kommer du på de här meningarna?
BR: De kommer till mig. De kommer när som helst och hela tiden. Jag kan skapa 25 till på stående fot. Ett antal satelliter finns i min själ, i min rymd. Jag tar ner dem då och då, som vädermeteorologer. Tittar om det regnar, snöar om det är frost eller värme. Jag rör mig rastlöst till språkets möjligheter och löper amok i frihetens öga, har du hört ett sånt språk? Nej, det är bara jag som säger så i hela Sverige. Om människan skulle veta hur fri hon är skulle hon darra som en hund inför en jordbävning. Den, du.

Jag funderar på i vilken mån bristen på självdistans är en del av problematiken. Det är något outhärdligt med människor som inte kan driva med sig själva. Det är lätt att tro att Ranelid saknar humor och distans till sin egen person. Hur ska man annars tolka Ranelids fixering vid att bemöta dem som tycker han är pretentiös stropp (vilket han ju bevisligen är).

Jag slår upp i min diagnostiska katalog; Mini DSM IV. Sid. 220-221 handlar om två diagnoser som ligger nära till hands. Histrionisk personlighetsstörning är en diagnos som framför allt handlar om överdriven emotionalitet. Det handlar t.ex. om vår schablonbild av en dramatisk skådespelare. Narcissistisk personlighetsstörning handlar om en person som är uppblåst och tror sig vara förmer än andra. Mer unik och fantastisk än andra människor och dessutom kräver att andra ska bekräfta det. För mig ligger Ranelid misstänkt nära den beskrivningen.

En annan sak som jag funderat på är om Ranelid har absolut gehör och kanske någon typ av annorlunda hjärnkomposition. Han har flera gånger vittnat om att han pratar som han tänker och skriver. Vilket jag tycker verkar förförligt påfrestande. Jag kan för lite om hjärnan med vill dra mig till minnes ovanliga fall. Men det låter som att Ranelids gåva också är ett handikapp och en begränsning. Vitsen med att vi tänker och känner så snabbt är ju att vi på så sätt hinner göra alla möjliga beräkningar och bedömningar innan vi faktiskt öppnar munnen eller rör på kroppen. Det är de exekutiva funktionerna i frontalloben som sköter det här. Jag skulle gärna se en hjärnröntgen och studera Ranelid ännu närmare.

PS: Själv tycker jag Ranelid var som roligast i ett radioinslaget när han pratade om sitt öppna brev i bokform till George Bush. Jag bloggade om det då.

Känslor och anseende nya hårdvalutor i skvalpande tider

250px-felicidade_a_very_happy_boy

Lars Strannegård, professor i företagsekonomi skrev en bra och tänkvärd Understreckare i SvD för en tid sedan. Den handlade om att anseende har blivit den nya hårdvalutan. Han skriver:

Det råder likväl något slags konsensus bland samhällsvetare om att det finns en utbredd osäkerhet kring vem som är trovärdig i dagens västerländska samhällen. Vem man kan lita på när det blåser snålt är inte längre självklart. 1900-talets modernitet innebar ett skapande av stora system, väloljade byråkratier och en tilltro till rationella beslutsprocesser. Men när allt fler system nu upplevs som kollapsade så försvagas också tilltron till gamla institutioner. Auktoriteter och experter som tidigare åtnjöt stor legitimitet har tappat mycket av sin fornstora glans.

Trovärdighet och anseende hänger ihop med trygghet tror jag. Många människor upplever osäkerhet kring roller, arbeten, strukturer och system. Vissa individer (majoriteten) försöker skydda sig genom att benhårt hålla fast vid en ståndpunkt eller ett perspektiv. Men då riskerar man att ständigt tvingas titta bort och bortförklara fenomen och trender i vår tid. Ett postmodernt eller senmodernt samhälle med enorma informationsmöjligheter kräver ett flexibelt förhållningssätt. Strannegård pekar på att samhällets institutioner har ändrats och fortsätter:

I den ”flytande” moderniteten ser alltså inte regleringen ut som tidigare. Hårda lagar som gäller i alla länder blir svåra, för att inte säga omöjliga, att införa. Istället blir reglerna mjukare till sin karaktär men likväl ofta både inflytelserika och effektiva.

Strannegård tar även upp hur anseende hänger ihop med känslor och med psykologi:

Forskare inom sociologi, psykologi och marknadsföring har på olika sätt visat att människor är känslostyrda i större utsträckning än vad många samhällsteorier traditionellt utgått ifrån. Vi köper produkter och tjänster från företag som vi litar på, vi arbetar i organisationer vars grundvärderingar vi respekterar och rekommenderar till andra sådant som vi själva är positivt inställda till. En organisations eller individs anseende skapas av attityder, åsikter och känslor, och när dessa skall styras vädrar varumärkesbyggare och pr-konsulter morgonluft. Om människor vore mindre känslostyrda skulle de flesta reklambyråer slå igen och de flesta pr-konsulter söka sig till andra branscher. Men i den värld som Solove och Power skisserar är ”känsloproduktionen” central; associationer, upplevelser och relationer måste kontinuerligt laddas positivt.

Här får plötsligt psykologer en roll att spela i kommunikationsfrågor såväl interna som externa. För om de är några som är experter på känslor så är det psykologer. För något så flummigt och subjektivt som känslor styr hur vi tänker och handlar. Inte tvärtom.

Sex x 6, föreläsningsserie i Uppsala

n54711994130_3235

Ola Enström och Susanna Johnsson är två psykologstudenter i Uppsala som tycker det är dags att för psykologerna att snacka sex. De är initiativtagare till en föreläsningsserie i vår som de kallar för Sex x 6. sprida kunskap, intresse och engagemang för frågor om sexualitet. Deras förhoppning är att de psykologer som utbildas i Uppsala i framtiden ska vara mer förberedda att möta personer med sexuellt relaterade problem. De vill även visa på behovet av undervisning i sexologi på psykologiska institutionen vid Uppsala universitet.

Föreläsningsserien arrangeras i samarbete med RFSU och Psykologistudenternas Intresseorganisation (PSI). Tid och plats för samtliga föreläsningar Sal 1022, Institutionen för Psykologi, Trädgårdsgatan 20, Uppsala, Kl 17.00-19.00.

Varje kväll har en inbjuden gäst och ett tema:

Onsdag 18/3: Sexualitet, kön och psyke i ett idehistoriskt perspektiv, Lena Lennerhed idehistoriker Södertörns Högskola.

Onsdag 25/3: Sexualitet som social konstruktion –sociologiska aspekter, Jack Lukkerz, socionom auk. Sexualrådgivare RFSU Malmö

Tisdag 31/3: Kvinnors sexualitet- ur ett gynekologiskt perspektiv.Susanne vonSchreeb spec gynekolog Kvinnokliniken Huddinge Sjukhus. Killars frågor IRL (in real life), Håkan Nevall sjuksköterska RFSU-Kliniken Stockholm

Onsdag 15/4: Att möta sexuella frågor och problem Suzanna Boman, leg psykoterapeut och Inger Björklund leg psykoterapeut. RFSU-kliniken Stockholm

Onsdag 22/4: Våldtäktskrisen – ett drama ur flera perspektiv Suzanna Boman leg psykoterapeut, RFSU-kliniken Stockholm

Onsdag 6/5: Workshop Fyra erfarna RFSU-medarbetare leder samtal i fyra grupper

Har handikappade inte något liv?

jonasfranksson

Jonas Franksson kommenterar på Newsmill den senaste debatten om selektiv abort med anledning av barnläkaren som använde sig av aktiv dödshjälp. Franksson frågar sig om vi handikappade inte har något liv. Han går hårt åt barnläkaren Hugo Lagercrantz och dennes uttalande om att vi inte bör rädda alla liv till varje pris. Franksson är en viktig röst som ofta ställer sig lite vid sidan om gängse åsikter och diskurser. Det gjorde han som programledare för SVT:s CP-magasinet. Det gjorde han även när han gästade Psykologer tittar på film (som den hittils ende gästen utan psykologiskt eller psykiatriskt bakgrund) för två år sedan. Då diskuterade vi filmen ”Min vänstra fot” som han dissade som sentimental smörja som endast framställer cp-skadade som duktiga om de presterar något och blir normala, dvs. blir lyckad som konstnär och författare som huvudpersonen Christy blir i filmen.

Nåväl. Jag har svårt att köpa den rådande diskussionen där många människor menar att det är en mänskligh rättighet för vuxna att skaffa barn till varje pris. Samtidigt har jag också lite svårt för att alla liv ska räddas till varje pris. Lite konsekvenstänkande är nog på sin plats ibland. Jag tror dock till skillnad från Franksson att debatten om aktiv dödshjälp och selektiv abort är viktig. Vi kommer fatta bättre och mer övervägda beslut i samhället ju fler som diskuterar frågan. Men jag håller verkligen med Franksson om att det är misstänkt när handikappade själva inte förekommer i debatten och att deras historiska lidande tystas ner. Som vanligt i sådana här situationer undrar vän av ordning, var är psykologerna i debatten? Är det inte neuropsykologer som är bäst på att bedöma kvaliteten på ett skadat fosters liv?

PS: Franksson bloggar för övrigt på föreningen Stils hemsida.

Trailer för Psykologer tittar på film

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=y0AZsOg6KJc&w=425&h=344]

Joel Stockman som tagit senaste affischbilden för Psykfilm, fick en idé att göra en trailer till Psykologer tittar på film. Det kunde jag inte säga nej till så på första visningen i februari var det premiär. Nu finns den att beskåda i den digitala offentligheten. Tack också till Max som agerade klient. Mycket nöje.

Coaching på ett annorlunda vis

figure20

Som en del av min utbildning till psykolog gör jag praktik på Organisationspsykologerna. Det är ett företag som jobbar med att hjälpa, utveckla och förnya individer, grupper och organisationer.

En av många tjänster som företaget gör är att vi erbjuder individuell coaching för chefer och ledare. Vi på Organisationspsykologerna använder ett systemperspektiv för att förstå, tolka och hjälpa individer och organisationer. Det gör att vi ser lite annorlunda på coaching än många andra. För oss är coaching i första hand ett sätt att hjälpa och intervenera i en organisation. I andra hand ett personligt stöd och för den som blir coachad.

I organisationsvärlden är det idag populärt med så kallade 360°-undersökningar. Det är oftast anonyma enkäter som ett antal personer runt omkring en ledare svarar på för att få grepp om hur ledaren uppfattas av chefer, medarbetare och underställda. På Organisationspsykologerna använder vi en variant av den här metoden fast vi går mer på djupet. Vi kallar det för personligt ledarporträtt. En coachingkontakt brukar starta med att vi som coach träffar och intervjuar 6-7 personer som ledaren själv valt ut. Därefter författar vi en personlig rapport av vad varje person sagt samt vår tolkning av vad som är väsentligt att jobba vidare med utifrån intervjun. Ett personligt ledarskapsporträtt är en omfattande och kraftfull metod och intervention som ger mycket material att jobba med i den fortsatta arbetet tillsammans.

Coaching med oss är en djupgående, spännande och ibland omvälvande process som ger bestående effekter. Målet är att ledaren utvecklar sin förmåga att ta ansvar för komplexa processer och utvecklar sin förmåga att förstå sin egen inverkan på andra människor och organisationen i stort. Organisationen drar nytta av den ökade klarhet och energi som den coachade ledaren återför.

Som en del i min praktik erbjuder jag nu möjligheten att starta en coachingkontakt. En kontakt brukar vanligen sträcka sig mellan ett halvår och ett års tid. Men upplägget och fokus för coachingen anpassas efter varje klients behov. Om du är intresserad eller om du känner någon som skulle vara intresserad får du gärna ta kontakt med mig på: jonas.mosskin(at)organisationspsykologerna.se.

Tveksam Relationsmässa

Fredag till söndag 13-15 mars är det Relationsmässa i Frihamnshallen i Stockholm. En mässa för kärlek, vänskap och bra relationer. Enligt arrangörerna är det den första mässan i Sverige som har fokus på relationer. Nåja. Kanske den första kommersiella mässan för sannerligen är det något psykologin har vridit och vänt på i hundra år så är det relationer. Stora som små. Djupa som ytliga. I programförklaringen säger man att:

Mässans syfte är riktat MOT ensamhet och isolering – FÖR kärlek och vänskap och bra relationer.

Det låter ju bra. Tyvärr brukar just budskapet i många populära sammanhang vara att kapitalisera på människor känsla av otillräcklighet och upplevelse av brister. Det är det hela veckopressen och alla livstilsmagasin lever på precis som Relationsmässan också gör. Det tycker jag är tråkigt och det går emot mycket av vad psykologer och psykoterapeuter jobbar med. Det handlar om att ta fasta på resurser som patienter och klienter har. Det gäller i högsta grad för konsulter i organisationsvärlden som jag befinner mig i. Målet är att klienter och kunder ska vara självgående och självförsörjande.

Jag ställer mig också frågande till många av de självutnämnda coacher och relationsexperter som figurerar i sammanhang som till exempel Relationsmässan. Det finns experter på relationer. Jag tror inte att du hittar dem på Frihamnen i helgen.

Om du ändå vill ha en poppig men seriös bok om relationer föreslår jag att du läser ”Hemligheten -från ögonkast till varkatig relation” (Natur & Kultur, 2008) av journalisten Dan Josefsson och psykologen Egil Linge.

Psykakuten; improviserad lunchteater med terapeut

1829185305

2009 blir kanske psykologins och terapins år. Ett tecken i tiden är kanske dagens premiär av Psykakuten på Kilen, Kulturhuset. Psykakuten är en lunchföreställning med några skådespelare samt Paula McManus som är medverkande regissör och som utvecklat idén. Temat idag var kärlek och Anette Eroselius, en kollega till mig på Organisationsspsykologerna var med på scen i föreställning.

En inmailad fråga blev utgångspunkten för dagens pjäs. Det handlade om ”Olle Persson” (en smula konventionellt namn som publiken hittade på) som har svårt att glömma sin gamla tjej Eva trots att hon gjort slut med honom och lever i en annan relation verkar hon intresserad av Olle och han av henne. McManus ramade in handlingen och publiken fick hjälpa till. Snart hade vi en karaktär som var 25 år, boende i Hägersten som pluggade på Konstfack. Olle hade dåligt självförtroende, kort stubin, var konflikträdd och fnittrig.

Med dessa bakgrundsfakta spelade ensemblen upp ett antal scener i Olles liv, ibland som en dans till musik. Då och då gjorde regissören McManus inspel som styrde berättelsen åt olika håll. Olle var ambivalent och hade svårt att ge så mycket hjälp för terapeuten vilket gjorde det extra svårt att komma någonstans. Det var samtidigt intressant som illustration till en svår klient som inte vet ut eller in.Det funkade bra tycker jag med de improviserande inslagen som bröt av samtalen med terapeuten och som bröt av agerandet.

Några igenkännande skratt och insikter fick nog publiken efteråt. Ett svårt och modigt koncept som jag verkligen tyckte fungerade. Det känns viktigt att synliggöra terapi och Psykakuten är ett steg i rätt riktning.

Kommande veckors tema är: 11 mars: kärleksrelationen, 18 mars: jobbproblem, 21 mars: vänskap, 25 mars: familjeproblem, 1 april: livsavgörande beslut samt 8 april: livet och döden

Biljetterna kostar 120kr. Vill du maila in frågor som kanske kommer att tas upp i programmet är adressen:psykakuten@kulturhuset.stockholm.se.

Medverkande är: Paula McManus, Helen Lindahl, Sofia Czinkoczky, Carl-Johan Stenlund, Olle Sarri, Daniel Gustavsson, Inga Onn. Här är en DN på Stan-intervju med McManus.

Psykakuten var även med i slutet av Nordegren i P1 där skådespelaren Olle Sarri och psykoterapeuten Anette Eroselius pratade. Du kan lyssna på här.

Uppdatering: Anna Ångström skriver en bra recension av Psykakutens första fall i SvD.

Nytt nätverk om mentalisering

mentalisering1

Mentalisering eller ”hold mind in mind” verkar vara det nya svarta. Ett uttryck för det är ett nystartat nätverk Mentalisering.se som psykologen Pär Boork tipsade om. Anna Schuber och Emil Holmer heter initiativtagarna. Bägge är psykologstudenter från Linköping som visat sig vara en bra mylla för nya idéer i psykologstudent-Sverige. Som de flesta andra har Anna startat en blogg liksom Emil.

Vi får se om de blir kortvariga Sputniks i bloggosfären eller om de blir permanenta satelliter i omlopp. Mentalisering.se finns såklart även på Facebook. På sidan finns lite länkar om mentaliseringsbaserad terapi. Se även mitt tidigare inlägg om mentalisering.