Etikettarkiv: psykologer

Kritik mot föräldrarkurserna ger förvirrat intryck

Jag skrev för ett tag sedan om föräldrarkurser och barnuppfostran med anledning av Insidans artiklar i DN. Gert Svensson följer upp med reaktioner från läsarna, varav några publiceras här. Dagen efter följde man upp med ytterligare en artikel där några kritiska psykologer menar att ”barnet har ett budskap med vreden”. Det känns som många kommentarerer är förvirrade överreaktioner. Jag fäste mig vid Sten Lundqvist försök till nyansering och som jag tror är en viktig aspekt. Han är verksamhetsansvarig på BUP Stockholm.

Vi skrämmer inte barn till lydnad

”Inom barn- och ungdomspsykiatrin (Bup) i Stockholm använder vi sen några år föräldrautbildningsprogram som bygger på kognitiv beteendeterapi, främst Komet och De otroliga åren. Programmen är väl utvärderade, såväl utomlands som i Sverige. Vår erfarenhet är att de fungerar – inte bara för att förändra barns beteende utan framför allt för att bryta mönster och skapa goda cirklar i samspelet mellan barn och föräldrar. Är då dessa program exempel på ett ’nyauktoritärt’ förhållningssätt som kränker barn och skrämmer till lydnad? Nej, faktiskt inte. Alla metoder kan missbrukas och bli destruktiva i fel händer. När vi använder dessa program inom Bup sker det under ledning av kompetenta och erfarna medarbetare. Innan föräldrarna erbjuds föräldragrupp har vi gjort en bedömning av barnet och familjen. Tillsammans med föräldrarna har vi kommit överens om att detta är en väg att skapa förändring. Erfarenheten visar att den ofta är framgångsrik.”

Som allmänna råd till föräldrar känns det dock tveksamt att endast rekommendera kurser baserade på inlärningssningsteori. Jag tror knappast kursledarna själva tillämpar idéerna fullt ut. Särskilt problematiskt känns det att konsekvent använda sig av positiv belöning. Det gör att barnet ständigt förväntar sig yttre bekräftelse vilket i längden är orealistiskt och gör barnet osjälvständigt. Forskning har visat att på lång sikt är det bäst att då och då belöna positiva beteenden.

Dagen efter läsarrekationerna följde DN upp med ytterligare en artikel där några kritiska psykologer menar att ”barnet har ett budskap med vreden”. Och det är ju förstås sant. Men en del av kritiken gick ut på att det var omänskligt att ignorera barn. När barn blir obstinata menade flera att man ska sätta sig på huk och tala med snäll röst och att omfamna barnet. För mig förefaller det naivt att tro att föräldrar ska bete sig på det sättet. Man har faktiskt rätt att bli arg även som vuxen, och jag tror att det är bra att barn märker att vuxna också blir arga. Ibland är det ju bra att var och en går till sitt och lugnar ser sig. Lars H Gustafsson föreslår att föräldern ska säga något i stil med: ”Nu är du en riktig trasselgubbe, men jag älskar dig lika mycket ändå!”. Jag tycker återigen att det låter naivt. En toffelförälders reaktion. Guhn Godani psykolog på Rädda Barnen, tycker att föräldrar inte ska agera pedagog utan medmänniska. Det känns som en märklig polarisering. Det finns många likheter mellan pedagogen och föräldrarrollen. Personligen tror jag att det finns för lite pedagogik i dagens barnuppfostran.

Psykologstudent 08

Lördagen den 15 mars är det konferens och gathering i Linköping. Termin 8 på psykologlinjen där nere är intiativtagare till Psykologstudent 08. Kul att snack blir till handling. Det är 4 föreläsningar med följande rubriker:

”Utmaningar och möjligheter för psykologer inom neuropsykologin”, Håkan Nyman, leg. psykolog och specialist i neuropsykologi.

”Att som nyutexaminerad psykolog omsätta idé till verklighet – från PBL till företagande”, Magnus Stalby leg. psykolog och psykoterapeut från Psykologpartners.

”Psykolog som psykoterapeut – Vår unika kompetens i ett utmanande yrke”, Sandra Bates, leg. psykolog, psykoterapeut.

”Fredspsykologi – en introduktion”, Elisabeth Södersten leg. psykolog.

Jag har blivit ombedd att hålla ett kort intro och säga några ord om bloggen och Psykfilm. Efteråt blir det middag och fest.

Psykologer tittar på film är tillbaka!

psykfilm_kulturhusweb.jpg

Så är det äntligen klart med vårens program av Psykologer tittar på film. Efter att ha huserat på Ugglan och Street är Psykfilm glad att få flytta in på Kulturhuset och den nybyggda Klarabiografen. Tredje säsongens program innehåller gamla och nya filmer om terapeuter, familjer i kris, psykiska problem, tresamhet och lite humor. Efteråt blir det som vanligt samtal mellan publiken och en inbjuden gäst. Filmvisningarna börjar kl. 19.00. Baren och restaurangen är öppen innan och efter filmen. Det är torsdagar som gäller. Biljetter säljs i Kulturhuset infokassa från och med en vecka innan varje visning.

28 februari, ”Jules och Jim” av François Truffaut (FRA, 1962). Gäst är Clarence Crafoord, läkare, psykoanalytiker och författare.

27 mars, ”En familj som andra”, av Robert Redford (USA, 1980). Gäst är Eva Rusz, leg. psykolog och kognitiv psykoterapeut.

24 april, ”Motståndaren”, Nicola Garcia (FRA, 2002). Gäst är Cecilia Hector, leg. psykolog, psykoterapeut och psykoanalytiker.

22 maj, ”Borat” av Sacha Baron Cohen (USA, 2006). Gäst är Per Naroskin, leg. psykolog, författare och komiker.

Läs mer

Föräldrarkurser och skamvråns återkomst

Gert Svensson skrev i veckan ett antal artiklar på Insidan i DN om föräldrarkurser och barnuppfostran. Den första artikeln beskriver föräldrarkursernas utformning. DN ger också en kort översikt av hur synen på barnuppfostran i Sverige har förändrats under de senaste hundra åren. En artikel handlar om en mamma som beskriver hur hon lärt sig handskas med Isak. DN besökte också psykologen och kursledaren Mattias Lilja som är psykolog och kursledare inom ramen för föräldrarkursen Komet.

”Cope” (som kommer från Kanada), ”Komet” (en svensk motsvarighet) och ”De otroliga åren” (som utvecklats av amerikanskan Carolyn Webster Stratton) är tre föräldrarkurser som alla bygger på social inlärningsteori och kognitiv psykologi. I grunden handlar det om att förstärka och uppmuntra önskvärda beteenden och att ignorera och försvaga icke önskvärda beteenden. I föräldrarprogrammen läggs stor vikt vid att berömma och uppmuntra barnen mer än att tillrättavisa dem. Fem gånger mer beröm rekommenderar man. Om barnet blir obstinat och bråkar bör man ta undan barnet i en time out eller nödbroms som det också kallas. Barnet får vara ensamt på en stol eller i ett rum tills dess att barnet lugnat ner sig. Läs mer

flm: ny kulturtidskrift om film

flmnr1.jpg

Det har länge tjatats om att det saknas en vettig tidning om film. Så när alla slutat hoppas så dyker flm upp. Initiativtagare är Jonas Holmberg och Jacob Lundström. Flm är snygg, tilltalande och tar upp intressanta vinklar från filmens värld. Korta texter varvas med längre artiklar, essäer och intervjuer. Läs tex. en intervju med Ika Nord om det rebelliska barnprogrammet med samma namn. Jag minns att jag tyckte det var ett läskigt program. Jag förstod det inte när jag var liten.

Flm tar upp olika aspekter av film och rörliga bilder vilket känns lovande. Kul att läsa om Samira Ariadads projekt Piratbion. Det ordnar gratis filmfester utomhus (och inomhus) där de visar film. Det är mer av ett undergroundprojekt än Psykologer tittar på film, men deras strävan efter att skapa nya sociala mötesplatser känner jag igen mig. I artikeln sägs att ”för Piratbion är istället visning halva poängen..”, vilket lika gärna skulle kunna beskriva mina idéer om Psykologer tittar på film.

Flm skriver också om kopplingen mellan Dior, mode och Hitchcock. Om Hollywoods trend att skildra Afrika, samt om Roman Polanskis ”Repulsion” (1965). Filmen handlar om Carol, en ung kvinna (spelad av Catherine Deneuve), som psykiskt kollapsar och barrikaderar sig i en lägenhet. Artikeln tar fasta på den efterföljande censurdiskussionen och debatt där flera psykologer uttalade sig. Skildringen av ett splittrat inre psyke gjorde att vissa ansåg filmen vara skadlig, medan andra tyckte den illustrerade någon viktigt. Kanske blir det här en kommande Psykfilm?

Hur som helst, ser jag fram mot kommande nummer av tidningen.

Fler som är positiva till flm är Pallas och Bohlin (Kulturnytt 30 november).

Psykologidagarna 2007 med Seniorföreningen

pdaffisch1.jpg

I slutet av dagen när luften tagit slut och jag hamnat på fel seminarium, började jag bläddra i programmet. Jag var trött på alla karriärister som höll låda utan att flirta med publiken. Jag smög ut och gick till det seminarium där det fanns en panel av personer som skulle tala, vilket alltid brukar öppna upp för diskussioner och möten. Jag knackade på hos Seniorföreningen som hade ett seminarium som hette ”Psykologer går också i pension”. Läs mer

Varför bli en ”Prefix-psykolog”?

ps_tidn.jpg

Det frågar sig psykologstudenten Aram Seddigh i senaste numret av Psykologtidningen (nr 13/2007). Han ifrågasätter med rätta vad som egentligen berättigar att vissa kallar sig för den ena eller andra typen av psykolog. Vad innebär det i så fall att bara vara ”vanlig” psykolog frågar sig Seddigh?. Det kan man verkligen fråga sig. Seddigh menar att lite skiljer under utbildningen mellan en x-psykolog och en y-psykolog varför hela prefixgrejen är märklig.  Han efterlyser en större öppenhet inför varjen enskild klient och skriver:

”Det ska vara patientens behov som leder oss in i den behandlingsform som vi använder, inte vårt eget intresse för behandlingsformen”

Men jag är samtidigt kluven till en sådan hållning. Visst ska patientens vilja och motivation styra men det går inte komma ifrån att man jobbar bättre om man arbetar på ett sätt och med en metod som man trivs med. Dogmatism inom psykologkåren borde bekämpas men också acceptansen att vi gör på olika sätt och det är okej. Ett problem är att få personer är så insiktsfulla att de skickar vidare folk när klienten och terapeutens behov går isär.

Psykologidagarna 2007 om evidensbegreppet

pdaffisch1.jpg

Jag kommer framöver berätta om vad jag sett, hört och tänkt under Psykologidagarna 2007. Alla seminarierna har sammanfattningar som går att läsa här. Min första rapport handlar om den inledande paneldiskussion om evidenskrav. Rubriken var ”Evidenskrav – en möjlighet att lyfta fram psykologin på många områden?” I panelen fanns några med professorstitel som Marie Åsberg, Rolf Sandell och Jan Forslin samt förbundsordförande i Sveriges Psykologförbund Lars Ahlin och moderatorn Mattias Lundberg, leg. psykolog och verksamhetsvarig på STP (Stiftelsen för tillämpad psykologi). Läs även Jessica Larssons rapporter från Psykologidagarna. Vi gick på olika seminarier så det blir olika perspektiv. Läs mer

Hört på radio del 2: Bloggetik

sr.gif

Att ta betalt för att skriva om specifika produkter och företag har blivit en ny trend bland bloggare. Ett av de företag som specialiserat sig på att match bloggare och företag är Blogvertiser. I Studio Ett den 22 oktober var det en diskussion om bloggetik med modebloggaren Hanna Fridén och Mark Comerford lärare i journalistik på JMK, Stockholms universitet. Överlag var det en balanserad diskussion. De var bägge överens om att så länge bloggaren talar om att denne har fått betalt är det inte ett förtroendeproblem. Det kan tvärtom öka trovärdigheten för en blogg, särskilt om man dissar produkten menade Comerford. Inom journalistiken finns det ännu en blind tro på att vara objektiv som journalist. Comerford ansåg detta synsätt vara förlegat och jag håller med. Ibland tror jag att det bara är journalister och psykologer som tror att det i någon mening kan vara objektiv.

Både Fridén och Comerford var inne på att bloggens styrka just är att den är subjektiv. Den friheten och det enroma utbud av åsikter och tankar bildar en sammansatt helhet. Public Service-journalistik däremot är mycket svårare att bedöma enligt Comerford. Den är inte varudeklarerat och det är problematiskt.

För övrigt skriver PsyBlog betalda recensioner ibland.

Främjar bloggen det vetenskapliga samtalet?

Jens Sunström skriver intressant på Forskarbloggen om bloggmediets funktion och relation till det vetenskapliga samtalet. Vad kan bloggen användas till och hur? Bidrar bloggen till det vetenskapliga samtalet? I stora drag håller jag med Sundström om att bloggen är en utmärkt kommunikationskanal för populärvetenskapliga diskssioner. Sundtröm oroar sig för att det vetenskapliga samtalet infantiliseras och inte blir tillräckligt vasst och smalt på bloggen. Jag är inte så säker på att den risken är så stor. Är bloggen tillräckligt svår för vanliga läsare kommer det ske ett naturligt urval som gör att bloggen får en viss läsekrets. Är den mer lättläst blir det ett bra sätt att möta människor där de befinner sig. Läs mer